No description available.

Kraftigt försämrade skolresultat i internationella kunskapsmätningar som PISA (Programme for International Student Assessment) och PIRLS (Progress in International Reading Literacy Study) har lett till en förstärkning i skollagen som heter Läsa, skriva, räkna-garantin (SFS 2010:800 3 kap §4). Den tillagda paragrafen handlar om att ge elever rätt stöd i rätt tid. Syftet med studien är att undersöka hur verksamma speciallärare och specialpedagoger beskriver sin roll i arbetet med att uppfylla läsa- och skriva-delarna i garantin med fokus på samråd. Vi vill bidra med kunskap om hur samrådsarbetet organiseras, vilka utmaningar som finns och vad som fungerar bra. Studien har en kvalitativ forskningsansats och utgår från enskilda semistrukturerade intervjuer. Vi har intervjuat tio respondenter, sex är utbildade speciallärare med inriktning språk, skriv- och läsutveckling och fyra är utbildade specialpedagoger som arbetar inom förskoleklass upp till årskurs tre. Resultatet visar att alla ställer sig positiva till garantin och att det har givit ett kvalitetsarbete med årshjul och centrala elevhälsans mall som är underlag på grupp och individnivå. Det finns även hinder som tid och brist på engagemang från rektor som påverkar arbetet med att genomföra och höja kvaliteten med garantin. Framgångsfaktorer som kom fram i studien var att det blev ett kollegialt lärande kring stödinsatser och utveckling av undervisningen och lärmiljön på gruppnivå vilket lett till ett mer relationellt synsätt bland lärarna i stället för att ha ett kategoriskt individfokus. Arbetet med samråd visade sig också leda till ett bättre samarbete mellan speciallärare, specialpedagog och lärare där den specialpedagogiska kompetensen ges utrymme att ägna sig åt främjande och förebyggande skolutvecklingsarbete gällande insatser som gynnar elevernas läs- och skrivutveckling. Med utgångspunkt av de specialpedagogiska perspektiven synliggörs en förändring av synen på undervisning, lärmiljön och stödinsatser för att höja måluppfyllelsen i svenska.

I dagens samhälle är vi människor dagligen i kontakt med IT. De senaste åren har informationstekniken ständigt utvecklas vilket har gjort att vi har fått nya möjligheter att till exempel kommunicera och lära. Syftet med detta arbete är att undersöka hur lärarna upplever att Arne Tragetons metod Att skriva sig till läsning påverkar elevers läs- och skrivutveckling, samt hur metoden används i praktiken. Dessutom vill vi undersöka hur informations- och kommunikationsteknik bidrar till ett tidsenligt lärande. För att uppnå vårt syfte formulerade vi tre frågeställningar som handlade om hur lärarna upplever hur metoden Att skriva sig till läsning påverkar elevers läs-och skrivutveckling, hur lärarna upplever att digitala verktyg bidrar till elevers lärande samt hur metoden fungerar i praktiken. Vi valde att utföra kvalitativa intervjuer med två olika lärare för att samla in vårt material.Resultatet visade att båda lärarna är positiva till Att skriva sig till läsning och ser i stort sett enbart fördelar med Tragetons metod. Lärarna argumenterade för att med hjälp av datorn som skrivverktyg försvinner motoriska hinder och eleverna kan lättare lägga fokus på textskapandet. En av de få saker de intervjuade lärarna såg som en nackdel var att tekniken ibland kan skapa hinder för undervisningen då den inte fungerar, annars så var de mest positiva till metoden då elevernas texter hade en bättre kvalité då samtliga elever skapade längre texter med ett bättre innehåll när de fick skriva på datorn.Den slutsats vi kan dra är att det är viktigt att vi som är verksamma inom skolan driver en tidsenlig undervisning och använder oss av de digitala hjälpmedel som finns. Det finns inte en metod som passar alla elever utan en kombination av olika metoder är det bästa för att stimulera varje individs läs- och skrivutveckling. Dock så kan vi se att datorn som skrivverktyg och IKT kan bidra till elevers fortsatta lärande.Nyckelord: ASL, Att skriva sig till läsning, digitala verktyg, IKT, läs- och skrivinlärning, samspel, skriv- och läslärande, Trageton

Vi har i detta examensarbete undersökt rapporteringen om metoden ASL - att skriva sig till läsning i hopp om att dra vidare slutsatser om vilken funktion denna metod kan tänkas ha inom tidig läs- och skrivinlärning. För att kunna åstadkomma just det har vi ställt metodens användning i relation till det digitaliserade informationssamhället med dess ökade krav på läs- och skrivförmåga.Genom att använda oss av en kvalitativ innehållsanalys har vi studerat och analyserat uppfattningar som framförs i texter på internetplatsen Lärarnas Nyheter. Resultatet av denna analys har vi sedan tolkat utifrån relevant forskning samt sociokulturell teori.Vi har genom vår undersökning kunnat påvisa att metoden ASL fyller en funktion i den tidiga läs- och skrivinlärningen som ett integrerat stöd i undervisningen samt i egenskap av att vara ett digitalt verktyg.

Vi har valt att granska Tragetons metod för skriv- och läslärande. Enligt Trageton (2005) har de senaste tjugo årens forskning pekat mot att skrivning är lättare än läsning. Detta är bakgrunden till att Trageton vände på ordföljden i uttrycket ”läs- och skrivinlärning” till skriv- och läslärande. Vi anser att det genom åren har skett en evolution i samhället där datorn mer och mer har fått en central roll och betydelse. Idag finns datorn i stort sett i alla hem, på alla arbetsplatser och över hela världen. Datorn är dagens samhälles kommunikationsmedel. I de skolor som arbetar med ”Att skriva sig till läsning” har datorn fått en central roll, de följer med andra ord samhällsutvecklingen.

Digital teknik är något som idag omger oss mer eller mindre hela tiden. Vi använder ofta datorer, iPads och andra digitala verktyg för olika syften. Teknik för informationssökning och kommunikation utvecklas ständigt och ger oss nya förutsättningar för lärande. Ett verktyg för lärande som kan kopplas till användande av IKT är metoden “Att skriva sig till läsning” (ASL) som skapats av Arne Trageton. Vi vill här undersöka hur lärarna arbetar med metoden ASL och hur de förhåller sig till Tragetons anvisningar för metoden. Utöver detta vill vi även undersöka hur metoden har utvecklats i samband med IKT:s framgång ute på skolorna. Tillgången till IKT och dess möjligheter i skolan är idag annorlunda än den var när Tragetons metod uppkom. Vi vill därför veta om dessa nytillkomna digitala verktyg involverats i undervisningen och i arbetet med metoden. Detta formulerar vi i ett syfte och två frågeställningar som tar upp hur lärarna arbetar med en viss metod, i detta fall ASL, och hur ASL har utvecklats i takt med framväxten av IKT. För att undersöka detta har vi använt oss av semistrukturerade intervjuer med tre lärare och öppna observationer av deras undervisning i metoden. Utifrån resultaten såg vi att samtliga lärare följer metoden men gör den till sin egen på olika sätt. En av lärarna gör detta genom att eleverna använder sig av Google Drive för att skriva, ändra och spara sina texter, medan de andra två lärarna anpassar metoden då de kombinerar den med andra arbetssätt. I klassrummen används digitala verktyg, främst datorer. Lärarna uttrycker olika anledningar till att de inte använder iPads mer i undervisningen, däribland brist på tid, utbildning och tillgång. Det vi kommer fram till i vår slutdiskussion är att genom att anpassa metoden efter dagens klassrum kan ASL fortfarande vara en aktuell och framåtsyftande metod för läs- och skrivutveckling. Metodens ursprungliga användning av IKT underlättar för att förnya den i takt med utvecklingen inom IKT i skolans värld.

Vi har gjort en studie kring läsning och skrivande som mestadels har inriktats på barns tankar kring skriftspråkets funktions- samt formaspekt. Syftet har varit att undersöka vad barn med läs- och skrivsvårigheter har för tankar kring meningen med att vara läs- och skrivkunnig. Huvudfrågorna har kretsat kring varför man bör kunna läsa och skriva, samt hur man ska gå till väga när man läser och skriver. Insamling av data gjordes i form av semistrukturerade kvalitativa intervjuer med barn som har ospecificerade läs- och skrivsvårigheter. Vi har intervjuat sammanlagt sex barn i årskurs två. I studien finner vi att det finns en koppling mellan barns inställning till meningen med att läsa och vad de har för uppfattningar kring att läsa. De barn som har en förståelse för meningen med att vara läs- och skrivkunnig upplever också läsningen som en roligare och mer meningsfull aktivitet Barnen har en traditionell syn på läsning. Endast ett av sex barn nämner att man kan lära sig läsa på något annat sätt än att övningsläsa kontinuerligt i en bok. Många av barnen har en diffus syn på läsning och skrivande och ser detta som förmågor de kommer ha nytta av i framtiden, men har svårt att säga vad det är för mening med att vara läs- och skrivkunnig som barn. Samtliga barn belyser vikten av att läsningen ska vara intressant. Barnen har förståelse för skrivande som ett användbart redskap man kan använda för att utveckla andra förmågor. De framhäver att skrivning är roligt när de får lov att skriva fritt. Detta fria skrivande menar de också är lärorik och kan bidra till att de lär sig.Denna studie har ökat vår förståelse och kunskap kring läs- och skrivinlärningen hos barn inom skolans verksamhet och vi diskuterar detta i vårt sista kapitel i förhållande till vår framtida roll som lärare.

Förväntat kunskapsbidragStudien vill belysa fördelar och nackdelar med metoden ASL utifrån de behov elever i läs- och skrivsvårigheter har och därmed väcka tankar kring hur ASL skulle kunna anpassas och kompletteras med andra metoder för att bättre möta dessa behov. Syfte och frågeställningarSyftet med studien är att belysa hur väl metoden ASL anses fungera för elever i läs- och skrivsvårigheter på tre skolor i en kommun, samt om och i så fall hur ASL skulle kunna kompletteras och/eller anpassas för att bättre kunna möta behoven hos elever i läs- och skrivsvårigheter. Fokus ligger på den tidiga läs- och skrivinlärningen i årskurs ett till tre då elever i riskzonen att utveckla läs- och skrivsvårigheter oftast identifieras. Vilka erfarenheter och upplevelser har speciallärare och specialpedagoger på tre skolor i kommunen av hur väl metoden ASL fungerar för elever i läs- och skrivsvårigheter?Hur skulle metoden ASL eventuellt kunna kompletteras och/eller anpassas för att bättre kunna möta behoven hos elever i läs- och skrivsvårigheter? Teoretisk förankringStudien utgår från det sociokulturella perspektivet på lärande. I studien belyses även didaktiska teorier som handlar om hur ett innehåll lärs ut, samt kognitiva teorier som handlar om hur individens inlärning sker och om faktorer som påverkar inlärningen.Metod och resultatI studien användes en kvalitativ forskningsmetod med en fenomenologisk ansats. Datainsamlingen skedde genom halvstrukturerade gruppintervjuer. Insamlad data transkriberades och analyserades utifrån ett hermeneutiskt perspektiv.Alla informanter i studien kan se flera fördelar med ASL som metod. Ingen av informanterna anser dock att ASL är en tillräcklig metod för elever i läs- och skrivsvårigheter. De anser att den behöver kompletteras med andra metoder för att nå alla elever. Funderingar framkom kring hur ASL skulle kunna anpassas för att bättre möta de behov elever i läs- och skrivsvårigheter har i början av sin läs- och skrivinlärning. Istället för att börja skriva med alla bokstäverna på tangentbordet skulle antalet bokstäver kunna begränsas till ett fåtal som successivt utökas. Det skulle kunna underlätta vid befästandet av fonem- grafemkopplingen samt göra det lättare för eleverna att hitta bokstäverna på tangentbordet. Denna strukturerade träning skulle kunna vara ett komplement till det mer kreativa skrivandet.Specialpedagogiska implikationerI studien framkommer att det sker mycket lite samarbete kring undervisning mellan lärare och speciallärare/specialpedagoger. För att elever i läs- och skrivsvårigheter ska utvecklas så långt som möjligt är kunskap om och en dialog kring helheten i undervisningen av största vikt, inte minst kring vilka metoder som används och hur undervisningen kan anpassas. I dialog och samarbete ges också möjlighet att upptäcka elever i behov av stöd tidigt, något som är av stor vikt för elevens vidare utveckling, självförtroende och motivation (Myrberg, 2003; Ahrnéll, 2008; Alatalo, 2011). Forskning visar att skrivträning har en positiv effekt på läsförmågan (Graham & Hebert, 2010) vilket ger belägg för att skrivträning borde få en större plats inom specialundervisningen än vad studien visar att den har idag. För elever som behöver mer systematisk träning kan förslaget som framkom i studien, att begränsa ASL till några bokstäver i taget, vara intressant att prova i specialundervisningen som komplement till annan läs- och skrivträning. Den systematiska skrivträningen bör inte ske på bekostnad av det kommunikativa skrivandet i samspel med andra, då det har visat sig att kommunikation och formativ feedback har god effekt på läs- och skrivförmågan hos lågpresterande elever (Genlott Agélii & Grönlund, 2016).SlutsatsStudien visar att ASL inte upplevs vara en tillräcklig metod för elever i läs- och skrivsvårigheter. I den tidiga läs- och skrivinlärningen behöver dessa elever kompletterande träning med andra metoder för att befästa kopplingen mellan fonem och grafem. Ett sätt att anpassa metoden ASL för att bättre kunna möta behoven hos elever i läs- och skrivsvårigheter kan vara att begränsa antalet bokstäver till några i taget.

Syftet med den här litteraturstudien är att undersöka hur digital skrift jämfört med handskrift förhåller sig till elevers skriv- och kunskapsutveckling i årskurs 4–9. Den ena frågan handlar om vilka fördelar och nackdelar handskriften har på elevers skriv- och kunskapsutveckling. Den andra frågan handlar om vilka fördelar och nackdelar den digitala skriften har på elevers skriv- och kunskapsutveckling. Ett resultat som visas i denna studie är att digital skrift dominerar skrivundervisningen, då det finns få studier som undersöker handskrift inom svensk-ämnet årskurs 4–9. Ett annat resultat visar att digitala skrivverktyg minskar de fysiska svårigheterna som vissa elever kan uppleva vid handskrift. Ett ytterligare resultat visar att eleverna upplever att digitala verktyg förbättrar undervisningen eftersom det går snabbare och lättare att göra skoluppgifter. Ytterligare resultat visar att svensklärarna upplever press att använda digitala verktyg i svenskundervisningen, då samhället har blivit alltmer digitaliserat. Dessutom upplever svensklärarna att digitala verktyg är intressanta och nödvändiga i svenskundervisning, men att de inte alltid hinner med det i undervisningen. En slutsats som kan dras är att den digitala skriften och digitala verktyg har en stor roll i elevers skriv- och kunskapsutveckling i svenskundervisningen inom årskurs 4–9. En annan slutsats som dras i litteraturstudien är att trots att handskriften har en viktig roll för elevers skriv- och kunskapsutveckling så används den inte i lika stor utsträckning som digitala verktyg inom svenskundervisningen. Det kan bero på att Lgr22 endast förespråkar digital skrift i svenskämnet årskurs 4–9. En annan slutsats är att digitala verktyg är nödvändiga i svenskundervisningen för årskurs 4–9 för att elever med skriv- och lässvårigheter samt andraspråkselever ska kunna producera texter och få möjlighet att delta i undervisningen. En slutsats är också att digitala verktyg möjliggör elevers skrivutveckling, medan handskrift möjliggör elevers inlärning. Därför behövs båda verktygen i skrivundervisningen för årskurs 4–9.

Elever i dagens skola skriver allt mindre för hand i takt med att de digitala verktygen kommit in i undervisningen. Det råder delade meningar om huruvida det påverkar elevers utveckling. En del menar att ”det vi gör med kroppen fastnar i knoppen” och att barn lär sig läsa genom att skriva - traditionellt med penna och papper. Andra anser att de digitala verktygen öppnar fler dörrar för ett kreativt och gemensamt lärande. Syftet med denna kunskapsöversikt är att få en fördjupad förståelse för hur elevers tidiga skrivinlärning påverkas av vilket skrivsätt och metod som används i undervisningen. Genom att göra systematiska sökningar i tre databaser samt analysera sökresultaten identifierades studier som detta arbete baseras på. De valda artiklarna genererade i fyra teman och gav en bredare bild med olika perspektiv. Kunskapsöversikten ger en transparent bild av aktuell forskning inom området. Resultaten i kunskapsöversikten visar att elevers textskapande ser olika ut när de skriver för hand respektive med digitala verktyg. En mer individanpassad och jämställd undervisning med omedelbar respons erbjuds när eleverna gör digitala aktiviteter. Yngre elever, men inte alltför unga, lär sig lättare att memorera bokstäver när de skriver för hand. Elevernas kognitiva utveckling och intresse är centrala för vilken metod som lämpar sig bäst för den enskilda individen. Sammanfattningsvis tyder resultaten på att undervisning och metodval bör anpassas efter eleven och att en balanserad användning av skrivsätten bör tillämpas under barns literacyutveckling.