Digitaliseringen av skolan har ökat användningen av digitalt material i undervisningssituationer. Vi ser nu en växande marknad och utbud av nya heltäckande digitala läromedel, som har andra möjligheter att integrera multimodala och interaktiva aspekter än traditionella trycka läroböcker. Detta ger lärarna nya pedagogiska verktyg och eleverna nya möjligheter till inlärning. De nya läromedlen och deras användning behöver dock grundas i forskningsbelagda metoder. Denna studies syfte är att öka kunskaperna om digitala läromedels interaktivitet och multimodalitet samt synliggöra om läromedlen använder den potential som finns tillgänglig för dem med teknikens möjligheter. Detta genomförs med en kvalitativ komparativ analys av två digitala läromedel i religionskunskap för högstadiet. Resultatet av studien visar att det i de digitala läromedlen finns få interaktiva och multimodala aspekter implementerade. Studien konstaterar att det däremot finns ett flertal olika funktioner med tillhörande alternativ som kan anpassa texten och talsyntesen i läromedlen. Angående interaktiva aspekter med spelmoment, såsom frågesport, finns det självrättande instuderingsfrågor. Utöver dessa fanns ytterst få interaktiva spel, kartor, 3D bilder m.m. Slutligen ur ett multimodalt perspektiv med avgränsningen film, ljud och animationer påträffades det få filmer och animationer sett till läromedlen omfattning. Ljud fanns dock i form av en talsyntes i alla delar av läromedlen. Resultaten visar att de digitala läromedlen som har möjligheten att implementera en mängd olika multimodala och interaktiva aspekter i sina läromedel inte gör det utan förlitar sig främst på interaktiva anpassningar av texten. Vilket ur ett socialsemiotiskt perspektiv påverkar läromedlen negativt genom att inte möjliggöra fler vägar till meningsskapande genom multimodala och interaktiva metoder.

No description available.

Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om på vilka sätt den multisemiotiska texten i vanligt förekommande läroböcker i matematik för årskurs fem erbjuder elever möjligheter att utveckla den matematiska kommunikationsförmågan. Detta studeras genom analys av läromedlets struktur, koppling till elevernas sociala kontext samt användande och organisation av semiotiska resurser. Detta undersöks genom en kvalitativ visuell textanalys med utgångspunkt i en socialsemiotisk teoribildning. En analysmodell utarbetades och utifrån denna har tre läroböcker analyserats för att besvara studiens syfte och forskningsfrågor. Metoden valdes för att få syn på egenskaper i texten som erbjuder elever möjligheter att utveckla förståelse samt förtrogenhet med på vilka sätt semiotiska resurser har betydelse vid matematisk kommunikation, vilket i enlighet med kommentarmaterialet i matematik utgör grunden för kommunikationsförmågan. Resultatet visar att det empiriska materialet genom struktur samt användande och organisation av semiotiska resurser erbjuder elever möjligheter att utveckla kommunikationsförmåga i matematik. Studiens omfattning är begränsad vilket leder till att undersökningens resultat inte kan generaliseras till matematikböcker eller läromedel i allmänhet dock kan resultatet vara av intresse även bortom de analyserade läromedlen.

Syftet med denna uppsats var att undersöka de didaktiska val som uttrycks genom designen av språkutvecklande läromedel, i form av teveprogram, som tillhandahålls av Utbildningsradion, för de första skolåren. De program som analyserades var Bästa bokstaven och Livet i bokstavslandet. Metoden som användes var en kvalitativ socialsemiotisk analys av multimodala texter. Semiotik är läran om betydelser och eftersom programmen producerats för ett undervisningssammanhang visade detta på betydelsen av en social(semiotisk) ansats i uppsatsen. För att behandla syftet formulerades tre frågeställningar: Vilka designval har gjorts i programmen? Vilka didaktiska val kan urskiljas genom de gjorda designvalen? Vilka diskurser inom literacyundervisning gestaltas därmed genom de gjorda designvalen? Denna frågeställning analyserades med utgångspunkt från sex olika diskurser, eller sätt att se på språk, som konstruerats av literacyforskaren Ivanič (se sid. 9). Resultatet visade att olika semiotiska resurser som auditiva, verbala och visuella har använts i programmen för att uttrycka betydelse. De olika semiotiska resurserna pekade tillsammans på ett tydligt uttryck av en interpersonlig (mellanmänsklig) mening, vilken är betydelsefull i en undervisningskontext, som är av social och dialogisk natur. Gällande de didaktiska valen visade resultatet att de båda programmen presenterade och introducerade alfabetet och gjorde detta genom olika förhållningssätt, men uppvisade gemensamt fokus på fonologisk träning samt en ambition att öka tilltron till elevens egen förmåga att lära. Vidare visade resultatet att de av Ivanič beskrivna diskurserna i olika utsträckning gestaltades i programmen, samt att de två sistnämnda diskurserna inte synliggjordes i något av programmen.

Syftet med denna studie är att undersöka förekomsten och samspelet mellan semiotiska modaliteter vid framställningen av ämnesspecifika begrepp i olika läromedel för mellanstadiet inom ämnet kemi med fokus på ämnens olika aggregationsformer. Detta sett utifrån den socialsemiotiska teorin och ett multimodalt perspektiv. För att besvara studiens frågeställningar har en kvalitativ och kvantitativ innehållsanalys gjorts på aktuella delar av sju naturorienterande läromedel för mellanstadiet. Studien visar att samtliga läromedel innehöll multimodala inslag i form av olika visuella representationer. Den dominerande kategorin inom textrepresentationer var variation av text. Både ämnesspecifika begrepp och viktiga begrepp för temat markerades i samband med att de introducerades i texten. Kursiv stil var det vanligaste sättet att visuellt markera begrepp. Även klargörande text och rubriker förekom, men inte i samma utsträckning. Utöver textrepresentationer undersöktes även vilka typer av grafiska representationer som förekom i de läromedel som analyserats. Vanligast förekommande var abstrakta skisser. Utifrån analysen kan det konstateras att det förekommer någon form av grafisk representation som komplement till texten i samtliga läromedel. Studien visar även att det till stora delar finns en tydlig rumslig närhet mellan de grafiska representationerna och den verbala texten, och därmed även de ämnesspecifika begreppen. I enstaka fall placerades en grafisk representation med tillhörande text på olika sidor, men på samma uppslag, vilket ger en viss rumslig närhet. Huruvida de läromedel som analyserades har en kongruensprincip varierade till större del än den rumsliga närheten. De flesta läromedel har någon form av kongruens, där samma begrepp används kontinuerligt genom hela texten. I några enstaka fall var den dock bristande vilket påverkar samspelet. Vid analysen av samspelet identifierades även de grafiska representationernas funktion. Studien visar att avbildning är den vanligaste funktionen följt av förtydligande funktion. Dekorativa bilder förekom sällan, endast tre sådan upptäcktes. Överlag visar resultatet att samtliga undersöka läromedel innehåller semiotiska modaliteter och att dessa har ett gott samspel. Detta kan bidra till större förståelse och nå flera läsare, då informationen presenteras sammanhängande och på olika sätt. Trots detta är det viktigt att läraren är medveten i sina didaktiska val, för att de multimodala inslagen ska kunna nå sin fulla potential.

Syftet med den här studien var att jämföra hur läromedlen förhåller sig till varandra i framställningen  av text och bild samt hur texten och bilden samspelar, i tryckta respektive digitala läromedel, inom arbetsområdet geometri för årskurs 3. Genomförandet av studien utgick från socialsemiotik som teoretisk utgångspunkt för analysen. Studien följde en socialsemiotisk utgångspunkt. Tre tryckta läromedel och tre digitala läromedel i matematik för årskurs 3 analyserades. Metoden för analysen var en komparativ analysmodell utifrån Hellspong (2012, s.78). Forskningsfrågorna som studien ställde förhöll sig till text, bild och sambandet däremellan inom geometri.   1.     Vad karakteriserar textframställningen för arbetsuppgifter inom geometri för årskurs 3 i tryckta läromedel i förhållande till digitala läromedel? 2.     Vilka likheter och skillnader finns i användandet av bilder till arbetsuppgifter inom geometri för årskurs 3 i tryckta respektive digitala läromedel? 3.     Hur samspelar texten och bilden i tryckta läromedel i förhållande till digitala läromedel i arbetsområdet geometri för årskurs 3?   Resultatet av analysen visade att de tryckta och digitala läromedlen som analyserades inte skiljer sig nämnvärt. Texten framställs på ett liknande sätt, med ungefärligt lika många antal meningar, ord och matematiska begrepp. Bilderna framställs även dessa på ett likvärdigt sätt. Den stora skillnaden mellan de olika typerna av läromedel var att de tryckta läromedlen hade fler uppgifter som saknade bilder. En annan skillnad var att de digitala läromedlen innehöll dynamiska uppgifter. Samspelet mellan text och bild var enligt resultatet tillfredsställande, då bilderna mestadels överensstämde med texten samt att bilderna var placerade intill uppgifterna.   Nyckelord: dynamisk, socialsemiotik, semiotik, matematikdidaktik, digitalisering.

IKT (informations- och kommunikationsteknologi) används i allt högre omfattning i undervisningen. Frågan är om och hur undervisningen förändras i och med detta. I denna studie har syftet varit att studera hur användningen av IKT inverkar på elevernas agerande i några olika aktiviteter i matematik, vissa utförda med stöd av IKT. Aktiviteterna har studerats utifrån hur eleverna har agerat samt hur de har kommunicerat i dessa aktiviteter. Situationerna har varit multimodala vilket gör att eleverna fått tillgång till olika representationer av funktioner, vilket utgör det matematiska innehållet för studien. Elevers agerande och kommunikation har dokumenterats i tre olika aktiviteter med videokamera. Datamaterialet har transkriberats och analyserats genom interaktionsanalys. Vid analysen har ett ramverk bestående av socialsemiotik och affordance använts. Resultaten visar att elever söker efter liknande sätt att agera oavsett om de använder IKT eller inte, framförallt att hitta vägar för att kontrollera sina svar. Resultaten visar även att eleverna använder olika semiotiska resurser i sin kommunikation samt att de tillgängliga representationerna påverkar valet av semiotisk resurs. Det är sällan som en talad mening ger hela budskapet, meningsutbyten sker i regel genom en interaktion mellan olika resurser. Videofilmning har varit en användbar metod för att dokumentera olika semiotiska resurser.

Syftet med denna studie är att analysera utformningen av två texter hämtade från fortbildningsprojektet Läslyftet. Texterna hämtas från modulen Tidig läsundervisning och berör läsförståelse. Analysen har för avsikt att besvara tre forskningsfrågor: “Vilken bild ges av vad som är viktigt i läsförståelseundervisning?”, “Vilka strategier används i texterna för att möta läsaren?” och “På vilka sätt synliggörs sammanhanget i texten?”. För att besvara dessa forskningsfrågor används en analysmetod inspirerad från Hellspong och Ledins (1997) metod för brukstextanalys med en teoretisk utgångspunkt i socialsemiotik. Metoden grundas i tanken att alla brukstexter innehåller tre huvudsakliga strukturer: ideationella, interpersonella och textuella. I det här arbetet eftersöks komponenter ur dessa strukturer som är relevanta för att besvara studiens frågeställningar. Resultatet av brukstextanalysen visar att Skolverket framhåller lärarens roll som mycket viktig i undervisning och utvecklandet av elevers läsförståelse. Textens uppbyggnad visar att lärare bör vara väl insatta i läsförståelsens komponenter och hur dessa bör arbetas med i undervisningen. I texten används olika strukturer för att möta läsaren i den tilltänkta mottagarollen genom exempelvis instruktioner. I de analyserade texterna synliggörs situationskontexten skolvärlden på flera plan. Däribland finner vi verksamhetsdiskursen fortbildning för lärare.

Studiens syfte är att närma sig förskolebarns perspektiv på förskolans fysiska inomhusmiljö. Detta genom att lyfta deras beskrivningar av meningserbjudanden, därmed vad som har betydelse och varför i förskolans fysiska inomhusmiljö. Vidare undersöks vilka teckensystem de använder för att uttrycka detta. Studien utgår från en socialsemiotisk ansats och visuell etnografi som metod, därmed används fotoeliciterade intervjuer samt fältanteckningar under studien. Detta för att möjliggöra för oss att ta del av meningserbjudanden via olika teckensystem. Studien utfördes med åtta barn i åldrarna 4–6 år på två förskolor i Halmstad kommun.  Studiens resultat synliggör flertal meningserbjudanden som tilltalar barnen mer eller mindre i förskolans fysiska inomhusmiljö. I resultaten framkommer även betydelsefulla meningserbjudanden kring möjligheten att kunna variera leken på flera sätt. Ett ytterligare resultat i studien var att barnen använde olika teckensystem i olika grad för att uttrycka meningserbjudanden. Vidare framträdde leken som ett ytterligare teckensystem barnen valde att använda sig av. De olika teckensystemen gav tillsammans ett mer nyansrikt resultat, därmed skapades större möjligheter i studien att närma sig barns perspektiv.

Studiens syfte var att undersöka applikationen Tripp, Trapp, Träds möjligheter för barns utforskande, utifrån ett socialsemiotiskt perspektiv. En kvalitativ innehållsanalys genomfördes i form av en tematisk analysmetod, vilket i kombination med vald teori gjorde granskningen multimodal. Det framtagna resultatet synliggör betydelsen av applikationens grundläggande design och utformning för barns fortsatta utforskande. Detta genom ett fokus på visuella uttryck genom användning av bildspråk i form av både interaktiva ikoner, och upprepande, multimodala uppmaningar bestående av visuella effekter och ljud. Dessa effekter och uppmaningar används i sin tur för att synliggöra de valmöjligheter som barn erbjuds genom aktiviteter och tillgängliga handlingar. De ges på så vis möjlighet att upptäcka egna fokusområden för ett påbörjat utforskande. Applikationen har även en inprogrammerad funktion som bekräftar de val och interaktioner som barnen utför. Den respons som ges både stimulerar och uppmuntrar således till ett fortsatt användande och utforskande.