Syftet med denna studie är att genom ett stadsplaneringsperspektiv undersöka de åtgärder som har vidtagits på centrala Drottninggatan efter fordonsattacken som inträffade där i april 2017. Studiens forskningsfrågor rör hur fordonsattacken har påverkat upplevelsen av trygghet på centrala Drottninggatan, hur allmänhet, kommunpolitiker och tjänstepersoner i Stockholms stad förhåller sig till de vidtagna åtgärderna, samt huruvida dessa åtgärder kan tillämpas även i resten av innerstaden för att försvåra fordonsattacker mot allmänheten. För att besvara dessa frågor har ett teoretiskt ramverk konstruerats, som utgår från forskningsfälten situationell brottsprevention, urban resiliens och miljöpsykologi. I en strävan efter att nå allmänhet, politiker och tjänstepersoner, har denna fallstudie begagnat såväl kvalitativa som kvantitativa ansatser. Mer specifikt har sex intervjuer med tjänstepersoner och politiker i kommunen genomförts, 150 enkätsvar insamlats från allmänheten på Drottninggatan och en webbenkät skickats till ledamöterna i kommunfullmäktige. Studiens resultat och slutsatser är att fordonsattacken har påverkat trygghetsupplevelsen på centrala Drottninggatan negativt hos respondenterna från allmänheten och kommunfullmäktige, att upplevelserna är ojämnt fördelade över studieområdet, att konsensus saknas bland beslutsfattare och verkställare om ändamålet med de vidtagna åtgärderna, och att dylika åtgärder har potential att försvåra fordonsattacker på centrala Drottninggatan och andra specifika platser – men sannolikt inte i innerstaden som helhet.

Motoriserad trafik är i ständig utveckling samtidigt som nya innovationer inom trafiken gör anspråk på det befintliga vägnätet. Något som studeras noggrant är hur den autonoma fordonsflottan ska kunna integreras in i samhället i samband med att den manuellt manövrerade fordonsflottan avvecklas. Nya möjligheter skapas vid ny teknik och effekten av autonom teknik visar på en förändrad markanvändning jämfört med vad samhället har idag, koncentrerat på centrala delar av städer. Högre precision, mindre säkerhetsrisker och ett effektivare rörelsemönster kan i helhet ge möjligheter till ett mindre behov av ytor avsedda för motoriserade fordon. Examensarbetet syftar på att studera hur markanvändningen i städer påverkas av en eventuell autonom fordonsflotta. En fördjupning sker i nya behov och strukturer som kan komma att uppstå av att en ny teknik integreras i samhället. Slutligen sker det en analys angående vilken automatiseringsgrad som krävs för att nya strukturer och resultat ska uppstå. Studien baseras på en kvalitativ metod där insamlade fakta sker på två sätt. En litteraturstudie som står i grund för majoriteten av den vetenskapliga fakta i studien samt en intervjustudie för att understryka och stärka den information som tagits in. Litteraturstudien genomfördes genom att studera vetenskapliga artiklar och rapporter tagna från hemsidor som Researchgate, Google Scholar och Universitetsbiblioteket LTU. Intervjustudien gjordes i samband med litteraturstudien och efter. Frågeformuläret indelas i 4 olika huvuddelar och antalet frågor under varje huvuddel varierar mellan 2 och 4 med totalt 14 frågor. Huvuddelarna är autonoma fordon in i samhället, autonoma fordons påverkan på mark, autonoma fordons fördelar och nackdelar samt autonoma fordon och parkering. Som avslutande del i studien sker det analyser och slutsatser av den framtagna fakta för att vidare se om forskningen är rimlig. Under senare år har tanken om autonoma fordon i samhället blivit annorlunda och forskningen har förändrats betydligt med ett större fokus på vad som händer härnäst och inte vad som kan ske om autonoma fordon blir verklighet i större skala. Idag sker det mycket forskning kring infrastrukturen och hur den kan integreras med en eventuell autonom fordonsflotta istället för effekterna av en eventuell implementering i större skala i samhället. Trots detta finns det forskning som visar på att yta avsedd för motoriserade fordon frigörs vid en framtida implementering. Mycket pekar speciellt på att parkeringsyta kommer förändras och ge upphov till nya möjligheter för människan, där utformningen av sociala ytor ämnade för människan är att tillgå. Automatiseringsgrader påverkar även hur nya strukturer behöver utformas. SAE-skalan används vid forskning om autonoma fordon och denna studie kommer fokusera på nivå 3 och högre eftersom vägnätet idag präglas av autonoma fordon på nivå 3 och lägre. Större skalor i samället med nivå 3 och högre kan ge upphov till nya resultat och strukturer där fokus ligger på förändringar i vägnätet samt ytor avsedda för just motoriserad trafik. Det lägger grunden till att studien valt denna fokusnivå, mest intressant för framtiden.

Syftet med denna uppsats är att beskriva samt analysera hur och varför verksamheter i Uppsala stadskärna förändrats från år 2004 till år 2021. Detta skapar en utgångspunkt och används sedan för att diskutera stadskärnans förändrade funktion i nutid och framtid. I uppsatsen används Uppsalas stadskärna som empiriskt exempel. För att besvara syftet har fler kvalitativa metoder använts för att induktivt angripa ämnet från olika vinklar. Den empiriska grunden för analysen är insamlad via observationer, litteratur, artiklar och intervjuer. Resultatet som presenteras är att Uppsala stadskärnas innehåll har diversifierats och moderniserats. E-handeln, externa köpcentrum och förändrade konsumtionsmönster har krävt denna förändring hos både stadsplaneringen och verksamhetsägare för att city ska hållas levande. Stadskärnan och dess verksamheter har genomgått en evolutionär period, där de verksamheter som inte anpassat sig efter samtidens konsumtionsklimat har sållats bort och ersatts av nya verksamhetstyper. Förändringen har skapat ett nytt utseende av stadskärnan som fyller fler nya funktioner. De nya trenderna i stadsfunktionen har en karaktär av beblandning, kvalitet och flexibilitet; dessa erbjuder ett komplement till staden som handelscentrum. Den nya stadsfunktionen är nu även en mötesplats för rekreation och nöje.

The purpose of the study is to gain an understanding of and analyze how a municipality can control the new construction of a district that has not previously been regulated by a detailed planned area. This was investigated based on a new construction in the district Ranagård, which is located in Halmstad municipality. The area has not been planned in detail and has a vision of being a sustainable district, where the main focus is om social aspects in the form of reduced segregation and design of the area. How the management has been has been analyzed based on both Halmstad municipality ́s and the developer ́s perspective. Furthermore, the extent to which the municipality ́s governance can be conveyed down to the developers and how they deal with this governance internally is examined. The study is based on two main theories, firstly Robert Simon ́s levers of control, which is a control model that is divided into four different aspects of control. These are belief system, boundary system, diagnostic control system and interactive control system. The second theory on which this study is based is how strict or loose the control of a management control system (MCS) can be and what incentives there are for this. By connecting the given theories, an analysis model was created that examined the municipality ́s use of the various aspects of Simon ́s levers of control and how these aspects were used strictly or loosely within the Ranagård project. Using a deductive approach, semi-structured interviews were constructed as the qualitative method. All four respondents were experienced in the construction industry, three of whom work as clients of the Ranagård project. The Fourth respondent is a municipal development engineer who is this study represents Halmstad municipality ́s governance together with the Future Plan 2050 and the plan description available in Ranagård. The result shows that Halmstad municipality has governed with all of the different aspects from Simons levers of control, and this has affected the developer ́s freedom to implement their internal governance. The result also shows that in the Ranagård project, all aspects of Simons levers of control worked in synergy.

Med en ökad urbanisering och en klimatkris världen över utmanas Sveriges kommuner att expandera på ett hållbart sätt. Syftet i denna studie är att undersöka vilka målkonflikter som kan uppstå mellan de olika dimensionerna av hållbarhet under planeringen av nya stadsdelar samt hur dessa hanteras. Genom en fallstudie av Rosendalsområdet i Uppsala kommun undersöks detta med avstamp i de tre hållbarhetsdimensionerna ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet genom en dokumentanalys av ett planeringsdokument samt intervjuer med sex olika nyckelpersoner från kommunen. De arbetade utifrån planeringsdokument snarare än direkt utifrån hållbarhetsmål kring dimensionerna. Däremot genomsyrade hållbarhetstänket hela processen och därmed även planeringsdokumenten. Deras huvudsakliga mål är att bygga stad men detta görs inom befintliga ramverk och enligt de regler som finns. Rosendalsutbyggnaden var ett väldigt stort projekt så det fanns konflikter och exempel på där hållbarhetsdimensionerna gick emot varandra, men dessa var anmärkningsvärt få. Dessutom var konflikterna så små att de för det mesta kunde lösas internt av tjänstepersonerna som arbetade med planerna. Sammanfattningsvis fungerar Rosendal som ett exempel på hur enkelt det kan vara att planera för stadsutveckling i ett område med goda förutsättningar, i vilket man ändå behöver ta hänsyn till ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet.

Denna studie undersöker hur det subarktiska klimatet påverkar stadsgestaltningen i nordliga städer, med fokus på utmaningar kopplade till det mörka och kalla vinterlandskapet. Studien utforskar även klimatförändringens inverkan och de nya designkrav detta kommer att ställa på utformningen av subarktiska städer.  Genom en litteraturstudie har klimatförhållandena i subarktiska städer och klimatförändringens potentiella effekt på dessa undersökts, med Kiruna som exempel. Ämnen som lokal- och mikroklimat samt klimatanpassad stadsgestaltning i subarktiska klimat har även utforskats för att skapa en förståelse för de planeringsförutsättningar och gestaltningsstrategier som präglar nuvarande stadsgestaltning i subarktiska miljöer. Resultaten från denna studie ligger till grund för de gestaltningsprinciper och strategier som sedan integrerades i ett gestaltningsförslag för Kiruna.  Studien visar att det subarktiska klimatet i Kiruna förväntas bli allt varmare och blötare. Dessa förändrade klimatförhållanden kommer att ha betydande konsekvenser, som en ökad upplevelse av mörker och ett halkigare markunderlag under vintern, samt en ökad dagvattenavrinning året runt. Framtida stadsplanering kommer därför att behöva ta hänsyn till dessa förändringar och utforma städer på ett sätt som hanterar och motverkar effekterna av dessa nya klimatförhållanden.

Barn och unga under 18 år motsvarar en femtedel av Sveriges befolkning. Deras deltagande i fysisk planering rör sig därmed i högsta grad om en demokratifråga. Efter att barnkonventionen år 2020 erhöll ställning som svensk lagstiftning befästes barns rätt att påverka i alla frågor som rör barnet, och få sin åsikt respekterad. Enligt en av SKR nyligen sammanställd forskningsöversikt räknas dock barn som en grupp som marginaliseras i den fysiska planeringen. Syftet med det här arbetet är att bidra med inblick i de ömsesidiga utbyten som medborgardialoger med barn innebär, och förhoppningen är att på så vis uppmuntra fler att aktivt arbeta för att realisera barnkonventionens artiklar inom fysisk planering.   Målet med arbetet är att besvara vad det är för sorts kunskap som barn kan bidra med, och hur den kunskapen sedan kan tillvaratas i den ordinarie planprocessen. Dessutom utforskas vad som är viktigt för processledare att tänka på under dialogarbetet med barn. För att lyckas ge svar på frågeställningarna genomfördes en fallstudie av ett nyligen genomfört dialogprojekt. Dialogen hade genomförts inom ramen för projektet Våra Rum, tillsammans med elever i klass fem på Brålandaskolan i Vänersborgs kommun. Inom ramen för fallstudien genomfördes tre intervjuer; en med projektets processtöd, och en med vardera processledare. Därtill genomfördes en intervju med en sakkunnig, med många års erfarenhet av dialogarbete med barn och unga. Resultatet visar att den kunskap barn bidrar med är hur de använder en plats, hur de rör sig, vad de gillar med en plats, vad de ogillar, och vilka behov som finns. Tack vare barnens perspektiv får planeraren en djupare förståelse för platsen. Huruvida ansvarig planhandläggare måste vara med i dialogarbetet med barn är något som har diskuteras av alla respondenter, och även sinsemellan författarna till denna studie. En slutsats som dras är att det inte alltid är lämpligt att ansvarig planhandläggare är delaktig i själva dialogen med barn. Det har dock konstaterats att det är viktigt med ett nära samarbete mellan processledaren och planhandläggaren, för att barnens kunskap ska kunna tillvaratas på bästa sätt. Därtill visar resultatet att det är viktigt med en öppenhet i dialogarbetet. Dels att processledarna är öppna i dialogen med barnen och dels vikten av en öppen, transparent process. En transparent process innebär att alla deltagare är medvetna om sina rättigheter att påverka, och om hur deras kunskap och åsikter avses att användas i planarbetet. Dessutom innebär en transparent process kännedom om vem som är ansvarig för genomförandet av dialog och återkoppling, samt för att resultatet implementeras i den ordinarie planprocessen. / Children and young people under the age of 18 represent one fifth of the Swedish population. Their participation in spatial planning is most certainly a question of democracy. In 2020, Convention on the Rights of the Child became Swedish law, which entails a right for all children to express their views in all matters affecting the child, and the views of the child being given due weight. A recently published review from SKR, stated that children as a group are being sidelined in spatial planning. The purpose of this study is to contribute with an insight to those mutual exchanges in dialogues with children and hoping to encourage more planners to actively work to implement the articles of Convention on the Rights of the Child regarding spatial planning.  The aim of this project is to answer the question of which kind of knowledge children can contribute with, and in which way this knowledge later is applied in spatial planning. Furthermore, what is crucial for the process manager(s) to contemplate during a dialogue with children, are explored. To be successful in this aim, a case study of a recently completed citizen dialogue with children, was conducted. This dialogue was carried out as part of the project Våra Rum, in association with a group of students in fifth grade at Brålandaskolan, in Vänersborg’s municipality. Three interviews were conducted within the case study: one with each of the process managers, and one with a knowledgeable participating consultant. Finally, an interview was conducted with an expert within the field, with solid experience in managing similar dialogues with children.  The result shows that children contribute with knowledge on how they use a specific area, how they move around, what they like a about a place, what they dislike, and what they need. The planner will receive a deeper understanding for the area through the children’s perspective. Whether the planner in charge needs to participate in the actual dialogue with the children has been discussed in this study. What can be said is that a close relationship with the process manager is necessary, to have the children’s knowledge to be taken care of. In addition, there is an importance of openness in the dialogue. The process managers need to be open minded in the dialogue with the children. Equally important is to have the process itself be open and transparent. In a transparent process all participants should be aware of their rights to make an impact, and in what way their knowledge will be applied in spatial planning. Thereto will transparent processes show who is responsible for implementation of the dialogue and the feedback, and for the result being realized in the regular planning process.

Reuse can have several meanings and be defined in different ways. It is a concept that has been used for centuries in the construction and demolition industry and has always been important but has gained new relevance in our time. The definition of the concept is broad and can be applied to different construction projects, which is why we have chosen to focus on reuse in projects and construction. The possibility of reusing building components is of great importance to the construction industry, and in a society that is constantly evolving and improving, it is necessary to renovate and build new. Considering reuse already in the planning phase can affect both the lifespan and sustainability of buildings and materials. At the same time, it entails new challenges and factors that must be taken into account. So what is the most effective way to build? Is it by utilizing existing resources or by using energy to create something new? This is the central topic of our research on reuse. Our thesis aims to examine the benefits and drawbacks of reuse. We pose questions regarding the preservation of cultural heritage buildings and the value of reuse for all buildings, with economic aspects in mind. During our investigation, we have found that reuse is a phenomenon that is relevant today, although there are concepts and theories that have not been discussed previously. Reuse has indeed been used for centuries in new construction, but it has not had the same value and focus as it does today. Therefore, we find it interesting to compare the advantages and disadvantages in order to draw conclusions. We have chosen to study the issue of reuse of cultural heritage buildings and have specifically focused on a case: the "Spritfabriken" project. We selected this case because it is an ongoing project during the 2020s, with a detailed plan established in 2013, making it relevant to current societal development. We have utilized document studies, qualitative interviews, and overall qualitative methods since it is a construction project under investigation, which excludes quantitative methods. Some of the conclusions presented in the thesis are that reuse is the future and will be used in various types of projects. It involves energy savings, preservation of natural resources and materials, which are crucial factors for why it is not always necessary to build from scratch. We believe that this type of research is important for our future urban planning as it can facilitate making difficult decisions and convey knowledge to future project managers and urban planners. The conclusions we have reached are that reuse is not economically feasible in all situations. Reuse is best when carried out by municipalities and large societal actors such as the state, as for private actors, it becomes more challenging to cover the costs without government support.

Miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö, syftar till att städerna ska erbjuda en hög livskvalitet och att placeringen av byggnader och anläggningar ska ske på ett miljövänligt sätt. Det förekommer en stor mängd miljonprogramsområden i Sverige som har en trafikplanering med fokus på bilen och som bidrar till isolering och dåligt planerade gång- och cykelstråk. Även om ett flertal statliga utredningar finns så försvinner inte problemet. Detta kandidatarbete undersöker hur ett utvalt område kan utformas för att bättre bemöta miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö. Utifrån befintliga förutsättningar och forskning om hur God bebyggd miljö kan uppnås tas fyra planeringsriktlinjer fram. Dessa riktlinjer hanterar temana trafikstruktur, bebyggelestruktur och täthet samt en kompakt blandstad. Utefter dessa riktlinjer tas ett gestaltningsförslag fram över utvalda områden i Rosengård i Malmö stad. Att kombinera God bebyggd miljö Rosengård och miljonprogramsområden kan vara komplicerat. Men med hjälp planeringsriktlinjerna framkommer några punkter där båda sidorna kan kombineras. En förtätning med liknande bebyggelsestrukturen är viktigt, prioriteringen av grönytor samt gång- och cykelstråk behöver gå ihop för att på bästa sätt kunna integrera den nya bebyggelsen. Integreringen av bostäder och blandade funktioner är en viktig punkt som potentiellt kan gynna en God bebyggd miljö. Hur dessa principer och riktlinjer kan anpassas och appliceras i ett komplicerat stadsområde och hur den fysiska planeringen kan hjälpa till är grundläggande för att kunna uppnå miljömålet.

Människor har ett behov av att uppleva behagliga sinnesintryck. Genom att stimulera samtliga sinnen i omgivningen kan människor känna välmående och knyta an till sin livsmiljö. Människan hämtar information om omgivningen genom sina sinnen och därigenom påverkas sinnena av den fysiska miljön. I dagens stadsplanering utformas livsmiljöer främst för att tillgodose synsinnet. Detta innebär att andra sinnesintryck inte tas hänsyn till i samma utsträckning, trots att sinnena hörsel, lukt och känsel är väsentliga för att kunna erbjuda invånarna berikande platsupplevelser som främjar välmående.  Detta kandidatarbete syftar till att undersöka sinnenas betydelse för platsupplevelsen och hur sinnesintryck kan användas inom stadsplanering för att skapa mer trivsamma livsmiljöer. Metoden kvalitativ textanalys används för att undersöka sinnenas påverkan i stadsmiljön och hur dessa faktorer kan användas för att planera för människors välmående. Resultatet presenteras i ett antal universella designprinciper som används för att ta fram ett gestaltningsförslag i Tullparken, Karlskrona. Genom metoden sensory notation framgår Tullparkens nuvarande sinnesupplevelser och vilka sinnesintryck som är önskvärda respektive icke önskvärda i förslaget. Tillsammans med designprinciperna utformas ett förslag som syftar till att förbättra sinnesupplevelsen i Tullparken och därigenom bidra till besökarnas känsla av välbefinnande och trivsel.