Background: Previous studies have shown that an integrated care approaches for older people with complex care needs comes with less hospitalization and the reduced cost for the community (Eklund & Wilhelmssons, 2009). Since the new reform about coordinated care (2017:612) took place higher demand was put on the professionals in the health care system to collaborate. The reform indicates that a coordinated care plan should be establish to people with complex care needs when they go from in- to outpatient care (SKR, 2018) Aim: To describe health professionals in municipality, institutional care and primary experience of coordinated care plans to older people with complex care needs and describe their opinion of which elements that facilitated and embarrass the process.Method: The study was conducted whit a qualitative study design in form of interviews. Nine respondents were included in the study. A content analysis with a deductive approach was used (Elo & Kyngäs’s. 2018). Widmarks et al; s (2011) model was used as a theoretical framework.Result: The key factors: allocation of responsibilities, confidence and the professional encounter was found in the analyses. And there were areas in al of them were barriers to collaboration occurred and made collaboration difficult. Conclusion: The result indicates that there is a lack of clarity due to the guidelines of the collaboration process. These guidelines must be improved to facilitate collaboration for older people with complex care needs.

Bakgrund: Vi blir idag allt äldre. Ett ökande antal äldre med komplexa vårdbehov kräver en samordnad vård utifrån ett helhetsperspektiv med patienten som person i centrum. En samordnad vårdplanering genomförs på sjukhuset före utskrivning för att samordna hälso- och sjukvård från sjukhus, primärvård och kommunal vård. Dessa vårdplaneringar utförs idag ofta via videomöte. För att upprätthålla en personcentrerad vård och främja en trygg och säker hemgång, behöver vårdplaneringen genomföras på ett sådant sätt att den äldre upplever delaktighet och därmed kan påverka beslut kring sin egen vård och hälsa. Syfte: Syftet med studien var att beskriva samordnad vårdplanering via videomöte ur den äldre personens och närståendes perspektiv. Metod: En induktiv kvalitativ forskningsansats användes genom åtta personliga ostrukturerade intervjuer. Ett strategiskt urval gjordes som resulterade i fyra äldre personer, Md=79 år, (70-83), samt fyra närstående, Md=54 år, (45-58). Inklusionskriterier var erfarenhet av vårdplanering via videomöte och för de äldre en ålder på minst 70 år. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Den äldre personens och närståendes upplevelse av vårdplanering via videomöte kan beskrivas av temat att befinna sig i ett utanförskap. Detta baseras på tre kategorier utifrån upplevelse av opersonlighet, meningslöshet samt bristande delaktighet. Otillräcklig förberedelse eller information kan skapa en känsla av utanförskap som riskerar hindra möjligheten till delaktighet, inflytande och medbestämmande i vården. Slutsats: Samordnad vårdplanering via videomöte kan möjligen bli en tillfredsställande mötesform även för äldre. Flera utmaningar och svårigheter måste dock hanteras när det gäller möjlighet till delaktighet och medbestämmande för den äldre personen och närstående i vårdplanering via videomöte. Utan tidigare erfarenhet av videomöten kan kommunikation via en skärm vara en obekant upplevelse. Ett välplanerat videomöte med förberedd och insatt vårdpersonal samt en informerad och trygg patient och närstående är förutsättningar som behöver uppfyllas. / Background: We are becoming older than ever before. A growing number of elderly patients with complex caring needs require coordinated care from a holistic perspective with the patient as a person at the center. A coordinated care planning is conducted in the hospital before discharge in order to coordinate the health care needed from hospital, primary care services and municipal care. Today, these care planning's are often performed via video conference. In order to maintain a person-centered care and provide a safe and secure return to home, care planning need to be carried out in such a way that the elderly person may experience patient participation and thus can influence decisions on their own care and health. Aim: The aim of the study was to describe coordinated care planning via video conference from the elderly person's and next of kin's perspective. Method: An inductive qualitative research approach was used through eight personal unstructured interviews. A purposive sampling was conducted which resulted in a sample of four elderly persons, Md=79 years, (70-83) and four next of kin, Md=54 years, (45-58). Inclusion criteria were experience of care planning via video conference and for the elderly an age of at least 70 years. The data was analyzed with qualitative content analysis. Result: The older person's and the next of kin's experience of care planning via video conference can be described by the theme of being in an alienation. This is derived from three categories based on experience of impersonality, futility and a lack of participation. Insufficient preparation or information may create a feeling of alienation that can hinder the possibility of patient participation, influence and codetermination in the care. Conclusion: Coordinated care planning via video conference may become an adequate meeting form even for the elderly. However, several challenges and difficulties need to be addressed concerning patient participation and codetermination in care planning via video conference. Without previous experience of video conferencing, communicating via a screen can be a strange experience for the elderly person. A well-planned video conference with prepared and trained healthcare personnel as well as an informed and safe patient and next of kin are prerequisites that need to be fulfilled.

Unified Communications solutions bring together several communication modes, technologies, and applications in order to answer businesses’ and individuals’ growing need for simpler, faster, and more effective communications means.  Although many hardware-based products allow the integration of telephony within a computer network environment, telephony features of software-based unified communications solutions are seldom used, which limits their effectiveness or requires another solution to be used jointly. This master’s thesis project aims to demonstrate that unified communications solutions based on Microsoft Lync Server 2013 can effectively address a wide variety of business scenarios, including a traditional telephony system replacement.  The first part of this master’s thesis introduces background knowledge about unified communications and associated technologies, as well as the different components of the selected unified communication solution. The case study presented in this thesis is the first large-scale Lync 2013 deployment with a complete telephony offering in France. The presentation follows the complete deployment process, starting from the analysis of the client’s needs to the solution design, construction, and validation. This project demonstrated the suitability of Lync 2013 as a telephony system replacement. However, the transition from a classic telephony solution to a unified communications solution can be a technical challenge. An essential step in making this transition successful was to take the users’ needs into account. It was also essential to accompany these users throughout the transition. / Samordnad kommunikation (engelska: unified communications) lösningar sammanföra flera kommunikationssätt, teknik och tillämpningar för att besvara företags och individers växande behovet av enklare, snabbare och mer effektivt kommunikationsmedel. Även många hårdvara-baserade produkter tillåter integration av telefoni inom ett datornätverk miljö, telefoni funktioner mjukvarubaserad Samordnad kommunikation-lösningar används sällan, vilket begränsar deras effektivitet eller kräver en annan lösning för att användas gemensamt.  Detta examensarbete syftar till att visa att samordnad kommunikation lösningar baserade på Microsoft Lync Server 2013 kan effektivt ta itu med en mängd olika scenarier. Den första delen av detta examensarbete introducerar bakgrundskunskap om samordnad kommunikation och tillhörande teknologier liksom de olika komponenterna i den valda samordnad kommunikation lösning. Fallstudien som presenteras i denna avhandling är den första storskaliga Lync 2013 utplacering med en komplett telefoni erbjuder i Frankrike. Den presentationen följer hela implementeringsprocessen, från analys av kundens kraven till utformning, konstruktion, och validering. Detta projekt visade tillförlitligheten i Lync 2013 som telefoni ersättning men intyga att även övergången från en klassisk telefoni lösning på ett samordnad kommunikation-lösning kan vara en teknisk utmaning, ta användarnas behov i beaktande och medföljande användare genom övergången är kritisk. / Les solutions de communications unifiées rassemblent différents modes de communications, technologies, et applications pour répondre aux besoin croissant des entreprises et individus de méthodes de communications plus simples, rapides et efficaces. Bien que de nombreuses solutions matérielles permettent l’intégration de la téléphonie à un réseau informatique, les fonctions de téléphonie des solutions logicielles sont rarement utilisées, ce qui limite leur efficacité ou nécessite l’utilisation conjointe d’autres solutions. Ce projet a pour but de démontrer l’efficacité des solutions de communications unifiées basées sur Microsoft Lync 2013 à répondre à une grande variété de besoins professionels, dont le remplacement d’un système de téléphonie traditionnel. La premiére partie de ce mémoire introduit les notions nécessaires sur les communications unifiées et les technologies associées, ainsi que les différents composants de la solution de communications unifiées choisie. L’étude de cas présentée décrit le premier déploiement majeur de Lync Server 2013 comportant une offre de téléphonie complète en France, et suit le processus de déploiement complet, de l’analyse des besoins client à la validation du projet, en passant par la conception, la construction et le test. Ce projet démontre l’aptitude de Lync en temps que sysème de téléphonie complet. Cependant la transition d’un système traditionnel à une solution de communications unifiées peut présenter des défis techniques, et il est essentiel de prendre en compte les besoins utilisateurs ainsi que de les accompagner durant la transition.

Bakgrund: Det finns en lagstadgad skyldighet att en samordnad individuell plan, SIP, ska upprättas när en person har ett behov av insatser som ryms inom hälso- och sjukvården eller inom socialtjänsten. En SIP kan ses som ett samverkansverktyg, vilket ger en koordinerad vård som leder till trygghet och ökad patientsäkerhet. En patients SIP är således ett mycket viktigt dokument som vägleder hälso- och sjukvårdspersonal i sin bedömning utifrån planerad vård och begränsningar, för att kunna erbjuda en god och personcentrerad vård. Syfte: Syftet var att undersöka olika aspekter av utlarmning av ambulans till patienter som har en samordnad individuell plan (SIP) och hur dessa larm hanteras av ambulanssjukvården. Metod: Studien är en kvantitativ retrospektiv studie i form av journalgranskning. Resultat: SIP-ärenden förekommer dagligen där SOS Alarms prioritering oftast inte går i linje med sjuksköterskans triage. Patienterna har en mycket hög biologisk ålder. Statistisk signifikanta skillnader erhölls med att patienter ej transporterades till sjukhus med ambulans i relation till högre ålder (p= <0,02), lågt triage enligt RETTS (p= <0,001), samt tydlig SIP (p=<0,001). Slutsats: Sjuksköterskor inom ambulanssjukvård har god följsamhet till SIP på basis av att den är korrekt dokumenterad. / Bakgrund: Det är en lagstadgad skyldighet att en individuell plan (IP) ska skrivas när en person är i behov av hälso- och sjukvård eller socialtjänst. En IP är ett samarbetsverktyg som ger komfort och ökar patientsäkerheten. Det är också ett viktigt dokument för vårdpersonal när de fattar medicinska beslut så att säker och optimal vård kan erbjudas utifrån patienternas preferenser. Syfte: Syftet var att undersöka olika aspekter när ambulans kallas till en patient med IP och hur dessa samtal hanteras av ambulanstjänsten. Metoder: Studien är en kvantitativ retrospektiv observationsstudie, en tidskriftsöversikt. Resultat: IP-samtal sker dagligen. Nödcentralernas prioritet för samtalet korrelerar med en mycket låg grad med den triage som patienten får från den registrerade sjuksköterskan på plats. Patienter som har en IP är generellt mycket gamla. Statistiskt signifikanta skillnader hittades när det gäller att inte transporteras till sjukhus med ambulans när det gäller högre ålder (p = <0,02), låg triage enligt RETTS (p = <0,001) och en tydlig individuell plan (IP) (p = <0,001). Slutsats: Registrerade sjuksköterskor från ambulanstjänsten har en hög överensstämmelse med en IP om den är korrekt dokumenterad.

The aim of this study was to examine the collaboration between social service and healthcare from the perspective of professional’s experience regarding adults with substance abuse. The focus was therefore to examine which factors collaboration contributes to and analyse the effect on the clients. The method used was semi- structured interviews in which a total of seven professionals from the social service and health care participated and were interviewed. The results of the study were therefore based on the interviews and with the help of thematic analyses, three themes were identified. The themes include experience of collaboration, knowledge of each other’s organisations and the impact on the client. The study proved that the guideline for collaboration is unspecified and that there is a lack of knowledge among the social services and healthcare personnel about each other ́s roles and responsibilities. This leads to unrealistic expectations, conflicts of interest and different opinions on which organization should take the overall responsibility. The study also proved that these circumstances have an impact on the client which can be expressed in lack of motivation, risk of being overlooked and inadequate care for the client. These factors contribute to a lack of collaboration between the two organizations.

Abstrakt: Okontrollerade symptom och upprepade sjukhusinläggningar kännetecknar den sista tiden i livet hos en del patienter med mycket svår KOL. Trots att det finns en växande insikt att tidig integration av palliativ vård förbättrar patientens symtombehandling och livskvalitet, dör majoriteten av patienter med KOL utan tillgång till palliativ vård. Sjuksköterskor i hemsjukvården har en central roll när det gäller att identifiera och hantera patienternas palliativa vårdbehov. Syfte: Syftet med denna studie är att belysa hur sjuksköterskor i hemsjukvården upplever den palliativa vården av patienter med mycket svår KOL. Metod: Kvalitativ studie där 11 semistrukturerade intervjuer bearbetats med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Insamlat datamaterial resulterade i tre kategorier som påvisar förutsättningar för god palliativ vård i hemmet: 1) Personella och organisatoriska resurser i hemsjuk- och primärvården där stora brister i samarbetet med primärvården samt bristande resurserna för god vård i hemmet noteras. 2) Planering och kommunikation där bristande kommunikation med patienten och mellan olika vårdinsatser samt planering kring patientens vård poängteras. 3) Kunskap där ett behov av att utöka kunskapen om KOL och palliativ vård hos alla yrkeskategorier uppmärksammas. Konklusion: Patienter med mycket svår KOL får ofta en god palliativ vård i livets absoluta slutskede. Resultatet visar dock att patientens vård under de sista månaderna i livet ofta upplevs som oklar och diffus, vilket pekar på att palliativ vård behöver integreras tidigare i vården av patienter med mycket svår KOL. I kommunikations- och planeringsprocessen med patienten har sjuksköterskor en samordnande roll som behöver specificeras och utrustas med de erforderliga personella och organisatoriska resurserna, kunskaperna och befogenheterna. / Abstract: Uncontrolled symptoms and repeated hospitalizations characterize the last period of life in some patients with very severe COPD. Although there is a growing recognition that early integration of palliative care improves the treatment of patient's symptoms and quality of life, the majority of patients with COPD dies without access to palliative care. Nurses in home care have a central role in identifying and managing patients' palliative care needs. Aim: The purpose of this study is to examine how nurses in home care and in nursing homes experience palliative care of patients with severe COPD. Method: Qualitative study in which 11 semi-structured interviews processed using qualitative content analysis. Results: Collected data resulted in three categories that indicate conditions for good palliative care in the home: 1) Human and organizational resources in home- and primary care, where serious deficits within primary care and resources for good home care is noted. 2) Planning and communication, where the lack of communication with the patient and between different health care institutions as well as care planning is emphasized. 3) Knowledge, where a need to improve knowledge of COPD and palliative care for all care professions is recognized. Conclusion: The result shows that the patient's care during the last months of life is often perceived as vague and diffuse, suggesting that palliative care needs to be integrated earlier in the care of patients with very severe COPD. In the communication process and care planning with patients, nurses have a coordinating role that needs to be specified and equipped with the requisite human and organizational resources, skills and competences.

Bakgrund: Antalet äldre personer med multisjuklighet ökar i samhället och allt fler vårdas i hemmet. Att utifrån detta tillämpa personcentrerad vård skapar nya utmaningar. Lagen om samverkan vid utskrivning från slutenvård (SVU) och upprättande av samordnad individuell plan (SIP) innan utskrivning är interventioner som kan främja personcentrerad och integrerad vård i hemmet. Samordning genom SIP sker många gånger mellan hälso- och sjukvård och socialtjänst. Distriktssköterskan utses ofta till fast vårdkontakt för patienten och därmed ansvarig för SIP.  Motiv: Hälsocentral och kommunal hemsjukvård är viktiga samarbetspartner för integrerad vård på primärvårdsnivå och distriktssköterskan är ofta ansvarig för SIP. För att identifiera vad som hindrade och främjade tillämpning av SIP undersöktes distriktssköterskans erfarenheter av det. Resultat av studien kan öka förståelsen av SIP som arbetssätt. Syfte: Syftet med denna studie var att belysa distriktssköterskors erfarenheter av att arbeta med SIP på primärvårdsnivå. Metod: Under år 2021 genomfördes individuella semistrukturerade intervjuer med distriktssköterskor (n=8). Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera data. Resultat: Utifrån intervjuerna framkom varierande erfarenheter av att arbeta med SIP. Arbetssättet upplevdes främja personcentrerad och patientsäker vård men det framkom även svårigheter att använda det. Erfarenheterna beskrevs som fyra kategorier: förutsättningar för ökad delaktighet, behov av ansvarsförtydligande, säkerhet för alla inblandade, och otillräckligt inarbetat arbetssätt.  Konklusion: Sammanfattningsvis visade studien att SIP kan ha betydelse för tillämpning av patientsäker och personcentrerad vård. SIP kan genom hembesök och digitala möten förbättra patientens delaktighet samt bidra till en sammanhållen, integrerad vård i hemmet. Bättre struktur för att tillämpa arbetssättet efterfrågades, utan att riskera att SIP blir en standardiserad arbetsrutin. / Background: The number of people with multimorbidity is increasing, hence healthcare is often provided at their home. Furthermore, striving to apply person-centred care creates new challenges. Interventions to promote person-centered and integrated care are based on the law for coordination of care at discharge from hospital and demands establishment of a coordinated individual plan (CIP) before discharge. Coordinating care through CIP often occurs between healthcare and social services. The district nurse is often appointed to be the permanent contact concerning care for the patient and thus responsible for CIP.  Motive: Primary care centres and municipal units for home care are important partners in integrated care at primary care level and district nurses are often responsible for CIP. To identify the barriers and facilitators for the using of CIP, we explored the district nurses' experiences about it. The results of the study may contribute to better understanding of CIP as a working method. Aim: The purpose of this study was to highlight the district nurses' experiences of working with the CIP at primary care level. Methods: In 2021, individual semi-structured interviews with district nurses were conducted (n=8). Qualitative content analysis was used to analyse the data. Result: From the interviews, various experiences emerged regarding the experiences of using CIP. Using CIP was experienced as facilitating person-centred care and patient safety, but several obstacle and difficulties to adopt it were identified. The experience resulted in four categories: prerequisites for increased participation, need for accountability, safety for all involved, and insufficiently established working method.  Conclusion: In summary, the study showed that CIP is important for the application of patient-safe and person-centered care. Through home visits and digital meetings, CIP can improve patient participation and contribute to a cohesive, integrated care at home. Better structure for using the CIP as working method was requested, in order to avoid that CIP  becomes only a standardized work routine.