Denna rapport syftar till att undersöka i vilken utsträckning stridsvagnskompanichefer skiljer och/eller liknar ”commanders” (i spelet ”Battlefield 2”) i sitt sätt att skapa och upprätthålla situationsmedvetenhet med avseende på riskbedömning kopplat till fiendens position i slagfältet. Studien grundar sig på en tanke om att utnyttja positiva effekter från datorspelande, i morgondagens ledningssystem genom att bygga ledningssystem grundade på en kommersiell spelplattform. Resultaten pekar bland annat på skillnader mellan de båda aktörernas metoder för att uppnå full situationsmedvetenhet, men även på vissa likheter som till exempel att se på en situation med fiendens ögon för att bedöma hur denna kommer att agera.

Detta är en kvalitativ intervjustudie som undersöker maskinpersonalens upplevelser av att använda headsetkommunikation i arbetet ombord. Totalt sex stycken maskinbesättningsmedlemmar intervjuades om deras upplevelser av hur headsetkommunikation har påverkat utförandet av arbetet, personlig säkerhet och tidseffektivitet. Resultaten som framkom av intervjuerna visar på att kommunikationen förbättrats med headsetkommunikation genom att talkommunikationen inte begränsas av höga bullernivåer vilket leder till minskad röstbelastning. De intervjuade vittnade om att den förbättrade kommunikationen underlättade i arbetet och ökade den personliga säkerheten genom att risken för missförstånd minskade samt att maskinbesättningens situationsmedvetenhet ökade. Förbättrad ergonomi vid svåra arbetsställningar i trånga utrymmen jämfört med handburna radioapparater upplevdes även det som en fördel med headsetkommunikation. Tidsåtgången i arbetet upplevdes minska när tillgängligheten till andra besättningsmedlemmar på kommunikationsradio ökade eftersom det minskade behovet av att förflytta sig för att kommunicera samtidigt som det kan leda till snabbare responstider. Den ökade tillgängligheten upplevdes även kunna leda till att olyckor inom maskinrummet upptäcks snabbare till följd av att ett uteblivet svar på radioanrop kan ses som ett avvikande beteende. / This is a qualitative interview study researching the experience engine room personnel have with using headset communication in their work onboard. A total of six crewmembers were interviewed about their experiences and how headset communication had affected their ability to perform their work, personal safety and time efficiency. The results showed that communication had improved with the use of headsets and that speech communication where no longer limited by high noise levels which in turn leads to less strain on the voice. The interviewed crew members testified that the improved communication facilitated their work and enhanced the personal safety by decreasing the risk for misunderstandings and increasing their situational awareness. Increased ergonomics in situations with difficult working postures and limited space in comparison with hand held radios were also observed as an advantage with headset communication. Time efficiency was perceived to improve since the availability of other crewmembers on the radio increased and decreased the need for moving to another area to communicate which at the same time lead to faster response times. Increased availability of crewmembers on the radio could also shorten the time before an accident in the engine room is detected since a failure to answer a radio call would be seen as irregular behavior.

Shared autonomous vehicles provide a solution for the future of sustainable and accessible transportation in urban areas, both in terms of social and environmental sustainability. However, these types of vehicles face different challenges in comparison to privately owned ones. For example, it is of greater importance that a shared autonomous vehicle can cater to a large number of users with different prerequisites such as age, limited movement and strength, or visual impairment.  In this project, methods, and interactions for creating a human-centered design solution for backup door opening of automatic doors in the shared autonomous vehicle CM1e have been investigated. The aim of the project is to support the development of safer autonomous vehicles by implementing a solution that is user-friendly and inclusive for a large number of users having different prerequisites. The project has been conducted in Gothenburg at the company China Euro Vehicle Technology (CEVT). At the end of the project, it is expected to deliver a viable mapping of use cases where the user needs to use a backup door opening solution or has to exit in a non-optimal way, pain points of the current solution for the mapped-out use cases, a well-informed and holistic approach to decide which use cases are most relevant to solve considering different criteria, and finally a feasible solution at a conceptual level, solving the most urgent use cases and pain points. This project has had a holistic approach and has focused on both the context and scenarios of usage and how this impacts the users and usability. The investigated area is rather complex having many functions and several mediums. This has also contributed to the project to consider delivering a solution that caters to a task (in this case, exiting a vehicle) rather than one individual interaction. To achieve this use cases have been generated along with user journeys with personas having different prerequisites. This to achieve an objective description of the current functions as well as a subjective description of its limitations depending on the prerequisites of the users. To generate a large number of ideas and select the most relevant ideas, the ideation phase has focused on co-creation with relevant stakeholders and also the enrichment of ideas. By using two different user tests, the proposed solution has been validated in order to create a valuable and credible result. The delivered result offers a solution for use cases where the user/rider needs to exit the vehicle, but the preconditions do not allow the user to do so e.g., to ensure the functionality of the doors. This was uncovered to sometimes keep the user in the vehicle during undesirable situations where the user wishes to exit. The proposed solution utilizes the function of a dead man switch to override the set preconditions and provide the user with control over the door opening process, enabling possible exit without the doors having to open a 100%. Included in the solution is also communication using interfaces and activation of the dead man switch functionality to create a user-centered, accessible, and safe backup door opening solution. The proposed solution is presented using CAD models and renderings in the shape of storyboards. / Delade autonoma fordon erbjuder en framtida lösning för hållbara och tillgängliga transportsystem i urbana miljöer, med avseende på både social- och ekologisk hållbarhet. Dessa fordon möter dock andra typer av utmaningar än privat ägda fordon, exempelvis behöver de tillgodose behoven hos ett större antal användare med olika förutsättningar så som ålder, begränsad rörlighet och styrka samt begränsad synförmåga.   I detta projekt har metoder och interaktioner för att skapa användarvänliga lösningar för reservöppning av automatiska bildörrar i det delade autonoma fordonet CM1e undersökts. Syftet med projektet är att stödja utvecklingen av säkra autonoma fordon genom att implementera användarvänliga och inkluderande lösningar för ett stort antal användare med olika förutsättningar. Projektet har bedrivits i Göteborg hos företaget China Euro Vehicle Technology (CEVT). I slutet av projektet är det förväntat att leverera en kartläggning av situationer när en reservöppning av dörrar kan vara relevant, vilka begräsningar som finns i nuvarande lösningar samt ett förslag på en lösning för reservöppning av dörrar. De levererade lösningsförslaget ska tillgodose de kartlagda situationerna där en reservöppning av dörrar behövs som inte täcks av de nuvarande lösningarna.   Tillvägagångsättet av projektet har lagt tyngd på att ha ett helikopterperspektiv med fokus på både situation och kontext samt hur detta påverkar användaren och användbarheten. Det undersökta området är komplext och har många funktioner samt olika medium, vilket också har bidragit till att projektet har förväntats att leverera en lösning som tillgodoser en handling (i detta fall att ta sig ut ur ett fordon) snarare än en enskild interaktion. För att uppnå detta har användningsfall genererats samt kompletterande användarresor med användare med olika förutsättningar. Detta för att uppnå både en objektiv beskrivning av nuvarande funktioner och en subjektiv beskrivning av dess begräsningar beroende på användarnas förutsättningar. För att generera idéer till en framtida idé har ett stort fokus lagts på samskapande med intressenter och berikning av idéer. För att sedan validera den förslagna lösningen har två olika användartest utförts.   Det levererade resultatet erbjuder en lösning på användningsfall där de automatiska bildörrarna har förmågan att öppnas men ej tillåter användaren att göra det på grund av olika skäl, exempelvis att bevara funktionaliteten i dörrarna. Detta kan leda till att användaren kan bli instängd i bilen under situationer när hen önskar ta sig ut. Den förslagna lösningen utnyttjar funktionen av dödmansbrytare för att överskrida de satta förutsättningarna (preconditions) för att tillåta öppning och ge användaren kontroll över öppningsprocessen av bildörren, samt erbjuda en möjlighet att ta sig ut ur fordonet utan att dörrarna behövs öppnas 100%. I lösningen inkluderas även kommunikation via skärmar (visuellt och audiellt) och aktivering av dödmansbrytar-funktionaliteten för att skapa en användarvänlig, tillgänglig och säker reservöppning. Detta presenteras genom CAD-modeller och renderingar i form av storyboards.

Bygg- och fastighetsbranschen präglas av långsam digitaliserings takt där bristande dokumentation förekommer och i vissa fall försvårar beslutsfattningsmoment. Digitala tvillingar är kända för att effektivisera fastighetsförvaltning och bidra till bättre beslutsfattning. Trots det är det många som inte har hört talas om digitala tvillingar. Mot bakgrund av att det är ett outforskat område undersöker denna studie beslutsfattningsmomentet med digital tvilling inom bygg- och fastighetsbranschen. Studiens resultat baseras på intervjuer med ett stort byggföretag och en digital-tvilling-leverantör. Det framgår att en digital tvilling kan bestå av en eller flera av delarna: 3D- scanning, sensorer samt tilläggsfunktioner såsom analyser, styrning och olika applikationer, varav definitionen av en digital tvilling varierar. Resultatet visar att 3D scanning är särskilt lämpligt när det kommer till ombyggnationer och relationshandlingar (det verkliga utförandet av byggnaden), varav sensorer är användbara inom beslutsfattning utifrån prediktivt underhåll, mätning av nyttjande och energiuppföljning. Vidare framkommer det att tillägg av analyser kan föreslå lämpliga beslut och att styrning kan möjliggöra digital fastighetsskötsel, medan AI moduler kan ersätta den mänskliga beslutsfattningen. Utifrån det empiriska materialet som framkom tillämpades situationsmedvetenhet som teoretiskt ramverk för att förklara hur digitala tvillingar kan bidra med dokumentation som leder till bättre uppfattning och förståelse för omgivningen, vilket möjliggör mer välgrundade beslut. Slutligen konstaterar studien att utformningen av digitala tvillingar och dess funktioner avgör hur de kan användas vid beslutsfattning, något som gör kravställningen av dessa till en avgörande aspekt. / The construction and real estate industry is characterized by a slow rate of digitization and lack of documentation, which in some cases makes decision-making difficult. Digital twins are known to contribute to more efficient property management and better decision-making. Despite this, many people have not heard of digital twins. Since it is an unexplored area, this study examines the decision-making with digital twins in the construction and real estate industry. The study's results are based on interviews with a large construction company and a digital twin supplier. It appears that a digital twin can consist of one or more of the parts: 3D scanning, sensors and additional functions such as analyses, control and various applications, where the definition of a digital twin varies. The result shows that 3D scanning is particularly suitable when it comes to reconstruction and as-built documents. Sensors appear to be useful in decision-making according to predictive maintenance, measurement of utilization and energy follow-up. Furthermore, it appears that digital twin analyses can suggest appropriate decisions and that control can enable digital property management, while AI modules can replace human decision-making. Based on the empirical material, situational awareness was applied as a theoretical framework to explain how digital twins can contribute with documentation that leads to a better perception and understanding of the environment, enabling more informed decisions. The study thus states that the design of digital twins determine how they can be used in decision-making, something that makes the requirements of these a vital aspect.

The automotive industry has seen an uprise in autonomous vehicles that will change the operators’ work environment. Volvo Autonomous Solutions aims to create a seamless user experience with environmentally and socially sustainable solutions. The vehicles should operate fully autonomously, but scenarios will emerge where remote operation is required. The master thesis aims to identify the requirements for the interaction between human and autonomous vehicles, and develop an interaction solution for remote operation. The study focused on safety, perception, situation awareness, and user experience. The subject was analyzed using user studies, literature reviews, and benchmarking. Twenty people participated in interviews, and a key user was identified, together with four human intervention scenarios. The data resulted in a list of general insights, which developed into requirements for designing remote operation interactions. An exploration of solutions for human-machine interaction was iterated and evaluated by 31 participants. The final recommendation included a requirements list for the design of the interaction with remote operation and a proposed interaction concept, illustrating a design proposal to meet these requirements. The study identified the following aspects to consider when developing an interaction solution for remote control of autonomous vehicles: Navigation, Steering, and Acceleration, Safety, and Perception and Situation Awareness. The final concept for remote operation interaction consisted of a rotational motion, a lever motion, and a digital touch display. / Fordonsindustrin har sett ett enormt lyft inom autonoma fordon, vilket kommer påverka operatörernas arbetsmiljö och sätt att arbeta. Volvo Autonomous Solutions har som mål att skapa en problemfri användarupplevelse och hållbara lösningar. Målet är att fordonen ska fungera autonomt, men det kommer alltid uppstå scenarier där fjärrstyrning kommer krävas. Syftet med examensarbetet är att identifiera kraven för interaktionen mellan människa och autonomt fordon, samt att utveckla en interaktionslösning för fjärrstyrning. Studierna fokuserade på aspekter inom säkerhet, perception, situationsmedvetenhet och användarupplevelse. Ett flertal användarstudier, genomgång av befintlig litteratur, benchmarking, samt identifiering och undersökning av olika scenarier genomfördes. 20 personer intervjuades och en nyckelanvändare samt fyra scenarier för mänskligt ingripande identifierades. Resultaten gav allmänna insikter, vilka utvecklades till en kravlista för design av en interaktionslösning för fjärrstyrning. Vidare utforskades lösningar för människa-maskin interaktion där fyra koncept itererades och utvärderades av 31 deltagare. Slutligen presenterades en rekommendation och kravspecifikation för utformningen av interaktionen, samt ett interaktionskoncept för design av fjärrstyrningsinteraktion enligt uppställda krav. Studien identifierade följande aspekter att ta hänsyn till vid utveckling av en interaktionslösning för fjärrstyrning av autonoma fordon: Navigation, Styrning och Acceleration, Säkerhet och Perception och Situationsmedvetenhet. Det slutliga konceptet till fjärrstyrningsinteraktion bestod av en rotationsrörelse, en spak-rörelse och en digital display.

Unmanned Aerial Vehicles (UAVs), commonly called drones, have been applied in manifold fields recently. With the development of UAV autonomy, the next generation of drone applications is moving towards team-based, multi-drone operations. This also promotes the transition of the operator role to the supervisory control of multiple UAVs. Situation awareness (SA) is a significant concept in this aspect to evaluate human performance in complex systems. This thesis work proposes a human-system interface for monitoring multiple autonomous UAVs simultaneously by a single operator, and investigates how to decrease the impact of task switching among different UAVs on the operator’s SA. Tasks in the context of fleet mission control are defined to be of different levels of urgency. Several design strategies have been concluded to address the research question. In conclusion, the usage of similar interface layouts between different tasks is effective to generally decrease the impact of task switching. The alert system with appropriate design is a specific factor in mitigating the impact of task switching towards higher urgency tasks/interfaces. Moreover, the reasonable division of areas of the interface and proper presentation of information by their importance are significant, especially for task switching towards lower urgency tasks/interfaces. / Unmanned Aerial Vehicles (UAV), vanligtvis kallade drönare, har använts i många områden nyligen. Med utvecklingen av UAV-autonomi, går nästa generation av drönarapplikationer mot teambaserad, multi-drönarverksamhet. Detta främjar också övergången av operatörsrollen till övervakande kontroll av flera UAV. Situationsmedvetenhet (SA) är ett betydelsefullt koncept i denna aspekt för att utvärdera mänsklig prestation i komplexa system. Detta examensarbete föreslår ett gränssnitt mellan människa och system för att övervaka flera autonoma UAV:er samtidigt av en enda operatör, och undersöker hur man kan minska effekten av uppgiftsbyte mellan olika UAV:er på operatörens SA. Uppgifter i samband med kontroll av flottans uppdrag definieras till att vara av olika brådskande nivå. Flera designstrategier har tagits fram för att ta itu med forskningsfrågan. Sammanfattningsvis är användningen av liknande gränssnittslayouter mellan olika uppgifter effektivt för att generellt minska effekten av uppgiftsbyte. Varningssystemet med lämplig design är en specifik faktor för att mildra effekterna av uppgiftsbyte mot mer brådskande uppgifter/gränssnitt. Dessutom är den rimliga uppdelningen av områden i gränssnittet och korrekt presentation av information efter deras betydelse betydande, särskilt för uppgiftsbyte mot mindre brådskande uppgifter/gränssnitt.

Predicting the future state occupancies of pedestrians in urban scenarios is a challenging task, especially considering that conventional methods need an explicit model of the system, hence introducing data-driven reachability analysis. Data-driven reachability analysis uses data, inherently produced by an unknown system, to perform future state predictions using sets, generally represented by zonotopes. These predicted sets are generally more conservative than model-based reachable sets. Therefore, is it possible to cluster previously recorded trajectory data based on the expressed behavior and perform the predictions on each cluster to still be able to provide safety guarantees? The theory behind data-driven reachability analysis, which can handle input noise and model uncertainties and still provide safety guarantees, is quite recent. This means that previous implementations for predicting pedestrians are theoretically probabilistic and would not be appropriate to implement in actual systems. Thus, this thesis is not the first of its kind in predicting the future reachable sets for pedestrians using clustered behavioral data, but it is the first work that provides safety guarantees in the process. The method proposed in this thesis first labels the historically recorded trajectories into the behavior also referred to as mode, the pedestrian expressed, which is done by simple conditional statements. This is done offline. However, this implementation is designed to be modular enabling easier improvements to the labelling system. Then, the reachable sets are computed for each behavior separately, which enables a potential motion planner to decide on which modal sets are relevant for specific scenarios. Theoretically, this method provides safety guarantees. The outcomes of this method were more descriptive reachable sets, meaning that the predicted areas intersected areas that it reasonably should, and did not intersect areas it reasonably should not. Also, the volume of the zonotopes for the modal sets was observed to be smaller than the volume of the implemented baseline, indicating fewer over-approximations and less conservative predictions. These results enable more efficient path planning for Connected and Autonomous Vehicles (CAVs), thus reducing fuel consumption and brake wear. / Att predicera framtida tillstånd för fotgängare i urbana situationer är en utmaning, speciellt med tanke på att konventionella metoder behöver uttryckligen en modell av systemet, därav introduceringen av datadriven nåbarhetsanalys. Datadriven nåbarhetsanalys använder data, naturligt producerad av ett okänt system, för att genomföra framtida tillståndspredicering med hjälp av matematiska set, generellt representerade av zonotoper. Dessa predicerade sets är generellt sett mode konservativa än modellbaserade nåbara set. Därmed, är det möjligt att dela upp historiskt inspelade banor baserat på det uttryckta beteendet och genomföra prediceringar på varje kluster och bibehålla säkerhetsgarantier? Teorin bakom datadriven nåbarhetsanalys, som kan hantera brus i indatat och modellosäkerheter och bibehålla säkerhetsgarantier, är väldigt ny. Detta betyder att tidigare implementationer för att predicera fotgängare är, teoretiskt sett, probabilistiska och är inte lämpliga att implementera i riktiga system. Därmed, detta examensarbete är inte det första som predicerar framtida nåbara set för fotgängare genom att använda kluster för beteendedatat, men den är det första arbetet som bibehåller säkerhetsgarantier i processen. Den introducerade metoden i detta examensarbete rubricerar först de tidigare inspelade banorna baserat på beteendet, även kallat läget, som fotgängaren uttrycker, vilket är gjort genom simpla betingade påståenden. Detta görs offline. Dock, denna implementation är designad till att vara modulär vilket underlättar förbättringar till rubriceringssystemet. Fortsättningsvis, beräknas de nåbara seten för varje beteende separat, vilket möjliggör att en potentiell rörelseplanerare kan avgöra vilka beteendeset som är relevanta för specifika scenarion. Teoretiskt sett så ger denna metod säkerhetsgarantier. Resultaten från denna metod var först och främst mer beskrivande nåbara set, vilket betyder att de predicerade områdena korsar områden som de rimligtvis ska korsa, och inte korsar område som de rimligen inte ska korsa. Dessutom, volymen på zonotoperna for beteendeseten observerades att vara mindre än volymen för baslinjeseten, vilket indikerar lägre överskattningar och mindre konservativa prediceringar. Dessa resultat möjliggör mer effektiv rörelseplanering för uppkopplade och autonoma fordon, vilket reducerar bränsleförbrukningen och bromsslitage.

Noise pollution is widespread in today’s society, from traffic to industrial sources, and many people are confined to unhealthy acoustic environments through their employment. When noise cannot be eliminated at the sound source, the protective measure is usually to equip the employee with hearing protection devices (HPDs), e.g. earmuffs, that attenuates the noise. Applying excessive attenuation can render the wearer disconnected from her acoustic environment and present risks and social isolation. HPDs using level-dependent function (LDF) uses ambient microphones together with a signal processing unit and internal loudspeakers to achieve attenuation flexibility – if ambient noise is low, the loudspeakers can amplify the sound to combat an excessive passive attenuation of the HPD, and if ambient noise is high this amplification is decreased to maintain healthy sound levels. Appropriate levels of attenuation allows the user to detect ambient sounds which contributes to the their situational awareness. Besides attenuating the sounds however, HPDs does change the spectral content of the sound which may complicate the ability to identify them. This thesis has focused on exploring the human ability to identify sounds, design a method for measuring this ability, implement it and evaluate its result and the method itself. The thesis has been conducted in collaboration with 3MTM PeltorTM and was intended to evaluate the effect of earmuffs with LDF on the ability to identify sounds in a process industry soundscape. The progression of the thesis was structured within the Double Diamond process, where literature reviews, benchmarking and workshops informed the research and resulted in a method design that was analyzed using a repeated measures ANOVA based on empirical data from 16 participants. Surprisingly, the results showed no statistically significant advantage from wearing a HPD using LDF, as opposed to no LDF, in the user accuracy or certainty in sound identification. The reasons for this are discussed with a focus on evaluating the usefulness of the designed method in future efforts to develop HPDs that afford reliable sound identification. / Bullerföroreningar är ett utbrett problem i dagens samhälle, från trafik till industriella källor, och många människor är låsta till en ohälsosam akustisk miljö via sin anställning. När buller inte kan elimineras vid ljudkällan är skyddsåtgärden vanligtvis att förse arbetstagaren med hörselskydd, exempelvis hörselkåpor, som dämpar bullret. Att använda en överdriven dämpning kan dock göra att användaren avskiljs helt från sin akustiska miljö och innebära risker samt social isolering. Hörselskydd utrustade med nivåberoende funktion (LDF) använder mikrofoner tillsammans med en signalbehandlingsenhet och interna högtalare för att uppnå flexibilitet i dämpningen – om omgivande buller är lågt kan högtalarna förstärka ljudet för att motverka en överdriven passiv dämpning erbjuden av hörselskyddet, om omgivande buller däremot är högt kan denna förstärkning minskas för att vidhålla sunda ljudnivåer. Lämpliga dämpningsnivåer gör att användaren kan upptäcka omgivande ljud som bidrar till deras situationsmedvetenhet. Förutom att dämpa ljuden så ändrar dock hörselskydd också det spektrala innehållet i ljudet vilket kan komplicera förmågan att identifiera ljuden. Denna masteruppsats har fokuserat på att utforska människans förmåga att identifiera ljud, utforma en metod för att mäta denna förmåga, implementera metoden och utvärdera dess resultat samt metoden i sig. Uppsatsen har genomförts i samarbete med 3MTM PeltorTM och var avsedd att utvärdera effekten av hörselkåpor, utrustade med LDF, på förmågan att identifiera ljud i ett ljudlandskap likt det i en processindustri. Projektet var strukturerad enligt Double Diamondprocessen, där litteraturstudier, benchmarking och workshops har informerat och väglett arbetet och resulterat i en metod som analyserats med hjälp av variansanalys baserat på empiriska data från 16 deltagare. Överraskande nog så visade resultaten ingen statistiskt signifikant fördel med att bära ett hörselskydd som är utrustat med LDF till skillnad från ett hörselskydd som saknar denna funktion, vad gäller användarens förmåga att korrekt identifiera ljud samt rapporterad säkerhet i svaren. Orsaker till detta diskuteras med fokus på att utvärdera användbarheten av den utformade metoden i framtida ansträngningar för att utveckla hörselskydd som erbjuder tillförlitlig ljudidentifiering.

Utvecklingen inom fordonsindustrin går mot autonoma fordon, och som effekt av det behöver både säkerhet och samhällets acceptans öka. För att öka säkerheten i autonoma fordon behöver föraren vara situationsmedveten, vilket kan uppnås genom en röstassistent i fordonet. Om säkerheten skulle öka skulle sannolikt även människors tillit och därav samhällets acceptans öka. Studier pekar på att olika egenskaper så som rösttyp hos röstassistenter kan ha en effekt på förares situationsmedvetenhet och tillit. Denna studie ämnar således att undersöka huruvida en feminin eller maskulin röst hos röstassistenter påverkar förares situationsmedvetenhet och upplevda tillit till autonoma fordon. För att ta reda på detta genomfördes en experimentell studie där deltagare befann sig i en bilsimulator av ett autonomt fordon som simulerade körscenarier. Deltagarna var uppdelade i två grupper där varje grupp fick uppleva en typ av röstassistent, antingen med feminin eller maskulin röst. Deltagarna fick uppleva körscenarier där varningssituationer i olika allvarlighetsgrader uppstod, där de fick fatta beslut kring hur de hade hanterat varningssituationen. I samband med körscenarierna utfördes tre olika datainsamlingar bestående av intervju och enkäter. Resultatet av studien påvisar ingen signifikant eller utmärkande skillnad vad gäller upplevd tillit mellan grupper. Resultatet indikerar inte heller någon utmärkande skillnad mellan gruppernas situationsmedvetenhet. Det finns marginell skillnad mellan grupperna, där gruppen som upplevde feminin röst hade både högre upplevd tillit och situationsmedvetenhet. Slutresultatet i denna studie visar att området behöver utforskas vidare för att upptäcka och förstå eventuella effekter av rösttyper hos röstassistenter. / The development in the automotive industry is moving towards autonomous vehicles, and as a consequence the need to increase both safety and societal acceptance is necessary. To increase safety in autonomous vehicles, the driver needs to be situationally aware, which can be achieved through a voice assistant in the vehicle. If safety were to increase, people's trust and therefore society's acceptance would most likely also increase. Studies indicate that different characteristics of voice assistants, such as the type of voice, can have an effect on drivers' situational awareness and trust. Thus, this study aims to investigate whether a feminine or masculine voice in voice assistants affects drivers' situational awareness and perceived trust in autonomous vehicles. An experimental study was conducted in order to investigate this, where participants were situated in a simulator of an autonomous vehicle that simulated driving scenarios. The participants were divided into two groups where each group experienced one of two types of voice assistants, either with a feminine or a masculine voice. The participants had to experience driving scenarios where warning situations of varying degrees of severity arose, where they had to make decisions about how they would have handled the situation. In connection with the driving scenarios, three types of data collections consisting of interviews and questionnaires were carried out. The results of the study show no significant or distinctive difference in terms of perceived trust between groups. The results also don’t indicate any distinctive difference between the groups' situational awareness. There is marginal difference between the groups, with the group experiencing feminine voice having both higher perceived trust and situational awareness. The final result of this study shows that this research area needs to be explored further to discover and understand the possible effects of voice types in voice assistants.

Den snabba utvecklingen av autonomi och fjärrstyrning för obemannade enheter har lett till ett behov inom militären att utforska samspelet mellan användare och olika obemannade enheter, för att kartlägga behov för framtida gränssnitt. Det finns ett tydligt behov av alternativa gränssnitt till de handhållna styrdon som används i dagsläget, då dessa har visat sig ha begränsningar gällande situationsmedvetenhet och kognitiv förmåga hos operatören - något som är särskilt viktigt i högrisksituationer. Det finns vidare belägg för att ett armburet styrdon har potential att möta dessa behov hos framtida gränssnitt. Denna studie undersöker därför möjliga utformningar för ett armburet gränssnitt, och utreder hur väl konceptuella utformningar passar det specifika användningsområdet avsutten spaning i högrisksituation för markförband. Genomgående är fokus att genom en iterativt och användarcentrerad studie kartlägga och precisera behov samt generera konceptuella prototyper utifrån detta. Inledningsvis görs en litteraturstudie, vars resultat sammanställs i ett antal designprinciper för utformning av gränssnitt för obemannade fordon inom militära sammanhang. Principerna används vidare i idé- och konceptgenereringen samt vid framtagandet av lofi-prototyper. Lofi-prototyperna som visualiserar olika koncept för armburna gränssnitt utvärderas därefter i ett användartest med fokusdiskussioner. Detta är den första av två iterationer i användarstudien. Vidare utvecklas ett slutgiltigt helhetskoncept, vilket utvärderas i det andra användartestet. Fokus i studien har vid det här laget riktat in sig specifikt mot användningsområdet avsutten spaning i högrisksituationer för markförband, och utvärderar genom storytelling hur väl ett armburet gränssnitt passar användningsområdet. Resultaten från det första användartestet visar att ett armburet gränssnitt bör utformas som ett komplement till ett huvudstyrdon, samt att det är viktigt att det utformas utifrån soldatnas utrustning och miljö genom att vara litet, lätt och tåligt. Vidare visar resultatet att gränssnittet bör fokusera på mottagandet av information framför att skicka information, och att det bör utformas i syfte att ge användaren snabba, kortfattade notiser om viktig information som enkelt läses av på armen utan att soldaten behöver avbryta sina arbetsuppgifter eller lägga ned sitt vapen. Fysiska knappar, ljusdisciplin samt vibrationer som återkoppling är andra aspekter som resultatet visar är intressanta att undersöka vidare. Resultatet från första iterationen används för att utveckla ett slutgiltigt slutkoncept till det andra användartestet, vilken gestaltas i en prototyp i lera som visualiserar storleken på gränssnittet, likt en smartklocka, och ett antal fysiska knappar. Genom storytelling där deltagarna får ha på sig prototypen på armen och leva sig in i ett realistiskt scenario utvärderas hur väl denna typ av gränssnitt passar användaren och användningsområdet. Resultatet från det andra användartestet visar att ett litet, smidigt gränssnitt på armen som ger snabb, kortfattad information är fördelaktigt i högrisksituationer och spaningssituationer där man behöver gömma sig eller agera dolt. Gränssnittet behöver därmed inte kunna ge detaljerad information och ha avancerad interaktion, utan bör istället fungera i syfte att på ett tyst och snabbt sätt ge en varning genom exempelvis en vibration eller en symbol på skärmen. Således kan användaren få snabba, direkta alert-notiser som signalerar nivån av fara – vilket är efterfrågat i just högrisksituationer – innan man genom exempelvis radiokommunikation kan få mer detaljerad information om faran. Ett annat viktigt resultat från användarstudien är att gränssnittet inte enbart bör fokusera på information från och interaktion med obemannade enheter, utan även interaktion med människor. Det kan exempelvis vara genom att få information från en plutonchef, och kunna bekräfta mottagandet av informationen och eventuellt även kunna svara med korta, förutbestämda textmeddelanden. Detta tillsammans med resultatet om att gränssnittet bör fokusera på mottagande av information gör att studiens fokus ändras från det initiala: interaktion med obemannade enheter, till att istället fokusera på mottagande av information från andra soldater, chefer samt obemannade system. Slutsatser som dras är att gränssnittet bör vara utformat som ett litet, smidigt kompletterande gränssnitt på armen, som ger användaren snabba, direkta notiser med kortfattad information som exempelvis signalerar fara, för att det ska passa användningsområdet. Vidare dras slutsatsen att mängden funktioner som är autonoma i systemet påverkar både utformningen och situationsmedvetenhet, och att detta är ett komplext och till viss del motsägande område att undersöka vidare. Framtida studier anses således kunna beröra områden såsom hur mycket autonomi som är eftersträvansvärt samt hur haptisk återkoppling kan användas i högrisksituationer. / The rapid development of autonomy and remote control within unmanned vehicles has led to a need within the military to explore the interaction between users and various unmanned units, in order to map needs for future interfaces. There is a need for alternative interfaces to the hand-held control devices that are used today, as these have been shown to have limitations regarding situation awareness and cognitive workload of the operator – something that is particularly important in high-risk situations. There is further evidence that an arm mounted controller has the potential to meet these needs of future interfaces. This study therefore examines possible designs for an arm mounted interface and investigates how well conceptual designs fit the specific area of use; high-risk dismounted reconnaissance for ground units. Throughout, the focus is to map and specify needs through an iterative and user centered study and generate conceptual prototypes based on this. Initially, a literature study is carried out, the results of which are compiled into several design principles for the design of interfaces for unmanned vehicles in military contexts. The design principles are further used in idea and concept generation as well as in the development of lofi prototypes. The lofi prototypes that visualize different concepts for an arm mounted interface are then evaluated in a user test with focus discussions. This is the first of two iterations of the user study. Furthermore, a final overall concept is developed, which is evaluated in the second user test. At this point, the focus of the study has been directed specifically at the area of use for scouting in high risk situations for ground units and evaluates through storytelling how well an arm mounted interface fits the area of use. The results from the first user test show above all that an arm mounted interface should be designed as a complement to a main control unit, and that it is important that it is designed based on the soldiers' equipment and environment by being small, light and durable. Furthermore, the results show that the interface should focus on receiving rather than sending information, and that it should be designed to provide the user with quick, concise notices of important information that are easily read on the arm without the soldier having to interrupt his duties or put down his weapon. Physical buttons, light discipline and vibrations as feedback are other aspects that the results show is interesting to investigate further. The result from this first iteration is used to develop a final concept for the second user test, which is embodied in a prototype in clay that visualizes the size of the interface, like a smart watch, and several physical buttons. Through storytelling where the participants get to wear the prototype on their arm and experience a realistic scenario, it is evaluated how well this type of interface suits the user and the area of use. The results from the second user test show that a small, flexible interface on the arm that provides quick, concise information is beneficial in high-risk situations and reconnaissance situations where you need to hide or act covertly. The interface therefore does not need to be able to provide detailed information and have advanced interaction but should instead function with the aim of quietly and quickly giving a warning through, for example, a vibration or a symbol on the screen. Thus, the user can receive quick, direct alert notices that signal the level of danger – which is in demand in high-risk situations in particular – before, for example, radio communication can provide more detailed information about the danger. Another important result of the user study is that the interface should not only focus on information from and interaction with unmanned devices, but also interaction with people. This can be, for example, by receiving information from the command group or a platoon leader and being able to confirm receipt of the information and possibly also be able to respond with short, predetermined text messages. This together with the result that the interface should focus on receiving information causes the focus of the study to change from the initial: interaction with unmanned units, to instead focus on receiving information from other soldiers, managers, and unmanned systems. Conclusions drawn are that the interface should be designed as a small, flexible supplementary interface on the arm, which provides the user with quick, direct notifications with concise information such as signaling danger, in order for it to fit the area of use. Furthermore, it is concluded that the number of functions that are autonomous in the system affects both the design and situational awareness, and that this is a complex and somewhat contradictory area to investigate further. Future studies are thus considered to be able to touch on areas such as how much autonomy is desirable and how haptic feedback can be used in high-risk situations.