Vår C-uppsats handlar om hur de anställda på Transports avdelning Y upplever sin arbetsplats och hur dem anser att deras arbetsmiljö är och vad dem gör för att få en god arbetsmiljö. Uppsatsen har en inriktning på arbetsgruppens trygghet och trivsel samt vad det är arbetsgruppen gör för att få en bra arbetsmiljö, hur dem upplever sin arbetsmiljö och vilka inställningar och upplevelser av arbetsmiljön har dem på sin arbetsplats? Syftet med uppsatsen är att försöka förstå en arbetsplats arbetsmiljö som i detta fall en specifik avdelning på transportmedarbetar förbundet. Vi syftar till att undersöka hur just denna arbetsplats och arbetsgrupp ska kunna utvecklas för att kunna få en ännu bättre psykosocial arbetsmiljö. Men även för att försöka förstå vad det är som kan göra att de anställd har en bra arbetsmiljö. För att studien skulle få en mer djupgående inriktning i vårt problem valde vi att göra en fallstudie för att kunna analysera gruppens värderingar angående arbetsmiljö. För att samla in det empiriska materialet valde vi att använda oss utav kvalitativ metod samt att göra observationer på arbetsplatsen/arbetsmiljön samt att även göra intervjuer med de anställda. För att kunna analysera vårt empiriska material har vi valt att använda oss utav teorierna; Goffmans intrycksstyrning, Maslows behovstrappa och i Karaseks krav- kontroll och stöd modell. Resultatet vi kom fram till visar på att en arbetsgrupps sociala samspel mellan varandra har en mycket stor betydelse på hur de anställda på Transport upplevde deras arbetsmiljö. Samspelet mellan varandra på avdelningen har mycket med företagets egna värderingar och visioner att göra. Detta kan därmed göra det mycket svårt för dem att släppa garden till att ge och ta feedback och inse att dem själva inte behöver spegla en felfri organisation.

Syftet med denna studie var att undersöka vilka olika uppfattningar pedagoger har vad gäller hur utomhuspedagogiken påverkar elevers beteende. Den viktigaste slutsatsen jag drar av studien är att pedagogerna uppfattar att det händer något i elevernas beteende när de passerar tröskeln in och ut. Utomhus får elevernas egen fantasi och kreativitet användas och därmed blir beteendet hos eleverna förändrat och uppfattas av pedagogerna som tillåtande och konstruktivt. Vid tröskeln ut dämpas och i vissa fall försvinner den etikett som en del elever har i inomhusmiljön.

No description available.

Syftet med detta utvecklingsarbete är att planera och genomföra olika övningar som har med EQ att göra, med en grupp barn i förskolan. Genom att göra detta vill vi lära oss mer om hur man kan arbeta praktiskt med EQ i en pedagogisk verksamhet. Syftet är även att fördjupa oss i vad begreppet EQ innebär. Vi gjorde en observation av en barngrupp, som sedan låg till grund för utformandet av våra aktiviteter. Studien hade en kvalitativ ansats. Vår utgångspunkt var att genomföra dessa aktiviteter, vilka behandlade de olika områdena inom EQ (social kompetens, empati, förmåga att hantera sina känslor, självkännedom och motivation). Barngruppen bestod av sex barn i åldrarna fyra till fem år och det praktiska arbetet sträckte sig över fem tillfällen. Efter genomförandet av veckan kom vi fram till att de övningar vi valt fungerade bra och att barnen var mycket engagerade i aktiviteterna. Vi upptäckte att både begreppet EQ och även de praktiska övningar vi valde, kan kopplas samman med den värdegrund läroplanen ger uttryck för. Därför tycker vi att det vi genomfört under detta utvecklingsarbete är motiverat att använda i förskolans planerade verksamhet.

Barnet tillägnar sig språket genom vardaglig social interaktion med sin nära omgivning, därför är den kommunikativa miljön runt barnet och föräldrarnas bidrag till den viktig. Syftet med föreliggande studie var att studera ett antal svenska föräldrars produktion av gester i samspel med sina barn och om föräldrarnas sätt att använda gester förändrades när barnens tal blev mer komplext. Åtta föräldra- barnpar observerades i olika samspelssituationer i hemmiljö, när barnen var 16 och 20 månader gamla, vilket innefattar tiden för övergången från ett- till tvåordssatser. Förekomst av förälderns gester och ackompanjerande tal registrerades, resultaten behandlades kvantitativt och deskriptivt. Vissa jämförelser med barnens gestanvändning genomfördes, samt en tvär-kulturell jämförelse med en studie av italienska mödra- barnpar. Analyserna visade att i likhet med den italienska studien, tenderade föräldrarnas gester att samexistera med tal, gesterna var främst deiktiska, det som sades i samband med gesten förstärkte den och användandet av gester förblev stabilt över tid.

Syftet med studien var att ta reda på vilka strategier barn i åldrarna fyra till sex år anser sig använda för att ta kontakt med andra barn för att leka. För att belysa syftet har en kvalitativ studie med intervju som metod genomförts. Barnen intervjuades parvis på de förskolor där barnen vistades. Intervjuerna spelades in och transkriberades för att sedan kunna analyseras genom meningskoncentrering. Huvudresultaten som framgår i studien är att barnen har visat sig vara sociala och kontaktsökande. Barnen anser att kamratskap är viktigt och att det skulle vara tråkigt utan kompisar. Deltagarna i studien har även många uppfattningar om vad som krävs för att få deltaga i lek. Man ska bland annat vara ”snäll”, ”dela med sig”, ”vänta på sin tur”, ”inte slåss”, man ska lyssna på varandra och inte säga dumma saker. De flesta barnen i studien angav att de använde någon form av frågestrategi när de ville ta kontakt med andra barn för att leka. Vanligt var att barnen gick och frågade den de ville leka med, men det fanns också andra strategier som att ge bort en present, sjunga en sång, eller att man bara går och leker med dem. I samband med att barnen berättade om sina frågestrategier nämnde de också hur de gjorde om de inte ville ha med någon i leken. Många gånger använde barnen sig då av olika former av verbala nekanden.

Läroplanen för förskolan Lpfö 98 (rev 2010) trycker på att förskolan ska lägga stor vikt vid att stimulera varje barns språkutveckling och med hjälp av olika uttrycksformer främja barns utveckling och lärande. Förskolelärarens roll är att stimulera och utmana barnet i en innehållsrik och inbjudande miljö. Syftet med vår studie är att undersöka hur fyra förskolelärare resonerar gällande kommunikation med barn i yngre åldrar på förskolan. Vi har utfört en kvalitativ fallstudie som innehåller strukturerade intervjuer. Våra intervjuer genomfördes på två förskolor i två olika kommuner i Sverige där fyra förskolelärare tillfrågades. Resultatet i vår studie visar att de båda förskolorna arbetar med en insikt om barnets individuella utveckling och stimulans för att ge barnet social trygghet i kommunikation via samspel. Det som dock framkom var att förskolelärare många gånger kände sig otillräcklig när det gällde bekräftande av det enskilda barnets önskningar och behov.

No description available.

Studien syftar till att bidra med kunskap kring hur pedagoger använder inomhusmiljön för att främja barns lärande och delaktighet, samt på vilka sätt inomhusmiljön är tillgänglig för barnen. Detta har gjorts genom en kvalitativ undersökning med en hermeneutisk ansats. Frågeställningarna har varit hur pedagogerna använder sig av inomhusmiljön i det pedagogiska arbetet för att främja barns lärande och delaktighet men även hur tillgänglig miljön är för barnen. Detta sett utifrån ett sociokulturellt perspektiv som grundades av LevS.Vygotskij, där lärande sker i samspel med andra. För att uppnå syftet med denna undersökning har vi valt att observera och intervjua tio pedagoger, på fyra olika kommunala förskolor i två skilda kommuner, en större och en mindre. I studiens resultat kommer det fram att pedagogernas ambition är att verksamhetens utgångspunkt ska vara utefter varje enskilt barns behov och intressen men tolkningen som gjordes av intervjuerna och observationerna är att barnsyn och samsyn är inte lika hos alla pedagogerna. Studiens implikationer visar på att det behövs mer tid för diskussion och reflektion för att pedagogerna ska kunna få en likvärdig barn- och samsyn, vilket krävs för att kunna arbeta utefter Lpfö98/10. Om dessutom miljön ses som en pedagog som underlättar arbetet där barnen själv kan tillgodose sig med det material de önskar innebär miljön en resurs som bör tas tillvara, men det krävs tillit till det kompetenta barnet - att barn kan.

Förskolan kan vara en fantastisk arena för barn att lära känna andra barn på och få möjlighet att skapa sig kunskap och förståelse för andra människor. När barn träffas börjar de oftast leka på olika sätt, vilket utvecklar deras sociala samspel. Under vår utbildning som blivande förskollärare har vi problematiserat kring vilken roll pedagoger har i barns lek för att på bästa sätt stödja barnen i deras samspel. Syftet med studien är således att skapa en förståelse för vad pedagogerna anser vara lekens styrkor, hur pedagoger ser på sin närvaro och hur de kan stödja och stimulera det sociala samspelet i leken. Metoden som använts har varit kvalitativ med intervjuer av sex pedagoger på tre olika förskolor. Resultatet visar att pedagogerna inte alltid är medvetna om hur deras förhållningssätt gentemot barnen påverkar utvecklingen av det sociala samspelet och hur pedagogens barnsyn präglar arbetet på förskolan. Pedagogerna ser olika på vilken betydelse miljön inne på förskolan har och om barnen får vara delaktiga i miljöns utformning eller inte. Det som visar sig är att miljön har en viktig roll över vilka lekar som leks på förskolan och över hur barns lek kan utvecklas.  Konsekvenser gällande olika samspelsformer problematiseras i studien och visar på att pedagogers förhållningssätt kan vara avgörande ifall ett utvecklande samspel ska ske eller inte.