Syftet med arbetet var att belysa omvårdnadspersonalens upplevelser av patienter med självskadande beteende samt vården av dem. Arbetet hade en beskrivande design, 21 sjuksköterskor och skötare/undersköterskor från somatisk och psykiatrisk akutmottagning deltog i arbetet. Data samlades in via semistrukturerade intervjuer och analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultatet redovisas i form av tre kategorier som bildades utifrån följande koder. Kategorin ”emotionella problem” bildades utifrån koderna frustration, irritation, sympati, manipulation, vanmakt över onåbara patienter, maktlöshet, oro och beskriver omvårdnadspersonalens upplevelser av patienter med självskadande beteende. Patienter med självskadande beteende väcker mycket emotioner, både positiva och negativa. I arbetet framkom mest negativa emotioner omkring den här patientkategorin. Kategorin ”omvårdnadsproblem” framkom ur koderna hjälplöshet angående vården, tidsbrist, resursbrist, patienten vill inte ha hjälp, kroniskt beteende och beskriver upplevelsen av vården av patienter med självskadande beteende. Vården av en självskadande patient beskrivs av omvårdnadspersonalen som krävande och otillräcklig. Kategorin ”kompetensbrist” har växt fram ur koderna behov av riktlinjer och strikta ramar, förståelse för patienten, otillräcklig kunskap, negativa attityder, splittring inom arbetsgruppen och beskriver också vården av patienter med självskadande beteende. Omvårdnadspersonalen berättade att de saknar tillräcklig kunskap för att ge en optimal vård. På grund av kunskapsbrist uppstår många problem och oförståelse för patientens beteende som även påverkar vården av dem. / The aim of this study was to describe the experiences of psychiatric healthcare workers in regards to their meeting and treatment of patients with self-destructive behavior. This study had a descriptive design and 21 registered nurses and practical nurses participated, from both somatic and psychiatric emergency wards. Data was collected via semi-structured interviews and analyzed from a qualitative content analysis. The results are presented from the categories that were formed by fallowing codes. The category “emotional difficulties” come from the codes: frustration, irritation, sympathy, manipulation, powerlessness over uncommunicative patients, powerlessness, anxiety, and describes the healthcare workers’ experiences of these selfdestructive patients. Self-destructive patients elicit very strong emotions amongst others, both positive and negative. The predominant feeling shown in this study concerning this category of patient was negative. The category “nursing difficulties” was drawn from the codes: helplessness in regards to the care, lack of time, lack of resources, the patient not wanting help, chronic behavior, and describes the experiences of caring for self-destructive patients. Caring for self-destructive patients is described by healthcare personnel as demanding and inadequate. The category “lack of skills” has emerged from the codes: the need for guidelines and strict rules, understanding the patient, inadequate knowledge, negative attitudes, divisions in the workgroup, and describes the care of self-destructive patients. Healthcare personnel said that they lacked the necessary training needed to give optimal care. Many problems and misunderstandings of self-destructive patients’ behavior arise on account of this lack of education/information and this affects the quality of care that they receive.

The aim of this literature review was to elucidate how suicidal and self-harming patients should be treated and cared for, mainly in the acute phase in somatic care. Searches were conducted in databases with relevant keywords. Qualitative and quantitative articles were included, would not be more than 20 years, be written in Swedish or English, and match the aim of the study. Results showed that nurses and patients felt that the treatment would be respectful, non-judgmental and characterized by active listening and clear communication. Poor care was described as disrespect and lack of understanding. Staff and relatives experienced a lack of knowledge in the subject. Difficulties staff experienced in taking care of these patients were aggressive patients, a feeling of loss of control and unclear guidelines. Staff attitudes towards patients were generally positive, and various factors of the staff affected their attitudes. The most prominent factors were age and education. Conclusion was that good treatment is emphasized by respect, confidence, knowledge, openness, and a clear communication. Bad treatment was characterized by uncertainty, stress and disrespect. It´s important that staff receive appropriate training in the subject, as this alters their attitudes from negativity, stigmatization and uncertainty to understanding, empathy and safety.

SAMMANFATTNING Vårdpersonal möter patienter med självskadebeteende på olika avdelningar inom sjukvården. Vårdpersonalen har ofta svårt att bemöta denne patientgrupp eftersom de trots allt vårdar patienterna efter bästa förmåga ändå skadar sig igen. Detta väcker frustration och negativa känslor som vrede och mindre sympati för dessa patienter. Oftast är det unga kvinnor som lindrar sin ångest med att skada sig själva medan unga män oftare väljer att vara våldsamma eller aggressiva. Syftet med studien var att belysa vårdpersonalens uppfattning och bemötande av patienter med självskadebeteende. Metoden är en artikelgranskning. Resultatet visade att det är viktigt att vårdpersonal ser, förstår och bemöter patienterna med respekt för att de skall få ett bättre självförtroende. Varje person är unik och en egen individ. Det är därför viktigt att se bakom självskadande för att se till varje persons behov och förstå att det oftast är andra problem som ligger bakom självskadandet. Vårdpersonal med utbildning till att vårda patienter med självskadebeteende är bättre på att ta hand om dessa patienter än personal utan utbildning. Mera kunskap och utbildning om självskadandet skulle hjälpa personal till att upptäcka problemet tidigare. Vården skulle då bli bättre och kanske kortare för patienter med självskadebeteende.

<p>SAMMANFATTNING</p><p>Vårdpersonal möter patienter med självskadebeteende på olika avdelningar inom sjukvården. Vårdpersonalen har ofta svårt att bemöta denne patientgrupp eftersom de trots allt vårdar patienterna efter bästa förmåga ändå skadar sig igen. Detta väcker frustration och negativa känslor som vrede och mindre sympati för dessa patienter. Oftast är det unga kvinnor som lindrar sin ångest med att skada sig själva medan unga män oftare väljer att vara våldsamma eller aggressiva. Syftet med studien var att belysa vårdpersonalens uppfattning och bemötande av patienter med självskadebeteende. Metoden är en artikelgranskning. Resultatet visade att det är viktigt att vårdpersonal ser, förstår och bemöter patienterna med respekt för att de skall få ett bättre självförtroende. Varje person är unik och en egen individ. Det är därför viktigt att se bakom självskadande för att se till varje persons behov och förstå att det oftast är andra problem som ligger bakom självskadandet. Vårdpersonal med utbildning till att vårda patienter med självskadebeteende är bättre på att ta hand om dessa patienter än personal utan utbildning.</p><p>Mera kunskap och utbildning om självskadandet skulle hjälpa personal till att upptäcka problemet tidigare. Vården skulle då bli bättre och kanske kortare för patienter med självskadebeteende.</p>

Abstract   Author: Robert Andersson &amp; Oskar Karlsjö Title:“My first thought is a girl that cuts herself” – A qualitative study about professionals in human service organizations description of self-injurious behavior. Supervisor: Ann Ottengrim Assessor: Rickard Ulmestig   The purpose of this study has been to understand how professionals in human service organizations (HSO) describe self-injuries behaviour, how they describe the individuals that self-harm and if the professionals describe any possible differences in how men and women self-harm as well as how professional’s knowledge concerning self-injurious behaviour is contructed. The study answers three questions; - What kind of actions do professionals in HSO describe as being self-injurious behaviour? - How is knowledge constructed by professionals in HSO concerning self-injurious behaviour? - How are people who engage in self-injurious behaviour being described? - How do professionals in human service organizations describe potential differences between men and women´s self-injurious behaviour?   Qualitative interviews have been chosen as the method in this study to gather empirical data and the social constructionism theory has been implemented to analyse the empirical data. The result of this study shows that self-injurious behaviour is a complex and at the same time a dynamic phenomenon. There are a lot of different actions that are being describes as being self-injurious behaviour. An individual that cuts its own body tissue or an individual that often gets involved in psychical fights are examples of acts that are being described as having a self-injurious behaviour. The informants also described that their knowledge and what they define as self-injurious behaviour has changed over time in the field which indicates that self-injurious behaviour is a dynamic category. According to our results it doesn’t seem to exist a stereotype of whom and why someone engages in self-harm. But men tend to self-harm in a more severe way than women.

Självskadebeteende är en komplicerad företeelse som förekommer vanligast under tonårstiden. Tidigare litteratur har kunnat se en koppling mellan självskada och identifikation med vissa subgrupper såsom goth, punk och hårdrockare. Dessa personer självskadar i högre utsträckning än personer som anser sig själva tillhöra någon annan subgrupp. För att utöka kunskapen om denna länk mellan självskada och identifikation med alternativa subgrupper var studiens syfte att undersöka om identifiering med alternativa subgrupper hade samband med självskada utöver den väldokumenterade effekten av depression. Studien byggde på befintliga longitudinella data från en forskningsmiljö vid Örebro Universitet där 1478 högstadieelever följdes över ett års tid. Resultatet visade att det fanns tydliga effekter av identifikation med subgrupper tillsammans med och utöver depressiva symtom vad gäller prediktion av självskada. Kön visade sig vid kontroll av studiens övriga variabler inte påverka resultatet. Studien kom fram till att ungdomar som visar högre nivåer av både identifikation med subgrupper och depressiva symtom visar högre nivåer av självskada än någon av företeelserna separat. / Self-harming is a complicated phenomenon that is most common during adolescence. Previous literature has seen a connection between self-harm and specific subcultures such as goth, punk and hardrock that shows that members in these groups self-harm in greater extent than persons that consider themselves members of other subgroups. This study therefore aims to broaden the field of knowledge regarding this increasing problem behavior. In order to do that we examined if identifying with alternative subcultures could show a connection with self-harm, above and beyond that of the far well-documented predictor, depressive symptoms. The study was based on previous data collection that involved 1478 junior high school students that were measured over a time period of one year. The results showed that there were important effects of subculture identification not only above and beyond that of depression but also in interaction regarding influencing and predicting self-harm. Controlling for gender differences showed that it did not affect the outcome in self-harm. The study showed that adolescents that display higher levels of subculture identification and depressive symptoms show higher levels of self-harm then any of the phenomena separate.

Den unga, ångestfyllda tonårsflickan som skär sig i armarna är en väletablerad kulturell figur. Så väletablerad att hon har en given och exklusiv plats inom forskningsfältet självskada, även om nya rön kontinuerligt läggs fram som beskriver en annan verklighet. Denna studie undersöker vilka föreställningar om kön och genus som historiskt kan ha format kunskapsbildningen kring fenomenet självskada, samt under vilka omständigheter dessa tanketraditioner stammar ur. För att besvara denna frågeställning har vi utgått ifrån en kritisk diskursanalys av signifikant vetenskaplig litteratur inom ämnet. Studien har granskat några av de mest citerade artiklarna från 1900-talets senare hälft, utifrån den sociala och diskursiva praxis som framträder i texterna. Genom resultatet framgick att gamla föreställningar om femininitet har färgat forskningen. Dagens etablerade idealtyp har sin bakgrund i Freudianska idéer om avvikande könsroller, vilket kontinuerligt har figurerat och reproducerats i forskningen de senaste 50 åren. I resultatet har det gått att utröna en avtagande trend av explicita yttranden kring dessa idéer, till fördel för mer implicita antaganden och subtextuella ställningstaganden. Studiens resultat blottlägger den diskrepans som existerar inom fältet, samt konsekvenserna dessa förgivettaganden får för forskning och behandling. / The young, anxiety-ridden teenage girl that cuts her arms is a well-established cultural figure. So well established in fact, that she has an affixed and exclusive position within the research field of self-harm, in spite of the fact that new research posits a different reality. This study examines what notions regarding sex and gender may have influenced the history of knowledge pertaining to the self-harm phenomena, and under what circumstances these ideas stem from. We try to answer these questions by means of a critical discourse analysis of historically influential research papers on the matter. The study offers a textual analysis of some of the most cited scientific articles from the latter half of the 20th century, as well as an analysis of the processes in which they were produced and received, and what socio-historical conditions were prevalent at the time. Our results showed that old doctrines about femininity have left a lasting mark upon this field. Todays established ideal type is sprung from Freudian ideas about deviant gender roles and these ideas have continuously been reproduced within research for the past 50 years. In our results we note a declining trend in explicit statements about these ideas, in favor of more implicit assumptions and subtextual positing. The result of the study exposes the discrepancy that exists within the field, as well as the consequences such presupposition have on research and treatment.

I detta arbete har tidigare självskadande individers egna erfarenheter undersökts. Materialet samlades in genom en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer med fyra före detta självskadande individer. Materialet har sedan analyseras med hjälp av diskursanalys. Tonvikten i analysen, i detta arbete, har legat på den självskadande individens beskrivning av sin situation. De insamlade intervjuerna har transkriberats och analyserats med en metodik där mening-för-mening kodats. Utifrån dessa koder har jag sedan sett olika och gemensamma teman vilka beskriver diskursen om den självskadande individen. Intervjupersonerna beskriver att den självskadande handlingen kan vara ett sätt att hantera: starka känslor, skuld, och skam. Handlingen kan även vara ett sätt för individen att skapa kontroll över dessa och samtidigt kontroll i en upplevd kaotisk miljö. Kultur och samhälle påverkar den självskadande individen och i detta arbete har en modell för att förstå självskadebeteendet som process utarbetats, denna modell har jag kallar “den självskadande loopen”, vilken är nära anknuten till de starka känslorna, kulturen, och samhället.

Background: Self-harming behavior among adolescents has increased over the years and is the second most common cause of death among adolescents. Nurses who meet these teenagers in healthcare and schools have a central role in promoting the health of adolescents and analyzing risks in different forms of behavior. Aim: The aim of the literature study was to explore nurses' experiences of working with adolescents with self-harming behavior.Method: A general literature study with an inductive approach that is basedon nine scientific articles. Results: It appeared that education about selfharm and knowledge on how to manage self-harming behavior was requested by the nurses. It could generate a positive development for adolescents with self-injurious behavior, but also for the nurses who meet these adolescents. The challenge lies in the fact that nurses feel fear about the subject or set their own values and step away from the professional boundary. Conclusion: By highlighting the lack of resources, competence and the problems facing future development, the subject can be raised and generate more research and resources around self-harming behavior / Bakgrund: Självskadebeteende hos tonåringar har ökat genom åren, och ärglobalt sett den näst vanligaste dödsorsaken bland tonåringar.Sjuksköterskor som möter dessa tonåringar inom sjukvård och skola, har encentral roll i att främja tonåringars hälsa och analysera risker i olika formerav beteende. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att utforskasjuksköterskors erfarenheter av att arbeta med tonåringar medsjälvskadebeteende. Metod: En allmän litteraturstudie med induktiv ansatssom utgår från nio vetenskapliga artiklar. Resultat: Det framkom attutbildning kring och kunskap om hantering av självskadebeteendeefterfrågades av sjuksköterskorna. Utbildning kunde generera en positivutveckling för tonåringarna, men även för sjuksköterskorna som möttetonåringarna. Utmaningen berodde på att sjuksköterskor ofta kände enrädsla kring ämnet eller hade egna värderingar och gick ifrån denprofessionella gränsen. Konklusion: Genom att belysa avsaknaden avresurser och kompetens samt problematiken inför den framtidautvecklingen, kan ämnet lyftas och generera i mer forskning och resurserkring självskadebeteende.

Syftet med studien är att analysera olika rapporter gällande sex som självskadebeteende samt varför unga skadar sig själva med sex. Sex som självskada är inte lika synligt som andra typer av självskador som att skära sig eller att bränna sig. Utifrån de utvalda rapporterna som utgör empirin vill vi undersöka varför ungdomar genomför skadliga handlingar genom sex och också vilka skillnader och likheter som framkommer i rapporterna. Vi vill belysa sex som självskada och få en ökad förståelse för ämnet. Vårt empiriska material består av fem olika rapporter med en koppling till sex som självskada. Även om vårt fokus huvudsakligen är icke suicidala självskador hos unga, så är det viktigt att nämna att det är en högre risk för självmordstankar om det finns ett självskadebeteende. Vi har använt oss av textanalys som är en kvalitativ metod när vi analyserade rapporterna. Vårt resultat visade på fem återkommande teman. Dessa är orsaker till sex som självskada, begreppet sex som självskada, kön- och åldersskillnader, ond cirkel samt bemötande och behandling. Dessa teman har sedan kopplats till teorier om genus, identitet och sexualitet med en utgångspunkt i socialkonstruktivism. / The aim of the study is to analyse different reports regarding sex as a self-injurious behaviour and why adolescents harm themselves through sex. Sex as a self injury is not as visible as other types of deliberate self harm such as cutting or burning skin and it can be anyone around you. Based on selected reports as our empirical material we want to acknowledge why youngsters conduct harmful actions through sex and also what differences and similarities the reports share. We want to pay attention to the topic of sex as a self injury and gain an increased understanding of it. Our empirical material consist of five different reports with a connection to sex as self injury. Although our focus is mainly on non-suicidal self injury among adolescents, it is important to mention that there is a higher risk of suicidal thoughts in connection to self injurious behaviour. We have analysed the reports through a qualitative method, text analysis. Our results showed fives recurring themes. These are causes of sex as self injury, differences in how the concept is used, differences among age and gender, vicious cycle and treatment. The themes are then connected to theories such as gender, sexuality and identity with a premisses of social construction.