Syftet med denna studie var att undersöka samband mellan stress, sömn och skärmtid på smarttelefon. Urvalet bestod av totalt 81 personer på ett universitet i södra Sverige. Två hypoteser testades. 1: hög grad av faktisk skärmtid är relaterat till en hög subjektiv stressupplevelse och hög grad av sömnbesvär. 2: Låg grad av stress är associerat med låg grad av sömnbesvär. Vid insamlingen av data användes, Perceived stress scale 10 (PSS-10) och Karolinska sleep questionnaire (KSQ). För att mäta skärmtid designades två frågor, en med syfte att mäta individers subjektiva upplevelse av mängden skärmtid och en för att mäta den faktiska mängden som kan utläsas via en funktion på individers smarttelefon. Resultatet för hypotes 1 visade att faktisk skärmtid varken samvarierade med stress eller sömnbesvär. Vidare jämfördes också gruppen hög faktisk skärmtid som översteg 29 h/vecka med stress och sömnbesvär. Resultatet indikerade att en hög faktisk skärmtid och stress inte korrelerade och hög faktisk skärmtid och sömnbesvär inte korrelerade. Resultatet för hypotes 2 visade en negativ signifikant korrelation mellan variablerna stress och sömnbesvär. Det innebar att höga värden på total KSQ, mindre sömnbesvär, korrelerar med låga värden på PSS-10, låg nivå av upplevd stress. Sammanfattningsvis visade studiens resultat att faktisk skärmtid inte samvarierade med varken stress eller sömnbesvär. Dock återfanns en korrelation mellan variablerna stress och sömnbesvär. / The purpose of this study was to investigate the relationship between stress, sleep and screen time on smartphones. The sample consisted of a total of 81 people at a university in southern Sweden. Two hypotheses were tested. 1: High degree of actual screen time is related to a high subjective stress experience and high degree of sleep disturbance. 2: Low levels of stress are associated with low levels of sleep disturbance. In the data collection, Perceived stress scale 10 (PSS-10) and Karolinska sleep questionnaire (KSQ) were used. To measure screen time, two questions were designed, one aimed at measuring individual's subjective experience of the amount of screen time and one to measure the actual amount that can be read through a function on an individual's smartphone. The result for Hypothesis 1 showed that actual screen time did not co-vary with stress or sleep disturbance. Furthermore, the group, high actual screen time exceeding 29 h / week was also compared with the variables stress and sleep disturbance. The result indicated that a high actual screen time and stress did not correlate, and high actual screen time and sleep disturbances did not correlate either. The result for Hypothesis 2 showed a negatively significant correlation between the variables stress and sleep disorders. This meant that high values of total KSQ, less sleep disturbances, correlated with low values of PSS-10, low levels of stress. In summary, the study's results showed that actual screen time did not correlate with neither stress nor sleep disturbance. However, a correlation was found between the variables stress and sleep disturbance.

Den här studien bidrar med kunskap om hur förskollärare tänker, tolkar och realiserar dagens läroplansinnehåll om digitalisering samt vilka förutsättningar i form av hinder och möjligheter de redogör för. Därtill bidrar studien med kunskap om hur förskollärare ställer sig till digitalisering och en eventuell revidering av de digitala målen i läroplanen. Studiens resultat bygger på empiriskt material förankrat i semistrukturerade intervjuer med en omfattning av fem förskollärare från fyra förskolor. Insamlade data har tematiserats utefter de läroplansteoretiska begreppen formuleringsarena, transformeringsarena, realiseringsarena och ramfaktorer.  Studiens resultat visar på förskollärare som beskriver läroplanen som lättolkad men samtidigt problematiserar läroplanens tolkningsutrymme då det mynnar ut i att verksamheter ser olika ut. Våra respondenter sammanfattar dagens skrivning om adekvat digital kompetens som att barnen ska få förutsättningar att skapa sig en förståelse för det digitala samhället vi lever i, att få möta digitala verktyg på ett annat sätt än hemma, utifrån vad som är viktigt just nu, anpassat till barnens ålder. Resultaten visar på didaktiskt och digitalt medvetna förskollärare som använder digitala verktyg som ett komplement till de analoga. Förskollärarna kan inte relatera till dagens debatt om skärmtid då de inte anser att det handlar om skärmtid i förskolan. Däremot problematiseras skillnader i förskollärares synsätt samt kunskapsbrist om de digitala verktygen, vilka avspeglar sig i när och hur ofta de integreras i verksamheten. Kontinuerlig fortbildning är då av vikt eftersom arbetet med digitala verktyg kan ligga utanför många förskollärares komfortzon, det är dock något som saknas. Digitala verktyg kan stödja arbetet med att höja förskolans likvärdighet men då måste det också finnas likvärdig didaktisk och digital kunskap hos pedagoger, vilket innefattar att veta när var och hur de digitala verktygen ska integreras i verksamheten. Vidare visar studien resultat på förskollärare som inte vill ta bort digitalisering från läroplansinnehållet då de anser att digitala verktyg främjar barns utveckling och lärande så länge de används på rätt sätt, vid rätt tillfälle.

Människors rörelsemönster har förändrats under de senaste decennierna till följd av den digitala utvecklingen och det har uppkommit en ökad benägenhet att sitta still, ofta framför skärmar, under både arbetstid och fritid. Detta riskerar ur ett folkhälsoperspektiv att få negativa konsekvenser för den fysiska och psykiska hälsan, där alla åldersgrupper i samhället drabbas.  Syftet med studien är att undersöka unga vuxnas förståelse om skärmtid och fysisk aktivitet i det dagliga livet. För att göra detta användes en kvalitativ metod med ett urval av unga vuxna. Ett bekvämlighetsurval tillämpades och data samlades in via semistrukturerade intervjuer. Datan analyserades sedan med en manifest kvalitativ innehållsanalys.  I resultatet framkom det en osäkerhet kring begreppet skärmtid och hur det kan tolkas. Informanterna associerade skärmtid som något negativt, med konsekvenser som inkluderade fysiska manifestationer i form av huvudvärk och trötthet, samt att dessa kan påverka motivationen att vara fysiskt aktiv. Det lyfts hur detta kan vara svårt att påverka och att externa faktorer spelar in i det. Det synliggörs emellertid positiva aspekter av begreppet, där vikten av att finna en balans mellan skärmtid och fysisk aktivitet betraktas som viktig. Det framkommer att skärmtid kan användas för att öka motivationen för fysisk aktivitet och att sociala medier kan vara ett verktyg i detta. Ytterligare en positiv aspekt av skärmtid är dess möjliggörande för det sociala livet. Utifrån detta kan en slutsats dras att skärmtid är ett mångfacetterat begrepp med en påverkan på fysisk aktivitet i dels en positiv riktning, dels en negativ.

Syfte: Syftet med studien var att utvärdera NIBUT (Non-Invasive Break-Up Time) och TBUT (Tear Break-Up Time) hos heltidsstuderande vid Linnéuniversitetet samt bidra till en ökad förståelse av ögonhälsan hos denna grupp. Metod: Tårfilmens stabilitet kontrollerades med NIBUT och TBUT, tiden mättes direkt efter en blinkning till första uppsprickningen av tårfilmens yta eller ny blinkning. NIBUT utfördes icke invasivt i Sirius och TBUT mättes i biomikroskop med fluorescein. Deltagarna fick inledningsvis svara på en enkät som gjorde det möjligt att analysera insamlad data utifrån ålder, kön, termin, skärmtid och poäng på DEQ-5 (5-Item Dry Eye Questionnaire). Svaren från DEQ-5 möjliggjorde att resultaten från NIBUT och TBUT mätningarna kunde jämföras mot upplevda symtom på torra ögon. Resultat: Studien inkluderade 36 studenter i åldersspannet 18–39 år (medianålder 23 år, IQR 5,25 år). NIBUT och TBUT visade en positiv signifikant korrelation (p <0,001). En kortare TBUT korrelerade negativt med en högre totalpoäng på DEQ-5 (p = 0,004) samt antalet terminer som studerats (p = 0,025). NIBUT visade inte några liknande samband. Referensvärdet för torra ögon diagnostisering med hjälp av NIBUT och TBUT är en tid <10 sekunder. Över hälften av deltagarna i studien, NIBUT 58% och TBUT 53%, hade en nedsatt break-up time <10 sekunder. Vilket kan vara en indikation för torra ögon problematik. Slutsats: Denna studie visar att det finns ett signifikant samband mellan NIBUT och TBUT mätningarna. Kortare TBUT har visat en signifikant korrelation med högre totalpoäng på DEQ-5, likaså har signifikanta samband mellan TBUT och fler lästa terminer konstaterats. Trots korrelationen mellan NIBUT och TBUT påverkades resultaten av skillnader mellan de två mätmetoderna. / Purpose: The purpose of the studies was to evaluate NIBUT (Non-Invasive Break-Up Time) and TBUT (Tear Break-Up Time) in full-time students at Linnaeus University and to contribute to an increased understanding of the eye health of this group. Method: The stability of the tear film was checked with NIBUT and TBUT, the time was measured directly after a blink to the first break-up of the tear film surface or a new blink. NIBUT was performed non-invasively in Sirius and TBUT was measured in a biomicroscope with fluorescein. The participants initially had to answer a questionnaire that made it possible to analyze collected data based on age, sex, number of semesters studied, screen time and score on the DEQ-5 (5-Item Dry Eye Questionnaire). The responses from the DEQ-5 allowed the results from the NIBUT and TBUT measurements to be compared against perceived symptoms of dry eye. Results: The study included 36 students in the age range 18–39 years (median age 23 years, IQR 5.25 years). NIBUT and TBUT showed a positive significant correlation (p <0.001). A shorter TBUT correlated negatively with a higher DEQ-5 total score (p = 0.004) as well as the number of semesters studied (p = 0.025). NIBUT did not show any similar correlations. The reference value for dry eye diagnosis using NIBUT and TBUT is a time <10 seconds. Over half of the participants in the study, NIBUT 58% and TBUT 53%, had a reduced break-up time <10 seconds. Which can be an indication of dry eye problems. Conclusion: This study shows that there is a significant connection between the NIBUT and TBUT measurements. Shorter TBUT has shown a significant correlation with higher total scores on the DEQ-5, likewise significant connections between TBUT and more semesters read have been established. Despite the correlation between NIBUT and TBUT, the results were influenced by differences between the two measurement methods.