Sammanfattning Den 1 juli 2019 infördes, i Sverige, en Läsa- skriva- räkna garanti för årskurs f-3. Kopplat till garantin finns kartläggningsmaterial och bedömningsstöd (SFS 2010:800). Läsa- skriva- räkna garantin och tillhörande kartläggningsmaterial och bedömningsstöd har för avsikt att öka likvärdighet och tidiga, förebyggande insatser i relation till elevers läs-, skriv- och matematik - utveckling (Skolverket, 2021a). Garantin förtydligar elevers lagliga rätt till adekvat stöd i tid (SFS 2010:800, kap.3 §4). Syftet med den här studien är att belysa hur pedagogiska ledningsfunktioner såsom, lärare, rektorer och skolchefer, i skolans styrkedja tar tillvara resultaten och analysen av de nationella kartläggningsmaterialen och bedömningsstöden i syfte att utveckla en likvärdig undervisning som stärker elevers måluppfyllelse. Studien är inspirerad av ett systemteoretiskt tänkande och tar utgångspunkt i ett ramfaktorteoretiskt perspektiv. Ramfaktorteorin (Dahllöf, 1999) klargör hur resultat är kopplat till ett undervisningsförlopp. Ett undervisningsförlopp som formas av processer och ramar. En reanalys av de processer och ramar som format ett undervisningsförlopp, för att identifiera utvecklingsområden, blir av vikt i samband med kvalitetsutveckling och förbättringsarbete (Gustafsson, 1999; Svedberg, 2019). Studien baseras på 10 kvalitativa intervjuer. Tre skolchefer, tre rektorer och fyra lärare från tre olika kommuner har intervjuats. Resultatet av studien visar att de intervjuade lärarna uppfattar att kartläggnings- och bedömningsstöden är bra verktyg för att identifiera elevers kunskapsutveckling i syfte att forma och anpassa undervisningen med utgångspunkt i nationella mål. Resultatet synliggör även att pedagogiska ramar i form av skollag och styrdokument i varierande utsträckning understödjs av administrativa, organisatoriska och resursrelaterade ramar i de deltagande kommunerna. Detta leder till olika förutsättningar för de deltagande kommunerna att säkerställa en likvärdig och kompensatorisk tidig läs-, skriv- och matematikundervisning. Nyckelord Skolutveckling, förbättringsarbete, styrkedja, tidig läs-, och skrivundervisning, tidig matematikundervisning.

Mot bakgrund av debatten om bristande skrivkompetens i skola och högskola syftar föreliggande kunskapsöversikt till att belysa vad som kännetecknar gymnasieskolans skrivundervisning i svenska. I anslutning till det undersöks vilken påverkan skrivundervisningen har på elevernas skrivutveckling.   Via systematisk informationssökning i universitetets databaser togs tio empiriska forskningsstudier kring skrivdidaktik och metoder för skrivande fram, varav åtta inhemska och två internationella. Frågeställningen lyder: ”Vad kännetecknar skrivundervisningen i gymnasieskolans svenskämne och hur påverkar undervisningen elevernas skrivande?”   Resultatet visar på omfattande brister i skrivundervisningen avseende avsaknad av explicit undervisning, oklara instruktioner, svagt metaspråk, outtalade skrivtekniker och skrivstrategier, produktinriktad och betygsorienterad undervisning, bristande stöttning, låga förväntningar och tidsbrist, för att nämna några.   Utifrån dessa omständigheter dras slutsatsen att skrivprocessen inte får det utrymme i svenskundervisningen som motsvarar styrdokumenten och som krävs för att tillgodose elevernas behov för att utvecklas som skribenter. Att lärandet om skrivandets hantverk brister får därmed negativa konsekvenser för elevernas skrivutveckling.

I denna studie har två läroböcker för läs- och skrivinlärning i ämnet svenska för årskurs 1 analyserats avseende hur språkets form respektive funktion kommer till uttryck i dessa, avseende utformning och utrymme. Studien bygger på det sociokulturella perspektivet på lärande och utgörs av en kvalitativ respektive en kvantitativ innehållsanalys. Resultatet visar att språkets form kommer till uttryck genom uppgifter som innehåller språkets uppdelning i språkljud, kopplingen mellan fonem och grafem, grafem- respektive ordbildsigenkänning, handstil, ords uppbyggnad, meningars uppbyggnad samt alfabetets uppbyggnad, medan språkets funktion kommer till uttryck genom uppgifter där språket fungerar som kommunikationsmedel samt uppgifter där dess betydelse, funktion och intention är vad som uppmärksammas. Studien visar även att språkets form ges större utrymme i läroböckerna än språkets funktion, och att läroböckerna till viss del innehåller uppgifter där språkets form kommer till uttryck i isolerade sammanhang utan att språkets funktion uppmärksammas. / <p>Slutgiltigt godkännandedatum: 2022-01-16</p>

Syftet med denna studie är att studera hur förskollärare använder digitala verktyg i undervisningen med grund i läs-och skrivförståelse. Studien inriktar sig på att besvara frågeställningarna: på vilka sätt påverkar förskollärares digitala kompetens den digitala läs-och skrivundervisningen i förskolan?och hur kan förskollärarnas digitala läs-och skrivundervisningen implementeras i den traditionella läs-och skrivundervisningen?  Studien utgår från hermeneutiken och pragmatismen, där vi via tolkning och förförståelse undersökt förskollärares förhållningssätt till den digitala läs-och skrivundervisningen. Utifrån syfte och frågeställningar har vi använt oss av en kvalitativ metod, med inriktning på semistrukturerade intervjuer. Genom de semistrukturerade intervjuerna har vi kunnat närma oss ett sätt att utvinna förskollärarnas egna erfarenheter som ligger till grund för kunskapen. Genom att systematiskt upprepa, kritiskt granska och korrigera empiri. Resultatet visar att den digitala undervisningen är betydelsefull för läs-och skrivundervisningen i förskolan, där det digitala bör ses som ett komplement i förskolans vardag. Vidare resultat syftar på att förskollärare önskar en utvecklad läroplan som omfattar beskrivning av de digitala riktlinjerna och målen, detta i relation till hur det kan bedrivas i undervisningen. Slutligen tyder studieresultatet på att förskollärares attityd och inställning till det digitala kan kopplas till hur pass bred digital kompetens förskolläraren har, följdvis kan detta påverka hur den digitala läs-och skrivundervisningen i förskolan bedrivs.

Sammandrag  Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur den berättelseskrivande undervisningen i ämnet svenska kan se ut, samt hur drama används i berättelseskrivandet. Jag ville undersöka om och på vilket sätt drama används i undervisningen i ämnet svenska. Arbetet fokuserar på den berättelseskrivande undervisningen och hur drama kan stärka elevers utveckling och fantasi i skrivprocessen. För att ta reda på detta intervjuades fyra lärare och fem elever som alla är hemmahörande i årskurs 4–6. Det teoretiska ramverket och tidigare forskning i studien grundar sig på det sociokulturella synsättet med fokus på att elever lär i en gemenskap med andra, samt  på meningsskapande undervisning och multimodal teori. Utifrån resultatet kan det konstateras att det gynnar alla elevers utveckling att använda sig av en varierad undervisning samt att det är positivt när elever får till sig kunskap med alla sina sinnen. Det framkommer också att meningsskapande undervisning utgörs bland annat av ett tydliggjort syfte, en förutbestämd mottagare och tydliga strukturer. Det finns skilda uppfattningar kring vad drama är bland informanterna. Samtliga informanter ger exempel på när drama används i svenskundervisningen, däremot identifieras det inte som drama av alla. Avslutningsvis diskuteras resultatet samt förslag till vidare forskning presenteras.

Denna litteraturstudie belyser flerspråkiga elevers skrivutveckling i ämnet svenska. Syftet med studien är att genom forskning belysa effektiva undervisningsaktiviteter som stödjer flerspråkiga elevers skrivutveckling. Studien undersöker även hur transspråkande skrivundervisning påverkar flerspråkiga elevers skrivutveckling. Studiens teoretiska bakgrund grundar sig på ett sociokulturellt perspektiv på lärande. Den pågående debatten om svenska som andraspråk ska integreras med ämnet svenska eller helt tas bort har tagits i beaktande i utformningen av litteraturstudien. För att besvara studiens syfte och frågeställningar används litteraturstudie som metod. Forskningen består av både nationella och internationella artiklar och forskningsrapporter. Resultatet visar på att effektiva undervisningsaktiviteter som lärare använder sig av inriktar sig både generellt på undervisning men även specifikt inriktat på skrivundervisning. Resultatet visar även på två olika perspektiv, ett lärarperspektiv samt ett elevperspektiv för att visa en bredare syn på flerspråkiga elevers skrivutveckling. Elevers problemlösningsstrategier i skrivandet tas upp i resultatet för att påvisa hur elever kan arbeta med alla sina språk i sitt skrivande för att komma vidare i skrivprocessen. Identitetsutveckling är framträdande då det är nära förknippat med när flerspråkiga elever får möjlighet att använda hela sin språkliga repertoar i undervisningen.

Denna studie undersöker vilken typ av skrivande och skrivuppgifter som ingår i kursen svenska 1 på gymnasiet. Studien är tänkt att bidra med kunskap om skrivpraktiker och skrivpedagogiska diskurser i gymnasieskolans kurs svenska 1, undersöka hur skrivpraktiker kan förstås som ämneskonceptionellt utformade och analytiskt undersöka vilka skrivpedagogiska diskurser som kan urskiljas i ämnesplanen för svenska 1. I denna studie ligger Ivaničs sex diskurser om skrivande (färdighetsdiskurs, processdiskurs, genrediskurs, kreativitetsdiskurs, diskurs för sociala praktiker och sociopolitisk diskurs) som huvudsaklig teoretisk grund för en undersökning om vilka skrivpedagogiska diskurser som återfinns i de olika skrivpraktiker som studiens informanter ämnar skapa. I den teoretiska bakgrunden finns även literacy och en ämnesplansanalys. Den metod som används är etnografiskt inspirerad och innebär kvalitativa intervjuer med tre inom svenska 1 verksamma svensklärare på gymnasienivå. I studien analyseras informanternas tal om skrivundervisningen, deras uppgiftsinstruktioner och planeringar för skrivande inom svenska 1. De skrivpraktiker som skapas kan förstås som ämneskonceptionellt utformade, där svenskämnets tre olika ämneskonceptioner utgör villkor för realiserandet. Denna studies huvudsakliga resultat kan sammanfattas i följande punkter: • Färdighetsdiskursen tillsammans med genrediskursen är de dominerande skrivpedagogiska diskurserna inom den skrivundervisning de intervjuade lärarna erbjuder. Kreativitetsdiskursen och den sociopolitiska diskursen saknas i stort sett inom svenska 1, enligt denna studie. • ”Svenska som färdighetsämne” är den dominerande ämneskonceptionen inom kursen svenska 1, där det finns två undergrupper: svenska som ”lägre färdighetsämne” på Vård och omsorgsprogrammet och delvis på Teknikprogrammet samt svenska som ”högre färdighetsämne” på Naturvetenskapsprogrammet, Samhällsprogrammet, Ekonomiprogrammet och delvis på Teknikprogrammet. • Endast några få av Ivaničs skrivpedagogiska diskurser kan analytiskt urskiljas i ämnesplanen för svenska 1, främst färdighetsdiskursen och genrediskursen.

I studien undersöks hur undervisningen i svenska på gymnasiet, främst i kursen Svenska 3, tycks ha påverkats av den uppgift i PM-skrivande som infördes i det nationella provet i samband med att Gy11 trädde i kraft. I studien analyseras fem läroböcker: två från före 2011, två från åren kring 2011 samt den senast utgivna boken för Svenska 3. Böckerna analyseras utifrån Ivaničs (2004) ramverk av sex skrivdidaktiska diskurser. Därmed kan en eventuell skillnad i synen på skrivande och skrivundervisning skönjas. Resultaten visar att det utredande/vetenskapliga skrivandet fått ta allt större plats och ägnas ett tydligare fokus i de senare läroböckerna än i de tidigare. Vidare är processdiskursen och kreativitetsdiskursen dominerande i de tidigare böckerna medan genrediskursen och delvis färdighetsdiskursen dominerar i de nyare. Resultaten visar vidare att texttypen PM fått en ny innebörd. I de tidigare böckerna definieras texttypen som en lista medan den i de senare böckerna beskrivs som en utredande/vetenskaplig texttyp. Dessutom framstår PM som en av de viktigaste utredande/vetenskapliga texttyperna.

Denna uppsats belyser skrivstrategiers betydelse för främjandet av skrivutvecklingen och åtgärdande av skrivsvårigheter med inriktning mot elever i årskurserna 4-6. Skrivandet är en central del i att vara en samhällsmedborgare i ett demokratiskt samhälle och det är lärarens uppgift att se till att eleverna utvecklar sin skrivförmåga. Lärare måste därför vara medvetna om olika skrivstrategier och hur de kan användas i undervisningen. Det är också viktigt att läraren är medveten om hur de kan anpassa sin undervisning för alla elevers olika behov av stöttning. Syftet med denna studie är att belysa hur skrivstrategier behandlas i forskning inom svenskämnet i grundskolan åk 4-6 för att synliggöra behov av vidare forskning inom skrivundervisning. Simple View of Writing och den sociokulturella teorin är två viktiga teorier som är återkommande genom hela uppsatsen. Det material som har undersökts består endast av vetenskapliga artiklar som alla är skrivna utanför Sverige. Resultatet visar att elever som använder sig av skrivstrategier utformade efter specifika genrer som främjar utvecklingen av de exekutiva förmågorna, klarar av att skriva längre och mer högkvalitativa texter. Medvetenheten om olika genrer och deras egenskaper har en avgörande roll för vilka skrivstrategier som bör tillämpas i undervisningen. Mjukvaruprogram utformade efter skrivstrategier och informationsramar kan användas för att avlasta arbetsminnet under skrivandet. Genom att avlasta arbetsminnet kan vissa skrivsvårigheter avhjälpas då eleven får tillfälliga stödjande strukturer under sitt textskapande.

Syftet med den här studien var att undersöka användandet av digitala verktyg i skrivundervisningen på lågstadiet samt om och hur lärarna anser att användandet av de digitala verktygen främjar elevernas skrivutveckling. För att uppnå studiens syfte genomfördes både observationer och intervjuer med fyra lärare. Med hjälp av teorin TPACK och det sociokulturella perspektivet analyserades resultatet. Resultatet visade att respondenterna har en positiv inställning till digitala verktyg och att det främjar eleverna skrivutveckling på flera sätt. Lärarna lyfter bland annat fram en ökad motivation och en ökad textmängd när elever skriver på digitala verktyg. Resultatet synliggör även enstaka nackdelar varav en nackdel är att lärarna upplever att elevernas finmotorik kan påverkas om digitala verktyg används för mycket. Sammanfattningsvis var lärarna i studien positivt inställda till att använda digitala verktyg i skrivundervisningen och samtliga lärare ansåg att fördelarna övervägde nackdelarna.