<p>I en longitudinell fallstudie har jag undersökt språkutvecklingen hos en vuxen inlärare av svenska som andraspråk. Intervjuerna utfördes vid tre tillfällen: 2003, 2004 och 2007. Ur intervjumaterialet studerades några typer av nominalfraser och några syntaktiska strukturer och resultaten diskuterades utifrån ett processbarhetsteoretiskt perspektiv. Resultaten visar att andraspråksinläraren pendlar mellan nivå fyra och nivå fem enligt processbarhetsteorin, men de visar också att det krävs djupare studier av hans andraspråk för att ge en mer sammansatt bild av hans andraspråk.</p>

<p>Syftet med studien är att undersöka hur tre svensklärare ser på sitt yrke. Hur beskriver de sin uppgift, sin kompetens och sin arbetssituation? I den första delen studeras vad som enligt lärarna är svenskämnets mest centrala innehåll och hur de ser på sin egen roll. Den andra delen handlar om lärarnas erfarenheter av utbildning och deras syn på kompetensutveckling. I den tredje delen studeras hur lärarna upplever sin egen arbetssituation. Undersökningen baseras på kvalitativa intervjuer med tre kvinnliga lärare i grundskolan. Samtliga lärare anser att svenskämnets främsta uppgift är att ge eleverna goda kunskaper i tal och skrift. Lärarnas ambition är att väcka intresse för ämnet och stimulera elevernas fantasi. De menar att goda ämneskunskaper, engagemang och intresse för det egna ämnet är en förutsättning för att motivera eleverna. Kontinuerlig vidareutbildning är enligt lärarna av stor betydelse, och de efterlyser främst utbildning i att arbeta med och bemöta elevernas förändrade språkbruk. Samtliga lärare ger uttryck för att de trivs med sitt yrke. Arbetslaget beskrivs som en resurs, både kunskapsmässigt och socialt. Samtidigt upplever lärarna att arbetssituationen är pressad. Stora klasser och elever som inte når målen gör att de ofta känner sig stressade. Det finns inte tillräckligt med tid för eleverna, och det finns heller inte tid för egen återhämtning. Samtliga lärare önskar fler lärare i skolan och att samarbetet mellan arbetslagen utvecklas ytterligare. De anser också att skolans personal bör samverka med hemmen i större utsträckning.</p>

<p>Gemensamt för oss tre studerande och verksamma pedagoger är att vi anser att barnlitteratur är ett intressant hjälpmedel i vår yrkesutövning. Efter att vi tagit del av en studie som docent Ann-Katrin Svensson genomfört där det framkom att läsning inte är så prioriterad i verksamheten som pedagogerna själva trodde, väcktes vår nyfikenhet över att försöka ta reda på vilken funktion barnlitteratur har i förskolan. I vilken omfattning och på vilket sätt har läsning och barnlitteraturens olika former betydelse i verksamheterna? För att få ett så brett underlag som möjligt valde vi därefter att göra en kvantitativ enkät undersökning på några förskolor i Växjö.</p><p>Genom litteraturstudier har vi fått kunskap om att när barn tidigt får möjlighet att umgås med böcker tillsammans med vuxna, läsa, samtala och i andra former, medverkar detta till att både barnets språk, ordförråd, begrepp och sociala träning utvecklas. Vilket alla barn, och speciellt barn med svenska som andraspråk och språksvaga barn har stor glädje och nytta av. Detta stämmer väl överens med vad vi kommit fram till i undersökningen. Pedagogerna anser och påtalar att barnlitteratur har en viktig funktion för barns språkutveckling. Dessutom är pedagogernas syfte med användning av barnlitteratur i verksamheten att den ska vara underhållande, kunskapsförmedlande samt har den en avkopplande funktion.</p>

<p>This analysis deals with the difficulties in translating a medical text from English into Swedish. As primary source, I have used a British textbook about geriatrics called Nursing Older People which is aimed at university students of nursing. The selected chapter is called Person-centred dementia care written by the authors Sue Davies, Barry Aveyard and Ian J. Norman. The translation difficulties have involved terminology and cultural aspects. This analysis shows how these problems were tackled by studying different translation theories, such as Munday (2001) who refers to Koller’s theory about equivalence and Vinay & Darbelnet’s model of direct translation and oblique translation as well as Ingo (2007) who accounts for text sort conventions.</p><p>The terminological problems involved choosing the most appropriate term for describing diagnosis, diseases, body organs and symptoms. There was a wide variety of terms from old Graeco-Latin terms to English terms coined in the 1990s. Other terms were related to the international field of epidemiology as well as the organisation of care for the elderly, based on the Swedish Social Services Act. A suitable choice was possible by considering aspects like frequent usage of field specific words and collocations in parallel texts.</p><p>The cultural aspects involved cultural references such as differences between Sweden and the UK as for national institutions and organisations. The solution was to find a cultural equivalent or, when this was not possible, explain the term in a footnote.</p>

No description available.

<p>Syftet med denna studie är att undersöka tre gymnasielärares upplevelser av att arbeta genuspedagogiskt med litteratur i svenskundervisningen. Avsikten är även att undersöka om lärarna har en planerad struktur för hur detta bör genomföras samt att undersöka hur de upplever läromedlen som finns på respektives skolor, ur ett genusperspektiv. Arbetet är baserat på tre intervjuer med lärare som är verksamma vid olika gymnasieskolor i en medelstor stad i Sverige.</p><p>Under intervjuerna har det framkommit att de tre svensklärarna i denna undersökning i olika hög grad anser att genusperspektivet är någonting angeläget att arbeta med i undervisningen. Trots detta har inte samtliga en positiv syn på begreppet genus. Att den negativa synen på genusperspektivet beror på rädsla inför att förändra den egna uppfattningen av könsroller är en möjlighet. Hur strukturen för den genuspedagogiska undervisningen bör te sig skiljer sig mellan de tre lärarna. Två av dem förespråkar en integration av genusperspektivet i övrig undervisning medan den tredje läraren anser att ett temaarbete är att föredra. Vad som är mest påtagligt i denna studie är att männens perspektiv saknas. Lärarna talar mycket om kvinnoroller samt kvinnohistoria, men utelämnar till viss del männens könsroller och historia i sin undervisning. Genusperspektivet inbegriper bägge könen, men lärarna i studien verkar i det närmaste förknippa genusperspektivet med ett feministiskt perspektiv. Samtliga lärare anser att det är en underrepresentation av kvinnor i de läromedel som skolan tillhandahåller. Möjligtvis ligger deras fokus på kvinnors historia inom litteraturen som grund för att uppväga den förringning som finns i läromedlen.</p>

No description available.

No description available.

<p>Syftet med denna studie är att undersöka skillnader i hur manliga och kvinnliga författare presenteras i läromedlet Den levande litteraturen, för att se om det lever upp till läroplanens mål om att skolan skall förmedla jämställdhet. Janssons lärobok från 1995 är ett vanligt förekommande läromedel och passar därför bra för en kvalitativ analys av hur isärhållandet av män och kvinnor verkställs och vilka normer som tillämpas vid bedömningen av författarskapen. Textanalysen är inspirerad av Williams studie från 1997 och har även Hirdmans teori om genussystemets två principer som utgångspunkt. Resultaten visar att läroboken bidrar till att bekräfta och förstärka dikotomin och hierarkin, det vill säga att isärhålla kvinnor och män och framhålla mannen som norm, med vilken kvinnan jämförs. Slutsatsen blir att det finns stora skillnader mellan läroboken Den levande litteraturen och läroplanens mål om att förmedla jämställdhet och låta undervisningen spegla både manliga och kvinnliga perspektiv.</p>

<p>In this essay I look at J.M Coetzee’s Disgrace from a rather different perspective. I argue that, despite his less than heroic attributes, David Lurie is the protagonist of an adventure and follows Joseph Campbell’s pattern of the hero’s ditto. Furthermore, the goal of David Lurie’s journey lies in self-realization and self-reinvention, which is not typical for the hero’s journey. The Ultimate Boon is usually something else but different times call for different heroes. In J.M. Coetzee and the Ethics of Reading, Derek Attridge suggests that David Lurie grows on the reader throughout the novel and is a better person at the end (Attridge 183). This indicates that David Lurie goes through a process personally that changes him in a positive direction. Besides Campbell’s theory, the theories of Propp and Stanford are presented and put to good use as theoretical background. Since this essay deals with both narratology and structuralism I provide short explanations of these two branches of literature criticism as presented in Peter Barry’s Beginning Theory. I then discuss relevant passages from Disgrace in connection with the different stages of the hero’s journey as described by Campbell. I do so in the order they are presented in Campbell’s book.</p>