Denna studie belyser vilka hinder som kan uppstå när man arbetar multimodalt genom lärplattan i lågstadiet i ämnet svenska, men även i vilka sammanhang det kan främja elevers inlärning. Detta visar i sin tur resultatet av vad multimodalt lärande ger, samt varför lärplattan kan ses på olika sätt i lärandet. Hur ska skolan göra för att bidra till att lärplattan blir en tillgång och inte en börda i undervisningen? Multimodalt lärande finns i många olika former så som ljud, rörelse och bild. Det multimodala lärandet med exempelvis lärplattan får ta mer plats och används alltmer i skolan, men för vilket syfte? För vissa lärare kan multimodalt lärande genom lärplattan innebära en tillgång men för andra en börda eller endast en utfyllnad under lektioner. Lärplattan och andra digitala verktyg används av majoriteten av elever och folk i allmänhet på en daglig basis utanför skolan, vilket tyder på att samhället utvecklas. Detta betyder även att skolorna utvecklas. Syftet med denna studie är att undersöka hur multimodalt lärande med hjälp av lärplattan behandlas i forskning inom ämnet svenska. Genom denna studie bildas ett underlag som synliggör behov av vidare forskning inom multimodalt lärande via lärplattan ur lärarperspektivet. Alla elever lär sig inte på samma sätt vilket gör att lärare måste använda olika utlärningsmetoder. Detta gör studiens frågeställningar svåra att ge ett precist svar på. Arbetets resultat visar att multimodalt lärande med lärplattan kan främja elevers inlärning på många olika sätt vilket visar vad ett multimodal lärande genom lärplattan kan innebära. Det kan vara enkla stödjanden så som ett underlättande vid redigering av felskrivning i texter, men även ett främjande i elevers arbete med läs- och skrivkunnighet, hörförståelse och uttal. Arbete med multimodal inlärning genom lärplattan kan även agera som ett hinder, exempelvis kan lärplattan skapa tekniska problem. Det är även essentiellt att passande arbetsmaterial (t.ex. applikationer) används på ett korrekt sätt, vid korrekt tillfälle. När det gäller specialanpassning visar sig multimodalt lärande genom lärplattan kunna stödja vid bland annat språksvårigheter och bearbetning av ljudlig information, samt fungera som ett hjälpmedel vid finmotoriska begränsningar.

Arkitektur är en scen för liv. Den skapar möjligheter, formar förutsättningar. Denna byggnad är ritad utifrån barn, för att undersöka vad det kan ge arkitektur att utgå från ett specifikt subjekt, samt hur arkitekturen kan agera för det subjektet och understödja dess behov. Utformningen har även, på en större skala, utgått från en frågeställning om hur en byggnad kan agera i stadsrummet, hur intentioner kan översättas, hur tydlighet kan vara generös. Projektet tar ställningen att generella rum som ska vara “bra för allt” även blir lika dåligt för allt. Även “generella” rum sätter gränser. Kan man ge mer genom att programera specifikt och vara tydlig med hur rummet ska agera och för vem? Det finns vissa generella “sanningar” om en förskoleverksamhet . Samtidigt är det enorm skillnad på en 2-åring och en 3-åring. Utöver detta varierar behov under en dag. – Utmaningar som denna byggnad tar sig an. För att kunna jobba med specificitet var en viktigt del av processen att intervjua personal på förskolor och översätta information - både om åldersgrupper, dess intressen och behov, och hur verksamheten fungerade - till aktiviteter; och utifrån dem till rumsliga idéer. Byggnaden är baserad på ett griddsystem som skapar ramar att arbeta med denna specifika programering inom, och som också organiserar byggnaden på ett mycket strukturerat sätt (se diagram). Förskoleverksamheten är uppdelad i åtta avdelningar med fyra åldersgrupper (1-6 år). Alla avdelningar är baserade på samma idé om procession och scenarion utöver de grundläggande kraven som kom ur intervjuerna (så som översikt och möjlighet att stänga av) men sen är denna grund (det “generella”) specialanpassat efter åldrar, främst mha skala på rum och rumselement och baserat på aktiviteter och behov. Denna uppdelning ger också varje barn en trygghet och möjlighet att röra sig fritt inom “sitt hem” i byggnaden fritt.  Rummen har utformats dels med tanke på på olika åldersgruppers behov men även med tanke på bygganden som en “tredje pedagog” som kan stödja förskolepedagoerna - till stor del genom att vara anpassade för barnen - men även genom att underlätta kontakt och samverkan. Inom ramarna som skapas används material till funktionella ändamål men framförallt för att förstärka upplevelsen av rumsskillnader, då avdelningarna är baserade på behovet att både kunna ha översikt, stänga av,och för barn att kunna röra sig fritt. Systemet utnyttjas också för att skapa variation i höjdled som bidrar till upplevelsen. Denna vertikala rörelse, eller knäckningarna av taket, har integrerats med behov av ljusinsläpp. Detaljer ska stödja intentioner. Höjden på dörren till toalettbåset möjliggör att man kan vara avskild utan att känna sig instängd. En tydlig ingång var också att skapa läsbara rum för att stärka barnens känsla av självständighet (tillsamans med tillgängliggörandet) och en trygghet - som ger större möjlighet att utnyttja rummen och testa dess gränser. Även om rum- men är specifikt programerade undviker de att säga hur man ska agera - vad man ska bygga, hur man är på en lutning, vilken position som är skön att sitta i - och försöker snarare locka till utforskning och utveckling hos barn av hur man kan förhålla sig till olika typer av rumsligheter, och i förlängning utveckla relationen till sin omvärld. Även utåt är byggnaden tydlig; höjdskillnader bildar rumsavskiljande element mellan det publika och de mer privata förskolegårdarna. Byggnaden öppnar sig mot gatan, erbjuder en riktning över taket med en tydlig slinga som kopplar stadsrummet med parken genom taklandskapet. Det erbjuds en plats för olika “grupper” att mötas - vid specifika punkter och valda tillfällen. / Architecture is a stage for life. It creates prerequisites, shapes possibilities. It has a potential to empower whomever it is intended to support. This project focuses on children and their needs in order to examine how having a specific intended subject can contribute to the development of architecture and challenge preconceived notions. The aim has also been to explore, on a larger scale, how a building can act to influence its surroundings in an urban context - how intentions can be translated, and how the architecture’s intended legibility can be seen as a form of generosity.  The project takes a clear stand in stating that undefined space or buildings that aim to be ‘good for everyone’ also end up being ‘unsuitable for everyone’. So-called ‘flexible buildings’ also entail certain limits. Architecture that is more specifically programmed (and more precise about the intended subject and how space is expected to be used) can provide more value - not to everyone, perhaps, but to the intended subject. There exist a few “general truths” about what is needed in a building for pre-school activities. At the same time, the needs and abilities of a two-year-old and a four-year-old differ greatly. On top of this, the activities the building is expected to support vary during the day. Throughout the process the intention has been to consider and integrate all these challenges.  To be able to work with the concept of ‘specificity’ it was a vital part of the process to interview pre-school staff and subsequently translate the acquired information about interests, needs, and common activities of the different age-groups into concrete spaces.  Another aspect that made it possible to work with this theme was the construction concept, which is based on a grid, that creates the framework - a strict structure, as a base from which to then work with the more specific parts of the project within.  The result, this pre-school, is divided into four age-groups and eight departments, or units. All the units are based on the same idea about procession and routine, with fundamental requirements included (such as being able to have a good overview of the entire unit and, at the same time, be able to divide spaces and close off certain parts).  Each unit is fine-tuned according to the age of the children. These adjustments are done mainly by exploring the benefits of changing the scale of rooms and objects within rooms - also taking into consideration relevant activities and needs - as well as the children's current abilities, since the building has a potential to assist the teachers not only by supporting communication and cooperation  but also by enabling the children to do as much as possible for themselves - which also benefits their sense of independence. Another positive outcome of dividing the building into smaller units, besides being able to perform this ‘fine-tuning’, is that it gives each child a possibility to freely explore within its own ‘home’. To make sure the experience of each room is distinct from the next (which was considered important partly because the project recognises the benefit of children associating rooms with certain activities) different materials are used within the building’s frames not only for their functional purposes but also to strengthen this impression of dissemblance. Further, the construction allows for a play with differences in ceiling height (and sometimes a slight sloping of the floor) - a variation within the system that also integrates the need for daylight. It was important that the details consistently support general intentions. Lastly, much attention has been paid so that these details and the legibility don’t cross the line of becoming controlling and actually contribute to offering opportunities for the children to test boundaries, explore, and develop their way of relating to their surroundings.

Denna studie belyser lärarnas syn på hur undervisningspraktiken och elevernas lärande påverkas av multimodal undervisning med lärplatta i svenskämnet. Föreliggande studies syfte är att skildra lärarnas syn på hur den multimodala undervisningen med lärplatta kan agera som ett hinder eller verka främjande för elevernas lärande i årskurserna F-6. Den belyser även hur detta påverkar lärarnas egen undervisning i klassrumssituationen. Detta görs med fokus på frågeställningar som hanterar hur multimodalt lärande med lärplatta enligt lärarna möjliggörs i deras undervisningspraktik, samt lärarnas syn på främjanden och hinder kring detta arbete. Studien bearbetas med ett designorienterat multimodalt perspektiv, en teori som trycker på att skapa sammanhang där form och funktion sammanlänkar. Undersökningen sker genom enkäter som distribuerats via mejl och Facebook-grupper och bearbetas utifrån ett kvantitativt perspektiv med inslag av kvalitativt data. Resultatet i studien visar att multimodal undervisning med lärplatta kan ske på ett antal olika sätt, där de främsta arbetsområdena är vid skrivande, läsande och lyssnande. Resultatet visar även att denna undervisning är främjande på ett flertal sätt, så som anpassning vid bland annat finmotorikssvårigheter samt att det är intresseväckande hos eleverna. Det visar sig även finnas hindrande effekter av denna undervisning, exempelvis hur användningen av lärplatta även hämmar finmotoriks-utvecklingen, samt att dess användning kommer med ett antal tekniska problem och missförstånd. Slutsatsen som dras av detta är att lärarna använder lärplattan på flera olika sätt, med övergripande likartade användningsområden, samt att deras syn på multimodal undervisning med lärplatta innefattar både för- och nackdelar angående elevers lärande. / This study highlights teachers' views on how teaching practice and students' learning are affected by multimodal teaching with a learning tablet in the Swedish subject.  The purpose of this study is to depict teachers' views on how multimodal teaching with a learning tablet can act as an obstacle or promote students' learning in grades F-6.  It also highlights how this affects the teachers' own teaching in the classroom situation. This is done with a focus on issues that deal with how multimodal learning with a learning tablet is enabled in their teaching practice, as well as the teachers' views on the promotion and obstacles around this work. The study is processed with a design-oriented multimodal perspective, which is a theory that emphasizes creating contexts where form and function link. The survey takes the form of questionnaires distributed via email and Facebook groups and is processed from a quantitative perspective with elements of qualitative data. The results of the study show that multimodal teaching with a learning tablet can take place in several forms, where the main areas of work are in writing, reading, and listening. The results also show that this type of teaching is beneficial in a few different ways, such as accommodation to fine motor difficulties, among other things, and that this way of working causes an interest among the students. There are hindering effects of this teaching as well, for example how the use of learning tablets also inhibits the development of the fine motor skills, and that its use comes with a few technical problems and misunderstandings. The conclusion drawn from this is that teachers use the learning tablet in several different ways, with overall similar uses, and that their view of multimodal teaching with a learning tablet includes both advantages and disadvantages regarding students' learning.