AbstractProgram och kurs: Specialpedagogprogrammet/ Magisteruppsats 15hp Nivå: Avancerad nivå Termin/år: Vt 2018 Handledare: Lisa Hellström Examinator: Magnus ErlandssonTitel/ Rapportnummer: Starka system och bräckliga broar - En studie om övergångar från och inom förskola och skola för barn och elever med en NPF-problematik utifrån ett systemteoretiskt- och specialpedagogiskt perspektiv.Nyckelord: förskola, förskoleklass, NPF, organisation, skola, specialpedagogiskt perspektiv, systemteori, övergångar, överlämningar.SyfteSyftet med arbetet är att undersöka hur olika yrkesgrupper inom förskolan och skolan uppfattar att de möter de behov som föreligger för barn med en NPF-problematik vid en överlämning mellan förskola och skola, samt inom skolan. Syftet är också att synliggöra hur man uppfattar förskolans och skolans generella kunskaper om NPF och hur skolan ser på specialpedagogens roll som kunskapsbärare av NPF. TeoriVi har valt att spegla vår empiri utifrån ett systemteoretiskt och specialpedagogiskt perspektiv. Systemteorin belyser att ett systems länkar mellan delarna är grundläggande för att ett system ska kunna arbeta mot ett gemensamt mål. Länkarnas styrka är även nära förknippade med det specialpedagogiska perspektivets utgångspunkt i det kategoriska- och relationella perspektivet, samt organisations- och systemperspektivet.MetodVi använder oss av en fenomenografisk ansats. Fenomenografin är lämplig att använda när syftet är att belysa informanternas egna upplevelser av ett fenomen. I vår forskningsprocess har utgår vi från semistrukturerade kvalitativa intervjuer i syfte att ta del av hur informanterna resonerar kring överlämningar, hur de upplever den egna- och organisationens samlade kunskaper om att möta barn och elever med en NPF-problematik, samt få kunskap om hur informanterna resonerar kring den specialpedagogiska uppdraget i organisationen i relation till överlämningar. Vårt empiriska material består av intervjuer av fem informanter, en rektor, en förskolechef, en förskollärare, en specialpedagog och en logoped. Empirin har analyserats utifrån en tematisk analysmetod och resultaten kategoriserades utifrån teman och underteman.ResultatResultatet visar på att det föreligger en väl underbyggd organisation vid överlämning från förskola till förskoleklass, som bygger på att man har bestämda dagar då samtliga förskolor och skolor i rektorsområdet möts i ett överlämningsforum. Samtidigt framgår det att vetskapen kring de dokumenterande rutinernas existens enbart befinner sig på ledningsnivå och inte delas med den pedagogiska personalen som är involverade i överlämningarna. Inom skolan framgår det att överlämningarna är bristfälliga och helt saknar fasta strukturer, dokumenterade rutiner och individuell dokumentation i överlämningarna, samtidigt framgår det att detta är något som det finns vetskap kring inom organisationen och uppges saknas, men som inte har organiserats.Vidare framgår det att den starka sekretessen mellan förskola och skola kan utgöra svårigheter vid överlämnandet. Det relationella perspektivet upplevs vara avgörande för att få en god samverkan med vårdnadshavarna och därmed goda förutsättningar för en framgångsrik överlämning, särskilt när det gäller barn med en NPF-problematik. Undersökningen visar också på bristen av kunskaper kring NPF och vilka behov som kan föreligga för de barnen. Rektor och förskolechef upplever att det inom organisationens pedagogiska personal finns tillräckliga kunskaper för att möta barn med NPF-problematik i deras respektive behov. Pedagogerna ger en annan bild och menar att avsaknaden av kunskaper om NPF från den pedagogiska utbildningen skapar en kunskapskonflikt, som innebär att det finns en förväntan på specialpedagogen från både ledning och övriga pedagoger att ha kunskaper som denne inte upplever sig kunna leva upp till. Vidare visar undersökningen att den undersökta organisationen har en logoped som utifrån sin utbildning har kunskaper om NPF, men att de kunskaperna används utifrån en mer rådgivande funktion och inte har spridits i organisationen genom ett systematiskt skolutvecklingsarbete. Det framgår också att specialpedagoger och speciallärare har samma uppdrag inom organisationen och att deras huvudsakliga fokus ska ligga på individ- och gruppnivå, samt att specialpedagogens kompetens inom skolutveckling på organisationsnivå inte får särskilt stort utrymme och inte tas tillvara på för ett mer långsiktigt förebyggande arbete. Vidare framgår det att den undersökta förskolan och skolan har ett starkt system, trots vissa informativa brister, och starka broar vid överlämningarna från förskola till förskoleklass, men att det inom skolan helt saknas ett utarbetat system kring överlämningarna och broarna vid överlämningarna riskerar att bli bräckliga.

Syftet med denna studie var att ta del av förskollärares uppfattningar av utåtagerande barn i socialt samspel med exemplet lek och med hjälp av Nilholms tre specialpedagogiska perspektiv tolka var problemet förläggs. Vidare syftade undersökningen till att genom dessa tolkningar förstå hur förskollärares förhållningssätt kan påverka inludering, anpassningar och åtgärder för utåtagerande barn i lek. Förskolans uppdrag är att anpassa verksamheten efter allabarnsbehovvilketkansessom ett dilemma eftersom alla barn har olika behov. Studien har en deduktiv ansats och inspireras av Nilholms (2005) teori om var problemet, ett utåtagerande beteende, förläggs. Vi tog del av förskollärares uppfattningar och genom dessa tolkade vi var problemet befästes och hur de beskrev att förhållningssätt, anpassningar och åtgärder påverkade barns delaktighet i lek. För att åskådliggöra detta använde vi oss av kvalitativa intervjuer med semistrukturerade intervjufrågor eftersom vi ville ta reda på deras uppfattningar om utåtagerande barn och delaktighet. I studien framkom att              inludering, anpassningar och åtgärder för utåtagerande barn påverkades beroende på vilket   perspektiv vi tolkade att förskollärarna beskrev. / <p>2019-12-20</p>

Inkluderingsbegreppet har kommit att bli en central princip och norm inom skolans verksamhet och en naturlig del av det specialpedagogiska uppdraget. Forskning visar dock att begreppet inkludering är komplext och har olika betydelse och innebörd för olika aktörer. Det råder även brist på studier som visar hur en förändring mot en inkluderande skola ska gå till, samtidigt som det saknas kunskap om hur skolsystemet i praktiken kan utvecklas mot ett mer inkluderande förhållningssätt. Syftet med studien var att bidra med kunskap om specialpedagogers upplevelser och erfarenheter av inkluderande lärmiljöer. Med hjälp av en kvalitativ metodansats och en tillämpning av ett målinriktat urval genomfördes åtta semistrukturerade intervjuer med specialpedagoger verksamma i grundskolan. Den insamlade empirin transkriberades och därefter analyserades och sorterades empirin utifrån en temaanalys. Resultatet har analyserats i relation till tidigare forskning och med stöd av studiens teoretiska utgångspunkter som utgår ifrån Göranssons och Nilholms (2013) definition av begreppet inkludering, samt Nilholms (2005) beskrivningar av tre specialpedagogiska perspektiv. Studiens övergripande slutsats är att det finns ett behov av en samsyn kring begreppet inkludering och att vilka specialpedagogiska perspektiv skolor utgår ifrån påverkar utformningen av inkluderande lärmiljöer.

Åtgärdsprogram består av två delar, där skolpersonal skriver ner elevens behov av det särskilda stödet samt åtgärder. Åtgärdsprogram används som ett stöd i genomförandet av den pedagogiska verksamheten för att eleverna ska nå målen inom utbildningen. Men forskningen visar också att en av det viktigaste åtgärderna för att stödja barn i svårigheter är ett fördjupat samarbete mellan lärare och vårdnadshavare. Syftet med den här studien är att undersöka hur elevens behov beskrivs i åtgärdsprogram och analysera hur det överensstämmer med Skolverkets allmänna råd som utgavs år 2014. Med hjälp av tjugotvå åtgärdsprogram från en gymnasieskola har en tematisk innehållsanalys genomförts. Den tematiska analysen visar att skolpersonal beskriver elevens behov på ett sätt som inte överensstämmer med Skolverkets allmänna råd exempelvis när det handlar om elevens svårigheter. Däremot framkommer det att skolpersonal använder sig av både det relationella och kategoriska perspektivet i åtgärdsprogrammen, men det kategoriska perspektivet ser ut att dominera. Ytterligare forskning behövs för att exempelvis undersöka varför det finns en skillnad mellan det som skrivs i åtgärdsprogram jämfört med vad Skolverket (2014) anger ska finnas i åtgärdsprogram enligt elevens behov.

Syftet med vår studie är att undersöka hur grundskolor i två kommuner identifierar och beskriver det stöd som utformas för att möta läs- och skrivsvårigheter hos två distinkta elevgrupper, flerspråkiga- samt integrerade elever, alltså elever med intellektuell funktionsnedsättning (IF) som inkluderas i grundskoleklass. Studien är uppdelad i två delstudier som undersöker varje grupp separat och belyser relevanta delar i den specialpedagogiska verksamheten. I analysens diskussion kontrasterar dessa mot varandra. På så sätt synliggör vi och förmedlar utmaningar inom specialpedagogiken. Med vår studie vill vi även bidra till mer kunskap om identifiering av samt stöd till flerspråkiga- och integrerade elever genom att undersöka hur arbetet organiseras på skolorna. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med 8 pedagoger för att ge inblick i skolvardagens komplexitet kring dessa två olika elevgrupper. För att snäva in och avgränsa studiens syfte utifrån våra två breda målgrupper valdes fenomenografi som analysmetod.  Studiens teoretiska ansats är Nilholms (2020) tre specialpedagogiska perspektiv, nämligen det kategoriska-, det kritiska- samt dilemmaperspektivet. Empirin tyder på att det kategoriska perspektivet är vanligt förekommande vid beskrivningar av utformande av stödåtgärder och det kritiska lyfts som en viktig faktor i utformandet av en inkluderande lärmiljö. Dilemmaperspektivet uppträder som tydligt hos alla respondenter vid arbete med identifiering av elevgrupperna samt i fråga om samarbete med modersmålslärare samt studiehandledare. Även respondenternas beskrivningar av konflikter, spänningar och avvägningar på arbetsplatsen mellan olika pedagoggrupper med skilda ansvarsområden tolkar vi som ett dilemma. Implikationer för detta kommer att diskuteras.

Kraftigt försämrade skolresultat i internationella kunskapsmätningar som PISA (Programme for International Student Assessment) och PIRLS (Progress in International Reading Literacy Study) har lett till en förstärkning i skollagen som heter Läsa, skriva, räkna-garantin (SFS 2010:800 3 kap §4). Den tillagda paragrafen handlar om att ge elever rätt stöd i rätt tid. Syftet med studien är att undersöka hur verksamma speciallärare och specialpedagoger beskriver sin roll i arbetet med att uppfylla läsa- och skriva-delarna i garantin med fokus på samråd. Vi vill bidra med kunskap om hur samrådsarbetet organiseras, vilka utmaningar som finns och vad som fungerar bra. Studien har en kvalitativ forskningsansats och utgår från enskilda semistrukturerade intervjuer. Vi har intervjuat tio respondenter, sex är utbildade speciallärare med inriktning språk, skriv- och läsutveckling och fyra är utbildade specialpedagoger som arbetar inom förskoleklass upp till årskurs tre. Resultatet visar att alla ställer sig positiva till garantin och att det har givit ett kvalitetsarbete med årshjul och centrala elevhälsans mall som är underlag på grupp och individnivå. Det finns även hinder som tid och brist på engagemang från rektor som påverkar arbetet med att genomföra och höja kvaliteten med garantin. Framgångsfaktorer som kom fram i studien var att det blev ett kollegialt lärande kring stödinsatser och utveckling av undervisningen och lärmiljön på gruppnivå vilket lett till ett mer relationellt synsätt bland lärarna i stället för att ha ett kategoriskt individfokus. Arbetet med samråd visade sig också leda till ett bättre samarbete mellan speciallärare, specialpedagog och lärare där den specialpedagogiska kompetensen ges utrymme att ägna sig åt främjande och förebyggande skolutvecklingsarbete gällande insatser som gynnar elevernas läs- och skrivutveckling. Med utgångspunkt av de specialpedagogiska perspektiven synliggörs en förändring av synen på undervisning, lärmiljön och stödinsatser för att höja måluppfyllelsen i svenska.

Syftet med studien är att belysa hur anpassningar i lärmiljön kan främja språkutvecklingen förelever i svårigheter med de exekutiva förmågorna. Studien utgår från ett specialpedagogisktperspektiv med stöd utifrån Antonovskys salutogena teori Känsla Av SAMmanhang (förkortatKASAM) som utgår från begreppen: begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Genom attgöra en kvalitativ studie med halvstrukturerade intervjuer kan en djupare förståelse för vilkaanpassningar och former av särskilt stöd de intervjuade personerna känner till och hur deanvänds i praktiken erhållas. De intervjuade personerna består av en barnskötare, engrundskollärare år 1-3, en biträdande rektor, en speciallärare med inriktning tal- ochspråkstörning, en resursassistent/barnskötare med inriktning barn med behov av särskilt stödsamt en grundskollärare med fritidspedagogexamen i grunden. Förskolan som ingår i studienär en renodlad 5-års avdelning. Samtliga 6 informanter arbetar på ett mångkulturellt område såatt arbeta språkutvecklande ses som en självklarhet. Resultatet av studien visar att tidigt stöd,goda relationer och en anpassad lärmiljö är nyckelfaktorer för att främja elevers språkutvecklingoch kompensera svårigheterna med de exekutiva förmågorna. Intervjuerna visar också på attkartläggningsarbetet är ett bra verktyg för tidig upptäckt och därmed anpassat stöd. Äveninformanternas medvetenhet om lärmiljöns betydelse för språkutvecklingen liksom att tahänsyn till elevens kognitiva nivå för att arbeta därifrån och samtidigt utveckla sitt språk sessom avgörande faktorer.

Syftet med studien var att ge en bild av hur yrkesprofessionerna förskollärare respektivespecialpedagoger resonerar kring kartläggningens roll i förskolan. Den teoretiskautgångspunkten var Nilholms tre perspektiv på specialpedagogik som benämns detkompensatoriska-, kritiska- och dilemmaperspektivet. Studien utgick ifrån fyraforskningsfrågor och genomfördes med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Sammanlagtgenomfördes åtta intervjuer som inkluderade fyra förskollärare och fyraspecialpedagoger. Data i respektive delstudie analyserades enskilt med stöd av tematiskanalys. Resultatet visade att förskollärare och specialpedagoger hade svårt att formulera endefinition av begreppet barn i behov av särskilt stöd. Utifrån pedagogernas resonemangframkom det att samtliga specialpedagogiska perspektiv cirkulerar i förskolan. Det blevsynligt att det är svårt för förskollärarna att identifiera barn i behov av särskilt stöd utan attde bedöms. En slutsats är att bedömningar är nödvändiga men att de kräver ett etisktförhållningssätt för att undvika negativa konsekvenser. Förskolans läroplan behöver ocksåbli tydligare för att identifieringen av vem eller vilka som är i behov av särskilt stöd ska blimer likvärdig.

Vi har i detta arbete undersökt hur pedagogiska utredningar utförs på två skolor i två kommuner. Syftet är att, ur ett specialpedagogiskt och sociokulturellt perspektiv, beskriva hur de pedagogiska utredningarna genomförs samt belysa hur skolornas specialpedagoger arbetar med pedagogisk utredning kopplat till styrdokument, aktuell forskning, litteratur samt teoretiska perspektiv. Vi belyser pedagogisk utredning på organisations-, grupp- och individnivå. I vår undersökning utgår vi ifrån fyra teman; motiv till pedagogisk utredning, genomförande av pedagogisk utredning, möjligheter och hinder samt vilka konsekvenser pedagogisk utredning får för eleven.Till grund för den empiriska undersökningen ligger fyra intervjuer med specialpedagoger som arbetar på två skolor och dokumentanalys av åtta pedagogiska utredningar. Vi kan i vår undersökning se att de pedagogiska utredningarna skiljer sig åt i utformning och innehåll. Bilden som vi får är att specialpedagogerna i vår studie saknar riktlinjer för hur pedagogisk utredning ska genomföras. Vi ser vidare att det finns en tendens att se svårigheter på ett individuellt plan och utan samspel med lärandemiljön.

AbstractBauer, Petra, Johansson, Petra (2012). Handlingsplan som pedagogiskt verktyg i förskolan – ur ett specialpedagogiskt perspektiv (Actionplan as a pedagogical tool in pre-school - from a special education perspective). Specialpedagogprogrammet, Skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö högskola. BakgrundKravet på dokumentation i förskolan synliggörs i Lpfö- 98, rev. 2010. Vi ser att det i förskolan idag finns mer eller mindre standardiserade verktyg att använda sig av. Handlingsplanen är en form av dokumentation. Vi är intresserade av om handlingsplanen är ett verktyg som främjar inkluderande miljöer, eller om de leder till en normaliserande syn på barn och barns utveckling. SyfteSyftet är att studera om handlingsplaner leder till verksamhetsutveckling som möter alla barn där de befinner sig i sin utveckling. Vi vill studera om och hur organisationen av verksamheten påverkas av hur vi ser på och bemöter barnet. Utifrån de specialpedagogiska perspektiven kan vi synliggöra hur samtalet inverkar på våra bilder av barnet. Vi vill studera på vilket sätt rådande perspektiv påverkar val av åtgärder. Likaså vill vi synliggöra specialpedagogens möjligheter att bedriva ett proaktivt arbete utifrån arbetet med handlings- planer. Ett arbete där barnets behov ses i relation till den förskolemiljö det befinner sig i.Teoretisk ramStudiens teoretiska inramning utgörs av det sociokulturella perspektivet som sätter samspelet i fokus. För att ytterligare synliggöra och förstärka det sociokulturella perspektivet tar vi stöd av de specialpedagogiska perspektiven.MetodDå vi vill undersöka specialpedagogers erfarenheter och upplevelser har vår studie en kvalitativ ansats. Den består av semistrukturerade intervjuer med åtta specialpedagoger. Som ett led i att öka vår egen förståelse, inledde vi studien med en materialinsamling. Materialet består av 21 handlingsplaner som vi studerat. Resultat med analysVårt resultat visar att arbetet med handlingsplaner inte är en isolerad företeelse, utan en lång process. Vidare ser vi att samtalet är ett betydelsefullt verktyg för specialpedagogerna. Det visar sig framför allt när pedagoger ska göras delaktiga och när svårigheter ska identifieras. Det finns omständigheter som har betydelse för om handlingsplanen leder till verksamhetsutveckling som möter alla barn. En viktig aspekt handlar om specialpedagogerna får möjlighet att samtala med hela arbetslag, och inte enbart en ansvarspedagog. Andra aspekter handlar om utbildningsnivån hos pedagogerna och om hur stor personalomsättningen är. Handlingsplaner som är tydliga, konkreta och bygger på pedagogers kunskaper och delaktighet är mest verkningsfulla.KonklusionDen specialpedagogiska forskningen, både gällande verksamhet och specialpedagogens roll, inom förskolan är begränsad. Vi ser därför vår uppsats om handlingsplanen som verktyg som ett betydelsefullt bidrag. ImplementeringMed utgångspunkt i vår studie ser vi möjligheter för specialpedagoger att bedriva ett proaktivt arbete som en del i processen med handlingsplaner. Genom att bedriva utvecklingsarbete och kontinuerlig handledning, ser vi möjligheter med att höja kvaliteten på verksamheten. En allmän kvalitetshöjning ser vi gynna hela verksamheten, och framför allt barn som anses vara i behov av särskilt stöd. Nyckelord: Barn i behov av särskilt stöd, dokumentation, förhållningssätt, förskola, handlingsplan, inkludering, specialpedagogiska perspektivPetra BauerExaminator: Kristian LutzPetra JohanssonHandledare: Anna-Karin Svensson