InledningTecken som alternativ och kompletterande kommunikation, TAKK, är ett sätt för pedagoger att förstärka det verbala språket. Det bidrar till barns språkutveckling då barn får ytterligare en möjlighet att förstå och kunna uttrycka sig. Studien utgår från den sociokulturella teorin och den socialsemiotiska teorin.SyfteSyftet med studien är att undersöka hur pedagoger som arbetar med barn i ett till tre års ålder resonerar kring användandet av tecken som alternativ och kompletterande kommunikation, TAKK, samt på vilket sätt de använder TAKK.MetodStudien utgår från den kvalitativa metoden där redskapen observationer och gruppintervjuer använts. I studien ingår åtta pedagoger, förskollärare och barnskötare, från småbarnsavdelningar på två olika förskolor.ResultatResultatet av studien visar att pedagogerna använder TAKK i olika situationer, exempelvis sångsamling, måltider och leken. Tecken används då i form av förstärkning av det verbala språket då de tecknar och betonar specifika ord. Den förstärkningen menar pedagogerna kan leda till att de lättare når fram till barnen och även att barnen kan göra sig förstådda trots att de inte har ett fullt utvecklat verbalt språk. De flesta pedagogerna upplever att TAKK-användningen gynnar alla barns tidiga språkutveckling, att det utvecklar ordförrådet och språkljuden. Tecken kompletterar och förtydligar även det verbala språket eftersom det blir mer konkret för barnen.

Journalism as we know it today is facing massive change. Technological advances have enabled new ways of delivering news which differ from traditional means in both practical and content-related matters. This bachelors thesis intended to obtain greater understanding of how journalistic content manifested itself on the new media platform Snapchat. We chose to conduct a socialsemiotic analysis of six of CNNs “stories” on the platform and their corresponding content on CNNs website. By doing this we could distinguish a signifigant change in both magnitude and form. Compared to the corresponding content the stories contained less information and indicated a higher level of sensation and dramatics. In addition we found that information not conveyed in the stories text could appear in other modalities such as image or music. This suggests a different way of storytelling in news media when distributed on this new platform.

No description available.

Syftet med denna studie var att få kunskap om hur texter och bilder i textböcker i NO-ämnena för mellanstadiet, interagerade vid framställningen av centrala begrepp inom ämnesområdet kraft samt rörelse. En del av syftet var även att få kunskap om hur metaforiskt språk användes vid framställningen av begreppen. Grunden till detta var att NO-ämnena ofta ses som abstrakta och svåra samt att lärare inte alltid har tid att analysera läromedel på djupet. För att genomföra studien användes en kvalitativ textanalys med visuellt och multimodalt fokus där både text samt bilder analyserades med hjälp av olika analysverktyg och analyskategorier. Analysverktygen graderades efter hur väl bilderna samspelade med texterna vid framställningen av begreppen, där bildernas olika funktioner och om begreppen representerades eller fanns utskrivna i de intilliggande bilderna, stod i fokus. Även användningen av metaforer analyserades genom att en mening i taget analyserades. Analyserna genomfördes i fyra olika textböcker i NO-ämnena för mellanstadiet där de centrala ämnesspecifika begreppen analyserades. Resultatet placerades in i tabeller och sedan en jämförande tabell för att kunna se likheter och skillnader textböckerna emellan. Även det metaforiska språket jämfördes och framställningen av begrepp som förekom i samtliga textböcker. Resultatet visade att samtliga textböcker innehöll metaforiskt språk och både tydliga samt mindre tydliga samspel mellan text och bild vad gäller det analyserade ämnesområdet. Hälften av textböckerna innehöll extra tydliga samspel mellan text och bild. Den slutsats man kunde dra av resultatet av studien var att både textboksförlagen och lärare kan behöva komplettera textböckerna, för att få framställningen av ämnesområdet kraft samt rörelse att bli extra tydlig i alla avseenden.

Syftet med denna uppsats är att kartlägga och analysera hur kvinnor och män konstrueras i läroböcker i samhällskunskap för gymnasieskolan. För att uppnå syftet har vi utgått från frågor som rör mönster och skillnader i hur kvinnor och män konstrueras. Vi har även använt oss av mer precisa frågor, frågor som rör kvinnors och mäns sysselsättning, vilka roller de tilldelas samt i vilka sammanhang de förekommer i läroböckerna. Studien omfattar tre läroböcker i samhällskunskap för gymnasieskolans A-kurs. Den metod vi valt för vår studie är socialsemiotiken som vi använt oss av för att analysera såväl text som bild i läroböckerna. Analysen av empirin resulterade i sex kategorier som visar på mönster i hur kvinnor och män konstrueras: Mannen som viktig för samhället, Kvinnan som den ursäktade makthavaren, Mannen som kriminell, Kvinnan som utsatt, Mannen som grovarbetare samt Kvinnan som omsorgsgivare. I sammanläggandet av dessa sex kategorier kan tre stycken dikotomier bildas. Vad dessa sammantaget visar är att ett isärhållande av kvinnor och män är något genomgående i läroböckerna. Kvinnan gör en sak, mannen en annan. Nyckelord: genus, kön, textanalys, bildanalys, socialsemiotik, läroböcker

Syftet med denna studie är att skapa en bild av hur några förskollärare uppfattar barnlitteratur som socialsemiotisk resurs, det vill säga meningsskapande resurs, i förskolans verksamhet. Studiens centrala aspekter fokuserar på barnbokens inflytande på barns språkutveckling samt hur några förskollärare uppfattar att barnboken kan användas i barns språkutveckling. Frågeställningarna är: Hur uppfattar några förskollärarna barnboken som socialsemiotisk resurs i barns språkutveckling? Hur uppfattar några förskollärarna den gemensamma och individuella läsningen av barnboken som utvecklande för barns språk?   Studien är kvalitativ och utgår från en induktiv samt kontextuell analys och ansats. Studiens teoretiska ramverk och analys utgår från den socialsemiotiska teorin, där fokus läggs på meningsskapande genom utvalda resurser i social interaktion. Intervjuer har gjorts med sex förskollärare. Studiens resultat visar på att barnboken används på flera olika sätt tillsammans med barnen i förskolan. Bland annat används barnboken som underhållning, lugnande medel före och efter lunch samt som en resurs för att utmana barn i deras språkutveckling. Utmaningen kan bestå i att föra diskussioner kring samt dramatisera innehållet i en bok. Barnboken används även till fritt återberättande och olika temaarbeten samt i samlingen. Genom läsning kan barn utöka sitt ord- och begreppsförråd samt få en förståelse för sambandet mellan bild och text. Hur barnlitteraturen används och vilken litteratur som används kan påverka vilken utmaning och utveckling barnen får. Det är av relevans att förskollärare i sitt arbetslag diskuterar syftet med användningen av barnlitteratur på deras avdelning. I vilken utsträckning barn får tillgång till och får möta barnlitteratur påverkar också deras intresse för litteratur samt deras språkutveckling.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur några förskollärare uppfattar sina sätt att erbjuda barn utrymme att uttrycka sig med hjälp av digitala medier. Forskningsintresset har sitt fokus på barns delaktighet och möjlighet att skapa mening i kommunikation i förskolan. Våra frågeställningar som ska hjälpa oss att nå fram till vårt syfte är: • Hur uppfattar några förskollärare sina sätt att erbjuda barn digitala medier att uttrycka sig genom? • Hur uppfattar några förskollärare barns möjlighet att skapa mening i kommunikation genom att använda digitala medier?  Studien är en kvalitativ undersökning där intervjuer gjorts med sex förskollärare på sex olika förskolor. Vi har utgått från socialsemiotiken som teoretiskt ramverk. Socialsemiotik handlar om hur människor på ett eller annat sätt använder sin kunskap i kommunikation och kombinerar det med olika semiotiska resurser så som bild, gester text eller tal i interaktion med andra individer. Läran om tecken och hur de skapas och kopplas samman i olika medier kallas för semiotik. Begreppen som vi har i teroin är: Kommunikation, Teckenskapande, Multimodalitet och Meningsskapande Vi tolkar att dessa begrepp samstämmer med vårt syfte eftersom digitala medier kan  användas i relation till kommunikation. Förhållandet mellan kommunikation och digitala medier har sin utgångspunkt i  multimodalitet och teckenskapande. Studiens resultat visar att surfplattan är det digitala verktyget som främst erbjuds av förskollärare, att låta barnen uttrycka sig med hjälp av i verksamheten. Samtliga förskollärare uppmärksammar pedagogisk dokumentation i samtalet kring digitala medier, som ett hjälpmedel för barnen till kommunikation och meningsskapande. I samtalet kring pedagogisk dokumentation uttrycker förskollärarna att barnen kan göras delaktiga i verksamheten med hjälp utav digitala medier. I digitala medier finns funktioner som kan medverka till att barnen kan uttrycka sig. I pedagogisk dokumentation kan barn använda sig av exempelvis surfplattans olika uttrycksätt som bild, film och tecken och därigenom göras delaktiga i verksamheten genom att vara med och filma, påverka och ge uttryck för vad som är bra och vad som brister i verksamheten. Att ges förutsättningar att bli delaktig i verksamheten genom digitala medier kan bidra till att barn skapar mening i kommunikation. Förskollärarna uppmärksammar inte bara fördelar med digitala medier utan de nämner också ett antal hinder som försvårar arbetet med digitala medier i verksamheten. Ett av de hinder som förskollärarna nämner är att de har en tendens att ta fram surfplattan som en ”barnvakt” när det till exempel är stökigt i verksamheten. Förskollärarna påpekar att detta förhållningssätt hör ihop med att de har för lite utbildning kring hur man använder digitala medier som ett pedagogiskt verktyg i verksamheten. Studien visar att samtliga förskollärare ser digitala medier som betydelsefullt för barnen i verksamheten. Digitala medier är därför inget förskollärarna vill bortse från i den pedagogiska praktiken, men däremot önskar förskollärarna mer utbildning och kompetens kring hanterandet av digitala medier för att kunna använda det som ett pedagogiskt hjälpmedel i verksamheten.

Syftet med studien var att undersöka och synliggöra vad som sker när barn och pedagoger samlas omkring förskolans surfplatta och dess applikationer. För att svara på studiens syfte formulerades två forskningsfrågor: Hur samspelar barnen vid användningen av surfplattans applikationer? Vilka roller intar pedagogerna vid användningen av surfplattans applikationer tillsammans med barnen? Vid insamlingen av empiri användes videoobservationer och fältanteckningar som metod. Den insamlade empirin analyserades därefter ur ett socialsemiotiskt perspektiv. Resultatet visade att barnen ingick i ett flertal olika samspelsformer som alla hade olika syften, beroende på barnets intresse för stunden samt hur detta togs emot av mottagaren. Det medförde att barnen både hjälpte varandra, samtalade om applikationens innehåll och delade sin glädje med varandra, men att de även kunde ingå i konflikter med varandra. Resultatet visade även att ett samspel mellan barnen nödvändigtvis inte behövde uppstå och att barnen tenderade att ignorera varandra om applikationen var av ett större intresse än kamratens kommunikation. Vidare synliggjorde resultatet att pedagogerna fanns närvarande för att hjälpa barnen med applikationerna och stödja dem i deras lärande, men att de ibland frångick aktiviteten vid surfplattan om något som ansågs vara av större vikt uppstod runt omkring.

Undersökningen syftar till att synliggöra vilka semiotiska resurser musiklärare i ensemble på det estetiska programmet beskriver att de använder och hur resurserna används. Den ena frågeställningen är följande: vilka semiotiska resurser beskriver musiklärare att de använder i ensemble i arbetsprocessen av ett arbetsområde: uppstart av ny låt, arbete med låt och redovisning av låt? Den andra frågeställningen är: hur beskriver musiklärare i ensemble att de använder semiotiska resurser i arbetsprocessen av ett arbetsområde: uppstart av ny låt, arbete med låt och redovisning av låt? För att undersöka detta används semiotiska resurser som teoretiskt perspektiv. Empirin har samlats in genom kvalitativa intervjuer med fyra musiklärare i ensemble på det estetiska programmet med inriktning musik. Studiens resultat visar på att vid uppstart av ny låt används tal, noter och ljud som semiotiska resurser. I arbete med låt använder sig informanterna av noter, förebildande på musikinstrument, instrumentlärare och en modell för instudering. I redovisning av låt används rummet som semiotisk resurs samt tal för att ge information och ge och ta emot feedback.

Syftet med uppsatsen är att bilda kunskap om interaktionen mellan lärare och elev i den enskilda pianoundervisningen i eftergymnasial utbildning. Utifrån detta syfte söker jag svara på frågeställningarna: Vad karaktäriserar den didaktiska interaktionen mellan lärare och elev i den enskilda pianoundervisningen i eftergymnasial utbildning? På vilket sätt designar lärare och elev innehållet i undervisningssituationen i den enskilda pianoundervisningen? Studien är av kvalitativ art och har genomförts genom observationer med videokamera som metod. Två lektioner observerades och analyserades utifrån ett designteoretiskt perspektiv. Resultatet visade att lektionerna kännetecknades av dialog där både lärare och elev formade undervisningens innehåll.