3D-printing, också känt som additiv tillverkning, är en tillverkningsmetod som har revolutionerat många branscher och har växt stort både inom industrin och för privat användning. Tekniken använder sig utav en lager-på-lager metod för att tillverka olika objekt. Med dagens teknik går det att printa ut föremål av exempelvis metall, plast, betong och ett flertal andra material. Additiv tillverkning av betong ger möjligheten att skapa nya smarta konstruktionslösningar, vilket medför stora materialbesparingar och minskat materialspill. Produktionskostnader och hastighet kan också dra nytta av metoden genom att minska arbetskraft och eliminera kostnader för tillverkning och montering av gjutformar. Den här studien bidrar till en ökad förståelse för vad som krävs för att utveckla ett fungerande betongmaterial för additiv tillverkning. För att additiv tillverkning ska kunna standardiseras, bli mer kommersiellt och få en bredare användning krävs en djupare förståelse av betongens materialegenskaper. Detta eftersom materialet skiljer sig från konventionell betong. Syftet med detta projekt är att utveckla en betongblandning anpassad för additiv tillverkning. En undersökning görs för att hitta (i) en betongblandning med lämpliga mekaniska materialegenskaper och (ii) en betongblandning som är väl anpassad till 3Dskrivare. Det viktigaste för att en betongblandning ska kunna användas för additiv tillverkning är att blandningen kan pumpas genom systemet och extraheras genom munstycket vid tillverkning samt att slutmaterialet visar bra byggbarhet. Pumpbarhet är förutsättningen för att betongen ska kunna användas i en 3D-skrivare. Betongen ska vara tillräckligt smidig för att kunna pumpas ut genom ett munstycke, men även ha en tillräckligt god inre sammanhållning för att inte deformeras efter att den har pumpats ut. Pumpbarhet påverkas till stor del av vilken sorts pumpsystem som används. Resultaten varierar beroende på vilken pump, munstycke och slang som används vid materialtesterna. Det förefaller att en generell blandning anpassad för flera olika pumpsystem är svårt att uppnå. I det här arbetet har sex olika blandningar med olika variationer testats. Detta ledde till 38 blandningar som genomgått olika tester. De blandningarna med bäst resultat efter finjusteringar var blandning 4.1 och 5.1, de visade hög kvalité för pumpbarhet och byggbarhet. Blandning 4.1 innehåller vatten, anläggningscement, starvis 3040, glenium, CERW, krossballast och glasfibrer och blandning 5.1 är likadant fast med flygaska istället för CERW. / 3D printing, also known as additive manufacturing, is a manufacturing method that has revolutionized many industries and has grown widely both in industry and private use. The technique means using a layer-upon-layer method to manufacture different objects. With today's technology, it is possible to print objects of, for example, metal, plastic, concrete and several other materials. Additive manufacturing of concrete structures can be used to create new smart design solutions, which means significant material savings and reduced material waste. Production costs and time reduction may also be achieved using the method due to lower labor requirements and reduced costs for manufacturing and assembling of molds. This study contributes to an increased understanding of what is required to develop a functioning concrete material for additive manufacturing. In order for additive manufacturing to be standardized, become commercial and be broadly used, a deeper understanding of the concrete properties is required. This is because the material used in 3D printing differs from conventional concrete. The purpose of this project is to develop a concrete mixture adapted for additive manufacturing. A survey is made to find (i) a concrete mixture with suitable mechanical material properties, and (ii) a concrete mixture well adapted to 3D printers. The most important thing for a concrete mix to be used for additive production is that the mixture can be pumped through the system and extracted through the nozzle during manufacture and that the final material shows good buildability. Pumpability is a prerequisite for the concrete to be used in a 3D printer. The concrete must be sufficiently flexible to be pumped out through a nozzle, but also have a sufficiently good internal cohesion so as not to deform after it has been pumped out. Pumpability is largely affected by the type of pump system used. The results vary depending on the pump, nozzle and hose used in the material tests. It seems that a general mix adapted to several different pump systems is difficult to achieve. In this work, six different mixtures with different variations have been tested. This led to 38 mixtures that underwent various tests. The mixtures with the best results after fine adjustments were mix 4.1 and 5.1, they showed high quality for pumpability and buildability. Mixture 4.1 contains water, plant cement, starvis 3040, glenium, CERW, crush ballast and glass fibers and mixture 5.1 is similarly fixed with fly ash instead of CERW.

3D-utskrift har under det senaste decenniet blivit mycket populärt och spridit sig till många branscher och material. I denna rapport kommer flera aspekter av användandet av choklad som utskriftsmaterial testas och utvärderas. Genom att bygga en 3D-skrivare har ett flertal viktiga parametrar för 3D-utskrift i choklad anpassats och testats. I rapporten redovisas tillvägagångssätt för konstruktion av olika matningsmekanismer, tester, utmaningar, lärdomar samt resultat. En skrivare konstruerades och anpassades för utskrift av choklad. Då både tid och budget var begränsad avgränsades testen till jämförelse av matningsmekanism, optimal utskriftstemperatur för olika chokladsorter, om kylning är nödvändigt samt munstyckets dimension. Då den ena mekanismen, kugghjulspumpen, visade sig vara mer pålitlig, valdes den till att utföra majoriteten av alla tester. En avgörande aspekt för att kunna skriva ut i choklad var att chokladen stelnade tillräckligt fort. Det visade sig vara mycket svårt att få choklad att stelna snabbt och i rätt fas utan temperering. Därav användes choklad med en bas av palmolja som inte följer samma stelningsfaser som kakaosmör. Temperatur och kylning var även det viktigt. För att den utskrivna modellen ska bli jämn och fin krävs att varje lager hinner stelna innan nästa lager adderas. Skrivaren måste vänta en tid mellan varje lager så att chokladen hinner stelna, men tiden per lager kunde med hjälp av kylande fläktar och lägre utskriftstemperatur, kortas med fler minuter. Munstycket som testen utfördes med hade en diameter på 1,5 mm. Tester med finare munstycken genomfördes och gav på många sätt en bra effekt. Lagrena blev tunnare och finare men det blev ofta stopp i munstycket och ingen större utskrift kunde tyvärr slutföras med mindre munstycken. / Over the last decade, 3D printing has become a popular method for manufacturing in many different materials and industries. This report will touch on the different aspects of using chocolate as a 3D printing material. By building a chocolate 3D printer, different printing parameters has been tested and evalutated. This report will show different feeding systems for chocolate, print results, challenges and learning experiences. A 3D printer was built and customized for chocolate printing. As both time and budget was limited, the tests are restricted to comparing two different feeding mechanisms, optimal printing temperature, the effect of cooling and a test of different nozzle sizes. As one of the feeding mechanisms, the gear pump, turned out to be more reliable, it was used for the majority of the tests. A crucial aspect of printing chocolate well is that the chocolate must solidify quickly. It turned out to be very hard to get the chocolate to solidify without tempering. Therefore we used a chocolate with a high content of palm oil, as it doesn’t need tempering and solidifies much quicker than chocolate containing cocoa butter. Printing temperature and cooling was also very important. To get a smooth surface on the printed part, the previous layer must solidify fully before the next layer. Even at low printing temperatures the printing head must wait for the layer to solidify, but with the help of cooling airflow from fans, the cooling time per layer was reduced. The nozzle that was used for most tests had a diameter of 1,5 mm. Smaller nozzle sizes were tested and resulted in nice prints, however they had a tendency to clog and therefore no large print could be finished with a small nozzle

The art of tattooing has been around for centuries in human history and tattoos are still very popular in today’s society. Tattoos serve as a way to, for example, express people’s personalities, religious beliefs, or culture, and its growing popularity may lead to the need for more technological and automated alternatives. In this project, a computer numerical control plotter was built to investigate the possibilities of automation of tattooing, and the project focused on the possible limitations of performance and safety in an automated tattooing machine. The machine was built using two stepper motors connected with an H-Bot configuration that moved a gantry in the X and Y directions. A third stepper motor connected to a lead-screw was mounted on the gantry enabling movement in Z direction. Several tests were conducted in order to examine the performance of the machine. These tests were done using ink and whiteboard markers to draw different geometries on paper and the subject’s arm. The results showed limitations in the size of the tattoo as the machine could only draw on a flat surface and therefore had trouble adjusting to the uneven surface of an arm. The results also showed that the machine had some trouble drawing rounded geometries, such as circles, which meant that the circles, to a certain extent, got an elliptical appearance. It did however draw straight lines accurately. The main factors of this were believed to be a combination of sub-optimal assembly and the stepper motors being too weak to optimally operate with the H-Bot configuration. The safety risks were considered restricted when using a limit switch sensor and carefully calibrating the speed and movement in the Z-axis. / Tatueringskonsten har funnits i århundraden och tatueringar är fortfarande mycket populära i dagens samhälle. Tatueringar fungerar bland annat som ett sätt att uttrycka människors personligheter, religion eller kultur. Dess växande popularitet kan leda till ett behov av tekniska och automatiserade alternativ. I detta projekt byggdes en CNC-plotter för att undersöka möjligheterna till automatisering av tatueringar och projektet fokuserade på möjliga begränsningar av prestanda och säkerhet hos en automatiserad tatueringsmaskin. Maskinen byggdes med två stegmotorer anslutna med en H-Bot-konfiguration som flyttade en brygga i X- och Y-riktningarna. En tredje stegmotor ansluten till en ledskruv monterades på bryggan vilket möjliggjorde rörelse i Z-led. Flera tester genomfördes för att undersöka maskinens prestanda. Dessa tester gjordes med hjälp av bläck- och tuschpennor för att rita olika geometriska former på papper och testpersoners armar. Resultaten visade begränsningar i tatueringsstorleken eftersom maskinen bara kunde rita på en plan yta och därför hade problem med att anpassa sig till den ojämna ytan av en arm. Resultaten visade också att maskinen hade vissa problem med att rita runda geometrier, så som cirklar, vilket medförde att cirklarna, till en viss grad, fick ett elleptiskt utseende. Den ritade dock raka linjer med bra noggrannhet. De största anledningarna till detta tros vara en kombination av bristfällig montering och att stegmotorerna var för svaga för att optimalt kunna fungera med H-Bot-konfigurationen. Säkerhetsriskerna ansågs vara begränsade vid användning av en gränslägesgivare och noggrann kalibrering av hastigheten och rörelsen i Z-led.

This master thesis report is focused on the development and study of a tendon driven soft actuator for use on the Honda Haru robot. The single degree of freedom actuator will be used to actuate the eyes of the robot. Motivating development of this new actuator is the operational safety of the robot. A soft continuum actuator can provide a higher level of inherent safety as compared with the currently used rigid actuator. After development, a factorial study of the developed actuator was performed in order to understand the effect of velocity, load and material hardness on the actuator motion. The results of this study show that the linearity, hysteresis and current draw of the actuator are all affected by varying material and velocity. No significant effect of actuator load was measured. Data-driven system identification of the actuator was later performed using polynomial models. A relative comparison of standard-, nonlinear- and adaptive ARX models showed that adaptive ARX is most suitable to capture the dynamics of the developed actuator under dynamic conditions. / Denna examesarbetesrapport täcker utveckling samt studie av ett 3d-utskrivet mjukt ställdon. Det vajerdrivna ställdonet är designat för att driva ögonrörelser på den sociala roboten HARU och utvecklingen motiverades av den ökade säkerhet som en mjuk och eftergivlig komponent kan ge robotens användare jämfört med den nuvarande stela mekanismen. Den utvecklade komponenten undersöktes sedan i två faser. Först utfördes en faktorstudie där rörelsehastighets, lastvikts samt materialhårdhets påverkan på ställdonets kinematik undersöktes. Resultaten från denna studie visar att linjäritet, hysteres samt strömförbrukning av det utvecklade ställdonet påverkas av rörelsehastighet samt materialets hårdhet. Ingen signifikant påverkan av lastvikt uppmättes. Utöver faktorstudien undersöktes även förmågan av olika polynomialmodeller att modellera ställdonet med god nogrannhet. Linjära, ickelinjära samt rekursiva linjära modeller utvecklades via systemidentifiering och deras prestanda jämfördes. Resultaten från detta visar att rekursiva linjära modeller är bäst lämpade för att modellera det utvecklade ställdonet under dynamiska förhållanden.

Detta arbete undersöker den militära lämpligheten med additiv tillverkning för reservmaterielförsörjning. Arbetet avgränsas till att undersöka hur additiv tillverkning kan användas på ett trosskompani och ifall det är lämpligt utifrån teorin om militär nytta. Frågeställningen besvaras genom en tematisk analys där olika källor som behandlar additiv tillverkning i en militär kontext analyseras utifrån ett antal indikatorer som avgör den militära lämpligheten, enligt teorin om militär nytta. De indikatorer som analysen bygger på är: materiel, doktrin, infrastruktur och anläggningar samt interoperabilitet. Arbetet kommer fram till att additiv tillverkning kan vara lämpligt på ett trosskompani men främst vid uteblivet underhåll under en längre period. I annat fall krävs stora anpassningar i Försvarsmaktens doktriner för att additiv tillverkning ska vara lämpligt, detta framförallt kopplat till tidsförhållanden för respektive underhållsnivå. Dessutom identifieras en problematik med kvalitetskontroller och vem som bär ansvaret om tillverkade reservdelar inte är av tillräckligt hög kvalitet, detta speciellt i fredstid då riskbenägenheten är lägre. Slutligen kommer arbetet fram till att en kostnadsnyttoanalys, där förändringarna i organisationen behöver vägas mot den militära effektiviteten och kostnaden, är nödvändig för att avgöra om additiv tillverkning bör implementeras på ett trosskompani eller inte. Behov av ytterligare undersökningar innan additiv tillverkning kan börja användas i Försvarsmakten identifieras också i arbetet. Bland annat behöver en mer precis kravställning kopplat till additiv tillverkning och doktriner som beskriver hur tillverkningen ska nyttjas tas fram. Försvarsmakten behöver även ta fram metoder för uppföljning av reservdelar, så att förbanden vet vilka nyttjade reservdelar som är konventionellt tillverkade och vilka som är utskrivna med additiv tillverkning. Dessutom behöver Försvarsmakten i kommande upphandlingar ställa krav på digitala ritningar för additiv tillverkning av reservdelar för att möjliggöra en framtida implementering av tekniken och nyttjande för reservmaterielförsörjning. / This project investigates the military suitability with additive manufacturing of spare material supply. The project was delimited by investigating how additive manufacturing can be utilized and whether additive manufacturing is suitable, according to the theory on military utility, at a logistics company. The question was answered through a thematic analysis, examining various sources on additive manufacturing in a military context across four indicators that decide the suitability of a system, according to the theory on Military utility. The indicators that were analysed are equipment, concepts and doctrine, infrastructure, and interoperability. The project concludes that additive manufacturing can be suitable for a logistics company when maintenance is out for a longer period. Otherwise, it requires significant adaptations in the Swedish Armed Forces’ concepts to achieve suitability for additive manufacturing, mostly because of the time conditions in the maintenance concept. Moreover, a problem regarding quality control and the responsibility for inadequate spare material was identified, especially in peacetime when the risk propensity is lower than in wartime. Finally, the project determined that a cost-benefit analysis is imperative. The cost-benefit analysis will weigh the changes in the organization against both the associated costs and the military effectiveness that the system can deliver. The needs for further investigations before additive manufacturing can be utilized in the Swedish Armed Forces were also identified in the project. For instance, a more precise set of requirements related to additive manufacturing and a doctrine describing how additive manufacturing should be utilized need to be developed. The Swedish Armed Forces also need to produce methods to follow up on which spare material, used for reparations, that is produced conventional, and which is produced with additive manufacturing. Furthermore, the Swedish Armed Forces need to demand digital files for additive manufacturing of spare material in future procurement processes. This is essential to enable the use of this technique for spare material supply in the future.

Denna rapport detaljerar ett examensarbete där användbarheten på en lokalt skapad 3D-skrivare förbättrats i syfte av att tillåta skrivarens användning av studenter på KTH Södertälje. Skrivarens har ursprungligen byggts för att agera som ett pågående projekt som kan återupptas som examensarbete, varav detta är det tredje. Skrivaren i fråga är en FFF-skrivare i ”box” stil med utskriftsvolymen 400 x 400 x 375 mm. Vid projektstart är skrivaren i nominellt användbart skick men saknar dokumentation, processrutiner och användbara slicerprofiler. Skrivaren besitter även hårdvaran för att tillåta utskrifter med två material men denna funktion har aldrig implementerats. Framtagningen av slicerprofiler har tagit upp majoriteten av arbetet och har utförts genom iterativ testning där inställningar modifieras och testas, vartefter positiva ändringar implementeras för att gradvis eliminera defekter och minska haveririsk. Projektet har levererat en full slicerprofil som tillåter pålitliga utskrifter med två olika PLA-filament samt en användarmanual till skrivaren. Utöver användarverktygen så detaljeras även de reparationsarbeten och hårdvaruändringar som gjorts. Profil, manual, rådata och filer för utskrivna komponenter är tillgängliga i en projektmapp som kan hittas från en länk i början av kapitel 4. / This report details a thesis project for getting a 3D-printer internally built at KTH Södertälje into a state where it can be used by other students for unrelated projects. The printer acts as an ongoing project that can be used for thesis work, with this project in particular being the third in line. The printer in question is an FFF-printer with the ”box” configuration and a print volume of 400 x 400 x 375 mm. At project start, the printer is nominally in working condition but lacks any documentation for proper handling and slicer settings. Additionally, its multi-material function has never been successfully implemented. Adjustment of slicer settings is done using iterative testing, wherein settings are modified and tested, with positive changes being integrated and negative changes discarded with the intent of removing defects and minimizing risk of print failure. The project has delivered a slicer profile for Cura capable of reliably printing with two different PLA filaments as well as a user manual. Hardware upgrades and repair work has also been detailed. The profile, user manual, raw data and object files for upgrades and spares can be found through a link in the beginning of chapter 4.

To prevent damage to the cabin crew an optimal coffee- and teapot in a number of aspects in airline catering was developed, so called “SAS-kannan”. It was launched in 1980 and has been manufactured in over 300 000 copies, which has worn out the mold and it is in need of replacement. The mold is advanced and it will be expensive to manufacture a new one. August Lundh who is the manufacture of “SAS-kannan” today, want to develop a new product for serving drinks with a cost-effective manufacturing. It should involve the positive qualities on the “SAS-kannan” and be adapted to today's airline catering. The objective of the thesis was to develop an ergonomic and functional product for serving cold drinks with cost-effective production and the adaptation to today's storage trolleys on aircrafts. The research began with a comprehensive theoretical framework consisting of scientific articles and academic approved books. Interviews were made to complement the theoretical framework and primary data was collected. All the gathered information was examined in the next step to ensure the validity and reliability. A case study was conducted at August Lundh by a product development that was based on the examined information. To do more detailed tests 3Dprintings were created of each development. The result was a pitcher that is designed to enable an uncomplicated and ergonomic use. It is also adapted for efficient and stable storage in the ATLASboxes, easy filling of the beverage and washing. The pitcher holds 1.5 liters and is a perfect combination of the number of servings, refills of the pitcher and a low weight. The pitcher is made with injection molding and is made out of the Bisfenol A free plastic Tritan. The grip is designed to give the pitcher an ergonomic use for different sized hands and it is symmetrical to allow equal use of both left and right handed. The spout provides a controlled and even beam, and a drip free serving by cutting the beam properly. The spout is designed so that the pitcher only needs to be tilted 90 degrees from an upright position to be emptied. The lid is a separate part which is put on the pitcher with press-fit and it helps to control the beam during serving and to prevent spills in case of turbulence. The authors believe that the objective has been accomplished by a thorough theoretical framework and an empirical study through interviews and a case study. / För att förhindra skador på kabinpersonal utvecklades SAS-kannan som var en optimal kaffe- och tekanna i ett flertal aspekter inom flygcatering. Den lanserades på 1980-talet och har idag tillverkats i över 300 000 exemplar vilket har medfört att formverktyget blivit slitet och är i behov av att bytas ut. Det befintliga formverktyget är avancerat och det blir dyrt att tillverka ett nytt. August Lundh som idag tillverkar SAS-kannan vill därför utveckla en ny produkt för servering av dryck med en kostnadseffektiv tillverkning. Den ska kunna jämföras med SASkannans positiva egenskaper och vara anpassad för dagens flygcatering. Syftet med examensarbetet var att ta fram en ergonomisk och funktionell produkt för servering av kall dryck med kostnadseffektiv tillverkning samt anpassning till dagens förvaring i serveringsvagnar på flygplan. Forskningsprocessen påbörjades med en omfattande teoretisk referensram bestående av vetenskapliga artiklar och akademiskt godkända böcker. Intervjuer gjordes för att komplettera den teoretiska referensramen och primärdata samlades in. All insamlad information granskades i nästa steg för att säkerställa validiteten och reliabiliteten. En fallstudie utfördes hos August Lundh i form av en produktutveckling som var baserad på den granskade informationen. För att kunna göra utförligare tester skapades 3D-utskrifter av varje utveckling. Resultatet blev en kanna som är utformad för att möjliggöra en enkel och ergonomisk användning. Den är även anpassad för effektiv och stabil förvaring i ATLAS-lådor, enkel påfyllning av dryck samt rengöring. Då kannan rymmer 1,5 liter ger det en perfekt kombination av antal serveringar, påfyllningar av kannan samt en låg vikt. Kannan är formsprutad och är tillverkad i den Bisfenol A-fria plasten Tritan. Greppet är utformat för att ge kannan en ergonomisk användning för olika stora händer och är symmetrisk för att möjliggöra lika användning av både höger- och vänsterhänta. Pipen ger en kontrollerad och jämn stråle samt en droppfri servering genom att skära av strålen ordentligt. Pipen är utformad så att kannan endast behöver vinklas 90 grader från upprätt läge för att kunna tömmas. Locket är en separat del som sätts på kannan med presspassning och hjälper till att kontrollera strålen under servering samt förhindra spill vid eventuell turbulens. Författarna anser att syftet har uppfyllts genom att en grundlig teoretisk referensram och en empirisk studie genom intervjuer och en fallstudie utfördes.

Detta examensarbete skrevs under höstterminen 2014 i samarbete med Peab region Bygg Öst 1 i Stockholm och syftar till att utreda hur dem arbetar med BIM i praktiken. Examensarbetaren fördjupar sig i ämnesområdet BIM och hur användningen av den 3D tekniken kan se ut i praktiken i arbetslivet. För att avgränsa arbetet skrevs det om byggnadsinformationsmodellering  BIM, vid tre skeden i byggprocessen, anbud- och kalkylskede, projektering, produktion samt visualisering som sker vid olika tillfällen under hela byggprocessen. Arbetet innehåller även en redogörelse för investering av 3D skrivare hos Peab Bygg Öst 1, syftet med investeringen är bland annat för att utveckla ett arbetssätt med 3D teknik och visualiseringar framöver. Anledningen till att arbetet behandlar olika skeden är för att erhålla bred inblick och förståelse om ämnesområdet. Rapporten behandlar frågeställningar som syftar till att identifiera BIM som teknik och arbetssätt, hur Bygg Öst 1 arbetar med BIM i praktiken samt hur man vill arbeta med det framöver. Arbetet innehåller även redovisning av ett internt projekt som examensarbetaren utförde hos företaget. Interna projektet syftar till att utveckla anbud och kalkylskedet med BIM. Arbetet är baserat på studier i ämnet samt platsbesök på projekt inom Bygg Öst 1. Resultaten som erhölls från intervjustudierna visar hur man arbetar med BIM vid de olika pågående projekten för bland annat kollisionshantering, arbetsberedningar samt olika typer av visualiseringar med mera. Sammanfattningsvis syftar BIM till att effektivisera, såsom att reducera eventuellt uppkommande fel och säkerställa moment i byggprocessen. En jämförelse av litteratur- och intervjustudierna medförde förståelse för ämnesområdets användningsområden och omfattning. BIM är ett brett ämnesområde och det praktiska tillvägagångssättet med 3D tekniken kan tillämpas på olika sätt hos ett företag, vilket kan vara beroende av ambition och arbetssätt hos företaget. När man implementerar BIM i arbetssättet medför det inte direkta lösningar eller strategier att tillämpa i ett företag, utan implementeringen av BIM i arbetssättet kommer med utmaningar. På grund av ämnesområdets omfattning kan det vara viktigt att man har specifika mål och en tydlig bild om vad som vill uppnås med resultatet av implementeringen i arbetssättet. Det är även viktigt att veta hur mycket inverkan resultatet kommer ha på tids- eller ekonomiska besparingar. På så sätt är det möjligt att erhålla förståelse om hur implementeringen av tekniken kan ske och vilka vinningar som kan erhållas. / This thesis was written during the autumn term 2014 in cooperation with Peab region Bygg Öst 1 in Stockholm. The writing aims to investigate how they work with Building Information Modeling, BIM, in practice and increase understanding in how you can use the 3D technology in the professional working life. In order to define the thesis it has been written about three stages in the construction process: offer- and costing stage (construction bidding), projecting (preconstruction phase) and production (construction execution). Besides that the thesis also includes how BIM is used for visualization of the project and a report containing an investment of 3D printer has also been fulfilled. Additionally, the thesis also contains a description of an internal project that the writer has performed in the company. The internal project aims to develop the offer- and costing stage with BIM. The writing is based on studies on the subject and visits to some of Bygg Öst 1 ongoing projects. Results from the interview studies indicate that Peab Bygg Öst 1 in Stockholm is working with BIM for example collision handlings, preparation for big parts in the production, different types of visualizations and more. In short, the technology is used for ensuring the occasions in the construction process to improve the efficiency. The comparing of the literature and the interview study led to an understanding of the field of the subject and how wide it is. BIM is a broad topic and this 3D technology can be applied in work methods in different ways. The technique does not provide ready-made solutions or strategies to implement in a company, it has been learned that the implementation comes with some challenges. Because the technique is broad it may be beneficial that there are specific goals about what should be achieved in the result of the implementation of BIM in the construction process in order to ensure what achievements obtained with the help of the technology.

The rising demand to be able to work and use applications wherever you go dictates the need to be able to connect remotely to desktops. This challenge is addressed by so called remote desktop applications that allow the user to locally view and control a remote computer. Such a solution requires installation of specialized software on both the remote computer and the local computer. The software on the local computer is the client software. Most implementations of such client software are native clients which are software packages installed on the client machine. A logical evolution path for remote desktop clients is the shift to a web browser version that will not require the installation of any specific software.HTML5 is an upcoming standard and markup language for the world wide web. HTML5 brings new features which open up new possibilities for web developers. The potential of HTML5 technologies draw remote desktop developers' attention. New HTML5 versions of remote desktop clients have started to appear due to this.However, these new realizations are limited and far from being powerful enough to replace native clients. Thus, it is still completely unknown whether an HTML5-based remote desktop client has possibilities to replace native remote desktop clients. This thesis aims to address this knowledge gap. Essential technical features such as audio and local printing for remote desktop solutions were investigated in the context of an HTML5 client. Functionality was implemented and tested, and future development was evaluated.The resulting features that were implemented along with the evaluated future features were subject to some limitations inherited by the HTML5 platform. As a result of this work, it was concluded that it is not possible to achieve features with the same level of functionality as the features seen in the native clients. In order to accomplish this, the browsers would have to implement specific interfaces for the required hardware and systems. These limitations prevent complete replacement of native remote desktop clients with a HTML5 based client in the near future. However, the HTML5 client has a dedicated area where its features suit their purpose. The HTML5 client is available where the native clients are not. The browser platform brings unprecedented accessibility advantages.

In this paper the military utility of additive manufacturing of spare parts during international deployment is explored. We also analyze the effect that additive manufacturing has on technical availability. International deployment can be tough for logistical reasons and this leads to a difficulty in supplying ground troops with spare parts. If the spare parts cannot be acquired in the deployment area these have to be shipped from central distribution centers or be ordered directly from the industries. Some spare parts are uncommon and not stored in distribution centers but only get manufactured on order. This type of production can lead to delivery times of up to 40-50 weeks. With additive manufacturing this process could be shortened to 4-10 weeks. Conclusions that can be drawn is that additive manufacturing has military utility and can give a higher technical availability, given that a few technical difficulties are resolved. At this point there is a shortcoming in the number of qualified materials for printing spare parts for regular vehicles and this makes it difficult for the industry to approve of spare parts constructed with additive manufacturing. The winning in technical availability is directly linked to how difficult the deployment area is to reach for logistical units. Additive manufacturing has a higher positive effect in areas that are hard to reach. / I denna uppsats undersöks den millitära nyttan med additiv tillverkning av reservdelar för markförband under internationell insats och hur detta kan påverka den tekniska tillgängligheten på systemen. Internationella insatser kan kräva långa logistikkedjor vilket innebär att reservdelar som inte kan införskaffas i närområdet måste fraktas från en bakre underhållsnivå eller beställas direkt från leverantör. Vid vissa tillfällen med skador på system som kräver nyproduktion av reservdelar från tillverkare, kan det i dagsläget ta upp till 40-50 veckor. Med additiv tillverkning kan förloppet kortas ner betydligt och tillverkningstiden blir istället 4-10 veckor. Slutsatser som kan dras är att additiv tillverkning har en militär nytta och kan ge en högre teknisk tillgänglighet, förutsatt att en del tekniska svårigheter klaras ut. I dagsläget finns det brister i mängden kvalificerade material för utskrifter till vanliga fordon vilket gör det svårt för industrin att godkänna reservdelarna som en ordinarie reparationsmetod i sina produkter. Vinsten i teknisk tillgänglighet är också kopplad till hur svårtillgängligt insatsområdet är. Desto svårtillgängligare området är desto större vinst medför additiv tillverkning.