Syftet med denna undersökning har varit att ta reda på vilket sätt förskollärare använder dans som ett pedagogiskt verktyg med barn i åldern 1-3år. Jag använde mig av en kvalitativ metod och undersökningen genomfördes med hjälp av intervjuer av fyra förskollärare som var slumpmässigt utvalda. Därefter drogs det paralleller mellan intervjuernas svar och den valda litteraturen. Resultatet visade att samtliga förskollärare ansåg att dans var mycket viktigt för barnens utveckling. De använde sig av dans på något sätt i sin verksamhet men det var inte alla som ansåg att de använde dansen som ett pedagogiskt verktyg. / The purpose of the examination has been to find out in which way preschool teachers use dance as an educational tool for children in the age of 1-3 years. I’ve used a qualitative method and the examination was carried out with help of interviews with four preschool teachers who were randomly chosen. Then the interview answers were compared to the chosen literature. The results showed that all the preschool teachers thought that dance was very important for children’s development. They were all using dance in some way in their activities but it was not all of them who considered that they used dance as an educational tool.

Den kvalitativa studiens syfte var att beskriva och förstå barns kommunikation och interaktion vid användning av iPad. Observationer har skett på tre olika förskolor som aktivt använder iPad i sin verksamhet. Studien har utgått ifrån sociokulturella teorin om att barn lär av varandra i interaktion.   I studiens resultat har det framkommit att barn interagerar när de satt flera barn runt gemensam iPad. Det framkom också att en interaktion sker barn- iPad då barn vid flera tillfällen verbalt kommunicerade med appen. Kommunikationen runt iPaden gick genom det styrande barnet både verbalt och icke verbalt. De icke styrande barnen gav instruktioner till det styrande barnet som de sedan såg på skärmen om det genomfördes. Då verbala instruktioner inte utfördes gjorde barnet en icke verbal handling i form av eget handlande.   I diskussionen jämförde vi studiens resultat med teorier och tidigare forskning. Användandet av iPaden i den pedagogiska verksamheten och en närvarande pedagog är av betydelse för att lärande ska ske. Interaktion och kommunikation uppstod i aktiviteten, men pedagogens roll är att utmana barnen. / The qualitative study was designed to describe and understand the child's communication and interaction when using the iPad. Observations have been made on three different pre-schools that are actively using the iPad in their activity. The study has been based on the socio-cultural theory that children learn from each other in interaction.   The results of the study have revealed that children interact as they sat several children around common iPad. It also emerged that an interaction occurs child - iPad when children on several occasions verbally communicated with the app. The communication around the iPad went by the governing child both verbally and nonverbally. The non-steer kids gave instructions to the governing child, which they saw on the screen if it was implemented. When verbal instructions were not carried out did the child a nonverbal action in the form of own actions.   In the discussion, we compared the results of the study of theories and previous research. The use of the iPad in the educational activities and having a currently teacher are important for learning to happen. Interaction and communication emerged in the activity, but the educator's role is to challenge kids.

Denna studie har som syfte att lyfta pedagogers och förskolechefers tankar om olika åldersammansättningar i förskolan och om de små barnens lärande och utveckling i dessa. För att komma fram till ett resultat så intervjuades pedagoger och förskolechefer på tre olika förskolor med olika åldersindelning; åldershomogen, småbarnsavdelning samt utvidgad syskongrupp. Jag analyserade intervjusvaren och kom fram till att pedagogerna och förskolecheferna ansåg att en blandning med barn från ett- två år möjligtvist var mest lämpligt för de små barnen med tanke på inskolning och trygghet. De motiv som finns bakom hur en förskola är ålderindelad blev synliga, och de som nämndes mest var hur organisationen med lokal, antal barn och pedagoger och föräldrars nöjdhet, såg ut.  Något som också sågs som motiv var anpassning av material och aktiviteter, samlärande med äldre barn och en lugn stämning som ger chans till trygghet för barnen.

Bakgrund: På förskolan befinner sig små barn en stor del av sin tid i tidig ålder då deras anknytningsmönster skapas. Således är denna tid viktig för deras anknytning. Syfte: Syftet med denna studie är att skapa en större uppfattning om förskollärares erfarenheter av att arbeta med små barns anknytning i förskolan. Metod: För att kunna behandla syftet har fem öppna halvstrukturerade intervjuer genomförts med fem olika förskollärare från olika förskolor. Empirin har tolkats utifrån John Bowlbys anknytningsteori. Resultat: Studiens resultat visar att förskollärarna har goda kunskaper kring små barns anknytning på förskolan. Förskollärarna kan inte benämna några specifika anknytningsmönster men behärskar att förklara olika anknytningsrelaterade beteenden som barnen uppvisar. Studiens resultat visar också att alla förskollärarna har samma strategier för att skapa förutsättningar för trygga barn på sina avdelningar på förskolan.  Några av de strategier som förskollärarna nämner är lyhördhet, närvaro samt påvisat intresse för barnen. Förskollärarna är medvetna om att trygga vårdnadshavare också ger trygga barn. För att förskollärarna ska vinna vårdnadshavarnas förtroende, och därmed trygghet, har de rekommenderat olika typer av inskolningar som gynnar trygghet, då främst den föräldraaktiva inskolningen. Under denna typ av inskolning har förskollärarna sett goda resultat på barns anknytning. För de vårdnadshavare som är oroliga över sina barn har förskollärarna förklarat att de bland annat sänt bilder och filmer på barnen under dagen som leder till tryggare vårdnadshavare som i sin tur ger trygga barn.

This study examines if the indoor sandbox is a possible arena for early explorations and discoveries regarding physics amongst preschool toddlers. This thesis draws upon a phenomenological perspective, where Merleau-Ponty’s theories of the lifeworld and the phenomenology of perception are central to the study. A critical moments methodology is used in this study when observing preschool children playing in an indoor sandbox. Themes such as which toys are used and if there are physics phenomena present in the sandbox are investigated. Semi-structural interviews, done with the pedagogues from the wards where the observations where done, are used as a complement to the observations. The interviews focus on the pedagogues’ experiences of the potential of the sandbox as a place of learning and exploring in relation to physics. The study shows that there is a relation between the toys, the quality of the sand and physical aspects of the sandbox. One of the main results is that elements as toys and the quality of the sand have a positive effect upon the presence of physics phenomena in the sandbox.

Bakgrund Ett barns kroppsvikt kan vara ett känsligt ämne. Inom vården är det extra viktigt att man väljer sina ord med omsorg när man behöver förmedla ett jobbigt besked. Det är inte ovanligt att föräldrar reagerar kraftfullt när det rör barns övervikt. Orsakerna till reaktionerna beror ofta på att föräldrar har svårt att se sitt barns verkliga storlek. Det i sin tur kan bero på förändrade kroppsnormer där en lätt övervikt ses som det normala. Syfte Studiens syfte var att undersöka hur kommunikationen kring kroppsvikt upplevs av vården respektive föräldrar vars barn uppfattades ha en ogynnsam kroppsvikt.  Metod Semistrukturerade intervjuer användes för insamlandet av upplevelsebaserad information från småbarnsföräldrar och BVC-sjuksköterskor i norra Sverige. Intervjumaterialet analyserades med tematisk analys och en induktiv ansats i enlighet med Braun och Clarke. Resultat Sjuksköterskorna följer Rikshandbokens nationella vårdprogram där det finns råd om känsliga samtalsämnen. I sjuksköterskornas utbildning ingick olika samtalstekniker. Sjuksköterskornas upplevda bekvämlighet kring ämnet kroppsvikt varierade, från obekvämt till problemfritt. De önskade fler dietister eftersom de som fanns inte räckte till för att behandla kroppsviktproblematik. Ett nationellt vårdprogram för överviktiga barn efterfrågades, eftersom det material som fanns tillgängligt inte alltid upplevdes optimalt. Föräldrarna uttryckte starka reaktioner på budskapet om deras barns kroppsvikt. Reaktionerna tycktes grunda sig i tidigare egna erfarenheter relaterat till kropp och kroppsvikt, något som föräldrarna ville skydda sina barn ifrån.     Slutsats Det behövs ett samlat material för att ta hand om barn med kroppsviktproblematik. Ju tidigare en ogynnsam kroppsvikt åtgärdas desto mindre skada tar barnen och samhället behöver inte bekosta vård pga. komplikationer och följdsjukdomar. Det behövs även kunskap om hur man på bästa sätt kommunicerar om kroppsvikt med en redan känslig grupp. / Background Children’s weight can be a sensitive topic. In child healthcare the choice of words are important when delivering a tough message about a child’s weight. It’s not unusual that parents react forcefully, especially regarding overweight children. Reasons for the reaction are often due to parents’ inability to see the child’s actual size, which may be a result of changing societal body norms where a trend is that we´re getting bigger.  Purpose The aim was to explore how the communication between healthcare staff and parents were experienced in relation to children’s unfavourable weight. Method Semi structural interviews were used to collect experiences from parents and healthcare staff in northern Sweden. The interviews were analysed with thematic analysis according to Braun and Clarke.  Results The child healthcare nurses were following the Swedish Rikshandboken National healthcare program that include advice about how to talk about sensitive topics. Different communication techniques were included in the nurses’ education. The nurses comfort level when talking to parents about their child’s weight varied from uncomfortable to unproblematic. The nurses wished for more dieticians in the region to better handle the overweight children. A national healthcare program for overweight children was asked for because the material that were available wasn’t optimal to use for this group. The parents reacted strongly to the news about their child’s weight. Their reactions seem to stem from an underlying issue with food and body, something the parents wanted to protect the child from experience in the future.  Conclusion A specific material are needed to better care for children with an unfavourable weight. The earlier an unfavourable weight is managed the less harm for the child. It’s considered more cost efficient to promote health than deal with long term consequences. More knowledge is needed for how to best communicate with body-sensitive parents.

Syftet med uppsatsen är att utifrån aktör-nätverksteorin undersöka de aktörer och nätverket som uppstår under den fria leken i förskolan. Studien gäller det samspel och interaktioner som uppträder mellan olika aktörer i den specifika situationen av fri lek, samt de översättningar som uppkommer i relation till barnens lek. Genom observationer och med Aktör-nätverksteorin som metodologi nedtecknas en rik och detaljerad beskrivning av undersökningsområdet för att analysera de olika aktörerna i den dagliga verksamheten samt aktörernas agerande. Resultaten visar de olika mänskliga och icke-mänskliga aktörer som uppstår i barnens lek och som skapar nätverk som förändras i tid och rum. Slutsatsen av denna studie är att i fri lek sker interaktioner mellan aktörer där barnen lär sig mycket av varandra samt att de utvecklar sina kognitiva, sociala och emotionella förmågor i samspel med andra aktörer och tillsammans med stöd av pedagogen.

Syftet med studien var att undersöka hur små barn, i åldrarna 1-3 år, utövar matematik i den fria leken. Även pedagogers generella uppfattningar kring matematik kommer att undersöktes. Då vi uppmärksammade att det finns väldigt lite forskning kring hur relevant matematik är för de yngre barnen, det vill säga toddlarna, upplevde vi att det saknades något. Vi vill med detta arbete inspirera och belysa förskollärare på fältet hur de kan arbeta med matematik med de små barnen. För att besvara syfte och frågeställningar samlades material in genom kvalitativ metod, via observationer, fältanteckningar och intervjuer. Resultatet av studien visade att småbarn använder matematiken i nästintill alla lekar och aktiviteter och att de lär sig genom att vara samspelta och aktiva i sitt lärande. Leken visade sig ha stor betydelse för hur de lär sig matematik eftersom barnen ser matematiken som en spännande och lustfylld aktivitet. Även samspelet med andra barn och pedagoger bidrar till barns lärande. Förskolläraren har en betydelsefull roll för hur barnet tar till sig och använder sig av matematiken och bör vara närvarande hela tiden.

Arbetet syftar till att belysa hur man som pedagog kan skapa socialt stimulerande miljöer för ett-, två- och treåringar i förskolan. Genom att studera små barn och den fysiska miljö de befinner sig i på förskolan har vi undersökt vad som påverkar om samspel uppstår eller uteblir. Den främsta frågeställningen har varit ”på vilket sätt är förskolan en socialt stimulerande miljö för barn i åldern ett till tre”. Tre förskole-avdelningar har deltagit i undersökningen. Vi har utgått från Daniel N. Sterns teori kring det lilla sociala barnet. Vi har även använt tidigare forskning kring barns sociala samspel, samt forskning kring fysisk miljö. Både förskolemiljön och barnen har observerats. Även pedagoger har intervjuats. Resultatet visar på att förskolan är en socialt stimulerande miljö som är beroende av pedagogerna som arbetar där. Pedagogerna ger på olika sätt barnen förutsättningar för samspel. Detta kan handla om att barnen får tillgång till material som intresserar dem, samt om hur tillåtande pedagogerna är då barnen samspelar. Även det faktum att förskolan är en plats där många barn vistas tillsammans gör förskolan till en socialt stimulerande miljö. Ett exempel på detta är måltidssituationerna då samtliga barn vistas på samma plats, vilket ger möjligheter till samspel.

I förskolans utemiljö är det vanligt att det finns en sandlåda på gården. Den är centralt placerad och barnen är där och leker. Enligt den nya Skollagen och förskolans reviderade läroplan ska verksamhetens innehåll vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Detta gäller även den verksamhet som pågår i sandlådan. Men vad är det som sker när sanden, barnen och lekredskapen möts i sandlådan? Detta är en kvalitativ studie som utifrån ett intra-aktivt perspektiv syftar till att synliggöra hur sanden i sandlådan, lekredskap och de yngsta barnen (1-3 år) skapar möjligheter och villkor för lek och meningsskapande. Utifrån fotografier, anteckningar och videofilm har nya begrepp skapats för att kunna beskriva och förklara det som sker i sandlådan. Resultaten visar på en ständig rörelse där sand, barn och lekredskap förflyttas, förändras och förvandlas. Barn, sand och lekredskap leker tillsammans i ömsesidiga och sammanvävda intra-aktioner. Studiens resultat bidrar till att visa på dessa komplexa processer och hur små barn, med hela sin kropp och alla sinnen, medvetet tillsammans med sanden och lekredskapen skapar ny mening och nya möjligheter. / In the preschool outdoor environment, it is common that there is a sandbox. It is centrally located and the children are there and play. According to the new Education act and Curriculum for the Preschool Lpfö 98 (Revised 2010) the content should be based on scientific evidence and proven experience. This also applies to the activities being performed in the sandbox. But what is happening in the sand, when the children and play equipment come together in the sandbox? This is a qualitative study based on an intra-active perspective, whose purpose is to visualize how the sand in the sandbox, the playground equipment and the youngest children (1-3 years) create opportunities and conditions for play and meaning. Based on photographs, notes and video, new concepts are created to describe and explain what happens in the sandbox. The results show a continuous movement in which sand, children, and playground equipment is moved, changed and transformed. Children, sand and playground equipment play together in mutual and intertwined intra-actions. The findings in the study help to demonstrate how these complex processes and young children, with the whole body and the senses, consciously together with the sand and play equipment create new meaning and new possibilities.