Denna uppsats behandlar verbliknelser som används i nutida informell svenska. Syftet är att belysa semantik och syntax i svenska liknelser som följer mönstret VERBA som EN N, t.ex. jobba som en tok. Studien är en korpusundersökning vars material består av bloggtexter. För att kategorisera figurativa uttryck har jag undersökt hur sanningsenliga exemplen är, hur lika leden som jämförs är, hur långt avståndet mellan leden är och om exemplen kan omformuleras till bisatser. Det visar sig också att andra språk (åtminstone engelska och finska) kan användas som hjälpmedel för att separera figurativa uttryck från övriga fall. Resultatet visar att verbet vara är det vanligaste verbet i mönstret VERBA som EN N. Resultatet visar också att de vanligaste verbliknelserna är lexikaliserade och etablerade i svenskan och att de mer kreativa liknelserna är sällsyntare och kan ha påverkats av språkkontakt med engelska.

Emotioner spelar en central roll hos Homeros. Bland emotioner är häpnaden framträdande och situationerna och företeelserna som väcker den är många och av olika slag: människornas möten med människor och gudar, insikter som de härvidlag kan vinna, farhågor och föraningar om avgörande skeenden, deras upplevelser vid anblicken av skönhet, grymhet, gudomlighet och det mänskliga livets hårda villkor och slutligen berättarkonsten själv, kan alla väcka häpnad. Homeros har flera ord som uttrycker dessa emotionella upplevelser. Men i ordböcker och lexika översätts de ofta med samma ord och de har inte undersökts utifrån ett emotionsteoretiskt perspektiv. I häpnadens affektiva fält ingår visserligen emotioner som förundran, förvåning, hänförelse och bestörtning, men dessa ord är inte tillräckliga för att vi ska förstå de olika formerna av häpnad såsom emotioner, det vill säga såsom komplexa och processuella affektiva fenomen stadda i ständig förvandling. En djupare förståelse för homerisk psykologi och berättarteknik förutsätter att vi förstår de olika nyanserna av häpnad, hur de framkallas och kommer till uttryck narrativt och språkligt, samt hur och varför dessa emotioner tillmäts så stor vikt i båda eposen. För att göra detta analyseras tolv ord utifrån ett emotionsteoretiskt perspektiv, som utgår från att emotioner är dynamiska och processuella fenomen och utgörs av flera komponenter, bland vilka räknas intentionalitet, värderingar, handlingstendenser, uttryck, fysiologiska reaktioner, subjektivt upplevda känslor samt verbalisering. De grekiska orden utgörs av sex verb och sex substantiv, vilka betecknar antingen handlingen ”att häpna” (t.ex. θαυμάζω), emotionen ”häpnad” (t.ex. τάφος) eller handlingar som kan försätta människor i emotionella tillstånd som kan karakteriseras i termer av häpnad (t.ex. θέλγω). Undersökningen visar att det föreligger väsentliga skillnader i användningen och därmed betydelsen av de undersökta orden, både sinsemellan och inom ett och samma ord. Vidare uppmärksammas skillnader i ordens betydelse i de två eposen. Jag argumenterar för att dessa skillnader, som delvis härrör ur de två eposens skilda tematik, har berättartekniska funktioner och är särskilt relevanta för karakterisering och handling.

Halmstad är en kommun som till år 2050 förväntas öka sin befolkning från 100 000 invånare till 150 000 invånare. I och med den ökade befolkningen kommer det finnas problem och nya behov Halmstad kommer möta. Genom att undersöka trender i världen och behov kopplade till dem kan en bild av Halmstads framtida behov skapas. När bilen är en så stor del av vardagen för de flesta kommer en ökad befolkning troligen medföra mer biltrafik på vägarna. Ett bra alternativ till bilen i en stad är cykeln, då den möjliggör ett smidigt sätt att ta sig mellan destinationer. En annan trend som sker på global nivå är inom hållbarhet, vilket många städer arbetar efter idag. Detta kan röra sig om bland annat att minska skadliga utsläpp, producera mer lokala varor, samt att få människor att leva ett tryggt och lyckligt liv. Halmstad är en cykelstad med god infrastruktur och ett politiskt engagemang. Men för att möta framtida behov krävs det innovativa lösningar för att tillfredsställa dem. Genom att kombinera designmetodik och konstruktionsmetodik har ett cykelsystem utvecklats mot Halmstad. Systemet består av återanvända cyklar som tidigare blivit beslagtagna/forslats bort i kommunen som ska rustats upp. För att göra detta möjligt har ett koncept tagits fram för ett cykelställ där dessa cyklar kan låsas fast automatiskt och en app för att hitta lediga cyklar/ställ samt för att boka cyklar. Systemet riktar sig mot personer som spontant vill kunna ta sig runt i staden utan att faktiskt behöva äga en egen cykel och de som vill använda cykel för transport till sina dagliga sysslor inom staden.

This article attempts to establish a systematic categorization of tonal sequences since 1600 based on historical practice and theoretical sources. Canonic sequences and variants of »gemelli« (sequential phrases based on parallel »imperfect consonances«) from the renaissance era are being related to the bass line in the baroque era around 1600. This presupposes a basic outer-voice-setting which is conceived intervallically and provides a framework for diminutions and chromaticized versions. The models emerging from this practice can be systematically categorized according to the movements of the bass, the intervals between the outer voices and the numbers of the thorough-bass. Important sources for such systems can be found in treatises by Spiridionis a Monte Carmelo (1670), Georg Muffat (1699), Fedele Fenaroli (1775) und Luigi Cherubini (1847). The centralist systems of 19th-century »Harmonielehre«, in contrast, are generally ill-suited to explain sequential structures. Whereas combinatorial thinking plays an important role in the development of sequences in the 17th century, the musical language after 1700 tends to become more idiomatic, which implies a reduction of sequence types. Handel, in his didactic writings, presents only the most commonly used sequence types. In the 19th century, tendencies towards the building of multiple-part-sequences and increasingly chromaticized variants can be observed that, however, usually still elaborate on baroque outer-voice-settings. Since sequences are omnipresent in tonal music, they acquire semantic meaning and therefore function as topoi only in concurrence with their historical and stylistic contexts.

The bridge passage of sonata form has generally been considered less attractive to listeners and analysts than the themes it connects. This applies to general aesthetic judgements as well as to music analyses where it has been usually neglected. Sequential structures and other conventional materials typical of these transitions for a long time have deterred music theory from acknowledging the fact that many of the most important innovations of the classical sonata were shaped in the multifarious linear processes and harmonic contents of the bridge passage. The movement away from the initial tonic and the introduction of a new tonal area has become a key feature of the sonata form between 1730 and 1780 and thus has provoked many highly original compositional solutions. After general components of a formal model of the sonata bridge passage are introduced, the main section of this article discusses a broad number of examples from symphonic, chamber and solo works by Haydn, Mozart, and Beethoven in order to demonstrate how they continuously modified this scheme in order to raise attention, expectancy and expressive power. On the basis of James Hepokoski and Warren Darcy’s seminal book on sonata form (Elements of Sonata Theory, 2006) it can be shown how the compositional function of a bridge passage (exposition and extension of the principle theme, harmonic transformation from the tonic to a new key and its affirmation by a cadence, exposition of contrasting material) is modified through procrastination or hurry, displacement in time, exaggeration and understatement, interrupted processes, interpenetration, and the incongruence of design and function. Such a dialogue between generic norm and individualization can also imply semantic perspectives.

Denna studie analyserar faspolaritetsadverbet ngorə som negativ kontinuativ i dialekten sammartinese i regionen Molise i södra Italien. Syftet är att få en insikt om ngorə i sammartinese genom en analys av eliciterade data från infödda talare, utifrån Vendlers (1967) Aktionsarten samt van der Auwera (1998) och Van Baars (1997) teoretiska ramverk om faspolaritet. Studien ämnar beskriva distributionen av ngorə i relation till negation i Abruzzo och i Molise samt vilka kontexter styr tolkningen av ngorə som ett uttryck för INTE ÄN i sammartinese. Studien använder en blandad metod där insamlade data med ett frågeformulär och intervjuer analyseras kvalitativt. Adverben non ancora/ancora 'inte än/fortfarande' i standarditalienska från korpusen CORIS/CORDIS (Rossini Favretti, 2000) analyseras kvantitativt baserad på deras frekvenser. Resultatet visar en tendens hos ngorə att oftare uppträda med teliska prediakt. Tolkningen kräver en kontext med ACHIEVEMENTS och verbformer i presens, som uttrycker en talares visshet att situationen kommer att inträffa inom en kort tid i det kontrafaktiska scenariot av INTE ÄN.

Misconceptions on the battlefield caused by semantic discrepancy must be avoided. In the pursuit of the effective yet simple order using the proper military task verbs, military officers seem to have difficulty understanding the semantics. Interpretation of a task verb can become something completely different for the lower levels if there is a discrepancy between the different command levels. A thematic analyze of ten semi-structured interviews with the purpose of mapping the task verb semantic discrepancy among officers gives two main themes. Discrepancy in hierarchy levels and discrepancy in attitude and task ambition. A conclusion is that discrepancy can be avoided by focusing the military education to embrace the proper semantics and by that reducing the risk of misconception. Mapping this phenomena brings knowledge to a relatively unexplored area, which is the main contribution of the thesis to the field of semantic research.

Durch ihr besonderes Verhalten haben psychologische Verben, und Experiencer-Objekt-Verben im Besonderen, in der linguistischen Forschung Berühmtheit erlangt. In vielen Sprachen konnte beobachtet werden, dass das Verhalten dieser Verben oft von grammatischen Generalisierungen abweicht, die über Prädikate und Strukturen bis dahin gemacht wurden. Diese so genannten 'psych properties' (Psych-Eigenschaften) betreffen zentrale linguistische Phänomene sowie sprachspezifische Eigenschaften und sie geben Anlass anzunehmen, dass Verben wie 'frighten' ('fürchten'), 'appeal to' ('gefallen') und 'worry' ('beunruhigen') eine besondere Stellung im grammatischen System einnehmen. Sie stehen hier Verben gegenüber die nicht primär mentale oder emotionale Konzepte ausdrücken, wie zum Beispiel 'call' ('anrufen'), 'warn' ('warnen') or 'visit' ('besuchen'). Die vorliegende Arbeit nimmt diese Beobachtungen auf und untersucht die besonderen Eigenschaften der Psych-Prädikate. / Psych verbs in general and experiencer object verbs in particular are exceptional because they often do not follow generalizations that have been made about verbs and structure types in the theory of grammar. Such so-called 'psych properties' can be observed in many languages and concern central linguistic but also language-specific phenomena. The existence of psych properties gives rise to the assumption that verbs such as 'frighten', 'appeal to' and 'worry' have a special position within the grammatical system as they stand in opposition to verbs that do not primarily express mental or emotional concepts, e.g., 'call', 'warn' or 'visit'. The present work addresses this divergence and investigates the characterizations of psych predicates.

<p>Detta projekt har haft som mål att utveckla produktdisplayer för användning i butiker i syfte att exponera produkter som smycken, solglasögon eller liknande. Projektet är utfört som ett examensarbete vid Mälardalens Högskola inom produktutveckling med inriktning formgivning.</p><p>Bakgrunden till projektet är att företaget X-ponent vill utforska en ny marknad. Det vill säga konsumentmarknaden istället för sin vanliga inriktning på industri. X-ponent har fått förfrågningar om produktdisplayer av mindre tillverkare av smycken och säljer idag en enkel variant till dessa.</p><p>Uppdraget har gått ut på att ta fram tre koncept på produktdisplayer ett med ett eget användningsområde; en väggdisplay, för att kunna användas vid vägg; en golv display, för användning på golvet i butiken; och en bordsdisplay, att kunna ställa på bord eller disk. Displayens syfte skulle vara att exponera produkten och locka folk att köpa varför konsument psykologi och marknadsföring i butik studerades. Även semiotik spelade stor roll i konceptens formgivning och studerades noga.</p><p>För att ta reda på marknadens krav och egenskaper användarna ansåg vara bra och dåligt med dagens produkter utfördes en marknadsundersökning i butikerna i Tuna Park i Eskilstuna och på Dustins Elektronikmässa i Annexet i Stockholm. Även en utförlig konkurrensanalys utfördes på konkurrerande produkter.</p><p>Under projektets gång har ett flertal produktutvecklings verktyg används som, funktionsanalys, FEMA och CAD (genom SolidWorks). Arbetsmetoden har varit att ta fram en mängd olika koncept för att sedan metodiskt sålla bort, förbättra och tillslut välja ut slutgilltliga koncept.</p><p>För att göra bästa möjliga val använde jag mig av flera beprövade verktyg. Som Beslutsmatriser, PUGH och QFD. Utöver dessa verktyg hade jag flera diskussioner med uppdragsgivare och handledare.</p><p>En viktig del har varit att presentera koncept som både uppfyller marknadens och uppdragsgivarens krav samtidigt som det är så hållbart för miljön som möjligt. för att göra detta möjligt studerades "sustainable design" (hållbar design).</p><p>De slutgiltiga koncepten presenterades som renderade bilder. Dessa renderades i programmet 3D-Studio max. En säljande produktfolder skapades för att ge koncepten extra tyngd. Även en modell av väggkonceptet togs fram.</p>

<p>Den här uppsatsen behandlar idiomatiska uttryck i det svenska språket. Huvudsyftet har varit att undersöka i vilken utsträckning det svenska folket känner till betydelsen av ett utvalt antal idiom samt också i vilken mån dessa idiom används. Undersökningen genomfördes med enkäter där 139 informanter, varav ungefär hälften gick i högstadiet och den andra hälften var över 50 år, fick kryssa i flervalsfrågor om betydelse och användning för 20 idiom. Resultatet visade att de äldre informanterna inte bara hade en bättre kännedom om idiomens betydelser, utan också använde sig av idiomen i större utsträckning än de yngre. Vidare gick det att utifrån resultatet se att några av idiomen, främst "Göra en björntjänst", håller på att genomgå en förändring i sin betydelse medan andra idiom, såsom "Vara en katt bland hermeliner", verkar vara på väg att försvinna ur vårt språk.</p>