I denna uppsats utforskar vi icke-mänskliga varelser och den mänsklighet vi som betraktare ger dem, både i position som mediekonsumenter samt producenter. Med en frågeställning som fokuserar på hur vi ska gestalta varelser i relation till antropomorfism, och genom granskning av den vaga gräns som existerar mellan fantasivarelser och verkliga djur, tar vi hjälp av teorier främst från Donna Haraway, Boria Sax, Jennifer Parker-Starbuck och Fanny Ambjörnsson. Ändamålet består i att belysa antropomorfiska stilgrepp, om hur och varför vi applicerar beteenden som antas styras av motiv liknande människans på djur, samt att öka förståelsen för den mänskliga linsens inblandning. Genom tidigare forskning, tecken- och färglära, samt en ständig medvetenhet kring posthumanism och mänskliggörande av djur, tar vi oss an att gestalta nyanserad antropomorfism i 3D. I vår undersökning framkommer det att ett kontinuerligt reflekterande krävs vid tillskrivande av attribut på varelser, eftersom vi ständigt tolkar omvärlden genom en mänsklig lins. Argument finns för att de varierade förutsättningarna olika djur är försedda med ger upphov till en helt annan iakttagelseförmåga än den människan besitter. Det behövs både ett kritiserande av människans natur och ett ifrågasättande av att som människa försöka uppfatta världen genom en icke-mänsklig varelses sinnen, när vad vi besitter är ett utifrånperspektiv till djurlivet. / In this bachelor thesis, we investigate non-human beings and the human traits we apply on them, both in a position as media consumers and as producers. The research question focuses on how to portray creatures in relation to anthropomorphism, and with an examination on the vague boundary that exists between imaginary animals and real animals, we explore anthropomorphism mainly through the theoretical lenses of Donna Haraway, Boria Sax, Jennifer Parker-Starbuck and Fanny Ambjörnsson. Our purpose is to illuminate the idea of anthropomorphism – how and why we apply human-like behaviours on animals – and to increase our understanding for the influence of the human lens. With previous research, semiotics, as well as an awareness about posthumanism and humanizing of animals, we come to terms with the depiction of nuanced anthropomorphism in 3D. Through our research it appears that we need to reflect constantly on our choices during application of attributes on creatures, due to our human interpretation of the world. There is discussion concerning the varying qualities among different kinds of animals, which declares that these attributes cause animals to possess a completely different perception than humans hold. It requires both a questioning about the nature of humans, and a criticizing of how we humans try to apprehend the surrounding world through the lens of a non-human creatures and their senses, when all we have is an outside perspective of the wildlife.

No description available.

No description available.

Denna studie har undersökt hur den kvinnliga huvudkaraktären Carrie White framställs i två versioner av skräckfilmen Carrie (1976 och 2013). Med bakgrund i att skräckgenren har kritiserats för sin framställning av kvinnliga karaktärer, har syftet varit att ur ett genusperspektiv jämföra hur Carrie skildras i den äldre respektive nyare filmversionen. Studien har genomförts med hjälp av semiotisk analys och den teoretiska ramen har utgjorts av olika varianter av feministisk psykoanalys. Analysen har framför allt fokuserat på tre aspekter av karaktärens framställning; Carries utseende, hennes relation till sin mamma och hur hon relaterar till sin övernaturliga förmåga. När det gäller karaktärens utseende har analysen visat att hennes kropp skildras som mer objektifierad och sexualiserad i den äldre versionen, vilket har kopplats till Mulveys teori kring den kontrollerande, manliga blicken. Vidare har analysen visat att Carrie framställs som mer aktiv och självsäker i den nya versionen, vilket yttrar sig dels i att hon är mer bestämd gentemot sin kontrollerande mamma och dels i att hon använder sin övernaturliga förmåga på ett kraftfullare sätt jämfört med den äldre versionen. Detta har relaterats till Smeliks teori kring att det i dagens visuella kultur är betydligt vanligare än tidigare att kvinnor får spela aktiva roller. Analysen har även visat att Carries styrka i båda filmerna är direkt kopplad till hennes kvinnlighet samtidigt som just denna kvinnliga kraft framställs som något hotfullt. Dessutom blir hon i båda versionerna vid flera tillfällen straffad och förnedrad på grund av sin kvinnlighet, vilket bland annat har kopplats till Mulveys teori kring hur kvinnan signalerar ett kastrationshot som därigenom kan avvärjas.

Syftet med denna uppsats att undersöka hur rikedom framställs och skiljer sig i reklamfilmerna “Jackpotsfesten - 124 miljoner” från spelbolaget LeoVegas och “Lotto - Färjan” från spelbolaget Svenska Spel. Utifrån teorier om semiotiska begrepp och Bourdieus teorier om kapital, smak, habitus och det sociala rummet analyseras framställandet av rikedom i två reklamfilmer från två olika spelbolag. Detta med hjälp av en semiotisk analysmetod, som är en kvalitativ innehållsanalytisk metod. Det utförs även ett kommutationstest där viktiga och betydande paradigm byts ut för att testa deras relevans i reklamernas bild av rikedom. Utifrån denna analys kan vi se hur LeoVegas spelreklam framställer rikedom genom att visa upp tecken i form av materiella ting som konnoterar lyx och exklusivitet och i sin tur ett högt ekonomiskt kapital. Vi kan även se hur tydliga tecken på ett högt kulturellt kapital, där den rena smaken ligger i fokus. Svenska Spel visar istället upp rikedom i form av en färja i en exklusiv miljö, samt genom lingvistiska tecken i form av ett berättande, vilket skapar en uppfattning om ett högt ekonomiskt kapital och inte genom lyxiga detaljer. Till skillnad från LeoVegas visar Svenska Spel upp en bild av den barbariska smaken och det kulturella kapitalet är något som endast hamnat i bakgrunden. Slutligen ser vi i denna reklamfilm tydliga tecken på en nyrikhet eller en parveny som inte syns i LeoVegas.

Denna studie undersöker hur operativsystemen Apple och Samsung omvandlar universella koder till emojis och om de samspelar utseendemässigt. Med en semiotisk ansats fokuserar forskaren på att analysera emojis och dess visuella aspekter som skapar känslouttryck. Känslouttryck som i sin tur skapar tolkning och förståelse i människors digitala kommunikation. Studien baseras på tidigare forskning av Paul Ekman, Jaram Park, Young Min Baek, Meeyoung Cha och Rachel Scall. Genom en kvantitativ innehållsanalys undersöks 100 universella koder med frågorna: hur väl Apple och Samsungs emojis stämmer överens utseendemässigt vilka universella koder som skiljer sig i Apple och Samsungs emojis vilka visuella aspekter som är de vanligaste skillnaderna   Studiens resultat visar att endast 11 % av Apple och Samsungs emojis stämmer överens helt utseendemässigt. De universella koder som skiljer sig i en eller flera visuella aspekter utgör 89 %, men de som skiljde sig mest var emojikoderna nummer 24, 89, 19, 88, 57, 85, 11, 46, 58, 64, 76, 93, 95 och 99. De vanligaste visuella skillnaderna är emojins färger och muntyp, men inte långt efter även ögonbryn och ögon.   Intresset för studien väcktes av att emojis, enligt forskare, har betraktas med potentialen att växa som ett universellt språk samtidigt som de har uppmärksammats för att se olika ut beroende på operativsystem. Då utseendet på emojis har stor betydelse för hur vi tolkar och förstår dess känslouttryck och budskap ifrågasättes de universella kodernas funktion och väckte frågan om mottagaren av en Samsung verkligen ser samma emoji som sändaren av en iPhone, och tvärtom? Med mobiltelefonen som ett alldagligt kommunikationsverktyg och Apple och Samsung som två av världens vanligaste operativsystem diskuteras deras påverkan att använda emojis som ett universellt språk.   Slutligen svarar studien för att Apple och Samsungs design av emojis kan påverka möjligheten att använda dem som ett universellt språk i vissa avseenden, som designen av mun, ögon och ögonbryn. Detta eftersom människor, beroende på kultur, tenderar att välja emoji efter just mun eller ögon. En mun- eller ögonorienterad emoji kan av samma anledning tolkas olika. Först när människor med olika kultur har möjligheten att kommunicera med emojis som visar samma känslouttryck ökar chansen för en gemensam förståelse och för att emojis ska fungera som ett universellt språk.

I framväxten av den nya tekniken på 2000-talet så har företagens sätt att förmedla sin visuella kommunikation förändrats. Sociala medier är ett relativt nytt medel för företag att kommunicera med sina intressenter. Av alla personer som använder internet varje dag i Sverige så använder en femtedel av dem det sociala mediet Instagram. Hur kommunicerar då två av de Svenska företagen med flest följare på Instagram, H&M och Volvo, visuellt på Instagram? I en kvalitativ bildanalys av H&Ms och Volvos bilder på Instagram så har den typiska bilden för vardera företag definierats. Resultatet av undersökningen blev att H&Ms typiska bild består oftast av en samling olika produkter, upplagda på golvet. Volvos typiska bild innehåller en bil, ett berg och en skog. Betraktaren av bilderna på Instagram kan tolka en bild på många olika sätt, representationen i bilden blir då en verklighet för vardera betraktare som varierar beroende på betraktarens synsätt.

Syftet med denna kandidatuppsats är att utreda användargenererad metadata (taggar) som komplement till kontrollerad indexering (ämnesord och klassifikationskoder) av skönlitterära tecknade serier. Studiens relevans grundas på ett behov av att utveckla riktlinjer för att ämnesbeskriva- och skapa sökingångar till tecknade serier via bibliotekskataloger (1), samt att implementering av taggningsfunktioner, via gränssnitt i onlinekataloger (OPACS), blir allt vanligare vilket förutsätter utredning för att överväga en kombination mellan systemen (2). För att besvara studiens syfte utfördes tre delstudier. Först analyserades 48 serietitlar representerade via ämnesord och klassifikationskoder i MARC-format via Libris (I), därefter analyserades de 10 titlarna - med mest metadata från steg I - representerade via taggmoln från LibraryThing (LT) (II) för att slutligen göra en jämförelse mellan de 10 MARC-posterna och taggmolnen (III). Kvalitativt orienterad innehållsanalys har använts för att samla in, dela upp samt jämföra ämnesord-/klassifikationskoder med taggar efter fasetterna: genre, tid, plats, ämne, person och form, framtagna av bl.a. Svensk Biblioteksförening (2004): ”Att Indexera Skönlitteratur”. Aboutness-teori och semiotisk-teori har applicerats för att dels skapa en djupare förståelse för problematiken i att indexera skönlitteratur (-och bild) konsekvent men även för att jämföra systemen (dvs. kontrollerat indexeringssystem med folksonomi-baserat system) ytterligare. Resultatet av studien visade att få termer, via MARC-formaten, representerade fasetter som karaktär, ämne, tid och plats medan taggmolnen från LT innehöll desto mer metadata om seriernas ”innehåll” såsom: karaktärer, (sub)genrer och ämnen. Studien visade även tendenser som att taggarna var desto mer konnotativt präglade samt att de representerade dokumentens aboutness i högre grad, jämfört med klassifikationsnotationerna-/ämnesorden, samtidigt som det skulle behövas mer ingående studier för att närma sig taggarnas egentliga betydelse. Taggarna synliggjorde även ett mer vardagligt språkbruk samtidigt som inkonsistens gällande ordstavning och syntax uppenbarades. För att kunna besvara om användargenererad metadata kompletterar kontrollerad indexering krävs fortsatta studier kring varför användare taggar samt vilka termer som används vid informationssökning av tecknade serier. Analys av metadata från lokala bibliotekskataloger skulle även behöva göras för att ge en mer rättvis bild av hur ämnesordsindexering av tecknade serier ser ut i praktiken.

I detta kandidatarbete har vi undersökt hur en skulle kunna gå till väga för att skapa ett interaktivt narrativ utan användningen av dialoger eller narration. Med hjälp av kroppsspråk och semiotik har vi arbetat för att skapa gester som är lätta att förstå oavsett vem som betraktar gestaltningen och med hjälp av mikrokontroller och sensorer så har vi skapat en gestaltning som betraktaren kan interagera med på så vis få en lämplig reaktion tillbaka. Under arbetet har vi även provat på ett, för oss, nytt designperspektiv som vi grundat inom semiotik. Detta och ny teknik har fört med sig en del problem som vi fått lösa på ett eller annat sätt. / In this Bachelor Thesis we have studied how one could go about creating an interactive narrative without dialogues or narration. With the help of body language and semiotics, we have worked to create gestures that are easy to understand regardless of who looks at the design and with the help of microcontrollers and sensors, we have created a design that the viewer can interact with in order to get an appropriate response back. During the work, we have also tried a new design perspective for us, which we have based on semiotics. This and new technology has brought with it some problems that we have had to solve in one way or another.

The aim of this study is to analyze stereotypes in the ICA commercials during the period of 2014 and 2018. How are the characters represented from an intersectional perspective and how are they represented from a stereotyped perspective? Has there been any changes or developments between these years?   The used methods are an image analysis and text analysis from a semiotic perspective. Earlier studies have shown that men have more dominant roles than women in commercials. It is also shown that most women are under 30 years old, while men are older.   The results of this study show that this is still accurate today and there hasn’t been any big changes. The men in the ICA commercials have dominated roles and are older than the women who are younger than 30 and have more subordinate roles. Stereotypes are common in the ICA commercials, but at the same time they try to twist them to go against norms - for example showing a character with Down syndrome.