Denna uppsats undersöker varför unga vuxna som vuxit upp i Sverige väljer att delta i anti-rasistiska separatistiska forum för afrosvenskar. Syftet har undersökts genom att ta reda på hur unga vuxna som deltar i forum för afrosvenskar identifierar sig, vilka argument som unga vuxna framhåller till att delta i separatistiska forum specifikt för afrosvenskar samt hur de menar att separatism kan bidra till anti-rasism. Genom kvalitativa semi-strukturerade intervjuer med fem unga vuxna afrosvenskar har datamaterial samlats in. I intervjuerna framgick det att respondenterna utsätts för vardagsrasism såväl som strukturell rasism i samhället. Respondenterna upplever att rasistiska händelser ofta ifrågasätts och tas inte på allvar av icke-svarta. Detta bildar ett utanförskap bland afrosvenska unga vuxna och påverkar deras identifikation då de ständigt förhåller sig till deras hudfärg och ursprung. Av denna anledning upplever respondenterna att de inte passar in i föreställningen av svenskhet och väljer därmed att delta i separatistiska forum på jakt efter en gemenskap med andra afrosvenskar. Denna gemenskap bygger på ett igenkännande av rasistiska händelser som afrosvenskar utsätts för i vardagen. Separatistiska forum ger afrosvenska unga vuxna en plats där de har tolkningsföreträde över hur de påverkas av rasistiskt förtryck och kan på det viset ifrågasätta orättvisa maktstrukturer i samhället.

Sweden identifies itself as one of the world's most equal and equal countries, and within preschool, educators must actively work with the values ​​so that children will gain an understanding of the equal value of people. Research shows that Sweden's self-image has led to the color-blind anti-racism and that the claim of race or skin color has become taboo. This has contributed to a false belief that racism has been left behind, when the focus is on "real racism", there is a risk of making the everyday racism and discrimination to which children are exposed invisible. In our study, race has been treated by preschool teachers from two points of view, one is with color blindness, that skin color is not a factor for discrimination. The second is that race is a social construction, a common consensus whose meaning can be changed through discussion, reflection and action. Previous research shows that preschool teachers are unsure of how to respond to issues regarding racial and ethnic discrimination in preschool. This study is based on a social constructivist perspective where we address the issue of whether skin color is a factor for discrimination in preschool. The study data consists of qualitative interview interviews that have been analyzed in two steps, first through a phenomenographic analysis method, then a social constructivist perspective. The results show that both educators and children are discriminated against on the basis of their race and ethnicity. The majority of respondents did not consider skin color to be a factor in discrimination in preschool. What we found most prominent in the study was that preschool teachers can not always identify situations where racism or discrimination takes place. Our perception of the problem is based on the fact that preschool teachers do not have sufficient tools to deal with and pay attention to racial and ethnic discrimination, which leads to them not gaining enough knowledge to assess when children are discriminated against on the basis of skin color. / Sverige identifierar sig som ett av världens mest jämlika och jämställda länder, och inom förskolan ska pedagoger aktivt arbeta med värdegrunden för att barn ska få en förståelse för människors lika värde. Forskningen visar att Sveriges självbild har föranlett till den färgblinda antirasism och att talan om ras eller hudfärg blivit tabu. Detta har bidragit till en falsk övertygelse om att man lagt rasismen bakom sig, när fokus läggs på den "riktiga rasismen" riskerar man att osynliggöra den vardagliga rasism och diskriminering som barn utsätts för. I vår studie har ras bemöts av förskollärarna  utifrån två ståndpunkter, den ena är med färgblindhet, att hudfärg inte är en faktor för diskriminering. Den andra handlar om att ras är en social konstruktion, ett gemensamt samförstånd vars innebörd går att ändra med hjälp av diskussion, reflektion och agerande. Tidigare forskning visar att förskollärare är osäkra på hur de ska bemöta frågor gällande ras- och etnisk diskriminering i förskolan. Den här studien utgår från ett socialkonstruktivistiskt perspektiv där vi adresserar frågan om  hudfärg är en faktor för diskriminering i förskolan. Studiens data består av kvalitativa intervjusamtal som har analyserats i två steg, först genom en fenomenografisk analysmetod, därefter ett socialkonstruktivistiskt perspektiv. Resultatet visar att både pedagoger och barn diskrimineras utifrån sin ras och etnicitet. Majoriteten av respondenterna ansåg inte att hudfärg var en faktor för diskriminering i förskolan. Det vi fann mest framträdande i studien, var att förskollärarna inte alltid kan identifiera situationer där rasism eller diskriminering försiggår. Vår uppfattning av problematiken grundar sig i att förskollärarna inte har tillräckliga verktyg för att hantera och uppmärksamma ras- och etniskt diskriminering, vilket leder till att dem inte får  tillräckligt med  kunskap för  att bedöma när barn diskrimineras utifrån hudfärg.

Denna uppsats undersöker diskursen kring Black Lives Matter-rörelsen och rasism i svensk nyhetsmedia. Uppsatsens syfte är att undersöka hur Black Lives Matter rörelsen i samband med George Floyds död har framställs i nyhetsartiklar i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet under det senaste året. Uppsatsen syftar även till att undersöka hur artiklarna kan skapa ett narrativ om rasism. Undersökningen har använt sig av textanalysen ur Norman Faircloughs kritiska diskursanalys för att analysera vårt material och utforska våra frågeställningar. Faircloughs kritiska diskursanalys har använts som både metod och teori, och tillsammans med Stuart Halls teori om the other har undersökningen analyserat artiklarnas språk. Den tidigare forskning undersökningen lyft fram fastslår att press och media kan reproducera rasistiska narrativ, samt systematiskt tillskriva antirasism negativa egenskaper förknippade med bland annat brott, konflikt och intolerans. Genom att undersöka hur nyhetsmedia framställer Black Lives Matter-rörelsen och de narrativ om rasism som kan skapas så vill vi öppna upp för diskussion kring hur media kan påverka hur vi som konsumerar texterna därefter tolkar och skapar förståelse kring dessa ämnen.

Då flera tidigare rapporter slagit fast att diskriminering inom skolan återfinns såväl som i läromedel och i skolan som institution så syftar detta arbete till att analysera om även nyproducerade läromedel för grundskolan och gymnasiet, och i detta fall en kursplan från lärarutbildningen, kan sägas bidra till att upprätthålla diskriminerande strukturer. Detta arbete är framförallt inriktat på begrepp som etnocentrism och etnisk diskriminering och förekomsten av dem. Som metod används en innehållsanalys samt en syftesrelaterad analys med exponerande kritik. Arbetet visar att mycket av den kritik som lyftes mot läromedel som var producerade fram till tidigt 2000-tal även är berättigade när läromedel från 2012 analyseras. Det är framförallt närvaron av eurocentrism, strukturell rasism, och etnisk diskriminering som kan sägas skapa maktojämlikheter i läromedlen. Vid analysen av kursplanen så står det också att finna formuleringar som måste anses vara diskutabla. Vidare diskuteras bristen på nyanserade perspektiv och teoribildning i kursplanen. I slutdiskussionen för detta arbete så menar jag att lärarstudenter måste kunna tillgodogöra sig och exponeras för diverse olika begrepp och teoribildningar som rör frågor som etnicitet, strukturell rasism, mångkulturalism, och socialkonstruktivism för att på så sätt kunna bedriva en icke-diskriminerande undervisning. / This paper discuss the presence of ethnic discrimination in newly produced textbooks made for history education. Earlier research on the subject argues that modern schools and educational institutes need to highlight the issue in order to create a non-discriminating education. There is a need to incorporate theories like "Critical race theory" into the curriculums of existing teacher educations.

During 2020, the human rights movement Black Lives Matter, BLM, gathered new momentum after the eight minute recorded murder of George Floyd by an American police officer caught widespread global attention. By the end of the year the BLM protests had spread internationally, with a purpose to most of all bring the issues of structural racism in their own country to the surface. This sparked a debate in Sweden and earlier research show that the dominant understanding of racism is that of racism as individual, caused by certain deviant individuals. The structural understanding of racism, the one where racism is a global power structure, has been on the outer margins of the Swedish debate since the 90’s, but gathered more spread from 2012 and forward thanks to academics and journalists studying post-colonialism, but the individual understanding of racism is still the dominant one. This study aims to analyze and gain a deeper understanding of how ideas are constructed around the understanding of racism in Sweden in relation to BLM and to analyze main arguments and patterns to see if gaslighting is exercised. With structural racism and gaslighting as theoretical frames together with Norman Faircloughs critical discourse analysis as method, the study finds that the debate was still in those two different understandings; questioning discourse and reproducing discourse. Within the questioning discourse, postcolonial ideas and theories were being made, while the reproducing discourse would admit to structural racism in America, but denied its existence in Sweden. They denied structural racism by accusing BLM and the antiracists of importing American “race ideas”, importing a “made up history” to Sweden which are all patterns aligned with gaslighting. Which one of these discourses that will “win” will have an impact on our view of racism and will thus have political, judicial, structural and social consequences along with changes for systems of knowledge and meaning.

Vi kommer i den här uppsatsen analysera Moderaternas och Socialdemokraternas kriminalpolitiska program från 2017 respektive 2018, utifrån ett ”vi och dom” perspektiv. I de flesta europeiska länder baseras segregationen på en uppdelning mellan ”vi” och ”dom”. Språk och tal relaterat till detta förstärker och återskapar uppdelningen samt föreställningar om vitas maktövertag. Vår mening är att det leder till en strukturell rasism som gör att föreställningar om människors inneboende olika värde cementeras i gemene person och effekten blir en ökad främlingsfientlighet i samhället. Politiken har ett stort ansvar i att forma människors föreställningsvärld och det är därför intressant att analysera hur just de politiska partierna formulerar sig utifrån en föreställning om ett ”vi” och ett ”dom” i samhället. Kriminalpolitik är ett politiskt område som rör upp känslor och den allmänna debatten runt kriminalitet har i stor utsträckning kopplats till migrations- och integrationsdebatten. Analysen är genomförd med hjälp av Carol Lee Bacchis (2009) verktyg för diskursanalys; ”What’s the problem represented to be?” (WPR), vilket har hjälpt oss tydliggöra den problemformulering som partierna kopplar kriminalitet till. Vi ser i de kriminalpolitiska programmen att det finns en tydlig koppling till föreställningen om ”vi och dom” och hur stora delar av programmen är uppbyggda efter denna logik. I stor utsträckning är det de utsatta områdena som får stå för de geografiska och rumsliga platser dit ”dom” knyts och det är sedan till dessa platser mycket av problemformuleringen kopplas. Moderaterna lägger i sitt program ett större fokus på ”invandraren” som ett hot medan Socialdemokraterna lägger större vikt på begreppet ”trygghet” som svensk norm. Genomgående i programmen förstås begrepp kopplade till subjektskategorin ”invandraren” som en del av problemformuleringen kring kriminalitet och begrepp kopplade till ”svenskhet som det eftersträvansvärda. De två partierna använder sig av ett språk vilket innehåller begrepp som för gemene person är laddat med olika värderingar och underförstådda antaganden.

Police brutality is a problematic feature of the American society that has caused civil unrest among the vast majority. The excessive use of force from American police forces sparked off a wave of protests during 2020 in which people called for the abolishment of unnecessary and unethical police violence against civilians. The importance of the Black Lives Matter movement has been highlighted by the authoritarian response to the protests and the inhumane treatment of ethnic minorities in the United States. But given the strong protection of the freedom of speech and the freedom of assembly in the U.S. constitution, the problem seems to be intertwined with inappropriate attitudes of officials rather than written shortcomings in the law. In this thesis, I investigate how structural racism has affected the freedom of assembly in the United States, which is done through a critical review of relevant literature and documents concerning contemporary challenges for the Black Lives Matter movement. Various reports have addressed the mishandling of Black Lives Matter protests from American police forces and their arbitrarily use of the law to disperse them, e.g., by classifying predominantly peaceful demonstrations as “unlawful assemblies”. This is the kind of dishonest behaviour that I scrutinize further in this study, which is of great importance since it affects peoples’ human rights and ultimately threatens the collective well-being of the American people.  I also investigate and critically discuss the components of a sustainable understanding of the freedom of assembly, which is done through a theoretical analysis of the views of Ronald Dworkin and Jeremy Waldron. From this analysis, I learn about substantial problems that may arise from different theoretical understandings of this right and about the importance of spreading awareness of different forms of racism. Only by acknowledging the existence of racism in our societies, we can protect vulnerable groups from derogatory behaviours and together achieve social justice.

People who are racialized in Sweden as ‘Asian’—a panethnic category—come from different countries or ethnic backgrounds and yet, often face similar, gender-specific forms of discrimination which have a significant impact on their whole lives. This thesis centres women who are racialized as 'Asian', focusing on how their racialization affects, and is shaped by, their social, professional and intimate relationships, and their interactions with others—in particular, with white majority Swedes, but also other ethnic minorities. Against a broader context encompassing discourses concerning ‘Asians’ within Swedish media, art and culture, Swedish ‘non-racist’ exceptionalism and gender equality politics, the narratives of nine women are analysed through the lenses of the racializing processes of visuality and coercive mimeticism, and epistemic injustice.