Det finns inte mycket forskning på ämnet förtexter, speciellt inte i film som utspelar sig i framtiden. Uppsatsens syfte är att undersöka förtextens form och funktion utifrån en semiotisk analys som använder sig av de begrepp semiotiken medför i tolkandet av tecken. De två frågeställningar i arbetet är “I tolkandet av förtexten utifrån semiotisk analys, vilka val och budskap går att finna i förtextens form?” och “Vilka funktioner fyller de utvalda förtexterna för filmernas narrativ?”   I urvalet av filmerna utgick jag från filmer som utspelas i framtiden, detta för att möjliggöra ett eventuellt eget och nytt uttryck för den tid då filmerna utspelar sig. Filmerna är Alien (Ridley Scott, 1979), Brazil (Terry Gilliam, 1985) och The Matrix (Lana och Lilly Wachowski, 1999). Dessa filmer utgår också från tre decennier. Mitt material för att göra analyserna utgick från hermeneutisk metod tillsammans med semiotisk analys. För att kunna tolka de tecken och begrepp som semiotiken medför utgick jag ifrån bl.a. texter av Gripsruds och Bignell. Detta förenat med historia och förhållningssätt till titeldesign, samt information om filmerna och deras produktioner. Uppsatsen resultat framställer att förtexternas form följer filmens funktioner i alla tre filmerna. Analyserna tydliggör att de val som gjorts i skapande ofta går att härleda direkt till filmens narrativ eller konceptuella idéer om varför titelsekvensen uppfattas som den gör utifrån de semiotiska begreppen. Samtidigt visar resultatet att förtextens design skulle vara ett tydligt sätt för att utöka filmens värld ytterligare och skapa ett sammanhängande uttryck till filmernas paketering och marknadsföring.

Studiens syfte är att undersöka vilka visuella representationer av genus som elever möter i bilder och leksaker på fyra fritidshem, samt analysera dess möjligheter och begränsningar för elevernas utforskande av könsidentitet och könsnormer. Följande frågeställningar har formulerats: Vilka representationer av genus möter eleverna på fritidshemmet? Vilken variation inom genus blir möjlig för eleverna att utforska genom de visuella representationerna? För studien används en kvalitativ metod, där empirin har samlats in genom systematiska observationer med hjälp av ett observationsschema. Tolkningen av de visuella representationerna har skett med inspiration av semiotik och resultatet analyserats ur ett genusperspektiv. Resultatet beskriver ett feminint, maskulint och neutralt genus, där variationer inom varje kategori förekommer, men inte är särskilt vanliga. Däremot understryker det visuella i många fall stereotypa föreställningar om kvinnligt och manligt. Detta diskuteras kritiskt utifrån vilka konsekvenser och hinder det kan medföra för elevernas utforskande av genus och fritidshemmets värdegrundsarbete. Författarna diskuterar vikten av att se det visuella materialet som ett pedagogiskt verktyg, men tar även upp aspekter kring studiens begränsningar, samt föreslår vidare forskning inom området.

Syftet med denna uppsats är att undersöka de föremål som säljs i museibutikerna i anknytning till två temporära konstutställningar och vilken roll dessa spelar för upplevelsen av utställningarna. De studerade utställningarna är Gilbert & George The Great Exhibition på Moderna Museet i Stockholm och Dansk guldålder på Nationalmuseum i Stockholm. Undersökningen utgår från ett forskningsläge där museibutikens pedagogiska eller på andra sätt inkluderande potential framhålls. Materialet består av utställningarna och deras texter, butikerna och deras displayer och föremålen som presenteras i dem. Utifrån ett besökarperspektiv jämförs föremålen i förhållande till Sharon Macdonalds kategorier mimetiska och förflyttade reproduktioner, insignier och associationer. Butiksdisplayernas samlade uttryck analyseras med hjälp av Roland Barthes semiotiska begrepp syntagm och syntax. Resultaten diskuteras sedan i förhållande till Carol Duncans definitioner av det estetiska respektive det bildande konstmuseet. Undersökningen visar att de studerade museibutikernas displayer anknyter till utställningarna genom att erbjuda en fördjupning genom associationer och temabaserade föremål men även en repetition av verken. Displayerna uttrycker också teman som på olika sätt avviker från eller vinklar utställningarnas verk och texter. Studien visar även hur museibutikerna riktar sig till den publik museet har och presenterar föremålen utifrån den målgruppen genom att relatera till samtida fenomen och trender. Museibutikernas displayer diskuteras som förlängningar av museernas presentation av konsten i utställningarna i förhållande till definitionerna av ett estetiskt och ett bildande konstmuseum.

Idén om fotografigenren street style fashion photography är att den visar upp den vanliga människan, i vanliga kläder i en vardaglig kontext. Idén bakom fotografiet i sig går i samma linje om att visa upp det äkta, och i liknande stil skapades de sociala medieplattformen Instagram – för att publicera äkta bilder ”on-the-go”. Tidigare forskning visar dock på att fotografi, Instagram och street style fashion photography inte är lika vanligt och äkta som idéerna om dem. Fotografi handlar om att sätta sig själv i relation till världen och på så sätt skapas en typ av makt. Denna uppsats syftar till att blottlägga maktstrukturer i street style fashion photography bilder publicerade av influensers på plattformen Instagram. Metoden som används för att analysera materialet är Roland Barthes semiotiska denotation och konnotationsmodell, de fynd som hittas i analysen diskuteras därefter i relation till Pierre Bourdieus fältteori för att, på en relationell nivå, förstå hur maktstrukturerna placerar ut influenserna på det svenska modefältet online. Analysen visar att bilderna i materialet är högst uppstyrda och planerade, det konnoterar olika idéer om kommersiellt mode och kulturproducerat ”högmode”, lyxiga miljöer och ”vanliga” gator, allt detta i förhållande till Instagram estetik och vad som är vinnande visualiteter. De tre influenserna, vars bilder analyseras i studien, placeras i olika positioner på modefältet online men delar samtidigt på positionen som nykomlingar eftersom de kapital de visar upp skiljer sig mellan dem, samtidigt som strategierna för att ta sig an fältet är likande.

Människor lever i ett komplext samhälle där individers levnadssätt och stereotypa roller återspeglas i filmer (Mikos, 2014; Wood, 1994). Studien analyserar kritiskt två versioner av The Walt Disney Companys film Skönheten och Odjuret ur ett semiotiskt och genusteoretiskt perspektiv. Den utgår från två frågeställningar och sex utvalda scener för att analysera hur manliga och kvinnliga stereotyper framställs. Studien undersöker även eventuella skillnader mellan versionerna eftersom den animerade filmen producerades 1991 och nyinspelningen 2017. Filmerna är valda på grund av att det skiljer 26 år mellan versionerna och för att The Walt Disney Company är ett av de största företagen i världen (The Walt Disney Company, u.å.). Filmindustrins framställning av karaktärer kan påverka människors synsätt om hur män och kvinnors stereotypa egenskaper bör vara. Ämnet är av vikt att studera eftersom medier har makten att påverka sin publik (Kleberg, 2006; Mitu, 2011; Ndiayea & Ndiayea, 2014; Strömbäck, 2014). Scenerna introduceras med en denotativ beskrivning och fortsätter sedan att analyseras genom de valda analysverktygen och ett schema på manliga och kvinnliga egenskaper. Genom semiotiken studeras omgivningarna, texterna, objekten, blickarna, poseringarna och kameravinklarna. Tecken granskas för att avslöja bakomliggande budskap kring framställningen av stereotyper. Genusperspektivet har använts för att se hur medier väljer att framställa kvinnor och män, och på så sätt se de stereotypa skildringarna. Resultatet från studien visar att stereotyper återspeglas i båda filmerna. Skillnaden är att filmen från 2017 innehåller färre stereotyper än filmen från 1991. Huvudkaraktären Belle har färre kvinnliga stereotypa egenskaper i nyinspelningen och har även vissa manliga stereotypa egenskaper. Hon är till exempel stark, självständig och aktiv. Gaston och Odjuret skildras fortfarande enligt manliga stereotypa egenskaper men har vissa inslag av kvinnliga egenskaper.

Den här studiens syfte är att analysera förekomsten av ideologier i Sveriges riksdagspartiers valaffischer från valet 2018. Specifikt analyseras åtta valaffischer, en från vartdera parti. Med avstamp i fältet politisk kommunikation görs en kvalitativ innehållsanalys. Semiotiken och retoriken fungerar som teori och metod. Studien delas in i två delar, först analyseras affischerna semiotiskt och vidare görs en retorisk analys. Operationaliseringen verkar för att dela upp det visuella i affischerna och ger möjligheten att tolka de visuella delarna djupgående var för sig. På så vis kan analyserna åskådliggöra förekomsten av ideologier i studerade valaffischer. Resultatet av studien visar att samtliga partiers valaffischer förmedlar politisk ideologi, om än i varierande grad. Resultatet kan tolkas bero på den politiska professionaliseringen, valaffischens evolution är en anpassning utifrån affischernas kontext genom den politiska kommunikationen och dess professionalisering. Valaffischen har en viktig roll som det enda mediet i det offentliga rummet, och utifrån studiens resultat tycks de verka mer för påminnelse om val än som förmedlare av ideologi.

Uppsatsen är skriven ur ett postmodernt och identitetsskapande perspektiv och handlar om hur designhistoria skapas i en nyutkommen vintagebok. Studien undersöker hur vintagebilder kan verka som en ny konstruktion av designhistoria. Detta undersöks genom semiotiska analyser av fem stycken bilder, hämtade ur boken Vintageparty (2013) och diskuteras sedan i relation till de sedvanliga designhistorieböckernas beskrivning. Resultatet tolkas utifrån identitetsskapande, postmodern och semiotisk teori. Undersökningen visar att vintagebokens skapare, vilka jag valt att kallar för bricholeurer1 själva kombinerat de föremål som finns med i bilderna. Istället för en traditionell designhistorisk beskrivning flyttas identitetsskapandet, genom design, ut i det offentliga rummet. Studien visar också att bilderna kan kopplas till postmodern stil, detta då bilderna visar upp eklektiska sammansättningar av föremål. Att ta till vara på olika föremål, genom att återvinna dem, visar på en miljövänlig designhistorik. Genom den identitetsskapande teorin, går det att konstatera att vintagebilderna till stor del konstruerar en individualitet, eftersom föremål valts ut och sammansatts så som skaparna av boken själva önskat. Kanske kan man påstå att bilderna skapar designhistoria på ett nytt sätt, i en ny skepnad?

I denna studie undersöks representationen av virtuella influencers och interaktionen mellan publiken. Syftet med undersökningen är att få en djupare förståelse för detta nya fenomen som idag växer på sociala medier, och framför allt Instagram. De teoretiska utgångspunkterna som ligger som grund för undersökningen är hyperrealitet, identitet och personas, semiotik och representation. Metoderna som används för att analysera materialet är en kvalitativ innehållsanalys samt en semiotisk analys. I genomförandet av den kvalitativa innehållsanalysen (publikens kommentarer) identifierades följande teman; hyllningar/kritik, politik och realitet. I den semiotiska analysen identifierades tre andra teman, dessa var livsstil, politik och relationer (bilder och bildtexter från de virtuella influencers). Resultatet av undersökningen visade att beroende på influencer, bilder och bildtexter var variationen stor mellan hur publiken tog emot materialet. Det gick också att se en stor skillnad i den semiotiska analysen mellan de olika virtuella influencers som undersöktes.

The aim of this thesis is to get an understanding of how Daniel Wellington is using visual communication to communicate their brand identity on Instagram. It is also about how they use hashtags to engage their consumers into their brand community. The questions this thesis answers are “How does Daniel Wellington use visual communication to communicate their brand identity on Instagram?” and “How does Daniel Wellington use hashtags to engage their consumers?”. To answer these questions consumer to consumer marketing, influencer marketing, semiotics and snapshot theory have been used as a theoretical basis. Methods used for this thesis is a semiotic analysis with denotation and connotation. Through denotation and connotation, the chosen pictures have been carefully analysed to answer the questions of the thesis.             The results from the analysis shows that Daniel Wellington communicate their brand identity very good because the pictures posted on their Instagram represented it well. The sign of engagement in the hashtags turned out to be very engaging for the consumers to keep wanting to post pictures with and of Daniel Wellington’s products.

During a long period of time, mankind as we know it, has progressed in remarkable ways. We leap from one era to another, whilst becoming smarter and more capable. Although one could argue for the superiority of man, we have now reached a time where our skilfulness is beginning to backfire. As the desire for production and consumption is growing, the environmental impacts increase. Climate change has in many ways become the product of modernity. However, these relatively new circumstances are met with more and more awareness. One example is how Swedish grocery stores, in this case COOP, have expanded their range of vegetarian foods. They claim to take responsibility for the planet and for a greener future. In the last two years, they have released two rather noteworthy commercials, with the aim of reducing meat-eating. By applying a narrative and semiotic analysis, and by using Becks theories on reflexive modernization as framework, this essay has studied these commercials in order to understand how they communicate their plant based alternatives in relation to a changing society. The results showed that both commercials portray a growing concern for the planet and the prevailing change of its climate. To prevent these conditions from accelerating, they suggest less meat on the plate. Likewise, semiotic tools, like falling trees or flooding cities, are used to enhance the significance of the narrative. In conclusion, both commercials show to be in line with Becks observations of the modernized world – an acknowledgement of its detrimental character. Additively, they function as a means of addressing the issues of modernity and meat-eating in particular.