Aktionsforskningen belyser samspelet mellan att utveckla och förändra en verksamhet. Medforskare i studien var pedagogen och eleven. Studien genomfördes på en skola i årskurs 1. Syftet med det här arbetet är att få kunskap om hur en elev med koncentrationssvårigheter agerar i skolan och varför.

Det är en ständigt pågående debatt i media gällande genus och datorspel, den handlar bland annat om problematiken att spelets spelbara karaktärer inte är genusneutrala nog. Vårt syfte är att studera hur genus konstrueras i World of Warcraft med de spelbara karaktärerna som medierande redskap samt hur spelet uttrycker genustypifiering genom icke-spelbara karaktärer. Syftet är även att studera på vilka sätt identitetskapande hos spelaren sker genom det sociala samspelet.  Vi har observerat hur icke spelbara karaktärer och spelbara karaktärer uttrycker genus genom deras utseende och utrustning. Vi har även observerat vilka förutsättningar som ges för att kunna konstruera genus på sin karaktär. Observationerna innefattade även hur det sociala samspelet konstruerar genus genom användande av redskap som samlades in med utgångspunkt i två olika observationsscheman.  Observationsschemat för utseende kopplat till genus innehåller olika rubriker som gör det möjligt för oss att studera enskilda bitar var för sig, till exempel frisyrer eller vilket vapen karaktären har på sig. Observationsschemat för socialt samspel innefattar främst studering av förekommande ord och begrepp, samt vilka emotioner som förekommer. Materialet kodades och kategoriserades inom lämpliga kategorier, för att sedan analyseras. Utrustningsobservationerna delades upp i kön på karaktär sen delades upp i icke spelbara karaktärer, skapandet av karaktär samt spelbara karaktärer.   Resultatet blev att manliga och kvinnliga karaktärer uttrycker större genusskillnader inom icke spelbara karaktärer än de gör inom de spelbara karaktärerna. Inom de spelbara karaktärerna är genus ganska neutralt. Språket visar inga implikationer på att språk skulle vara en del av genuskonstruktionen utan har en större koppling medspelarens kunskaper inom spelet. / There is a continual debate in media that affects gender and online games, and it deals with the problematic that the games playable characters are not gender neutral enough. Our purpose is to examine how gender constructs in World of Warcraft with the playable characters as mediating tool and how the game express gendertypifications through non playable characters. The aim is also to study in which way identitymaking by the player occurs through the social interaction. We have observed how non playable characters and playable characters express gender through their feature and equipment. We have also observed which prerequisites that have been given to construct gender at your character. The observations also include how the social interaction constructs gender through the use of the tools which gathering in basis of two observation schemas.The observation schema for characters feature connected to gender includes different headings that make it possible for us to study particular pieces separately, for example hairstyle or which type of weapon the character has. The observation schema for social interaction includes principal studying of existing words and concepts, as well as emotions that were used. The material was encoded and categorized within appropriate categories in order to analyses.The result shows that both male and female characters express considerable gender differences within non playable characters than in the playable characters. Within the playable characters gender is quite neutral. The language does not indicate that the speech would be a part of the gender construction, but have a considerable connection to the knowledge in the game by the fellow-player.

I dagens informationsflöden, får nationella gränser allt mindre betydelse. Den globala människan får information från hela världen genom att exempelvis öppna morgontidningen, slå på Tv:n eller gå in på nätet. Utrikeskorrespondenter spelar en viktig roll i människors informationsintag. De kan ses som nyckelspelare i dagens globala nyfikenhet och som ett fönster ut mot världen.   I denna uppsats undersöks hur Sveriges televisions utrikesmagasin Korrespondenterna berättar om världen. Public service medier inklusive programmet Korrespondenterna står för så kallad god journalistik. Deras inflytande kan därför antas vara stort och bidragande till hur vi som tittare uppfattar världen. Genom en narrativ analys av tre programavsnitt och Korrespondenternas introvinjett synliggörs både formalistiska, dramaturgiska och sociala mönster i  Korrespondenternas berättande.   Uppsatsens analys visar på att Korrespondenterna använder sig av olika nivåer av berättande.  Korrespondenterna vill gärna passa in berättelsen inom programmets fasta ram, där orientalism går att se som en del av berättelsen. När intervjupersoner berättar om en relativt ”vanlig” tillvaro, berättar Korrespondenternas programledare om en mer dramatisk och främmande.  Korrespondenterna kan dels ses som kosmopoliter, med en vilja att se världen som en gemensam plats. Men främst som orientalister som berättar om världen med hjälp av bland annat exotisk musik och dramatiska vinklar. Korrespondenterna korsar visserligen landsgränser, men kulturella och sociala gränser behålls. Det faktum att utrikeskorrespondenter berättar om världen ”där ute” för oss ”här hemma” gör att det finns en tydlig skillnad mellan dem man berättar om och dem man berättar för.

Syftet med denna undersökning är att studera olika ensemblelärares strategier för att öka elevernas delaktighet. Lärarna arbetar på gymnasiets estetiska program. Ett särskilt fokus ligger på inledningen av undervisningen. För att utveckla syftet ställs följande frågor: Hur ser inledningen av lektionerna ut, är alla elever delaktiga från starten? På vilket sätt förebildar ensemblelärarna? Hur kommunicerar ensemblelärarna med eleverna? Som metod används en kvalitativ undersökning i form av semistrukturerade observationer. Tre olika lärare på två gymnasieskolor i Stockholm observeras. Dokumentation genomförs med hjälp av ett observationsschema och genom videodokumentering. Den teoretiska utgångspunkten i undersökningen hämtas från det sociokulturella perspektivet. Resultatet av undersökningen visar att lärarnas sätt att undervisa är situerat i respektive undervisningssituation och dess miljö. Lärarnas situerade förhållningssätt i undervisningen utförs på så vis att lärarna anpassar sin ledartyp till elevernas nivå, allmänna inställning och genreinriktning. En gemensam slutsats för samtliga observationer är att lärarna tillför mycket till ensembleundervisningen och dess elever genom att själva vara med och spela eller sjunga. Detta görs på huvudsakligen två sätt: genom förebildning eller genom ackompanjemang.

Denna text vill ge en inblick i vad romansinterpretation är, och vilken roll man som pianist spelar i tolkningen av både text och musik. Den musikaliska utgångspunkten är sångcykeln ”Hjärtats sånger” av Gunnar de Frumerie, med texter av Pär Lagerkvist. För att kunna belysa så många sidor som möjligt av arbetet som romanspianist studerade jag in alla sex sånger med två sångare som har helt olika rösttyper: Åsa Lansfors Lindblom, en lyrisk sopran som främst sjunger romansrepertoar och Nils Gustén, en bas som utbildar sig till operasångare. Varje sång i sångcykeln beskrivs dels utifrån mina personliga tolkningar av texten och musiken, dels utifrån de diskussioner jag haft tillsammans med sångarna i övningsrummen. I flera fall är utgångspunkterna för tolkningarna liknande i de båda processerna, medan det i några av sångerna ges exempel på hur olika interpreter kan ha helt skilda undertexter till samma sång. I dessa fall har jag funnit att jag som pianist kan känna mig bekväm i att arbeta med tolkningen utifrån båda undertexter, att mitt egna spel och min tolkning kan anpassas till den rådande situationen och den musikaliska helhet som gäller i ögonblicket. Genomgången av arbetet med sångerna ger också, genom exempel på dialoger från repetitionsarbetet, en inblick i den process som i vanliga fall sker bakom stängda dörrar. Detta visar att det i arbetet med romansinterpretation krävs en kommunikation mellan sångare och pianist och att båda parter är lika viktiga för slutresultatet. I diskussionsdelen lyfter jag fram olika element i repetitionsarbetet som jag funnit särskilt viktiga i romansinterpretation. Eftersom sångare och pianist är jämbördiga gäller det att ge och ta från varandra, att ha en god kommunikation och att hitta en balans mellan att vara lyhörd och att våga ta plats. För att kunna gå in på djupet i tolkningen av romanser lyfter jag även fram vikten av trygghet i repetitionsrummet, att ge arbetsprocessen gott om tid och hur central texten är i arbetet. Jag jämför även de olika tolkningarna och reflekterar över hur sångarnas rösttyper påverkar arbetet med musiken, samt hur olika tonarter påverkar upplevelsen av text och musik. / <p><em><strong>Inspelning: Hjärtats sånger</strong>  (Åsa Lansfors Lindblom, sopran, Nils Gustén, bas, Amanda Elvin, piano)</em></p><p><em>Spår: </em>1-2 När du sluter mina ögon</p><p>3-4 Det blir vackert där du går</p><p>5-6 Saliga väntan</p><p>7-8 Ur djupet av min själ</p><p>9-10 Du är min Afrodite</p><p>11-12 Som en våg</p><p>Bilaga: 1 CD</p>

Syftet med denna studie var att få djupare förståelse av det ömsesidiga samspelet mellan elever med synnedsättning i kombination med flera andra funktionsnedsättningar och personal på en specialskola. Genom intervjuer ville vi undersöka hur personal på en specialskola beskrev ömsesidiga möten och hur det är kopplat till lärande. Resultatet visade på några viktiga förhållanden som var kännetecknande från intervjuerna. Det vi lyfter fram är känslomässig lyhördhet mellan elev och personal, som innebär att man är inkännande och svarar på initiativ och samspel genom att bekräfta med ord och handling. Följsam turtagning, som medför att samspelet upprepas och förnyas genom en ständig förändring. Samarbete med nätverk runt eleven som tydliggör hur kunskapsutveckling och omsorgstagande kompletterar varandra. De båda delarna stödjer all utveckling mellan parterna. Slutsatser som kan dras är att medvetandegöra omgivningen på förhållanden som är förutsättningar för dialogiskt samspel i lärande i pedagogiska möten och lärande i omsorgstagande möten. Detta utvecklar möjlighet till ömsesidiga möten, som sen upprätthålls av att det finns en pedagogisk insikt av omgivningen och ett öppet förhållningssätt.

Syftet med denna kvalitativa studie var att undersöka förskolepedagogers tankar om och erfarenheter av barn som leker ensamma i barngruppen, vilka orsaker de anser ligga bakom barns ensamlek samt vilka metoder förskolepedagogerna beskriver att de använder för att få in ensamlekande barn i det sociala samspelet i barngruppen. Studiens problemställning innefattar hur man som förskolepedagog kan tänka när det kommer till barn som leker ensamma då samspelets betydelse för barns sociala utveckling ofta ses som mycket viktigt. Teoretisk utgångspunkt är den sociokulturella teorin som belyser både samspelets och ensamtidens betydelse för social utveckling och lärande. I studien har åtta förskolepedagoger intervjuats och studiens resultat visar att förskolepedagogerna resonerar på ett liknande sätt kring barns ensamlek, varför barn leker ensamma samt vilka metoder de använder för att stödja ensamlekande barn. En viktig slutsats är att förskolepedagogerna menar att ensamleken inte bör pågå under en längre tid eftersom de anser att detta inte är bra för barns sociala utveckling och lärande. Mot bakgrund av förskolepedagogernas utsagor har vi även fått en förståelse för att ensamleken kan beskrivas som positiv för barns utveckling på olika sätt beroende på om ensamleken upplevs som konstruktiv eller ej. / Självständingt arbete - Förskolepedagogisk område

I denna uppsats kommer vi undersöka hur artiklar i tre olika tidskrifter gestaltar/konstruerar idéer om socialt samspel mellan barn i förskolan/skolan. Här reds svar ut hur sociala samspel eller så kallade kamratkulturer eller toddlarkulturer mellan barn ges näring att gro inom den vanliga förskolan och inom inriktningen Reggio Emilia samt inom Montessori. Metoden som vi har använt oss av när vi har samlat in material är textanalys genom två delstudier i form av diskurs och ideologianalys. Materialet som har undersökts är olika tidskrifter inom de tre pedagogiska traditionerna. Frågeställningen som vi har förhållit oss till är; Hur representeras kamratkulturer/toddlarkulturer eller socialt samspel inom de olika pedagogiska tidskrifterna? Vilka teman representeras i de olika pedagogiska tidskrifterna? Vilka likheter och skillnader representeras i de olika pedagogiska tidskrifterna? I vår undersökning har vi sett vissa likheter men även skillnader om hur socialt samspel och synen på barn representeras inom de undersökta tidningarna. Inom Montessori enligt Montessoritidningen så förbereds barnen mer för skolan men inom Reggio Emilia så läggs fokuset istället på relationsskapande och kamratskap vilket också är liknade inom mainstream pedagogiken där forskare, förskollärare m.fl. anser att förskolan ska vara en mötesplats där barnen får träffa andra barn, skapa relationer och samspela med andra. Det överhängande perspektivet vi har sett i vår undersökning är sociokulturellt perspektiv som anser att kommunikationen och språkanvändningen är central och utgör länken mellan barnet och omgivningen. Delar av detta perspektiv överlappar även med ett kognitionsvetenskapligt utvecklingsperspektiv eftersom det där nämns att social kognition utvecklas genom att en individ förstår sin sociala omgivning och hur denne kommunicerar med den.

Studiens syfte var att undersöka några förskollärares syn på och arbete med bilderböcker i förskolan, med ett särskilt fokus på barns språkutveckling. För att samla in önskad data var studien av kvalitativ karaktär där halvstrukturerade intervjuer utfördes med åtta verksamma förskollärare. I resultatet framgick det att bilderboken är en central del i förskolans verksamhet och att förskollärare försökte ha medvetna intentioner vid högläsning och val av bilderböcker. Vid högläsning framgick det att text, bild och samtal hade betydelse för barnens språkutveckling, men att samtalet var det som vägde tyngst. Vid val av bilderböcker belystes biblioteket som en viktig aspekt och att om pedagogerna väljer böcker utgår de från barnens intressen och aktuella temaarbeten. Slutsatsen är att arbetet med bilderböcker och språkutveckling ser väldigt olika ut och att det finns många aspekter och ramfaktorer som påverkar förskollärares arbete med ämnet. Exempel på sådana aspekter och ramfaktorer är tid, resurser, barngrupp, rutiner och aktuella teman.

Syftet med examensarbetet var att undersöka och få kunskap om förskollärarnas tankar kring pedagogisk dokumentation och reflektion i förskolan. Vår första frågeställning utgick från förskollärarnas åsikter om vad pedagogisk dokumentation hade för betydelse i verksamheten. Den andra och tredje frågeställningen inriktade sig på hur förskollärarna tolkade begreppet reflektion samt vad de ansåg att den hade för betydelse i förskolan. Den sista frågeställningen fokuserades på vilka erfarenheter förskollärarna hade av just reflektion i förskolan. Vi genomförde tio kvalitativa intervjuer i tre olika kommuner. Förskollärarna hade en ålder mellan 25-63 år och de avslutade förskollärarutbildningen vid olika tillfällen. Intervjuresultaten visade att det fanns möjligheter och svårigheter med både pedagogisk dokumentation och reflektion i förskolan. Pedagogiska dokumentationer möjliggjorde för att både barnens och pedagogernas synvinklar kunde lyftas fram. Det visade även den utveckling och lärande som förekom i verksamheten. Resultatet uppvisade också att förskollärarna hade olika uppfattningar om hur reflektioner skulle gå till. Informanterna var eniga om att det kunde synliggöra hela förskolans verksamhet. Förskollärarna hade däremot varierande erfarenheter kring hur reflektionen kunde ta form i förskolan.