Syftet med studien är att beskriva och diskutera småbarns (1-3 år) digitala teknikanvändning i förskolan, med utgångspunkt i förskollärarnas beskrivningar av vilka digitala resurser som småbarnen erbjuds i undervisning och vilka undervisningsmål som förskollärarna knyter till användnningen av dessa. Studien utgår ifrån sociokulturella perspektivtaganden med vikt vid begrepp såsom stöttning och lärande genom sociala samspel. Datainsamling genomfördes med kvalitativa intervjuer där alla tre informanter var yrkesverksamma förskollärare i en barngrupp med barn i åldern 1-3 år. Tidigare forskning tar upp kring området digital teknologi och småbarn att det finns möjligheter i användarvänlig teknik för småbarn samt att småbarn har potential att bli såväl konsumenter som producenter med digitala verktyg. I resultatet framträdde fyra teman: "Småbarnen konsumerar digitala verktyg", "Småbarns kunskapsproduktion med digitala verktyg", "Språkstöd, skapande och naturvetenskapligt utforskande" samt "Samspel och stöttning som värde med småbarn och digitala verktyg" dessa relaterar till småbarn och digitala verktyg i förskolans kontext. Resultatet visar att småbarn dels positioneras som konsumenter, dels blir kunskapsproducenter genom bland annat multifunktionell programvara, digitala böcker och dokumentation. Digitala vertyg för småbarn i undervisning har visat sig göra sig särskilt framträdande som resurs i småbarns lärprocesser när det kommer till förbättrade undervisningsmiljöer, naturvetenskapligt utforskande, spåkutveckling och skapande. Detta sker främst i sociala samspel genom digitala resurser såsom digitala böcker via exempelvis Polyglutt, digitala bibliotek och bibliotekshyllor, mikroskopägg, Youtube samt sökmotorn Google.

Kunskapsområdet för det här examensarbetet är anknytning. Uppsatsen sätter fokus på anknytningens betydelse och har anknytningsteorin som teoretisk utgångspunkt. Syftet med studien är att öka kunskapen om hur pedagoger resonerar om små barns anknytning i förskolan. För att få svar på vårt syfte har vi vänt oss till verksamma pedagoger på småbarnsavdelningar. Metoden som vi har använt oss av är halvstrukturerade kvalitativa intervjuer med fyra pedagoger i Mellansverige. I analysen har vi använt oss av Bowlbys anknytningsteori och begreppen, Anknytning, Trygg Bas och Inre arbetsmodeller för att lättare kunna se anknytningen och dess betydelse för att skapa trygga små barn. Vi har använt oss av följande forskningsfrågor för att besvara vårt syfte. Hur uppger pedagogerna att de arbetar för att de små barnen ska få förutsättningar att skapa en trygg anknytning till de vuxna på förskolan? Vilka olika faktorer påverkar barnets anknytning till pedagogerna enligt pedagogerna själva? I de analyserade svaren framkommer det att pedagogerna har en övergripande medvetenhet om anknytningens betydelse och hur de kan hjälpa barnen att skapa trygga relationer. De nämner en rad olika faktorer såsom vårdnadshavare, organisationen samt det egna förhållningssättet som de anser kan påverka barnens förutsättningar till att skapa en trygg anknytning.

BakgrundI den fria leken kommunicerar små barn med varandra genom olika kommunikationssätt. De förmedlar budskap och avsikter och det förutsätter att barn har en förståelse för andra barns sätt att kommunicera. Bland annat kommunicerar små barn med hjälp av verbal och icke verbal kommunikation. När yngre barn kommunicerar gör de det med hela sin kropp och uttrycker sina känslor och tankar med hjälp av kroppsspråk såsom beröring och imitation. Små barn använder även ord för att uttrycka det inre talet.SyfteStudiens syfte är att undersöka små barns kommunikation i den fria leken på förskolan.MetodI studien används observationer i form av löpande protokoll. Observationerna genomfördes under den fria leken på förskolan.ResultatI resultatet av denna undersökning visar att små barn använder språket genom olika uttrycksätt i den fria leken, såsom beröring och imitation. Beröring uppstår när små barn har en fysisk kontakt och använder kroppen till hjälp för att kommunicera med barn och vuxna. Imitationen visar sig i att små barn härmar varandras rörelser för att kommunicera med sin omgivning. Genom leken erövrar små barn förståelse för sina kamraters intentioner och avsikter vid olika situationer där känslor och upplevelser uttrycks i ord i den fria leken. / Program: Lärarutbildningen

Bakgrund:Små barn spenderar mycket tid i förskolan därav har innemiljön stor betydelse. Miljön ska vara varierande och anpassas till de små barnens behov och intresse. Små barn upptäcker med hela kroppen och lever i nuet. Forskning visar på att små barn lär sig på annat sätt än vad barn över tre år gör.Syfte:Syftet med undersökningen är att ta reda på hur pedagoger förhåller sig kring lärandemiljö för små barn (0-3 år) i förskolan. På vilket sätt beskriver pedagogerna i förskolan en utvecklande inomhusmiljö för små barns lärande?Metod:För att ta reda på hur pedagogers tankegångar ter sig har vi använt oss av intervjuer som undersökningsredskap. Intervjuerna har genomförts med åtta pedagoger i sju olika förskolor.Resultat:I resultatet framgick det att pedagogerna hade olika sätt att se på små barns innemiljö i förskolan. Intervjuerna visade att pedagogerna fokuserade på olika områden i miljön bland annat anpassning, tillgänglighet, lokalens förutsättningar och säkerhet. Pedagogernas tankar kring det kompetenta barnet var varierande och pedagogerna såg barnet ur olika perspektiv. Pedagogerna bekräftar att de små barnen är i behov av vuxenkontakt och trygghet. / Program: Lärarutbildningen

<p>Skilsmässor är vanliga i Sverige vilket innebär att samhället består av flertalet ensamstående mammor. Den allmänna uppfattningen i Sverige, före 1990-talet, var att ensamstående mammor inte skiljde sig så mycket från gifta mammor vad gäller försörjning och förvärvsarbete. Statistik från SCB (2009) visar dock att ensamstående småbarnsmammor – ifall de förvärvsarbetar - jobbar fler timmar i genomsnitt än sammanboende småbarnsmammor. Syftet med denna studie var därför att undersöka ensamstående småbarnsmammors motivation till antal timmar i förvärvsarbete. Studien bygger på sju djupintervjuer med ensamstående småbarnsmammor samt skriftliga svar på intervjuguiden från en respondent. Intervjuerna utfördes utifrån en semistrukturerad intervjuguide som utgick från fyra olika hypoteser som sedan prövats via det empiriska materialet.</p><p> </p><p>Denna studie visar att ensamstående småbarnsmammor inte har har råd att deltidsarbeta, olikt sammanboende småbarnsmammor. För merparten av dem som valt att arbeta deltid har ekonomin styrt deltidens omfattning.  Merparten av kvinnorna ville dock gå ner i arbetstid för att få mer tid till barnen. Skälet till att de ensamstående småbarnmammorna jobbar fler timmar i genomsnitt än sammanboende småbarnsmammor har således en tydlig koppling till ekonomiska incitament men i enlighet med teorin om ”gendered moral rationalities” synes de vara underordnade rådande samhällsnormer. Dessa normer skapar ett tryck på kvinnorna att spendera så mycket tid som möjligt med barnen. Studien visar även att ensamstående småbarnsmammor har större möjlighet och makt att själva bestämma att satsa på sin karriär/förvärvsarbete än sammanboende småbarnsmammor. Flera av kvinnorna sade sig uppleva att de har större makt över sina liv nu, då de inte behöver anpassa sig efter någon annan vuxen i hushållet, jämfört med när de levde ihop med barnens pappa. Vad som även framkommit i studien är att det verkar finnas ett orsakssamband mellan den flexibilitet som arbetsgivarna tillhandahåller och möjligheten för kvinnorna att satsa på karriär/förvärvsarbete. Förutom att majoriteten av kvinnorna har flexibel arbetstid eller förtroendearbetstid så har de olika överenskommelser med arbetsgivarna hur de förlägger sitt arbete vilket möjliggör en ökad andel timmar i förvärvsarbete. Dessa överenskommelser synes individuella och anpassade efter kvinnornas livssituation som ensamstående mammor.</p>

<p>Skilsmässor är vanliga i Sverige vilket innebär att samhället består av flertalet ensamstående mammor. Den allmänna uppfattningen i Sverige, före 1990-talet, var att ensamstående mammor inte skiljde sig så mycket från gifta mammor vad gäller försörjning och förvärvsarbete. Statistik från SCB (2009) visar dock att ensamstående småbarnsmammor – ifall de förvärvsarbetar - jobbar fler timmar i genomsnitt än sammanboende småbarnsmammor. Syftet med denna studie var därför att undersöka ensamstående småbarnsmammors motivation till antal timmar i förvärvsarbete. Studien bygger på sju djupintervjuer med ensamstående småbarnsmammor samt skriftliga svar på intervjuguiden från en respondent. Intervjuerna utfördes utifrån en semistrukturerad intervjuguide som utgick från fyra olika hypoteser som sedan prövats via det empiriska materialet. 　　</p><p>Denna studie visar att ensamstående småbarnsmammor inte har har råd att deltidsarbeta, olikt sammanboende småbarnsmammor. För merparten av dem som valt att arbeta deltid har ekonomin styrt deltidens omfattning. Merparten av kvinnorna ville dock gå ner i arbetstid för att få mer tid till barnen. Skälet till att de ensamstående småbarnmammorna jobbar fler timmar i genomsnitt än sammanboende småbarnsmammor har således en tydlig koppling till ekonomiska incitament men i enlighet med teorin om "gendered moral rationalities" synes de vara underordnade rådande samhällsnormer. Dessa normer skapar ett tryck på kvinnorna att spendera så mycket tid som möjligt med barnen. Studien visar även att ensamstående småbarnsmammor har större möjlighet och makt att själva bestämma att satsa på sin karriär/förvärvsarbete än sammanboende småbarnsmammor. Flera av kvinnorna sade sig uppleva att de har större makt över sina liv nu, då de inte behöver anpassa sig efter någon annan vuxen i hushållet, jämfört med när de levde ihop med barnens pappa. Vad som även framkommit i studien är att det verkar finnas ett orsakssamband mellan den flexibilitet som arbetsgivarna tillhandahåller och möjligheten för kvinnorna att satsa på karriär/förvärvsarbete. Förutom att majoriteten av kvinnorna har flexibel arbetstid eller förtroendearbetstid så har de olika överenskommelser med arbetsgivarna hur de förlägger sitt arbete vilket möjliggör en ökad andel timmar i förvärvsarbete. Dessa överenskommelser synes individuella och anpassade efter kvinnornas livssituation som ensamstående mammor.</p><p> </p>

<p><strong>Background </strong>During the child’s first year of life there is a continuous contact with the Child Health Services (CHS) and the parents feel confident and involved. After the first year, the visits to the CHS is reduced at the same time as the everyday life changes for the family as the child starts going to day-care and the parents often go back to work.</p><p><strong>Aim </strong>To examine what it is like being a parent to children aged one to five and what kind of parenting support parents of children aged one to five are in need of.</p><p><strong>Method</strong> Semi-structured interviews were used to interview 25 parents in 21 telephone interviews and one focus group with 4 parents. The recruiting of parents was done on site at one open day-care and with the help of CHS nurses in Sweden. There were 10 men and 15 women. The data was analysed thematically using Malterud’s model.</p><p><strong>Results</strong> The social network was seen as a vital part of the family life. Parents who had a small social network asked for more places for parents to meet other parents. The CHS was seen as a natural and self-evident partner during the child’s first year, but as the visits decreased the parents expressed a wish for the contact to continue. The open day-care was a much appreciated place of meeting where parents could meet other parents and exchange thoughts, ideas and experiences. The parents also saw the open day-care as a forum for continued parenting groups that focuses on the children’s different developmental stages. The parents asked for more freedom to choose for themselves and the possibility to influence their own situation in life and not being governed by the state as much.</p><p><strong>Conclusion</strong> Several parents asked for a continued contact with the CHS after the child’s first year. The parents wished that the open-day care be used both as a place of meeting for parents but also as an arena for continued parenting groups that focuses on the children’s developmental stages. Many parents ask for a greater flexibility and possibility for the family to decide for themselves the way they want to live.</p> / <p><strong>Bakgrund</strong> Fram till dess att ett barn fyller ett år finns en tät kontakt med barnhälsovården (BHV) där föräldrarna känner sig trygga och delaktiga. När barnet fyllt ett år avtar besöken samtidigt som vardagen för småbarnsfamiljen förändras; barnet börjar på dagis och föräldrarna återgår ofta i arbete.</p><p><strong>Syfte</strong> Att undersöka hur det är att vara förälder till barn i åldern ett till fem år och vilken typ av föräldrastödsinsatser föräldrar med barn i åldern ett till fem år känner behov av.</p><p><strong>Metod</strong> Tjugofem föräldrar med barn i åldern ett till fem år intervjuades i tjugoen telefonintervjuer och en fokusgrupp med fyra föräldrar. Det var tio män och femton kvinnor. Intervjuerna var semistrukturerade och analyserades tematiskt enligt Malteruds modell. Rekryteringen skedde med hjälp av BHV-sjuksköterskor runt om i Sverige samt på plats på en öppen förskola.</p><p><strong>Resultat</strong> Det sociala nätverkets betydelse för trygghet i föräldraskapet togs upp av många föräldrar, de föräldrar som hade ett litet socialt nät efterfrågade fler särskilda mötesplatser för föräldrar. Barnhälsovården var en självklar och naturlig partner under barnets första år, men när besöken avtog kände föräldrarna en saknad efter fortsatt kontakt. Öppna förskolan var en mycket uppskattad mötesplats där de kunde träffa andra föräldrar och utbyta tankar, idéer och erfarenheter. Föräldrarna såg även öppna förskolan som ett forum för fortsatta föräldragrupper som följer barnens olika utvecklingsfaser. Föräldrarna efterfrågade en större valfrihet och möjlighet att påverka sin egen livssituation, istället för att styras av staten.</p><p><strong>Slutsatser </strong>Flera föräldrar efterfrågar fortsatt kontakt med BHV även efter att barnet fyllt ett år.  De anser att öppna förskolan kunde användas både som en mötesplats och som arena för fortsatta föräldragrupper. Många föräldrar efterlyser också en större flexibilitet och möjlighet att som familj själva bestämma över sin livssituation.</p>

Det här examensarbetet behandlar den verbala kommunikationen mellan pedagog och barn som är mellan 1-3 år i förskolan. Arbetet beskriver även pedagogens påverkan på barns språkliga utveckling och deras ansvar att ha ett arbetssätt som stöder och vägleder barnen framåt i sin utvecklingsprocess. Som teoretisk grund spelar det sociokulturella perspektivet en central roll i det här arbetet. Enligt det sociokulturella perspektivet har den kommunikation och det samspel som finns mellan barnet och människorna i dess närhet en stor påverkan på barnet och hur det kommer att utvecklas.   Undersökningens syfte har varit att studera hur pedagogen verbalt kommunicerar med de yngsta barnen, samt hur barnen tar kontakt med pedagogen i förskolans verksamhet. Examensarbetet har begränsats till att endast undersöka en specifik omsorgssituation i verksamheten, nämligen fruktstunden. Arbetet har utförts genom observationsstudier under ett antal fruktstunder på en småbarnsavdelning i förskolans verksamhet.   De forskningsfrågor som det här arbetet har utgått ifrån är följande: (a) Hur ser pedagogens kommunikation till barnen ut under fruktstunden? och (b) Vilken kontakt försöker barnen få med pedagogen under fruktstunden?   Huvudbudskapet i det här examensarbetet är att belysa pedagogens roll i den vardagliga verbala kommunikationen med de yngsta barnen i förskolans verksamhet, och vilken betydelse han eller hon kan ha för barnen och deras lärande- och utvecklingsprocess. De relationer som barnet har i sin närmiljö är betydelsefulla för hur barnet kommer att lära sig nya kunskaper och färdigheter, skapa sig en uppfattning om vem de själva är som person och utveckla sin förståelse av sammanhang i sin omgivning.   Undersökningen kom bland annat fram till att pedagogernas kommunikation bestod till stor del av frågor om vilken frukt barnen vill ha, information om vad som skulle hända under resten av dagen, samt hur barnen skulle uppföra sig. Barnen tog för det mesta bara kontakt med pedagogerna för att uppmärksamma dem om att de ville ha mera frukt. Pedagogerna fungerade som ett stöd för barnen och vägledde dem när de var osäkra angående vilken frukt de skulle välja. Undersökningens resultat ledde bland annat fram till en reflektion om att fruktstundens potential av att vara ett pedagogiskt tillfälle för lärande inte utnyttjades fullt ut av pedagogerna. Då pedagogernas sällan kommunicerade med barnen om frukten i sig och vilka olika egenskaper de har med syftet att förmedla ny kunskap till barnen.

I förskolans uppdrag ingår att se den matematik förskolans yngsta barn utforskar. Min erfarenhet är att det inte alltid upplevs som omedelbart enkelt. Förskolan har dessutom att hantera ett delvis nytt matematiskt lärandeuppdrag. Syftet med den empiriska studien var därför att urskilja faktorer som pedagoger erfar påverkar möjligheter att se den matematik barn utforskar för att öka medvetenheten om vilka faktorer som påverkar pedagogers möjligheter att se det matematiska utforskandet och medvetenheten om vilka fortbildningsinsatser som kan vara betydelsefulla i sammanhanget. Analysen utgår från en fenomenografisk forskningsansats. En utgångspunkt för fenomenografin är att det sätt på vilket människan tar itu med problem speglar och förändrar förståelsen av inblandade fenomen och den situation i vilken fenomenen urskiljs. Möjligheten att få insikt i människors erfarande är beroende av att ord och andra uttryck tolkas. Data av intresse är språkliga redogörelser och observationer. De insamlingsmetoder som valdes var audioinspelning av fokusgruppssamtal/intervjuer, fältanteckningar i samband med deltagande observation samt videoinspelning av situationer i vilka barn utforskar matematik. De transkriberade fokusgruppssamtalen/intervjuerna bearbetades med hjälp av Giorgios analysmodell och analyserades sedan med hjälp av begrepp hämtade från fenomenografin. Analysen visar att pedagogerna erfar att omsorgen tar så mycket tid i anspråk att man har svårt att hinna med lärandeuppdraget. Analysen visar också att möjligheten att urskilja den matematik små barn utforskar är som störst när arbetet organiseras i små grupper, att man inte alltid kan organisera arbetet som man vill och att orsaken är organisatoriska brister och brister vad avser intern information i kombination med mängden uppgifter och barngruppens storlek. Utöver detta visar analysen bland annat att möjligheten att se barnens matematiska utforskande kan öka med mer matematisk kunskap och fler matematiska begrepp och att man behöver någon form av fortbildningsinsats som tillför kunskap och begrepp. Eventuella fortbildningsinsatser bör dock sättas in efter en analys av var behoven finns. Detta eftersom fel insatser/insatser på fel nivå kan motverka sitt syfte.

Skilsmässor är vanliga i Sverige vilket innebär att samhället består av flertalet ensamstående mammor. Den allmänna uppfattningen i Sverige, före 1990-talet, var att ensamstående mammor inte skiljde sig så mycket från gifta mammor vad gäller försörjning och förvärvsarbete. Statistik från SCB (2009) visar dock att ensamstående småbarnsmammor – ifall de förvärvsarbetar - jobbar fler timmar i genomsnitt än sammanboende småbarnsmammor. Syftet med denna studie var därför att undersöka ensamstående småbarnsmammors motivation till antal timmar i förvärvsarbete. Studien bygger på sju djupintervjuer med ensamstående småbarnsmammor samt skriftliga svar på intervjuguiden från en respondent. Intervjuerna utfördes utifrån en semistrukturerad intervjuguide som utgick från fyra olika hypoteser som sedan prövats via det empiriska materialet. 　　 Denna studie visar att ensamstående småbarnsmammor inte har har råd att deltidsarbeta, olikt sammanboende småbarnsmammor. För merparten av dem som valt att arbeta deltid har ekonomin styrt deltidens omfattning. Merparten av kvinnorna ville dock gå ner i arbetstid för att få mer tid till barnen. Skälet till att de ensamstående småbarnmammorna jobbar fler timmar i genomsnitt än sammanboende småbarnsmammor har således en tydlig koppling till ekonomiska incitament men i enlighet med teorin om "gendered moral rationalities" synes de vara underordnade rådande samhällsnormer. Dessa normer skapar ett tryck på kvinnorna att spendera så mycket tid som möjligt med barnen. Studien visar även att ensamstående småbarnsmammor har större möjlighet och makt att själva bestämma att satsa på sin karriär/förvärvsarbete än sammanboende småbarnsmammor. Flera av kvinnorna sade sig uppleva att de har större makt över sina liv nu, då de inte behöver anpassa sig efter någon annan vuxen i hushållet, jämfört med när de levde ihop med barnens pappa. Vad som även framkommit i studien är att det verkar finnas ett orsakssamband mellan den flexibilitet som arbetsgivarna tillhandahåller och möjligheten för kvinnorna att satsa på karriär/förvärvsarbete. Förutom att majoriteten av kvinnorna har flexibel arbetstid eller förtroendearbetstid så har de olika överenskommelser med arbetsgivarna hur de förlägger sitt arbete vilket möjliggör en ökad andel timmar i förvärvsarbete. Dessa överenskommelser synes individuella och anpassade efter kvinnornas livssituation som ensamstående mammor.