AI-programmet ChatGPT är ett nytt tekniskt fenomen som debatteras inom skolvärlden. Då programmet kan skriva alla möjliga slags texter åt den som frågar, uppstår frågan om vad detta innebär för skrivande i svenskämnet. Syftet med studien är att få en ökad förståelse för hur ChatGPT påverkar svensklärares uppfattning om vad som är viktigt gällande skrivande och skrivundervisning. För att besvara syftet intervjuas fyra svensklärare i gymnasiet och svensklärare i en Facebook-grupp tillfrågas. Intervjuerna och svarskommentarerna analyseras utifrån Ivanic didaktiska skrivdiskurser. Resultatet visar att svensklärarnas beskrivning av deras skrivundervisning framför allt färgas av färdighetsdiskursen, genrediskursen och processdiskursen, medan svensklärarnas syn på varför skrivande är viktigt trots verktyg som ChatGPT tydligast präglas av diskursen om tänkande och lärande och kreativitetsdiskursen. ChatGPT:s existens synliggör skillnader mellan vad som uppges vara viktigt i skrivundervisningen och varför skrivundervisning är viktigt, men dessa skillnader (eller ChatGPT) verkar än så länge inte påverka skrivundervisningspraktiken.

Föreliggande studie syftar till att belysa lärares tankar angående deras skrivundervisning i årskurs F-3. Bilden av lärarnas perspektiv klargjordes genom en undersökning som utgick ifrån (1) vilka metoder och arbetssätt lärare uppger att de använder i den tidiga skrivundervisningen (2) vilka utmaningar lärare beskriver att de stöter på under skrivundervisningen samt (3) vilka resurser lärare uppger att de behöver för att möta utmaningar. De teoretiska utgångspunkterna för studien utgörs av Borgs (2015, 2017) redogörelse av lärarkognition och Vygotskijs (1978) beskrivning av stöttning. Denna studie vilar på en kvalitativ ansats (Braun & Clarke 2006) vars datainsamlande skedde genom sex semistrukturerade intervjuer. Sex lågstadielärare med olika erfarenheter från olika kommuner intervjuades. Studiens resultat visar att lärarna använder sig av varierande modeller och uppgifter inom skrivundervisningen för att tillmötesgå elevernas behov. Vidare visar resultatet att de största utmaningarna som lärarna ställs inför är individanpassning och resursbrist. Lärarna upplever att de är ensamma till antal i att möta elevernas svårigheter i klassrummet. Även behovet av mer tid åt att erbjuda stöd till eleverna för att stötta dem på deras väg till att erövra skriftspråket efterfrågas avlärarna. Avslutningsvis mynnar resultatet ut i en diskussion där metoder, arbetssätt, utmaningar samtresurser för att klara av utmaningarna i skrivundervisningen behandlas.

I läroplanen för grundskolan står det att alla elever ska få en likvärdig utbildning. Det är därför viktigt att alla elever får den utmaning de behöver i skolan för att utvecklas. Studiens syfte är att få mer kunskap kring hur lärare på lågstadiet planerar och utmanar för de högpresterande elevernas skrivande. Detta är ett forskningsområde som har stor brist på forskning. För att besvara studiens frågor intervjuades fyra lärare som undervisar i årskurserna ett till tre. Dessa intervjuer analyserades sedan tematiskt utifrån lärandets fyra zoner. Resultatet visade att samtliga lärare har en gemensam bild över vilka elever som anses vara högpresterande. Lärarna berättade att de försökte nå fram till de högpresterande eleverna och utmana dem. Under intervjuerna berättade lärarna att de inte hade nog med tid för att planera utmanande aktiviteter för de högpresterande eleverna.

För att lärarens skrivundervisning ska bli gynnsam för alla elever, är det viktigt att läraren reflekterar över sin egen skrivundervisning. En lyckad skrivundervisning är beroende av lärarens val av skrivstrategier och arbetsmetoder då det är läraren som skapar förutsättningarna för eleverna att utveckla sitt skrivande. Syftet med den här studien är att undersöka sex svensklärares uppfattningar om hur de använder skrivstrategier och skrivutvecklande arbetsmetoder i sin svenskundervisning i årskurs 4-6.  Det sociokulturella perspektivet utgör den teoretiska utgångspunkten i den här studien. Studien har en fenomenografisk ansats och metod för datainsamling är intervjuer i fokusgrupper. Urvalet består av två fokusgrupper hemmahörande i två olika kommuner med tre responderande lärare i varje. Syftet med studien är inte att generalisera dess resultat utan istället undersöka de sex responderande lärarnas egna uppfattningar om fenomenet.  Studiens resultat visar att de sex responderande lärarna uppfattar att de arbetar med skrivstrategier fokuserade på de exekutiva funktionerna i skrivprocessen. Vidare framkommer det att de använder sig av arbetsmetoder som främjar skrivutveckling genom kommunikation och socialt samspel. Slutligen beskrivs anpassning av checklistor och användningen av digitala hjälpmedel som en arbetsmetod för att tillfälligt avlasta arbetsminnet för elever i skrivsvårigheter.

Kursplanen i svenska förklarar att eleverna ska utveckla det multimodala skrivandet inom svenskämnet. Det multimodala skrivandet innebär att ord, bild och ljud kombineras och samspelar. Huvudsyftet med den här litteraturstudien har varit att undersöka hur det multimodala skrivandet inom svenskämnet för årskurs 4-6 kan se ut, vilka kompetenser och resurser som krävs för att bedriva en multimodal skrivundervisning, samt vilket slags lärande det multimodala skrivandet kan ge upphov till hos eleverna. Litteraturstudien visar att det multimodala skrivandet kan förekomma såväl analogt som digitalt. Vidare visar den att svensk forskning på området är mycket begränsad. De artiklar och avhandlingar som inkluderats i litteraturstudien visar att forskare är eniga om att lärare behöver utveckla sina kunskaper om olika teckenvärldar, såsom auditiva och visuella, för att göra elever medvetna om teckenvärldarnas meningspotential och samspel. Det multimodala skrivandet ger upphov till en form av samordnat lärande, eftersom det multimodala skrivandet är en komplex process, som kräver att eleverna får explicit undervisning om aktuell digital programvara och teckenvärldarnas meningsskapande. Multimodalt skrivande är ett vanligt inslag utanför skolan, men bör få tillträde in i skolvärlden. Det förutsätter att digitala resurser finns tillgängliga och att lärare är positivt inställda till den multimodala skrivutvecklingen.

Syftet med den här kvalitativa studien var att se hur undervisningen i ämnet svenska i årskurs 1–3 bör organiseras för att främja andraspråkselevers läs- och skrivutveckling. Utifrån syftet har metoder som används i undervisningen för att främja andraspråkselevers läs- och skrivutveckling och eventuella faktorer som lärare behöver ta hänsyn till lyfts. Vid materialinsamlingen användes halvstrukturerade intervjuer där sex verksamma lärare med erfarenheter av andraspråkselevers läs- och skrivundervisning inkluderades. För att analysera det material som framkom utifrån intervjuerna användes det sociokulturella perspektivet som stöd. Studien har visat att olika metoder, så som användning av bildstöd, gester, digitala verktyg och anpassningar av material, har använts av lärarna för att stödja andraspråkselevers läs- och skrivutveckling i svenska. Metoder som syftar till att ge andraspråkselever stöd på modersmålet har skett främst i form av inläsningsmaterial, dock har det använts begränsat av lärarna. I studien har det även framgått att lärarna har olika uppfattningar om andraspråkselevers läs- och skrivutveckling. Hälften av lärarna ansåg att andraspråkselevers läs- och skrivutveckling inte skiljer sig från förstaspråkseleverna, medan övriga lärare ansåg att det fanns tydliga skillnader. Trots de skillnader som framhölls av lärarna har den här studien visat att lärarna undervisade alla andraspråkselever utifrån den svenska kursplanen. / <p>svenska</p>

Studiens syfte är att undersöka pedagogers erfarenheter av metoden ”Att skriva sig till läsning” (ASL) i relation till traditionell läs- och skrivundervisning. ASL innebär att eleverna lägger pennan åt sidan och i stället använder datorn som främsta skrivverktyg. Studiens frågeställningar berör skillnader mellan arbetssätten samt vilka för- och nackdelar som finns med ASL och besvaras genom kvalitativa intervjuer där fem lärare deltagit. I litteraturgenomgången presenteras ASL utifrån Arne Tragetons perspektiv och hur arbetet kan genomföras i förskoleklass samt årskurserna 1–2. Vidare beskrivs traditionell läs- och skrivundervisning och därefter vad forskningen anser om ASL samt vilka för- och nackdelar som finns med metoden. Resultatet visar att tekniken är det största hindret för metoden men att fördelarna är många. Med ASL upplever lärarna att eleverna utvecklar en förbättrad skrivförmåga och att metoden är enkel att individualisera, till skillnad från den traditionella läs- och skrivundervisningen.

Syftet med denna uppsats är att göra en undersökning om genrepedagogik som ett språkutvecklande arbetssätt i ämnet svenska på gymnasiet samt som ett arbetssätt för en likvärdig undervisning. Genrepedagogiken utgår från det sociokulturella perspektivet som för genrepedagogiken innebär att alla elever har olika förutsättningar och att undervisningen därför ska utformas på ett sådant sätt att alla elever har chans att nå de uppsatta målen. En undervisningsmetod som har utformats utifrån detta är cykel för undervisning och lärande (cirkelmodellen) som utgår från att språket är grunden till förståelse, reflektioner och kunskaper.   Två metoder ligger till grund för denna uppsats, en systematisk litteraturstudie och en intervjustudie. Den systematiska litteraturstudien ger en fördjupad beskrivning av genrepedagogiken utifrån forskning och litteratur. Intervjustudien utgör intervjuer med fem svensklärare på gymnasiet som arbetar med genrepedagogik i undervisningen. Intervjuerna i denna uppsats ger kunskap om hur genrepedagogiken fungerar i praktiken. Dessa studier redovisas i separata resultatdelar för att sedan i diskussionen analyseras tillsammans utifrån det resultat som studierna har givit.   Resultaten visar att genrepedagogiken som arbetssätt inverkar positivt på elevers språkutveckling. Den systematiska litteraturstudiens resultat visade genrepedagogikens effekter på elevers språkutveckling utifrån olika forskningsprojekt, bland annat att eleverna förbättrade sitt skrivande och ökade sina kunskaper om hur olika texter ska skrivas. Studien redogör också för vikten av skrivundervisning i ämnet svenska på gymnasiet och vilka konsekvenser bristen av det kan få på elevers språkutveckling. Intervjustudiens resultat redogör för lärares reflektioner kring elevers språkutveckling utifrån ett genrepedagogiskt arbetssätt. Båda studierna visar att ett genrepedagogiskt arbetssätt hjälper elever att utveckla sitt språk.

Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka vilka arbetssätt lärare kan använda sig av för att undervisa i skrivande, samt vilka effekter elevernas skrivutveckling kan få av skrivundervisningen.   Det här arbetet baserades på informationen från 11 artiklar som analyserades och sammanställdes. Dessa hittades i databaserna UniSearch samt ERIC med relevanta sökord och avgränsningar.   Resultatet visar fem exempel på arbetssätt lärare kan använda sig av för att undervisa i skrivande. Dessa var att arbeta med autentiska uppgifter, elevnära uppgifter, modellering, multimodala verktyg samt ett aktivt samarbete mellan individer. Arbetssätten och metoderna ledde fram till olika effekter inom elevers skrivutveckling, vilket kategoriserades i fem teman. Det som påverkades var skrivintresset, strukturen, innehållet, skriftspråket samt handskriften.   Analysen av resultatet indikerade att det är viktigt att lärare har en utgångspunkt och ett syfte de förhåller sig till i deras undervisning. Med andra ord planera vilket arbetssätt de ska använda sig av för att nå ut till klassen. Elever lär på olika sätt och därmed behövs en variation mellan flera olika arbetssätt, för att nå alla individer och alla aspekter inom skrivande.

BakgrundMånga författare och forskare anser att teori bör kombineras med praktik för att skapa intresse och motivation hos barn. En kombination av bildskapande och läs- och skrivundervisning gör att skriftspråket utvecklas på ett lekfullt sätt. Även pedagogerna måste vara aktiva i barns lärande och veta vad bildskapandet gynnar för barnen. Många författare är eniga om att bildskapande är en viktig del i barns utveckling och lärande. Den här sortens skapande bör också kombineras med annan undervisning för att få ett djupare innehåll.SyfteSyftet med den här studien är att undersöka och beskriva hur pedagoger använder sig av bildskapande som ett verktyg i sin läs- och skrivundervisning i förskoleklassMetodVi har valt ett hermeneutiskt förhållningssätt med en etnografisk kvalitativ forskningsansats. Studien gjordes i två olika skolor där sammanlagt fem öppna riktade intervjuer genomfördes av pedagoger i förskoleklass. Det gjordes även fyra observationer med hjälp av löpande protokoll med pedagogernas undervisning i fokus.ResultatOlika aktiviteter med bildskapande är en stor del av pedagogers vardag i förskoleklass. Vissa pedagoger i studien ansåg att bildskapande går att kombinera med läs- och skrivundervisning och använde en sådan kombination i sin undervisning. Andra pedagoger såg inte samma möjligheter, utan såg hellre en kombination med matematik. I samband med våra observationer såg vi både kombinationen bildskapande och läs- och skrivundervisning, men även en mer renodlad läs- och skrivundervisning utan bildskapande. / Program: Lärarutbildningen