Syftet med denna studie är att undersöka hur Aftonbladet skildrade det Socialdemokratiska varumärket och dess kärnvärden under nyhetsrapporteringen av partiledarens bidragsfusk, studien undersöker även vad partiet står för i syfte att kunna jämföra med hur det skildrades i Aftonbladet.  För att kunna undersöka detta är denna uppsats uppdelad i två undersökningar. Den första undersökningen är en kvalitativ samtalsintervju som undersöker vad partiet står för i syfte att kunna jämföra med hur det skildrades i Aftonbladet. Samtalsintervjun ska endast fungera som ett redskap i att bilda oss en uppfattning om vilka Socialdemokraterna är. Tyngdpunkten i studien ligger på den andra undersökningen som är en kvalitativ textanalys vars syfte är att undersöka hur Aftonbladet skildrade det socialdemokratiska varumärket och dess kärnvärden under nyhetsrapporteringen av partiledarens bidragsfusk.  Slutsatserna som undersökningarna har resulterat i är att partiet inte skildrades enligt den önskvärda bilden som Socialdemokraterna har av sig själv, som bland annat är att vara ett jämlikt, rättvist och kompetent parti. Resultatet visade att Aftonbladet skildrade händelsen som en skandal, där händelsen i hög grad utvecklades till en partifråga snarare än en personfråga i och med att partiledaren anses vara partiet. Överlag hade nyhetsrapporteringen en sensationaliserad karaktär där större delen av innehållet hade någon form av spekulation eller hårdvinkling, vilket kan skapa omedelbara effekter på partiets varumärke.

Abstract   Title: The Social Democrats and Monarchy, a Study of three Social Democratic newspapers and their reports about Oscar II’s 25 year anniversary as king of Sweden.   The Social Democrats in Sweden has almost had a power monopoly over the parliament and government during the entire 20:th century. Since the party was established in 1889 they have been against monarchy as a way of govern society. When the monarch lost political power and influence during the 20:th century, they still condemned monarchy as undemocratic. They preferred to have a republic instead, with an elected president, rather than a king or a queen. Even after they seized power and maintained power over the decades they did not abolish monarchy.   This essay will explore how three newspapers connected to The Social Democrats, in terms of ideology, wrote and reported about Oscar II’s 25 year anniversary as king of Sweden, in September in 1897. The study shows that all three newspapers, in various ways, wrote very badly about Oscar II and monarchy as a way of government as a whole. The newspapers were not afraid to speak out and try to influence their readers. This knowledge proves that it was important for the early Social Democrats to talk about and discuss monarchy. However they did not see the monarch as the archenemy, they viewed the king simply as a puppet for the ruling class, in other words the capitalists.     Nyckelord Socialdemokraterna, Oscar II, Arbetet, Social- Demokraten, Östgöten, monarki, republik, rojalism, statsskick

In Sweden there is scepticism if there really is a difference between the two biggest political parties, the Moderate/Conservative party and the Swedish Social Democrats. The voters feels that the arguments used by both parties are more or less the same and that it does not matter on whom you vote. Hence I am going to compare the parties’ policy programs, developed by the members in each party, by an analysis of ideas to see if the two parties are so similar that they hardly are two different options, or if there is a divergence between the two.   My choosing of the parties’ policy programs comes from a decision to look at the members’ party, they are the authors of the programs, the core. I have to admit I am not unbiased in this work. Since December 2005 I have been active in the Swedish Social Democratic Youth, and later on the Swedish Social Democrats where I had a seat in the municipal council in Kalmar between 2010 and 2014. In February this year I changed party to the Left Party, and now am solely a member. This may affect my presentation of the parties, so read critically, but since my work is not about interpretation but presentation, my political background should have minimal effect on this work.   For over 100 years the Social Democrats more or less had power in Sweden, and the Moderate/Conservative party were in opposition. This changed in 2006, and the bourgeois government got a new mandate to govern in the general election 2010.  Looking at the political subjects of work, economy, welfare, education, the EU, immigration and environment; I found out that the parties often share the same goals, but differ in how to get there. Some core differences could be found, the moderate/conservative party both has lowered taxes as a goal as well as a meaning to get to the goal, and they argue warm heartily about more private corporations in the welfare sector.  The Social Democrats on the other hand argues for investments in the welfare sector (and hence higher taxation) and the rights of the labourers.   This results in a conclusion that when the parties are discussing goals, they are fairly similar. But if you look at the means to reach the goals, they do have their differences and it does matter on which party you vote.

Denna uppsats använder svenska politiska partiers valfilmer som analysobjekt för att studerahuruvida övertygelsemedel tar form av storytelling framför saklighet. De partiers valfilmer somanalyseras är Socialdemokraternas, Moderaternas, Sverigedemokraternas och Miljöpartietsfrån 2014 samt 2018. Analysen har en kvalitativ textanalytisk grund där retoriska, semiotiskaoch framförallt narratologiska analysverktyg används för att tydliggöra de påverkansmedelsom finns på en multimodal nivå. Genom att också klargöra en diskursiv kontext för respektivevalår ses en förändringskurva för valfilmerna i relation till sin samtid. Denna analys görs inomramen för det teoretiska området politisk kommunikation. Med denna studie så ställs frågorna (1) hur använder politiska partier i Sverigestorytelling i sina valfilmer och (2) vilka stilgrepp återfinns i valfilmerna? samt (3) hur kanförändringar återses hos partiernas valfilmer mellan 2014 och 2018 och även (4) hur rådandesociala kontexter ses påverka partiernas politiska kommunikation mellan 2014 och 2018? Utifrån dessa frågeställningar analyseras valfilmerna med retoriska verktyg för språkligaelement, semiotiska verktyg för visuella element och narratologiska verktyg för berättargreppsom medietexterna använder i syfte om att simplifiera, renodla och vidare övertyga.Slutsatsen visar att valfilmerna tydligt använder hot och förhoppningar i sina anförandenoch även att Sverigebilden är det centrala för den historia som berättas. Filmerna ses också haförändrat sin kommunikation från 2014 till 2018. De filmer från 2018 visar sig ha längretidsspann än de från 2014 samt hårdare kommunikation främst i form av negative campaigning(smutskastning), användning av propaganda och en tydligare uppdelning av rätt och fel. Dennauppsats ger en första antydning om hur svensk politisk kommunikation använder berättandeframför saklighet i sitt anförande samt hur rådande kontexter förändrar utformandet av svenskpolitisk kommunikation. / This paper reviews election films of Swedish political parties to analyze whether their meansof conviction takes a form of storytelling rather than factual. The election films that are objectsfor the analysis are those of Socialdemokraterna (Social Democratic Party), Moderaterna(Moderates), Sverigedemokraterna (Sweden Democrats) and Miljöpartiet (Green Party) from2014 as well as from 2018. The analysis departs from a qualitative textual analysis and usesdevices of rhetorical, semiotic and most of all narrative to elucidate the means of convictionthat are found on a multi mediated level. Through a clarifying of discourse for the electionyears of 2014 and 2018 a course of change can be identified in the election films relation to itstime. This analysis is done within the theoretical field of political communication.This study asks: (1) how does political parties in Sweden use storytelling in their electionfilms and (2) what means of conviction are used in the election films? and (3) what change canbe seen in the election films between 2014 and 2018 and (4) does the contextual setting affectthe political communication of the political parties from 2014 to 2018? From this frame ofquestioning these election films are analyzed by their use of language with rhetorical devices,their use of visual communication with semiotic devices and by applying narrative devices theiruse of storytelling with the means of simplifying, refining and further their conviction.The results of this analysis show how the election films notably use the sense of threatand hope and also a specific image of Sweden that the parties want to present is central to thenarrative that plays out. It can also be said that the films all notably change their communicationfrom 2014 to 2018. The election films from 2018 is longer and does have a harshercommutative tone, specifically in the form of negative campaigning, the use of propaganda,and a more notable separation of right and wrong. This paper gives a first glimpse of howSwedish political communication prefer storytelling before factual means as well as howcontextual settings change the form of Swedish political communication. / <p>Cecilia Mörner var examinator för den här uppsatsen medan Per Vesterlund var examinator för kursen och den som attesterade kursens betyg (och därför står som examinator på titelsidan men inte i metadata).</p>

Politisk kommunikation används i många olika medier. Denna uppsats syfte är att undersöka hur populism och propaganda ges till uttryck i de tre svenska största partiernas valfilmer. En från respektive parti 2014 och en från respektive parti 2018. Uppsatsens huvudmetod är kvalitativ innehållsanalys där vi utgår från en retorisk- samt multimodal analys. Vi använder oss av bland annat av Jagers och Walgraves tidigare forskning om tunn och tjock populism och Jowett och O ́Donells definition av propaganda. Med hjälp av teori och metod har vi därefter analyserat materialet utifrån uppsatsens syfte och frågeställningar. Slutsatsen är att populistiska medel och propagerande medel används i alla valfilmer till en viss grad. Det har däremot skett en förändring inom partierna mellan årtalen. Fortsättningsvis tror vi att det skulle kunna vara intressant att i ett nästa steg ta reda på vilken förändring som skett inom partierna i valfilmerna vid valet 2022.

Sedan början på 80-talet går det att konstatera en tydlig förändring i den svenska kriminalpolitiken som kännetecknas av mer strafftänkande och mindre fokus på behandling och återanpassning av kriminella. Denna förändrade kriminalpolitik kännetecknas bl.a. av höjda straffskalor, allt fler utdömda livstidsdomar och en ökande fängelsebeläggning. Men det blir också allt mer tydligt i den politiska retoriken att kriminalpolitiken har förändrats; det talas allt mer om säkerhet, kontroll och att använda hårdare tag mot brottslingarna. I uppsatsen studeras, med diskursanalys som metod, denna förändrade kriminalpolitik utifrån retoriken i den politiska debatten. Det material som studeras är fyra debattartiklar som publicerades på Dagens Nyheters debattsida i samband med flera i media uppmärksammade rymningar från kriminalvården 2004.

No description available.

Syftet med studien var att med hjälp av en frameanalytisk metod studera hur det politiska partiet Socialdemokraterna ramar in problem, aktör, orsak och lösningar av migrations- och integrationspolitiken efter flyktingkrisen 2015. Studien har också studerat hur inramningarna förhåller sig till ett jämlikhetsperspektiv. Det empiriska materialet som primärt har används för att genomföra den kvalitativa analysen har varit Socialdemokraternas dokument om partiets politiska riktlinjer från kongressen 2017. Detta material har sedan kompletterats med dokumentet Framtidskontraktet 2017 som också har synliggjort partiets politiska riktlinjer. De två empiriska materialen har båda samlats in från Socialdemokraternas egna hemsida. Studien har bidragit med att visa på tendenser av hur ett parti i Sverige genom inramningar i sitt partiprogram under samma tidsperiod omvandlat diskursen om migrations- och integrationspolitik från ett humanitärt problem till ett arbetsmarknadsproblem, vilket implicerar olika synsätt på flyktingen och vem eller vad som skuldbeläggs som problemets orsak. Studien visar att Socialdemokraterna har i samma partiprogram frångått en mer jämlik och inkluderande syn på flyktingen till en mer utpekande syn på utrikesfödda som en separat grupp i samhället skild från gemenskapen. Konsekvenserna av detta är att inramningen säger underförstått att flyktingar inte är en självklar del av statens avgränsade befolkning. Detta i sin tur implicerar att det finns en outtalad ojämlikhet mellan medborgare och flyktingar, där flyktingar undervärderas som mindre än jämlikar. Detta innebär underförstått att flyktingar inte förtjänar att leva på basis av faktumet att de enbart är människor, utan flyktingar måste istället visa sig förtjänta av att betraktas som jämlikar genom prestationer.

Syftet med denna uppsats är att undersöka och jämföra retoriken hos Socialdemokraternas och Moderaternas partiledare i två separata tal som utfördes i Almedalsveckan. Löfven och Reinfeldts retorik analyseras med hjälp av en retorisk modell som innefattar de retoriska resurserna ethos, pathos, logos och den retoriska processen vilket innefattar stilfigurer. Resultatet visar att de båda talarna använde sig av samma mängd av ethos medan det fanns en markant skillnad mellan Löfven och Reinfeldts användande av pathos och logos då Löfven nyttjade båda mer frekvent än Reinfeldt. Resultatet visade även att de båda talarna nyttjade mest stilfiguren metafor. Det finns skillnad mellan användandet av mängden metafor mellan Löfven och Reinfeldt då Löfven nyttjar fler metaforer. En likhet mellan talarna var att de använde sig av samma mängd synekdoke-ord och att de exkluderade stilfiguren ironi i sina respektive tal. En slutsats utifrån mitt resultat är att Löfven använder sig av en mer distribuerande fördelning av ethos, pathos och logos i jämförelse med Reinfeldt som knappt använt sig av logos i sin inledning.

Syftet med undersökningen är att granska och jämföra retoriken hos Socialdemokraterna och Moderaterna i de avslutande anförandena i de sista valduellerna mellan partierna vid tre tillfällen: 1991, 1998 och 2014. Utifrån metoder för retorikanalys undersöks partiledarnas användning av stilfigurer och hur de varierar talhandlingar samt deras användning av de tre argumentationsmedlen ethos, pathos och logos. Resultaten visar att stilfigurer förekommer i samtliga tal. De vanligaste är anafor, klimax och metafor. Gällande talhandlingar varieras påståenden främst med uppmaningar, förhoppningar, varningar och framför allt förslag. Argumentationsmedlen ethos, pathos och logos kombineras i samtliga tal men till olika grad. Vilket som står i fokus varierar mellan talen, något som kan bero på yttre omständigheter. Utifrån just den här undersökningen kan det konstateras att Socialdemokraterna främst använder ethos och pathos, medan Moderaterna snarare fokuserar på logos. Det finns likheter både inom och mellan partierna. Likheterna gäller främst form och faktumet att stilfigurer används, men detaljerna skiljer sig givetvis åt. Dessa likheter kan bero på att det inte ges mycket rum för variation i just den undersökta talsituationen. Båda partierna använder också identifikationstekniker för att vinna förtroende hos publiken. Gällande Socialdemokraternas retorik antyder resultaten att den kännetecknas av många stilfigurer samt ethos- och pathosappell, något som kan leva kvar sedan slutet av 1800-talet och dåtidens agitatorer som förknippas med Socialdemokraterna.  Skillnader som upptäcktes mellan partierna var bland annat att Moderaterna i större utsträckning än Socialdemokraterna använder metaforer i positiv mening, och att Socialdemokraterna är mer benägna att måla upp hotbilder. Retoriken påverkas också av om partiet är i opposition eller i regering.