No description available.

Under mitt tredje år som musiklärarstudent på Musikhögskolan Ingesund är jag den enda som har klassisk saxofon som huvudinstrument. Mitt intresse för saxofonkvartettspel har alltid varit stort men när det nu inte finns någon möjlighet till kvartettspel har intresset och längtan efter att få spela kvartett vuxit ännu mer. Därför handlar detta arbete om saxofonkvartett. Syftet har varit att ta reda på de utmaningar jag upplever när jag spelar på de fyra olika saxofonerna i kvartetten och när jag studerar in respektive saxofons stämma i ett kvartettstycke. För att genomföra studien har jag främst använt loggbok där jag har skrivit om mina upplevelser och sedan delat upp dem i olika kategorier; fysiska utmaningar, stämmornas utmaningar och instrumentens utmaningar. Resultatet visar bland annat på skillnader vad gäller instudering av varje saxofons respektive stämma och saxofonens roll i kvartetten. Det visar också på skillnader i hur jag använder min kropp för att få fram den optimala klangen på varje saxofon. I arbetets diskussionskapitel jämförs mina upplevelser med forskning och information från litteratur till stor del skriven av andra saxofonister. / During my third year as a music teacher student on Musikhögskolan Ingesund I am the only one who studies classical saxophone as my major subject. My interest of playing saxophone quartet have always been great but when there is no opportunity for quartet playing, the interest and the desire to play quartet has grown even more. Therefore, this work is about saxophone quartet. The purpose has been to find out the challenges I experience when I play the four different saxophones in the quartet and when I study the respective saxophone's part in a quartet piece. In order to complete the study, I have mainly used a logbook where I have written about my experiences and then divided them into different categories; physical challenges, the challenges of the parts and the challenges of the instruments. The results show, among other things, differences in the studying of each saxophone´s part and the saxophones role in the quartet. It also shows differences in how I use my body to get an optimal sound on each saxophone. In the discussion of the work, my experiences are compared with research and information from literature mainly written by other saxophonists.

This study examines the effects of imitating other musicians on one’s instrument as well as how this impacts one’s playing. Furthermore, it seeks to illuminate the question of what the ear notices first when listening non-analytically to music with the goal of copying a certain way of playing. The result of the work would be demonstrated at a concert with mostly original music. A selection of musicians and recordings to imitate was made, and the imitation happened on 8 different occasions with varying constellations and different musicians participating. During the process it was made clear that the musician’s ear mainly picks up on the overall feeling and attitude of soloists, but also some small details such as nuances in timbre and intonation. In the preparation of the concert some songs were more or less tailored to a certain way of playing, inspired by the recordings. The resulting concert clearly shared some characteristics with some of the recordings, as well as having little in common with others.

I denna uppsats har arrangörens roll och hur förhållandet mellan arrangemang och original ser ut diskuterats. Syftet har varit att ge förslag på hur man kan genomföra arrangemang av verk som generellt skulle kallas ”oarrangerbara”. Utgångspunkten har varit att studera möjligheterna vid arrangering av sång till instrument, närmare bestämt första satsen ur Claude Debussys sångcykel Ariettes Oubliées, där texten försvinner. Genom att dra en parallell till litterära översättningsmetoder har bl.a. begreppet ”transcreation” diskuterats, och sedan kopplats in i diskussionen om musikaliska arrangemang. Arrangemang av Franz Liszt har även studerats för att ge bredare inblick i hur tidigare arrangemang skapats. En alternativ metod användes, som innebar att röst och saxofon definierades som två olika språk, för att kunna dra en liknelse till ”transkreativ översättning”. Sångstämman modifierades till en saxofonstämma, och melodik i sångstämman reducerades för att ta bort det ”lager” som skapats när melodi var knuten till text. Från denna modifiering kunde nya musikaliska motiv bildas och utvecklas. Detta förlängde styckets form och längd som helhet, men bidrog också till att förstärka de musikaliska riktningar som fanns i originalet. Även pianostämman anpassades för att stärka sitt samband med saxofon istället för röst, vilket ledde till bl.a. dynamiska och melodiska modifikationer. Resultatet blev ett arrangemang som utöver sin direkta koppling till ett original samtidigt kunde sägas vara oberoende från detta ursprung.

This thesis describes ways a guitarist can apply a saxophone-like phrasing in their playing and also discusses the various differences and similarities which can be found between the two instruments.  The foundation of the work was made through transcription to find the aspects of saxophone playing that may be possible to apply on guitar. I made conclusions based on the transcriptions of a wide variety of saxophone players. This thesis also contains exercises which are specifically crafted for working on applying saxophone phrasing for guitarists. In this thesis I arrived at the conclusion that it is very possible to integrate various aspects of saxophone phrasing onto the guitar although some are less problematic than others. For instance, there are resources that the saxophone has, of which the guitar as an instrument does not have. Despite this, drawing inspiration from saxophone phrasing as a guitarist can be considerably applicable. / <p>Repertoar:</p><p>Oui - Anton Brodin</p><p>All of me - Marks/Simons</p><p>Yum - Brodin</p><p>Body and soul - Johnny Green</p><p>Ode - Brodin</p><p>Pop goes the leesel - Lee Konitz</p><p></p><p>Medverkande:</p><p>Anton Brodin - Gitarr</p><p>Anton Berndts - Kontrabas</p><p>Richard Andersson Rasheed - Trummor</p><p>Emmalisa Hallander - Sång</p><p>Eskil Larsson - Tenorsaxofon</p><p>David Stener - Piano</p>

Syftet med arbetet är att hjälpa lärare och elever att bättre förstå hur man lär sig spela ett nytt instrument. Med hjälp av videodokumenterade tillfällen och loggboksanteckningar granskas lärandet under tio veckor där målet är att bemästra saxofon så bra som möjligt. Studien grundar sig i ett designteoretiskt perspektiv med fokus på olika semiotiska resurser samt hur dessa påverkar lärandet. Lärandet sker i två kategorier där den ena är egen övning och den andra är lärarledda lektioner. Dessa två jämförs därefter mot varandra för att se på likheter och skillnader samt hur de påverkar inlärningen. / This study is conducted on the basis of improving students and teachers understanding of how to play a new instrument. And is done with the help of notes and video recorded practice sessions. The instrument is saxophone and the practice period are ten weeks. Design theory is the theoretical perspective of choice and a focus is set on how different semiotic resources affect learning. The project is structured around lessons with a teacher and self-practice, with the hopes of comparing the different processes against each other.

The question of this degree project is to investigate whether it is possible to convert one art form to another. The thesis has been about converting the art of painting into music. French post-impressionism has been transformed into contemporary chamber music. Setup The degree project “Toner i dubbel bemärkelse” (Tones in two Senses) is about the saxophonist and clarinettist Robert Nevén’s research on his experiences with synaesthesia, and how this has inspired him to compose music for an ensemble consisting of both improvisational and classical musicians. Synaesthesia is a neurological condition where one sensory impression triggers another. A common form of synaesthesia is when reading certain letters and/or numbers makes the synaesthete perceive specific colours. The person in question either sees the colour in front of the eyes, or imagines it in the head. Implementation Nevén believes he experiences synaesthesia to a certain extent, and in his case, it is as follows: Often when he plays a certain note it triggers the visual cortex so that he thinks of a specific colour. This has led to the idea of taking this the other way around for compositional inspiration purposes: Nevén has extracted the colours from five paintings of French post-impressionist painter Paul Gauguin, turned these colours into the musical pitches he associates them with, and written one composition for each painting’s tone material respectively. The five paintings are: Blue Trees Spirit of the Dead Watching (Manaò tupapaú) Redheaded Woman and Sunflowers The Loss of Virginity (Awakening of Spring) The Sorcerer of Hiva Oa (Marquesan Man in the Red Cape) In one composition, the musical form and instrumentation are derived directly from the painting. In others, the tone material is assembled more freely based upon different compositional concepts. The music was presented in concert at The Royal College of Music in Stockholm at March 20th, 2018. Conclusion The conversion of paintings to music is possible, but it requires a format so that the result faithfully follows the original. In this case, the format consisted of keeping the composition within the framework of a painting’s given tone material as much as possible. / <p><strong>Kompositör:</strong></p><p>Robert Nevén</p><p></p><p><strong>Repertoar:</strong></p><p>1) <em>Blue Trees</em></p><p>2) <em>Redheaded Woman and Sunflowers</em></p><p>3) <em>The Sorcerer of Hiva Oa (Marquesan Man in the Red Cape)</em></p><p>4) <em>Spirit of the Dead Watching (Manaò tupapaú)</em></p><p>5) <em>The Loss of Virginity (Awakening of Spring)</em></p><p></p><p><strong>Medverkande musiker:</strong></p><p>Robert Nevén - klarinett &amp; tenorsaxofon</p><p>Zaida Ponthin - violin</p><p>Oscar Edin - violin</p><p>Ragnhild Kvist - viola</p><p>Johannes Rydén - cello</p><p>Jonas Grumstedt - kontrabas</p><p>Kim Sundell - elgitarr</p><p>Rui Hallvares Andrade Paes - piano</p>

Studien utforskar hur min livsvärld påverkades och förändrades då jag undersökte mina strategier för saxofonövning. Utgångspunkten för studien utgår från instuderingen som gjordes av Paul Bonneaus stycke Suiet pour saxophone alto et piano och de loggboksanteckningar som skrevs i samband med varje övningspass. Denna kvalitativa studie genomfördes utifrån ett livsvärldsperspektiv som kommer ur den fenomenologiska filosofin. Analysen av instuderingsprocessen kretsade kring mina reflektioner över hur jag ser på övning utifrån min livsvärld. I resultatet framkommer ett mönster som visar en övergång från negativt tänkande till mer positivt tänkande. Resultatet visar hur min livsvärld förändrades då jag undersökte de strategier som användes under instuderingen. Resultatet visar också hur jag med hjälp av forskning och litteratur har öppnat upp min livsvärld och ändrat mina tankegångar under skrivprocessen. Slutligen diskuterar jag resultatet i förhållande till litteratur och tidigare forskning inom området. / The study explores how my life-world was affected and changed when I examined my strategies for practicing saxophone. The starting point for the study is how I learned to play Paul Bonneaus piece Suiet pour saxophone alto et piano, and the logbook notes connected to each exercise session. This qualitative study is based on a life-world perspective coming from the phenomenological philosophy. The analysis of the rehearsal process revolved around my reflections on how I, in my life-world, perceived the exercises. The result shows a pattern of a transition from negative thinking to more positive thinking, and how my life world changed when I examined the strategies used during my practice. The result also shows how the research and literature opened up my life-world and changed my way of thinking during the writing process. Finally, I discuss the results in relation to literature and previous research within the field.

Under mitt tredje år på Musikhögskolan Ingesund bestämmer jag mig för att åka på utbyte till Conservatorio Superior de Música de Canarias, Las Palmas, Gran Canaria. Det tredje läsåret ska vi skriva ett självständigt arbete om ett valfritt ämne inom musik. Jag valde att studera min inlärning av flageolettspel på barytonsaxofon, då jag hade hittat ett stycke för solo-barytonsaxofon och blåsorkester som gick upp på flageolett-tonerna. Att kunna spela flageoletter på saxofon är en kännedom som många anser som proffsigt. När jag sedan som saxofonlärare har dessa kunskaper om hur det är att lära sig spela flageoletter tror jag att det kommer ge mig en vidare synvinkel på problem som uppkomma. Syftet är att se hur jag designar mitt lärande och uppmärksammar de problem jag stöter på samt hur jag hanterar dessa. Jag har valt att studera detta ur ett designteoretiskt perspektiv med videoobservation samt komplimenterande anteckningar som metod där jag har fem filmer över en sex veckors period. I resultatdelen diskuterar jag hur jag designat mitt lärande samt vilka hinder jag stött på och hur jag hanterat dem. / During my third year at Ingesund School of Music I decided to engage in an exchange student program at the Canary Conservatory Superior of Music in Las Palmas, Gran Canaria. The third school year you´re assigned to write an independent self-study on an optional topic within music. I had chosen to study my learning of the altissimo register on the baritone saxophone, because I found a piece for baritone saxophone solo with wind band that has music that goes to the altissimo register. The knowledge of playing in the altissimo register is considered as a professional knowledge. Pursuing my career as a saxophone teacher and including this knowledge about learning of the altissimo register I think I will have a greater view of which problems you can find throughout the process. The purpose of the assignment is to see how I design my learning and pay attention to problems and see how I handle them. I have chosen to study this through a design theory perspective with video observation and complimentary notes as the method of this study which I got five films over a six weeks long period. In the result part I discus how I have designed my learning and which problems I did found and how I handled them.

In collaborations with jazz musicians and classical musicians, the focus has traditionally been on the composer. In this thesis, I have focused on the musicians in the project instead. The most important thing was to explore what could be learnt in such meetings and what challenges you might face. I have examined this in four topics: 1. Composition 2. Interpretation 3. Rehearsing 4. Improvisation In the project, I composed five pieces inspired by both jazz and European classical composers. To understand classical phrasing and to implement it in my own playing, I studied for classical teachers. In order to include classical musicians, so I developed several methods. Working closely with the classical musicians made the contrasts between the genres clearer. The contrasts between jazz and the classical way of working and playing made my tendencies more apparent and I became more aware, and in control over the way I played. / <p>Ljud och bildupptagning gjordes under konserttillfället. Erik Tengholm vikarierade då på trumpetplatsen.</p><p>Kompositionerna i arbetet och de medverkande var som följer.</p><p><em><strong>Styrfart</strong></em></p><p>Komposition: Sebastian Jonsson</p><p>Medverkande:</p><p>Sebastian Jonsson, altsaxofon</p><p>Kajsa Nilsson, tvärflöjt</p><p>Sabina Scott, oboe</p><p>Hugo Olsson, klarinett</p><p>Astrid le Clercq, klarinett och basklarinett</p><p>Victor Andersson, altsaxofon</p><p>Fredrik Jergle Almquist, fagott</p><p>Britta Virves, piano</p><p>Anders Langørgen, kontrabas</p><p>Jonas Bäckman, trummor</p><p><em><strong>The Crow</strong></em></p><p>Komposition: Sebastian Jonsson</p><p>Medverkande:</p><p>Sebastian Jonsson, altsaxofon</p><p>Kajsa Nilsson, tvärflöjt</p><p>Sabina Scott, oboe</p><p>Hugo Olsson, klarinett</p><p>Astrid le Clercq, klarinett och basklarinett</p><p>Emma Granstam, trumpet</p><p>Lars Ullberg, trombon</p><p>Anders Langørgen, kontrabas</p><p><em><strong>8</strong></em></p><p>Komposition: Sebastian Jonsson</p><p>Medverkande:</p><p>Sebastian Jonsson, altsaxofon</p><p>Kajsa Nilsson, tvärflöjt</p><p>Hugo Olsson, klarinett</p><p>Astrid le Clercq, klarinett och basklarinett</p><p>Emma Granstam, trumpet och flugelhorn</p><p>Lars Ullberg, trombon</p><p>Anders Langørgen, kontrabas</p><p>Jonas Bäckman, trummor</p><p><strong><em>Golem</em></strong></p><p>Komposition: Sebastian Jonsson</p><p>Medverkande:</p><p>Sebastian Jonsson, sopransaxofon</p><p>Kajsa Nilsson, tvärflöjt</p><p>Sabina Scott, oboe</p><p>Hugo Olsson, klarinett</p><p>Astrid le Clercq, klarinett</p><p>Victor Andersson, altsaxofon</p><p>Fredrik Jergle Almquist, fagott</p><p>Emma Granstam, trumpet</p><p>Lars Ullberg, trombon</p><p>Britta Virves, piano</p><p>Anders Langørgen, kontrabas</p><p>Jonas Bäckman, trummor</p><p><em><strong>Den inte så lille tennsoldaten</strong></em></p><p>Komposition: Sebastian Jonsson</p><p>Medverkande:</p><p>Sebastian Jonsson, altsaxofon</p><p>Kajsa Nilsson, tvärflöjt och piccola</p><p>Hugo Olsson, klarinett</p><p>Astrid le Clercq, basklarinett</p><p>Emma Granstam, trumpet</p><p>Lars Ullberg, trombon</p><p>Britta Virves, piano</p><p>Anders Langørgen, kontrabas</p><p>Jonas Bäckman, trummor</p><p></p>