Bakgrund: Distriktssköterskor i hemsjukvården arbetar självständigt i ett växande arbetsfält med allt sjukare patienter och mer avancerad vård. Teamarbete, samverkan och arbetsledning ställer höga krav på distriktssköterskans arbete vilket har väckt uppmärksamhet och forskning kring arbetssituationer som ställer så pass höga krav på distriktssköterskan att det inverkar negativt på distriktssköterskans hälsa och riskerar patientsäkerheten. Syfte: Att undersöka distriktssköterskors erfarenhet av svåra situationer i hemsjukvården. Metod: Studien har en kvalitativ ansats. Tolv distriktssköterskor verksamma inom kommunal hemsjukvård har deltagit i studien och med hjälp av semistrukturerade intervjuer har data insamlats. Därefter har data analyserats genom induktiv innehållsanalys. Resultat: Distriktssköterskor i hemsjukvården erfar svåra situationer i en bristande arbetsmiljö, i svårigheter i rollen som omvårdnadsledare, i bristande samsyn inom vårdorganisationen samt svårigheter i relationen med anhöriga och patient. För varje kategori finns underkategorier såsom hot och våld, ensamarbetets baksida, tidsbrist, svårt att leda arbetet när personalen brister i sin yrkesutövning, baspersonal som bedömer patienten ur ett annat perspektiv, stöttande av personal i svåra situationer, samverkan med andra professioner, svårt att få kontakt med läkare, anhörigas behov av bekräftelse och försummande av egenvårdsansvaret. Konklusion: Distriktssköterskorna erfor flera svåra situationer inom den kommunala hemsjukvården. För att säkerställa distriktssköterskors hälsa och trygga patientsäkerheten behöver dessa situationer synliggöras och åtgärdas. / Background: District nurses in home care work independently in a growing field of work with increasingly ill patients and more advanced care. Teamwork, collaboration and staff management demand high quality in the district nurse performance, which has drawn attention and research to work situations demanding so much that the district nurse health and patient safety are adversely affected. Purpose: To investigate the district nurses' experience of difficult situations in home caring. Method: The study has a qualitative approach. Twelve district nurses working in municipal home care participated in the study and data was collected through semi-structured interviews. Data has been analyzed through an inductive content analysis. Results: District nurses in home care experience difficult situations in a lacking work environment, difficulties in the role as nursing leader in a lacking consensus in the caring organization, as well as difficulties in the relation between dependent and patient. Each area is divided in sub categories, such as threat and violence, working alone, time constraints, difficulties in management when personnel is lacking in performing nursing care, collaboration with other profession, supporting personnel, difficulties of getting in touch with doctors, caring staff assessing patients in another perspective, dependents’ need of confirmation and patients lacking in self-care. Conclusion: District nurses experience difficult situations in nursing homecare. To ensure the district nurses´ health and ensure patients safety requires these situations have to be made visible and addressed.

<p>Abstract</p><p>The aim of this survey has been to achieve knowledge about Asperger syndrome. What does</p><p>this require of the pedagogue? How should the physical environment be designed in a</p><p>classroom for pupils with Asperger syndrome?</p><p>With qualitative interviews of one special pedagogue and one teacher in class 1-3, the level</p><p>of knowledge has become better about how pupils with Asperger syndrome cope with</p><p>situations in school, but also how the pedagogue can relate by being flexible and by practising</p><p>one’s occupational role professionally.</p><p>There is not a general method that works. It is the pupil on an individual basis who desides</p><p>her or his needs or their capabilities. As a pedagogue it is always walking a tightrope to find</p><p>the path and the solutions in different conflicts that will arise and support the pupils with</p><p>Asperger syndrome with tools to gain understanding for different social situations in the</p><p>classroom.</p> / <p>Sammanfattning</p><p>Syftet med undersökningen har varit att få kunskap om vad Asperger syndrom är, vilka krav</p><p>det finns på pedagogen och hur en fysisk miljö bör se ut för elever med Asperger syndrom.</p><p>Med kvalitativa intervjuer av en specialpedagog och en lärare i årskurs 1-3 har vetskapen</p><p>blivit större om hur elever med diagnosen Asperger syndrom klarar av situationer i skolan</p><p>men också hur man som pedagog kan förhålla sig, genom att vara flexibel och utöva sin</p><p>yrkesroll professionellt.</p><p>Det finns inte en given metod som fungerar, utan det är eleven som individ som avgör vad</p><p>just hon eller han behöver eller klarar av. Som pedagog är det en evig balansgång att finna</p><p>vägar och lösningar i olika konflikter som uppstår, samt att ge elever med Asperger syndrom</p><p>verktyg för att få förståelse för olika sociala situationer i klassrummet.</p>

Abstract The aim of this survey has been to achieve knowledge about Asperger syndrome. What does this require of the pedagogue? How should the physical environment be designed in a classroom for pupils with Asperger syndrome? With qualitative interviews of one special pedagogue and one teacher in class 1-3, the level of knowledge has become better about how pupils with Asperger syndrome cope with situations in school, but also how the pedagogue can relate by being flexible and by practising one’s occupational role professionally. There is not a general method that works. It is the pupil on an individual basis who desides her or his needs or their capabilities. As a pedagogue it is always walking a tightrope to find the path and the solutions in different conflicts that will arise and support the pupils with Asperger syndrome with tools to gain understanding for different social situations in the classroom. / Sammanfattning Syftet med undersökningen har varit att få kunskap om vad Asperger syndrom är, vilka krav det finns på pedagogen och hur en fysisk miljö bör se ut för elever med Asperger syndrom. Med kvalitativa intervjuer av en specialpedagog och en lärare i årskurs 1-3 har vetskapen blivit större om hur elever med diagnosen Asperger syndrom klarar av situationer i skolan men också hur man som pedagog kan förhålla sig, genom att vara flexibel och utöva sin yrkesroll professionellt. Det finns inte en given metod som fungerar, utan det är eleven som individ som avgör vad just hon eller han behöver eller klarar av. Som pedagog är det en evig balansgång att finna vägar och lösningar i olika konflikter som uppstår, samt att ge elever med Asperger syndrom verktyg för att få förståelse för olika sociala situationer i klassrummet.

Sammanfattning:   Min studies syfte är att synliggöra vad leken har för betydelse för barnens sociala utveckling. Den beskriver leken och dess betydelse för att barnen ska utvecklas genom den. Den lyfter även fram pedagogernas syn på leken och hur de hjälper till för att stötta barnen under tiden de är i fritidshemmet. Frågeställningarna som studien bygger på är vad leken innebär för eleverna och hur den påverkar elevernas sociala utveckling och hur pedagogerna som arbetar i verksamheten ser på leken samt hur de stöttar eleverna i deras utveckling. En strukturerad kvalitativ intervjumetod och en ostrukturerad observation ligger till grund för studien. Intervjuerna har jag gjort i tre grupper om fyra barn i varje grupp, detta gjorde jag tre gånger med olika barn. Jag intervjuade även fyra pedagoger som arbetar i verksamheten. Observationen genomförde jag endast på barnen, när de lekte och en av pedagogerna hade styrd lek som går ut på att barnen inte vet med vem de ska leka med eller vad de ska leka. Detta bestäms genom att pedagogerna drar lott för att se hur grupperna blir och vad/ var de ska leka. Social utveckling är ett centralt begrepp i min uppsats, genom leken utvecklas barns sociala utveckling. Och att det är färdigheten till att klara av att vara tillsammans med andra människor och att visa dem sympati och empati i olika situationer. Som vi vill bli behandlade ska vi också behandla människorna runt oss.

Syftet med denna studie var att undersöka varför människor ingriper i farligasituationer. För att bemöta syftet har 11 respondenter med ingriparerfarenheter frånfarliga situationer intervjuats. Det är respondenternas tankar om varför de ingripit sompresenteras i denna studie. Det inspelade intervjumaterialet har transkriberats ochanalyserats utifrån en induktiv tematisk metod. Ur analysen framträdde sexhuvudteman som påverkat respondenterna att ingripa: Instinkt, Erfarenhet, Moral,Empati, Medvetande och Disinhibering. Dessa huvudteman kunde sedansammanfattas i ett kärntema: Handlingsberedskap. Denna Handlingsberedskap kanses som den mest gemensamma förklaringen till varför respondenterna ingripit.Sammantaget visar resultatet på att respondenterna ingripit utifrån olika huvudteman,men att samtliga respondenter besuttit Handlingsberedskap. Det verkar som attHandlingsberedskap är en förutsättning för ingripande. / The purpose of this study was to investigate why people intervene in dangeroussituations. To answer this purpose, 11 respondents with intervening experiences fromdangerous situations were interviewed. The respondents’ thoughts about why theyintervened are presented. The recorded interviews were transcribed and analysedthrough an inductive thematic approach. From the analysis, the following six mainthemes appeared: Instinct, Experience, Moral, Empathy, Consciousness andDisinhibition. The main themes are explanations to why the respondents intervened.These main themes where then summarized into a core theme: Readiness to act. ThisReadiness to act can be considered as the single nearest explanation to why therespondents intervened. In sum, the result shows that, even though the respondentsintervened out of different main themes, they have all possessed the Readiness to act.It seems that Readiness to act is a prerequisite for intervention.

Syftet med denna studie är att få en ökad förståelse kring situationer i förskolans vardag då förskollärare upplever att deras pedagogiska kompetens inte räcker till i mötet med barnen. För att besvara våra forskningsfrågor och uppnå syftet har vi använt oss av elva ostrukturerade intervjuer. Utifrån situationerna som förskollärarna beskriver i intervjuerna har vi fördjupat oss i hur förskolans vardag kan upplevas som komplex för förskollärare. Resultatet visar att det finns situationer i en förskollärares vardag där dem inte räcker till. Fokuset ligger vid att förtydliga vilka dessa situationer är samt vad som bidragit till att förskollärarna inte räckt till i samband med barnen. Studien bidrar således med konkreta exempel av olika typer av situationer i förskolans vardag. De konkreta situationerna vi kom fram till i resultat av studien blev situationer vid måltid, svårigheter med verbal kommunikation, utåtagerande beteende och underbemanning. Vid måltidssituationerna blev det följdeffekter när förskollärarna tillgodosåg ett visst barns behov då andra barn ville inkluderas, vilket i sin tur blev problematiskt för förskollärarna att hantera. I situationerna rörande svårigheter av verbal kommunikation framkom det delvis att problematiken i situationerna uppstod då svenska inte var det gemensamma språket. Det framkom även att kommunikationssvårigheterna bidrog med svårigheter att förmedla demokratiska värderingar till barnen då barnen har en annan etnicitet, därmed andra värderingar. Situationerna där förskollärarna upplevde att barnen hade utåtagerande beteenden, bidrog till att förskollärarna blev stressade på grund av olika faktorer som exempelvis: kravet att kunna hantera barnet, hög ljudnivå runt om kring och samtidigt hantera andra uppgifter eller andra barn. Dessa faktorer bidrog till att situationerma blev problematiska att hantera. Slutligen framkom det i resultatet att underbemmaning var den bidragade faktorn till svårigheten av att hantera situationerna.

The aim of this essay is to examine preschool teachers’ knowledge and expertise in the approach  to children who are experiencing crisis and trauma. Our research aims to explore if the preschool  teachers’ methods in the work with small children in crisis are theory-based, and if not - what  kind of knowledge do they have to stand on in the meeting with children in crisis and trauma.  We have interviewed six pre-school teachers with various amount of time of work experience  in the preschool. We used semi-structured interviews with questions formulated with the intent  to get a wide perspective of the preschool teachers experiences in the matter. Our theoretic  approach is “Krispedagogik” by Raundalen &amp; Schultz (2007), with an immerse in Juul &amp;  Jensens book “Relationskompetens” (2009). We find it necessary to complement Krispedagogik based on that the book Krispedagogik is mainly designed to function with older children in  school while the meeting and work with younger children is in more need of caring and a closer  relation with the teachers - therefore are we using Relationskompetens as a complement. The  results are presented under the subheadings: Routine - Security, To see the child - the childs’  needs, and Parent collaboration. These are the concepts we mainly have seen in the interviews,  and they are also found in the theories we are grounding our analysis on. We found features of  crisis pedagogy (krispedagogik) in the way the pedagogues described their work with children  in crisis although none of them used the term in their answers. The relations between the  pedagogue and the parents and foremost the children are the foundation in their work. Their  view on their task as a pedagogue is that they are an important person in the child’s life, and  they implement their educational tasks accordingly.

Bakgrund: När ett barn blir svårt sjukt är förloppet hastigt och kräver snabba insatser från personalen. Det ställs stora krav på sjuksköterskorna i barnsjukvården för att tillgodose patientens och föräldrars behov. Vid akuta händelser kan det vara svårt att tillgodose behoven.    Motiv: Forskning visar att sjuksköterskor kan uppleva akuta händelser som drabbar barn som traumatiskt. Kunskap om sjuksköterskors erfarenheter av att vårda barn som har drabbats av en akut händelse är viktigt för att förbättra vården av det drabbade barnet och barnets säkerhet.    Syfte: Syftet med studien var att belysa sjuksköterskors erfarenhet av att i en akut situation vårda svårt sjuka eller skadade barn på barnklinik.  Metod: Kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer genomfördes med fem grundutbildade sjuksköterskor och fem specialistsjuksköterskor inom barn och ungdom på två medelstora sjukhus i Sverige. Intervjuerna genomfördes via Zoom och samtalen spelades in med mobiltelefon. Intervjuerna transkriberades och analyserades med kvalitativ innehållsanalys enligt beskrivning av (Graneheim &amp; Lundman, 2004).   Resultat: Analysen av intervjuerna resulterade i tre kategorier som i sin tur baserades på sex subkategorier. Kategorin ”Att vara förberedd” innehöll subkategorierna ”erfarenhet som kunskap” samt ”träning och prioritering”. Kategorin ”Att Agera” innehöll subkategorierna ”hinder och möjligheter i samarbetet” samt ”hinder och förutsättningar i kommunikationen”. Den sista kategorin ”Att reflektera och behöva stöd” baserades på subkategorierna ”utmanande känslor” och ”bearbetning”.   Konklusion: Studien bidrar till kunskap om att vårda barn i en akut situation på barnklinik och kan bidra till förståelse hur personalen utvecklas med händelser de erfar. Studien skulle också kunna öppna upp för att arbetet med svårt sjuka eller skadade barn består av en helhet med lika viktiga delar. Om organisationen tog hänsyn till alla delarna skulle detta kunna bidra till att stressen och sjukskrivningarna minskade. / Background: When a child becomes seriously ill, the process is rapid and requires quick action from the staff. Great demands are placed on the nurses in pediatric care to meet the needs of the patient and parents. In the event of an emergency, it can be difficult to meet this needs.   Motive: Research shows that nurses can experience emergencies that affect children as traumatic. Knowledge of nurses' experiences of caring for children who have been affected by an emergency is important to improve the care of the affected child and its safety.   Aim: The aim of this study was to shed light on nurses' experiences of caring for seriously ill or injured children in a pediatric clinic in emergencies.   Methods: Qualitative method with semi-structured interviews was conducted with five undergraduate nurses and five specialist nurses in children and adolescents at two medium-sized hospitals in Sweden. The interviews were conducted via Zoom and the conversations were recorded with a mobile phone. The interviews were transcribed and analyzed with qualitative content analysis as described by (Graneheim &amp; Lundman, 2004).   Result: The analysis of interviews resulted in three categories which were based on six subcategories. The category "To be prepared" contained subcategories "experience as knowledge" and "train and prioritize". The category "Acting" contained subcategories "obstacles and opportunities in cooperation" and "obstacles and conditions in communication". The last category "Reflecting and needing support" was based on subcategories "challenging emotions" and "processing".   Conclusion: The study contributes to knowledge about caring for children in emergencies at pediatric clinic’s and can contribute to an understanding of how staff develop with events they experience. The study also claims that working with seriously ill or injured children consists of equally important parts that together creates a whole. If the organization took the parts into account, this could help to reduce stress and burnouts.

Bakgrund: För att optimera vården av svårt sjuka eller skadade barn är kommunikationen i teamarbetet viktigt. Att arbeta i stressande akuta situationer innebär att kommunikationen kan brista och utgöra en risk för barnets säkerhet. För att optimera samarbetet under teamarbete är kommunikationen viktig. Motiv: Få studier rapporterar teamarbete och kommunikation vid vård av svårt sjuka eller skadade barn. För att säkra vården av akut sjuka och skadade barn finns behov av att undersöka kommunikation under teamarbete vid akuta situationer som inkluderar barn. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av kommunikation och teamarbete vid vård av svårt sjuka eller skadade barn.     Metod: Studien genomfördes med hjälp av kvalitativ metod. Tre sjuksköterskor och sju barnsjuksköterskor anställda på en barnklinik på ett sjukhus i södra Sverige deltog i studien. Individuella semistrukturerade intervjuer användes för att samla data och intervjuerna transkriberades i sin helhet. Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera texten vilket resulterade i två kategorier och fem subkategorier. Resultat: Analysen av intervjuerna resulterade i kategorin “Att skapa förutsättningar för god kommunikation” baserade på subkategorierna “Möjligheter i kommunikationen” och “Hinder i kommunikationen”. Kategorin “Att arbeta säkert” baserades på subkategorierna “Samarbete och ledarskap”, “Förväntningar i teamet” och “Utveckla träning och reflektion”. Konklusion: Studien beskriver betydelsen på god kommunikation för ett gott samarbete med vårdteamet. Resultatet indikerar att det finns behov av scenarioträning, vilket kan ge sjuksköterskorna möjlighet att öva på kommunikation och teamarbete i en lugn och kontrollerad miljö. Kommunikation och teamarbete är centrala och viktiga begrepp inom vården, därför är framtida forskning väsentlig för en säker och jämställd vård. / Background: To optimize the care of seriously ill or injured children, communication in during teamwork is important. Working in stressful emergency situations means that communication is lacking and thus increase the risk to jeopardize the children’s safety. In order optimize the collaboration during teamwork in critical situations, communication is important. Motive: Few studies report teamwork and communication in the care of seriously ill or injured children. To ensure the care of critical ill and injured children, there is a need to explore communication during teamwork in critical situations that include children.   Aim: The purpose of this study was to describe nurses' experiences of communication and teamwork in the care of critical ill children. Methods: In this study a qualitative method was used. Three nurses and seven pediatric nurses employed at a pediatric clinic at a hospital in southern Sweden participated. Individual semi-structured interviews were used to collect data and the interviews were transcribed verbally. Qualitative content analysis was used to analyze the text, which resulted in two categories and five subcategories. Result: The analysis resulted in the category “Creating conditions for good communication” based on the subcategories “Opportunities in communication” and “Obstacles in communication”. The category "Working safely" was based on the subcategories "Cooperation and leadership", "Expectations in the team" and "Develop training and reflection". Conclusion: The study describes the importance of good communication for a good collaboration in the team when caring for critical ill or injured children. The results indicate that there is a need for scenario training, which can give nurses the opportunity to practice communication and teamwork in a calm and controlled environment. Communication and teamwork are central and important concepts in healthcare, therefore future research is essential for safe and equal care.

Denna studie syftade till att bidra med en ökad förståelse för hur kvinnor diagnostiserade med autism upplever att de hanterar sociala situationer. Datainsamling gjordes med hjälp av halvstrukturerade intervjuer där fem kvinnor fick dela med sig av sina erfarenheter och strategier. De teorier som användes för att tolka det insamlade materialet var dels Howard S. Beckers(2006) teori och begrepp om avvikelse som en social process, dels Karin Johannisson teori och begrepp om kultursjukdomar och interaktiva kategorier(Hallerstedt, 2006). Studiens resultat visade att kvinnorna bemästrade sociala situationer på varierande vis, att de i viss grad påverkades av omgivningens förväntningar och tolkningar av dem samt att de efter mottagen diagnos i större utsträckning tycktes hantera sociala situationer utifrån vad de upplevde var deras sanna jag, alltså utifrån hur de själva ville hantera situationerna för att må bra. Slutsatsen landade därmed i att det sociala samspelet tycks vara komplext och att kvinnorna i studien, när det gällde att hantera livets sociala situationer, strävade efter att uppnå en slags balans mellan att vara sanna mot sig själva men också anpassa sig till sin omgivning. Vidare så talade studiens slutsats också för något mer generellt i ett samhälle, nämligen att det i ett samhälle, på gott och ont, tycks finnas ett behov hos oss människor att vilja förklara och förstå såväl oss själva som varandra med hjälp av diverse egenskaper och kategorier. Något som i sin tur inverkar i hur vi beter oss i samt hanterar sociala situationer.