Residential segregation is a significant problem in most cities around Sweden. Resulting in political, social, and economic exclusion for citizens that live in residential segregated areas. Therefore, the purpose of this bachelor thesis is to create an increased understanding of what residential segregation means and highlight the consequences, and what it entails for citizens in ethnic and socioeconomic segregated areas. An additional purpose of this study is to examine how citizens in residential segregated neighborhoods experience residential segregation, and how inhabitants experience their citizenship in the context to residential segregation. We have also chosen to study how Västerås and Örebro municipalities designed policies contribute to preventing residential segregation. The chosen methodology for this study is qualitative research interviews. We have chosen to do ten semi-structured interviews, five from each neighborhood. This study has been narrowed down to only research citizens who live in Bäckby and Vivalla and are over the age of eighteen.  The material collected will be analyzed and examined based on the municipal policies and the chosen theories. The chosen theories are citizenship and urban citizenship from Marshall and Bottommore (1992), Ruth Lister (2007), Patricia Burke Wood (2017)  and Gilbert & Phillips  (2003), and residential segregation from the view of Iris Young (1999) and (2002) and Irene Molina (1997). In conclusion, the participants feel that their life opportunities are affected by living in an ethnic-and socioeconomic segregated area, they also express that the opportunities they receive are not equal to people from areas with good conditions. The participants express that their citizenship differs in practice from in theory. An additional conclusion is that the policies were found to be deficient and the municipalities were incapable of not only implementing but also pursuing a strategy, for these reasons, we can not determine if the objectives of the policies were achieved.

Denna uppsats är en kvalitativ studie som består av sex intervjuer med tjejer mellan 15-17 år. Studiens syfte är att utforska dessa tjejers upplevelser av att bo och leva i bostadsområdet Seved i Malmö, vilket är ett av media uppmärksammat bostadsområde. Med hjälp av ett fenomenologiskt samt intersektionellt teoretiskt ramverk analyserar vi informanternas resonemang. I resultatdelen skildras vad som är karakteristiskt med Seved, hur informanterna förhåller sig till ”killgängen” i området, hur de ser på trygghet och otrygghet kopplat till deras bostadsområde, hur de bemöter det dåliga ryktet om Seved samt hur de rör sig i och utanför Seved. Ett övergripande tema som utlästes ur informanternas svar är att Seved präglas av en generell gemenskap i den bemärkelse att ett ”vi” har skapats då området utsätts för stigmatisering. Trots den betonade gemenskapen är det viktigt att lyfta fram att den på ett individuellt plan inte är lika heltäckande och generell. Utifrån informanternas svar framgår det att det råder en tydlig åtskillnad mellan tjejer och killar, exempelvis är det otänkbart för tjejerna att de skulle stå och hänga med killgängen på Seveds gator. Informanterna har en nedlåtande ton då de beskriver killarnas ”hängande på gatan” och påpekar att de själva kan göra något mer meningsfullt med sin tid. Vidare betraktar informanterna Seved som en trygg plats men i deras svar går det även att utläsa att de förhåller sig till en vedertagen sanning om att tjejer i allmänhet måste vara extra försiktiga om kvällarna. Detta visar hur dolda maktstrukturer indirekt påverkar informanternas handlingsutrymme. Ytterligare en slutsats är att informanterna anser att medieskildringen av Seved är snedvriden och överdriven vilket bidrar till att området har fått ett oförtjänt dåligt rykte. / This study is a qualitative study consisting of six interviews with teenage girls between 15-17 years. The aim of the study is to explore these girls´ experiences of living in the neighbourhood Seved in Malmö, which is an area highlighted in the media. With help of a phenomenological and intersectional theoretical framework, we analyze the interviewees’ way of thinking about their neighbourhood. The result describes; what the interviewees´ think is characteristic about Seved, how they relate to the neighbourhoods´ "youth gangs", how they experience the security and insecurity which is associated with their neighbourhood, how they respond to the bad reputation of Seved and how they move in different parts of the city. Our result shows that the interviewees are talking about a widespread fellowship that exists among the residents in Seved. The fellowship becomes strong because of the stigma that area of Seved suffers from, but on an individual level this fellowship is not complete. For example, it appears that there is a clear distinction between girls and boys. The interviewees describe that they look down on the “boys on the street" and point out that they themselves can do something more meaningful with their own time. Furthermore, the interviewees consider Seved a safe place but in their responses there is also an indication of that they take it for granted that girls generally have to be extra cautious at night. This shows how the hidden structures of power indirectly do have a clear impact on the discretionary power of the interviewees. Another conclusion is that the interviewees believe that medias´ portrayal of Seved is distorted and exaggerated, and thus the neighbourhood of Seved has got an undeservedly bad reputation.

Background: The prevalence of psychiatric diagnoses is increasing in society and nurses in somatic care frequently encounter patients with psychiatric diagnoses in their work. Psychiatric- and somatic multimorbidity is common and the nurse is expected to care with aperson-centered and holistic approach for patients in accordance with established documents and laws. Previous research indicates a stigmatization of these patients in society and by the nurses themselves. Aim: The aim of this study was to illustrate nurses’ experiences of caring for patients with psychiatric diagnoses in somatic care. Method: A qualitative literature-based study with eight scientific articles were included and analyzed with Friberg´s description of the five-step model. Results: Three main themes were identified with seven additional subthemes. The nurse’s personal challenges: nurses felt fear and anxiety when caring for patients with psychiatric diagnoses with psychiatric and somatic multimorbidity in a somatic care setting because of the lack of knowledge and trust for the patients. Organizational Barriers: inadequate teamwork and collaboration on and between the units made it difficult. Perceptions of patients: stigmatization and preconceptions by the nurses influenced the care of the patients. Conclusion: It indicates that nurses experience uncertainty in caring for patients with psychiatric diagnoses in somatic care. There is a substantial knowledge gap in the field, and further research is needed for nurses to feel more confident working with patients with psychiatric diagnoses in somatic care. / Personer med psykiatriska sjukdomar är ett ökande folkhälsoproblem. I takt med utvecklingen blir det vanligare att patienter med psykiatriska diagnoser även blir somatiskt sjuka. Sjuksköterskor i den somatiska vården möter därmed ofta patienter med psykiatriska diagnoser i deras arbete. Sjuksköterskan ska bemöta, vårda och behandla patienter enligt de styrdokument och lagar som finns, vilket innebär bland annat att vårda patienten utifrån ett personcentrerat och holistiskt perspektiv. Tidigare forskning visar att sjuksköterskor brister i omvårdnaden av patienter med psykiatrisk och somatisk samsjuklighet, vilket kan bero på kunskapsbrist, rädsla och organisatoriska barriärer. Syftet med examensarbetet är att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med psykiatriska diagnoser inom somatisk vård. En litteraturbaserad studie med kvalitativ metod där åtta vetenskapliga artiklar inkluderades och analyserades utifrån Fribergs femstegsmodell för att undersöka sjuksköterskors subjektiva erfarenheter, känslor och tankar. Resultatet delas upp i tre teman: Sjuksköterskans personliga utmaningar, organisatoriska barriärer och stigmatisering. Samtliga teman går hand i hand och påverkar varandra. Sjuksköterskans personliga utmaningar innefattar rädsla, oro, kunskapsbrist och bristande förtroende för patienter med psykiatriska diagnoser. Rädslan visar sig främst då sjuksköterskan känner att de inte har kontroll över situationen. Detta går hand i hand med den kunskapsbrist som sjuksköterskorna vittnar om. Organisatoriska barriärer i form av otillräcklig teamsamverkan är också bidragande faktorer till svårigheter vid vårdande av somatisk och psykiatrisk samsjuklighet. Den stigmatiserande bild som finns i samhället av personer med psykiatriska diagnoser påverkar patientens möte med vården negativt då förutfattade meningar från sjuksköterskan existerar.  Slutsatsen indikerar på att sjuksköterskor upplever stor osäkerhet vid vårdande av patienter med psykiatriska diagnoser inom somatisk vård. Kunskapsluckan inom området är stor och ytterligare forskning behövs för att sjuksköterskor ska bli trygga i att arbeta utifrån problemområdet.

Humanitarian action faces challenges in engaging with LGBTQI+ people. Research has shown that humanitarian response to LGBTQI+ people are solely studied on the issues around resettlement, migration and legal protection of LGBTQI+ people. This study aims to provide a critical analysis to engagement practices of humanitarian actors with LGBTQI+ people in Hatay, Turkey. In order to explore this engagement, this study asks the role of humanitarian actors in identifying the LGBTQI+ community, the strategies used by the humanitarian actors to support the LGBTQI+ community, the consequences of humanitarian professions’ actions in Hatay, Turkey. This research is based on empirical findings of six semi-structured interviews conducted with LGBTQI+ people and humanitarian professionals. The most significant finding of this study is that humanitarian organizations refrain particularly from engaging with LGBTQI+ people because of the existing primary frameworks between LGBTQI+ people and Syrian community, and also between the Government of Turkey and humanitarian organizations. This leads to increased invisibilities, re-stigmatization and dissociation of LGBTQI+ people from the society.

Suicid är ett folkhälsoproblem i Sverige som skapar ett stort lidande hos de anhöriga som blir kvar. De efterlevande drabbas ofta av psykisk ohälsa som genererar ett ökat behov av hjälp och stöd. Syftet med denna studie är att undersöka professionellas upplevelser av krisstöd till anhöriga vid suicid. Studien är kvalitativ och baseras på tio semistrukturerade intervjuer och en tematisk analys där fyra teman har identifierats. Resultatet visar att krisstöd genom stödsamtal är en viktig och central del i sorgebearbetningen, men också att ämnet suicid fortfarande är ett stigmatiserat ämne i samhället vilket kan förhindra att den efterlevande tar emot hjälp eller själv söker hjälp. En del av ansvaret för att få tillgång till krisstöd ligger hos den efterlevande själv vilket leder till ett mörkertal bland efterlevande som aldrig erhåller något krisstöd trots att behovet föreligger. Dessa fynd ligger i linje med tidigare forskning. Resultatet visar även på att det finns delar inom krisstöd som saknas samt att suicidprevention är en nyckelfaktor för att förebygga att de anhöriga någonsin ska behöva krisstöd. / Suicide is a public health problem in Sweden, which creates major suffering among the people close to the deceased. The bereaved often encounter mental illness which generates an increased need for support. The aim of this study is to examine the professionals’ experiences of existing crisis support after a suicide. This is a qualitative study based on ten semi-structured interviews and a thematic analysis where four themes have been identified. The result demonstrates that crisis support through conversations is an important and central part of the grief process, but that suicide as a topic still is stigmatized in society which can prevent the bereaved from accepting or seeking help. Some of the responsibility to get access to crisis support falls on the bereaved, leading to some of the grieving people never getting access to crisis support even though there is a need for it. These findings are in line with previous research. The result also show that parts are missing within crisis support and that suicide prevention is a key factor to prevent individuals from ever needing crisis support.

Den svenska narkotikapolitiken kännetecknas av stränga förbudslagar som har mött motstånd de senaste åren. Detta eftersom dess effektivitet har blivit ifrågasatt. Målet med denna undersökningen är att undersöka svenska socialarbetares åsikter om den svenska narkotikapolitiken och hur den påverkar deras arbete. Vidare vill vi även se hur socialarbetare ställer sig till en eventuell avkriminalisering av cannabis för eget bruk och hur det hade kunnat påverka deras arbete. Undersökningen består av åtta semi-strukturerade intervjuer med personer som stöter på klienter med missbruk på olika sätt. Resultatet visar att intervjupersonerna anser att narkotikapolitiken bör utvärderas. De anser att den nuvarande narkotikapolitiken är repressiv och straffar mer än den hjälper. Vidare påpekar de att en eventuell avkriminalisering kan gynna brukare- och missbrukare även om det är en komplex policyfråga som måste utvärderas noggrant innan det implementeras. Intervjupersonerna nämner en rädsla för att en avkriminalisering av cannabis för eget bruk hade normaliserat drogen och ökat användningen. Den svenska narkotikapolitiken bidrar även till stigmatisering av brukare- eller missbrukare, något som gör att de ses som avvikare och kriminella och förhindrar dem från att söka hjälp. Vår slutsats är att den svenska narkotikapolitiken i sin nuvarande form måste förändras. Huruvida detta är genom en avkriminalisering av cannabis för eget bruk eller genom att förbättra och göra den nuvarande missbruksvården mer lättillgänglig är något som måste övervägas. / The Swedish drug policy is characterized by strict prohibitionist laws which has seen some resistance in recent years due to questioning of its effectiveness. The aim of this essay is to examine Swedish social workers views regarding the Swedish drug policy and how it affects their work with drug users and drug dependent clients. Furthermore we wanted to see what social workers feel about decriminalization of cannabis for personal use and how it could affect their line of work. The study consists of eight semi-structured interviews with social workers who come across clients with addictions in different ways. The results show that the interviewees believe that the drug policy needs to be evaluated. They believe that it’s currently repressive and punishes more than it helps. Furthermore, they point out that decriminalization can benefit users and drug dependent clients even though it’s a complex policy that must be properly evaluated before implementing. The interviewees mention a fear that decriminalization of cannabis for personal use would normalize the drug and in turn lead to an increased use. The Swedish drug policy is also considered to contribute to the stigmatization of users or drug dependent clients. This in turn leads them to be seen as deviants and criminals, something that prevents them from seeking help. Our conclusion is that Sweden's drug policy, in its current form, needs to change. Whether this is through decriminalization of own use or through improving the accessibility and quality of current drug treatment care is something that needs to be considered.

Syftet med denna c-uppsats är att belysa den diskurs som finns kring ekonomiskt bistånd och individer som erhåller försörjningsstöd i Svenska tidningar. Vidare är det av intresse att undersöka vad diskursen kan få för konsekvenser för individerna i fråga. Metoden som användes för att besvara syftet är kritisk diskursanalys. Efter genomläsning av artiklarna kunde tre teman identifieras och analysen delades därmed upp enligt dessa teman; att Malmö är en generös stad som betalar ut höga bistånd, kopplingar till arbetslöshet och arbetsmarknadsprogram samt slutligen kopplingar till utrikesfödda. Temana analyserades enligt Faircloughs tredimensionella modell. Det som arbetet resulterade i är att bidragstagare stigmatiseras. Diskussionen kring vilka begränsningar och möjligheter bidragstagare har är bristande i svenska nyhetstidningar. Detta eftersom artiklarna använder statistik och rapporter för att snarare rikta kritik mot lokalpolitiken, biståndshandläggare eller individerna som erhåller försörjningsstöd. / The purpose of this paper is to examine the discourse in Swedish newspapers  around financial aid and financial aid recipients. Furthermore it is of interest to examine what consequences this discourse could mean for the individuals in question. The method used to answer the purpose of this paper is critical discourse analysis. After reading the newspaper articles three themes were identified. The analysis was split up into three themes which were that Malmö is a generous city, referencing the amount they pay out in financial aid, that the discourse revolved around unemployment and unemployment programs and mentions of foreign-born individuals. Each theme was analyzed with Fairclough’s three dimensional model. The results show that financial aid recipients are stigmatized. There is limited discussion in Swedish newspapers about the limitations and opportunities that financial aid seekers face. This is because the articles in the newspaper are using statistics and official reports to criticize politicians, socialworkes as well as the financial aid recipients.

Bakgrund: Fibromyalgi är ett primärt smärttillstånd, vilket innebär att smärtan utgör själva sjukdomen. Individer med fibromyalgi drabbas ofta av fördomar och ifrågasättande då sjukdomen inte går att bevisa med blodprov eller röntgen samt frågetecken kring etiologin. Behandling riktad mot sjukdomens orsak finns ännu inte, den behandling som erbjuds är endast symtomlindrande. Sjuksköterskan har en viktig roll i att hjälpa patienten att hitta strategier för minskad smärta, stötta patienten i att identifiera och ägna sig åt hälsofrämjande åtgärder, dela med sig av kunskap och information gällande smärttillståndet samt enligt ordination genomföra farmakologisk och icke-farmakologisk behandling.  Syfte: Syftet var att beskriva personers upplevelser av att leva med fibromyalgi.  Metod: En litteraturöversikt genomfördes baserad på tio kvalitativa vetenskapliga artiklar. Databaserna Pubmed och Cinahl Complete användes till datainsamlingen och resultatet analyserades enligt Fribergs metod.  Resultat: Utifrån dataanalysen framkom fyra huvudteman: kroppen som ett fängelse, en ny identitet, att anpassa sitt liv till sjukdomen och erfarenheter av bemötande. Resultatet visade att fibromyalgi innebar stora förändringar i privatliv, arbetsliv, i relation till andra och i relationen till sig själv.  Slutsats: Bristande bemötande inom vården och begränsningar i vardagen hade störst inverkan på livskvaliteten och skapade isolering, lidande och psykisk ohälsa. Resultatet kan kopplas till bristande kunskap och forskning kring sjukdomen vilket resulterar i en ifrågasättande attityd, stigmatisering och ineffektiva behandlingar. Genom att öka medvetenhet och kunskap inom ämnet kan vården förbättras avsevärt, vilket i sin tur kan leda till en förbättrad livskvalitet för dem som lever med fibromyalgi. / Background: Fibromyalgia is a primary pain condition, meaning the pain constitutes the illness itself. Individuals with fibromyalgia often suffer from prejudice and questioning as the disease cannot be proven by blood tests or X-rays and lack of knowledge regarding etiology. There is yet no treatment for the illness, only symptom relief. The nurse has an important role in helping the patient find strategies for reduced pain, supporting the patient in identifying and engaging in health-promoting measures, sharing knowledge and information regarding the illness and, according to prescription, implement pharmacological and non- pharmacological treatment.  Aim: The aim was to describe people’s experiences of living with fibromyalgia.  Method: A literature review based on ten qualitative scientific articles was conducted. Databases Pubmed and Cinahl Complete were used for data collection and the results were analyzed according to Friberg’s method.  Results: Based on the data analysis, four themes emerged: the body as a prison, a new identity, adapting life to the disease and experiences of social interactions. The results showed that fibromyalgia led to big changes in private life, work life, in relation to others and in relation to oneself.  Conclusions: Inadequate approach in healthcare and limitations in everyday life had the biggest impact on the quality of life and created isolation, suffering and mental illness. The result can be linked to a lack of knowledge and research about the illness, which results in a questioning attitude, stigmatization and ineffective treatments. By increasing awareness and knowledge on the subject, healthcare can be significantly improved, which can lead to an improved quality of life for those living with fibromyalgia.

Bakgrund: Stigmatisering har påtagliga negativa konsekvenser för individer inom autismspektrumtillstånd (AST). De har ett beteende som stämplas som normbrytande eftersom de inte följer de sociala normerna. Det gör att individer inom AST blir exkluderade, stämplade och diskriminerade för att de beter sig annorlunda, jämförelsevis med en “neurotypisk”, en individ utan diagnos inom AST. Dessa negativa stämplar och stereotyper från omgivningen gör att individer inom AST har högre risk att få en psykisk ohälsa än de “neurotypiska” och de hamnar i att stigmatisera sig själva, d.v.s. självstigmatisering. Syftet: Syftet är att ta reda på vilken kunskap som finns kring stigmatiseringsprocessen och stigmatiseringens konsekvenser. Metod: Jag har använt mig av en scoping study för att kartlägga den forskning som har gjorts kring stigmatiseringens konsekvenser för individer inom AST. Resultat: Stigmatisering har negativa konsekvenser för individer inom AST. Deras livsvillkor försämras när de blir stigmatiserade och lever i större utsatthet för exkludering på arbetsmarknaden, bostadsmarknaden, inom vården, ekonomisk utsatthet och socialt utanförskap. De lägger stor vikt på att kamouflera sig i sociala sammanhang vilket ökar risken för utmattning och psykisk ohälsa. Genom kamouflering bidrar det till instabil identitet och lägre självkänsla. Den instabila identiteten medför en sämre självbild och försöker istället att uppfylla de stereotyper som finns kring AST. / Background: Stigmatization has tangible negative consequences for individuals with autism spectrum conditions (AST). They have behavior that is labeled as norm-breaking because they do not follow the social norms. This means that individuals within AST are excluded, labeled and discriminated against because they behave differently, compared to a "neurotypical", an individual without a diagnosis within AST. These negative labels and stereotypes from the environment mean that individuals within AST have a higher risk of getting a mental illness than the "neurotypical" and they end up stigmatizing themselves, i.e. self-stigmatization. The purpose: The purpose is to find out what knowledge exists about the stigmatization process and the consequences of stigmatization. Method: I have used a scoping study to map the research that has been done around the consequences of stigma for individuals within AST. Results: Stigmatization has negative consequences for individuals within AST. Their living conditions deteriorate when they become stigmatized and live in greater vulnerability to exclusion in the labor market, the housing market, in healthcare, economic vulnerability and social exclusion. They place great emphasis on camouflaging themselves in social contexts, which increases the risk of exhaustion and mental illness. Through camouflage, it contributes to a disturbed identity and lower self-esteem. The identity disturbance leads to a worse self-image and instead tries to fulfill the stereotypes that exist around AST.

No description available.