Studien ämnar granska hur lärare förhåller sig till deras läromedels problemlösning och hur deras synsätt präglas av att arbeta med problem. Utifrån ett sociokulturellt teoretiskt ramverk analyseras intervjuer med fyra matematiklärare i Skåne och deras tankar angående arbete med problemlösning, samt hur problemlösning stödjer elevernas matematiska utveckling. Studiens resultat visar att lärarna upplever brister i kvaliteten på deras läromedels problemlösningsuppgifter. Studien visar även att majoriteten av medverkande lärare använder sig av andra problem än de från läroböckerna. Slutsatsen för fram att lärare aktivt behöver arbeta med att utveckla sina lektioner i problemlösning och föreslår att arbeta mer med problemlösning. Genom att överge uppfattningen av att eleverna behöver arbeta med lärobokens rutinuppgifter, krävs det en gedigen planering för att stärka lärarna i hur och när stöd skall ges till elever under arbetsprocessen för en optimal matematikutveckling.

SammanfattningAidan, Alia (2022). När svårigheter omvandlas till nya möjligheter, en studie om anpassning av lärmiljö för flerspråkiga elever med språkstörning i årskurs 4–6.(When difficulties are transformed into new opportunities, a study on adaptation of learning environment for multilingual students with language in grades 4 - 6).  Speciallärarprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Fakulteten för Lärande och samhälle, Malmö Universitet, 90 hp.  Förväntat kunskapsbidrag Min förhoppning är att studien bidrar med utökad kunskap kring de dagliga utmaningar som flerspråkig elever med språkstörning möter samt hur speciallärare kontinuerligt arbetar för att individanpassa lärmiljön för flerspråkiga elever med språkstörning. Jag hoppas även att genom den studien kunna synliggöra olika arbetssätt som speciallärare använder för att främja och stimulera lärandet för flerspråkiga elever med språkstörning.  Syfte och frågeställningar Syftet är att beskriva hur fyra speciallärares undervisning och anpassning av lärmiljön för flerspråkiga elever med språkstörning i årskurserna 4–6. För att kunna få svar på det formades nedanstående frågeställningar:  -       Hur uppfattar och beskriver speciallärare språkstörning respektive flerspråkighet? -       Vilka konsekvenser för lärandet medför språkstörningen hos flerspråkiga elever? -       Hur anpassar speciallärare den pedagogiska och sociala lärmiljön och stödjer flerspråkiga elever med språkstörning?   Teori Den teoretiska utgångspunkten för studien är sociokulturell teori med fokus på begreppen, artefakter (språkliga och intellektuella), mediering, appropriering och proximal utvecklingszon.MetodEn kvalitativ studie inspirerad av fenomenografisk metodansats och halvstrukturerade intervjuer. I undersökningen intervjuades fyra speciallärare från fyra olika grundskolor i samma kommun i södra Sverige. Resultat Resultatet av undersökningen visade att flerspråkiga elever med språkstörning har expressiva och impressiva svårigheter, i undervisningssituationen samt i social interaktion med andra i elevgruppen. Resultatet betonar även vikten av det kollegiala samarbetet och betydelsen av samverkan med vårdnadshavare. Resultatet bekräftade även till en stor del att speciallärarna använder sig av anpassat material för att stötta och individanpassa den pedagogiska och sociala lärmiljön för flerspråkiga elever med språkstörning. Material som erbjuds var bland annat bildstöd och tillgång till digitala hjälpmedel.  Specialpedagogiska implikationer Det är viktigt att individanpassa stödet för flerspråkiga elever med språkstörning, men samtidigt inte glömma bort att våga utmana eleven ett steg över elevens eget nivå. Det för att kunna främja och stimulera utveckling av lärandet. En implikation av studiens resultat har visat att det saknas stöttning av en studiehandledare som behärskar elevernas modersmål, vilket resulterar i att eleven inte blir stimulerad på sitt modersmål i undervisningen. Vad som berör den sociala aspekten av lärmiljön rekommenderas en konkret handlingsplan som omfattar ett gemensamt förhållningssätt och som följs upp och utvärderas.

Högpresterande elever tenderar att lämnas ensamma i undervisningen samtidigt som Skollagen påpekar att dessa elever ska ges möjligheten att utvecklas så långt som möjligt. Det finns en brist på forskning i en svensk kontext inom området och därför är förhoppningen att denna studie ska bidra med mer kunskap inom området. Studien syftade till att undersöka lärarstudenters beskrivningar av sina kompetenser kring en utmanande skrivundervisning för högpresterande elever i årskurs 4–6. För att besvara studiens frågeställningar genomfördes sex intervjuer med lärarstudenter som läser sin sista termin på lärarutbildningen. Intervjuerna kategoriserades tematiskt utifrån ett differentierat arbetssätt och delar ur den sociokulturella teorin. Studiens resultat visade att lärarstudenterna hade generell kompetens om en utmanande skrivundervisning för högpresterande elever inom den ordinarie undervisningen. Däremot upplevde de kompetensen som otillräcklig och analysen av deras svar indikerade att de behöver mer kompetens kring undervisningsstrategierna accelerering och berikning.

Syftet med denna studie är att undersöka hur lärare i åk F-6 ger elever möjlighet attutveckla sin matematiska begreppsförståelse. Kvalitativa intervjuer har genomförtsmed två förskoleklasslärare, en 1 – 3-lärare och två 4 – 6-lärare, där data sedan bearbetats, analyserats och kategoriserats genom ett induktivt tillvägagångssätt. Resultatetvisar att variation av arbetssätt och konkretisering av matematiska begrepp användsför att eleverna ska befästa begrepp. Teori och praktik länkas samman och flera olika,konkretiserande verktyg exemplifieras i studien. Den matematiska terminologin används av vissa lärare tillsammans med vardagsbegrepp. Resultatet visar dock att dettainte gäller samtliga lärare då andra anser att den matematiska terminologin hör samman med begreppsförståelse och är så pass viktig att introducera tidigt att de enbarttillämpar den.

Sammanfattning Syftet med denna studie är att undersöka hur personal i fritidshem resonerar kring området språk och kommunikation. De frågeställningar som använts i studien är: Hur resonerar fritidslärare kring området språk och kommunikation? samt Hur arbetar fritidslärare med området språk och kommunikation? Studien baseras på fältintervjuer med sex fritidslärare och fritidspedagoger vid fyra olika rektorsområden. Den insamlade empirin analyserades utifrån den sociokulturella teorin. En av grunderna i denna teori är att allt lärande sker i sociala kontexter, alltså tillsammans och i samspel med andra. En annan viktig del är att språket är den kulturella artefakt som alltid finns med och samverkar med andra uttryckssätt för att ett lärande ska ske. Studien visar att hur det arbetas med språk och kommunikation skiljer sig ganska mycket åt mellan de aktuella fritidshemmen. Gemensamt för samtliga är att språk och kommunikation upplevs som att det hela tiden finns där och jobbas med. Samtidigt visar resultatet att just detta område verkar allra svårast att jobba medvetet med. Språk och kommunikation har en stor plats i fritidshemmets styrdokument, och resultatet av denna studie visar att det finns en bit kvar till måluppfyllelse.

Syftet är att beskriva hur lärarna använder de digitala verktyg i gymnasiesärskolan och hur användandet upplevs av lärarna. Studien syftar till att svara på följande frågor:I vilka sammanhang berättar lärarna att de använder digitala verktyg i sin undervisning och vilket lärande blir möjligt? Vilka pedagogiska utmaningar i undervisningen med digitala verktyg i skolan blir synliga enligt lärarna samt hur upplever lärarna användningen i förhållande till sin egen kompetens?Analysen skedde i flera steg. Först gjordes en förberedande observation inför intervjufrågorna. Därefter genomfördes intervjuerna samt en analys utifrån det sociokulturella perspektivet.Med hjälp av artefakt begreppet visade analysen att de digitala verktygen användes på olika sätt. Alla lärarna använde de primära artefakterna som ett kompensatoriskt stöd och planerade inför lektionerna hur datorerna skulle användas som en förlängning av kroppen. Vid mina intervjuer framkom att då datorn användes gav det möjlighet till sekundära artefakter såsom att använda olika arbetssätt där lärarna använde appar och programvaror som stöd till eleverna. Analysen visade hur elever i särskolan via de digitala verktygen ges möjlighet till tertiära artefakter såsom individanpassning och delaktighet.Resultatet av analysen visade att ur ett sociokulturellt perspektiv blev samspelet mellan eleverna bättre. Eleverna hjälpte varandra mer spontant och lärarna planerade för samspel på ett medvetet sätt. Lärarna planerade för att använda digitala verktyg i olika sammanhang för att skapa delaktighet och för individuellt arbete.En slutsats jag drar av min studie är att om lärarna har kunskap i användandet av sekundära artefakter såsom arbetssätt för att använda appar och programvaror möjliggörs tertiära artefakter såsom individanpassning samt delaktighet genom kommunikation/samspel.Studien visade att för att kunna använda de digitala verktygen fullt ut behöver lärarna få möjlighet till att utbilda sig mer i användandet av digitala verktyg.

No description available.

Sammanfattning/AbstractBlomberg, Johan (2018). Lärares uppleveseler av relationell pedagogik i grundskolan –en intervjustudie. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.Förväntat kunskapsbidragAktuell studie bidrar med fem lärares kunskap om och erfarenheter av relationell pedagogik som teoretiskt begrepp och i praktiken.Syfte och frågeställningarSyftet med studien är att öka kunskapen om lärares erfarenheter och tankar om relationell pedagogik samt hur deras praktiska erfarenheter av relationell pedagogik ser ut i klassrummet. Vidare är syftet att öka kunskapen om vilka strategier lärare använder för att skapa relationer till elever, även till elever i behov av särskilt stöd. Studiens frågeställningar är: Vilken kunskap har lärare om begreppet relationell pedagogik? Vilka strategier använder lärarna för att skapa relationer med eleverna? Anpassar lärarna strategierna för att skapa relationer till elever i behov av särskilt stöd? I sådana fall hur? TeoriStudien baseras på Vygotskijs sociokulturella teori om utveckling och lärande. Vidare har även teoretiska grunder för relationell pedagogik, specialpedagogisk perspektivet på lärande och teorin om praktikgemenskaper använts i analysarbetet. MetodStudiens empiri insamlades med hjälp av kvalitativ metod. För att besvara studiens frågeställningar genomfördes en intervjustudie med fem låg-och mellanstadielärare. Det empiriska materialet analyserades med hjälp av analysmetoden Interrogative Phenomenological Analysis, IPA. Metoden utgår från hermeneutisk och fenomenologisk utgångspunkt. ResultatSamtliga informanter uttrycker att de saknar teoretisk kunskap om begreppet relationell pedagogik, dock använder de sina praktiska erfarenheter av att skapa relationer med elever för att definiera begreppet. Resultatet visar även att informanterna använder sig av strategier för att skapa relation till sina elever. Dessa strategier innefattar både användande av egenskaper och aktiviteter för att skapa relation till elever. Samtliga strategier som informanterna beskriver syftar till att skapa samspel. Vidare visar resultatet att informanterna till stor del använder sig av samma strategier när de skapar relationer med elever i behov av särskilt stöd, men även att vissa strategier framträder tydligare eller blir särskilt betydelsefulla. Informanterna återkommer även till beskrivningar av svårigheter med att skapa relation till elever i behov av särskilt stöd, speciellt när de exkluderas från ordinarie undervisning.Specialpedagogiska implikationerSpecialpedagoger behöver ha ett nära samarbete med övrig personal i skolan. Det är med anledning av detta användbart att känna till mer om hur lärare uppfattar begreppet relationell pedagogik, vad de kan om denna teori och hur de använder den i praktiken. Som specialpedagog är det aktuellt att delta i utvecklingsarbete i den pedagogiska verksamheten. Ett led i detta skulle kunna vara att aktivt arbeta för att skapa alternativ till det kategoriska perspektivet, det vill säga att i större utsträckning föra in ett relationellt perspektiv. Detta kan vara särskilt aktuellt i arbete med elever i behov av särskilt stöd. I rollen som specialpedagog kan en del av uppdraget vara att handleda skolans övriga personal i frågor kring elever i behov av särskilt stöd. Det är möjligt att en del av handledningen kan beröra lärares utmaningar med att skapa relation till vissa elever. I rollen som samtalspartner kan specialpedagogen skapa utrymmen för reflektion över strategier och förhållningssätt som syftar till att skapa relationer till eleverna. Detta kan medföra skifte i fokus från bristperspektivet till att implementera förändringar i omgivning snarare än inom individen.

No description available.

The purpose of this study is to study preschool teachers’ perception of children’s literature. The problem I have seen is that the reading of children’s literature is not linked to children’s language development, it is seen more as a pause-activity. I collected the empirical material through structured interviews with 5 different preschool teachers and used the literacy-concept and the sociocultural theory to analyse my findings.The results of this study were that all the involved preschool teachers had a fair understanding of what impact books had on the children’s language development. But a preschool teacher expressed concern about being time-restricted in the preschool, the hours were not enough to make time for reading aloud with the children.