Denna uppsats har genom en bildsemiotisk analys utifrån genusteoretiska utgångspunkter analyserathur kvinnlig lycka porträtteras i reklamfilm. Syftet med uppsatsen var att fördjupa mina kunskaperinom ämnet. Min analys utgår ifrån tre olika reklamfilmer från tre olika skönhetsföretag. I analysennoterade jag att det fanns en del likheter och en del skillnader. Mellan Nivea och Eucerin fanns det etttydligt mönster i hur företagen valt att skildra lycka, genom egentid med fokus på skönhet ochsjälvomsorg. Till skillnad från Indi Beauty, som istället skildrade lycka som något man får genombekräftelse från andra människor. Jag kommer i analysen fram till att företagen snarare fokuserar på attsälja effekten av produkten i form av lyckan som kommer utav att använda den, snarare än självaprodukten i sig. Trots att det är hudkräm och smink som säljs, så får tittaren knappt se hur det ser uteller vad det innehåller. Det viktiga är inte produkten utan det viktigaste är i slutändan hur produktenkan göra konsumenterna lyckliga.

Denna studie ämnar att undersöka hur kvinnor, män och romantiska förhållande är porträtterade i Netflix-serien Emily in Paris. Materialet i studien består av avsnitt från den första säsongen. Syftet med studien är att undersöka om karaktärerna bidrar till nuvarande könsnormer och romantiska normer eller om serien är normbrytande. Vår studie bidrar till ytterligare forskning om ämnet genom att undersöka nytt material samt belyser forskning om kön och romantiska relationer. Den metod som genomfördes i studien var en kvalitativ textanalys och forskningen har sin teoretiska grund i semiotik. När vi analyserade karaktärerna i Emily in Paris använde vi de semiotiska begreppen denotation och konnotation som verktyg. Resultatet visade att serien gör ett försök i att lyfta moderna representationer, men det kvarstår fortfarande tydliga stereotypiska porträtteringar av genus och relationer som upprätthåller myter och normer.

Welcome to Arstotzka, in this game you play as a passport inspector at the border to the newly conquered land of Kolechia. The game Papers, please is named after the phrase your character says to everyone trying to get access to the country of Arstotzka. The gameplay is a simple point-and-click game within the simulation category of video games, a simulation of a bureaucratic job which consists of checking documentation. The gameplay is not a fantasy nor is it escapism, so in what way is this a compelling game? Papers, please tackle something larger than enjoyable gameplay with satisfying graphics, it tackles the story of how an entire totalitarian state is being upheld by regular people. People just like you and me.

Detta är ett examensarbete med programinriktningen informativ illustration. Arbetet är centrerat kring bildtyper i informationsmaterial om ADHD hos vuxna. Detta då bildtyperna kan ha en positiv inverkan på anhörigas förståelse av relevant information. I projektet har insamlad empiri kommit från intervjuer som jag har utfört samt publicerat material från Riksförbundet Attention, Socialstyrelsen och NKA. Empirin har tillsammans med teori om multimodalitet och semiotik hjälpt mig att besvara frågeställningen. Syftet med arbetet är att ta fram ett nytt gestaltningsförslag som ska kunna vara som ett exempel. Detta för hur bildtyper kan implementeras för att kunna ha en positiv inverkan på anhörigas förståelse av relevant information. Detta skulle slutligen kunna leda till att man som anhörig vill ta en mer aktiv roll och göra stöttande insatser för sina anhöriga som handskas med diagnosen.

Denna uppsats syftar till att skapa djupare förståelse för det menings-skapande som musikvideon Haffla (2017) bidrar med i debatten om kultur, nationalitet och utanförskap i samtida Sverige. Genom ett postkolonialt perspektiv och med avstamp i teori om representation har delar av innehållet undersökts med metoden av semiotisk bildanalys. Rasifierade svenskar betraktas som ”de andra” i dagens Sverige, i relation till ”svenskhet”. I det utvalda materialet visas dock en annan representation av rasifierade svenskar i kombination med tecken som betecknar svenskhet, vilket möjliggör en inkluderande representation av svenskhet. / This paper aims to create a deeper knowledge of the meaning making that is constructed through the music video Haffla (2017) and how it contributes to the discussion on culture, nationality and alienation in contemporary Sweden. Several scenes from the video have been analysed using the method of semiotic visual analys, through a post-colonial perspective with theory on representation. Racialized swedes are in relation the ”Swedishness” regarded as ”the other”, but in the analyzedmaterial there is another representation of radicalized swedes, which is given through signs that signify Swedishness. This creates an inclusive representation of Swedishness.

Textila rutor skapas med material och tekniker från textilslöjden med syfte att bilda enheter med möjligheter att verka som semiotiska resurser och främja kommunikation inom slöjden. Genom undersökning konstaterar jag att man inom slöjden behöver ett lämpligare semiotik begrepp, nämligen slöjd-semiotik. Denna semiotik skiljer sig från bildsemiotiken på så vis att den inkluderar taktila upplevelser såväl som visuella. I slöjd-semiotiken blir särskilt teckentyperna ikon och index intressanta när de kopplas samman med det taktila och möjligheterna att kommunicera genom slöjdföremål med förslagsvis taktilt-index öppnas upp.

Uppsatsen undersöker konstnären Lage Lindells (1920–1980) strävan att beskriva sin egen tillvaro bortom glas och ram genom att i huvudsak undersöka tre olika verk: en muralmålning, ett verk i akryl och en uppstoppad docka. Undersökningen fokuserar på mötet mellan konstverket och betraktaren och hur de samverkar.

Problemformulering och syfte:  Syftet med den här studien är att analysera svenska kontra utländska mediers bildgestaltning av terrorattentaten i Paris 2015 för att studera vilka eventuella likheter och skillnader det fanns i bildgestaltningen mellan olika tidningsmedier i olika länder. För att förstå bildernas roll i rapporteringen och hur de används för att gestalta terrorattentat gör att studien är intressant och viktig ur ett samhällsvetenskapligt perspektiv.  Metod och material:  För att besvara studiens syfte och frågeställningar om hur de tre utvalda tidningarna har bildgestaltat terrorattentaten i Paris 2015 har studien använts sig utav en semiotisk bildanalys. Materialet som har analyserats kommer från Dagens Nyheters, Le Figaros och Daily Mails publicerade tidningar som gavs ut 14 och 16 november 2015.  Huvudresultat:  Den främsta tendensen som studien pekar på är att samtliga tidningars publicerade bilder har gestaltat människor. Utifrån resultatet på den konnotativa nivån har de publicerade bilderna främst gestaltat och förmedlat känslan av sorg.

Vi har gjort en studie där två åldersgrupper av svenska barn vid 4, respektive 8 års ålder som först deltog i en högläsning av en bilderbok om vissa grundläggande känslor (bl. a. glädje, ilska och rädsla) och sedan ombads att åskådliggöra dessa genom gester och bildskapande. Barnens gester fotograferades och bilderna bevarades och tolkades av barnen. Barnens produktioner och tolkningar filmades och analyserades med avseende på likheter och skillnader mellan de tre semiotiska resurserna - gester, bilder och språk - i de två ål-dersgrupperna. Vi fokuserade på följande frågeställningar:-Hur skiljer sig de yngre och de äldre barnen i sin produktion och tolkning av gester som uttryck för känslor?-Hur skiljer sig produktionerna och tolkningarna av målade bilder som uttryck för känslor hos de två grupperna?-Hur skiljer sig gruppernas språkliga beskrivningar av gesterna och bilderna?På en mer allmän nivå var vi intresserade vad sådana eventuella skillnader implicerar om den möjliga relationen mellan de tre semiotiska resurserna (språk, gester och bilder) i barnens utveckling. Resultaten visade att de yngre barnen använde sig i högre grad av ges-ter och imitation än de äldre barnen för att förstå innehållet i bilderboken. De hade dock svårare än skolbarnen att tolka fotografier av gester/miner för känslor. De äldre barnen producerade mer realistiska målningar, där form och färg avbildade personer (med miner) eller händelser som lättare kunde kopplas till en viss känsla. De klaraste skillnaderna i de språkliga beskrivningarna var att de yngre barnen inte skilde mellan språkliga uttryck för känslor (t ex glad) respektive för incitament till känslor (t ex rolig), medan de äldre gjorde det, och på det hela taget hade ett mer utvecklat och differentierat språk (för känslor). Våra preliminära slutsatser är att av de tre semiotiska resurserna som användes av barnen för att representera känslor var gester den mest tillgängliga för förskolebarnen, medan språk och särskilt bilder var betydligt svårare. Den äldre gruppen hade gått vidare till ett stadium med mer utvecklat språk- och även bildskaparförmåga, som även reflekterades i deras mer sta-bila tolkningar av fotograferade gester och målade bilder.

Syftet med studien är att göra en kvalitativ semiotisk analys av Försvarsmaktens rekryteringsfilmer mellan 2018-2021. Detta för att studera hur unga kvinnor representeras i Försvarsmaktens rekryteringsfilmer ur ett genusperspektiv, huruvida och i så fall på vilka sätt genusstereotypa kvinnliga representationer synliggörs och om motstridiga föreställningar kopplat till genus framkommer.  Den semiotiska analysen bygger på Barthes teori om denotation, konnotation och myter. I analysen av det empiriska materialet fann vi att Försvarsmakten använder sig av traditionella genusstereotypa föreställningar för att framföra ett budskap i rekryteringskampanjerna. Försvarsmakten utmanar till viss del traditionella kvinnliga genusstereotyper genom att presentera dagens unga kvinnor som mer aktiva och självständiga. Samtidigt som de använder sig av klassiska genusstereotyper som retoriska figurer för att bygga sina reklambudskap, fortsätter de också synliggöras och reproducerar således traditionella könsstereotypa föreställningar. Sökord: genus, stereotyp, semiotik, reklam, representation, maskulint, feminint / The purpose of this study is to analyze female gender representations in three of Swedish Armed Forces’ recruiting campaigns between 2018-2021. Using a qualitative approach, the empirical material was analyzed using semiotics as a method. The aim was to contribute to a deeper understanding of female gender stereotypical representations, whether and if so, in what ways they are made visible and if conflicting notions linked to gender emerge in the recruitment films. Using the theory of denotation and connotation we can conclude that the Swedish Armed Forces’ recruiting campaigns between 2018-2021 use traditional gender stereotypical representations to convey an advertising message. The Swedish Armed Forces’ challenge traditional gender stereotypes of young women by representing them as active and independent in their recruiting films. They reflect a new more modern version of young women that is closer to reality today. However, while using traditional gender stereotypes as rhetorical figures to build their advertising messages, they continue to reproduce traditional gender stereotypes by making them visible.  Keywords: gender, stereotype, semiotics, advertising, representation, masculine, femininity