Avsikten med denna studie är att utforska förskolebarns genus- och subjektskapande i mötet med skogen. Vårt teoretiska perspektiv är feministisk poststrukturalism. Vi har valt att dokumentera barns lek i skogen med hjälp av pedagogisk dokumentation. Dessa situationer har vi dekonstruerat och gjort olika läsningar på med hjälp av dekonstruktiva samtal och diskursanalys. Studien visar att flickor och pojkar positioneras och positionerar sig utifrån normerande genusdiskurser och dominerande föreställningar om skogen som pedagogisk miljö. Plats och ting i skogen blir aktiva i barns genus- och subjektskapande eftersom de är laddade med pedagogers och barns förväntningar och föreställningar om skogsdiskursen. Skogen som pedagogiskt rum kommunicerar koder i mötet med barn, således kan skogen inte ses som könsneutral och ”oskyldig”.

Syftet med föreliggande arbete är att med utgångspunkt i ett posthumanistiskt perspektivstudera hur pojkar blir till i nätverk av mänskliga och icke-mänskliga aktörer påförskolegården. Ett posthumanistiskt perspektiv och en normkritisk teori är utgångspunkterför studien. Vårt empiriska material har insamlats genom videoinspelningar och observationergenom observationsschema. Vi har genomfört studien på en förskolegård under tre tillfällen,total har 4,5 timmes empirisk material samlats in. Resultatet belyser tre teman som viuppmärksammat som återkommande i det empiriska materialet. Dessa tre teman är:Tafattlekar, Stoppande och Makt i leken. Pojkarna leker tafattlekar på förskolegården ochförhåller sig till det material som framkommer på förskolegården. De mänskliga och ickemänskligaaktörerna är med och påverkar vilka pojkarna blir i en situation. Det har ävenuppmärksammats att pojkarna blir stoppade i deras lek på förskolegården. Många gångeranses pojkarnas lek för stökig och stoppas. Det belyses även att pojkarna intar maktpositioneri leken när de förhåller sig till vissa materialiteter.

Syftet med studien är att öka medvetenhet om och synliggöra på vilka olika sätt förskollärare resonerar om hur de beskriver barn i relation till skriftlig dokumentation som genomförs i förskolan. Studiens metod är kvalitativa intervjuer där vi lyfter fem förskollärares skildringar om hur de formulerar sina beskrivningar av barn i skriftlig dokumentation. Studiens frågeställningar är Vilka förklaringar till hur förskollärarna beskriver barn i sin skriftliga dokumentation går att urskilja utifrån deras utsagor? samt Vilka eventuella konsekvenser kan språkliga beskrivningar av barn i dokumentationer förstås innebära för barns subjektskapande utifrån poststrukturalistiska teorier? Studien utgår från ett poststrukturalistiskt förhållningssätt och studiens empiri analyseras utifrån begreppen: diskurs, subjekt och subjektskapande, positionering samt makt och styrning. I resultatet synliggörs flera förklaringar till hur förskollärarna beskriver barn i skriftlig dokumentation. Några framträdande faktorer för hur förskollärarna formulerar sin dokumentation är förskollärarnas förutsättningar, dokumentationens mottagare samt vilken bild av barnet förskollärarna ämnar skriva fram. Studiens slutsats är att ökad medvetenhet hos förskollärare om hur de själva påverkas av dokumentation de skriver om barn behövs och att detta möjligtvis kan uppnås genom mer tid för reflektion samt kollegialt lärande. Språk kan påverka vilken bild av barnet som skrivs fram och i förlängning vilka handlings- och identitetserbjudanden som blir tillgängliga för barnet.

SammanfattningSyftet med studien var att belysa komplexiteten med att bli en medforskande förskollärare utifrån ett Reggio Emilia-inspirerat arbetssätt och samtidigt arbeta med det förändrade uppdraget som åligger förskollärare efter revideringen av förskolans läroplan, Lpfö-98. Studien följer förskollärare Nora i hennes arbete och vilja att bli en mer medforskande förskollärare och samtidigt uppfylla de nya direktiven utifrån läroplanen. Studiens empiri består huvudsakligen av intervjuer i form av fokusgrupper, där Nora deltagit, och dagboksanteckningar från henne. Huvudfrågorna är:• Hur konstruerar och konstituerar Nora sig som medforskande subjekt?• Vilka diskursiva normer är med och styr hennes subjektskapande?Undersökningen visar att det finns normerande diskurser, både uttalade och outtalade, som informerar Nora och ger struktur åt hennes arbete som förskollärare. De tre diskurser som analyserats fram är: Osäkerhetsdiskursen, Reggiodiskursen och Tidsdiskursen, vilka inte enbart skapar villkor och handlingsmöjligheter för Nora utan även också ständigt konstituerar Nora som subjekt. Genom dessa tre diskurser kan vi inte enbart förstå hur Nora skapar ett nytt sätt att vara på som subjekt, eller tar sig an det förändrade uppdraget som förskollärare, utan även förstå det trassel av förväntningar, normer och villkor som är förskollärares vardag i arbetet med uppdraget. Studien visar också att förskolan är en social mötesplats som bär på historia, förväntningar och ansvar att ingå som det första steget i svenskt utbildningssystem. Detta ansvar är numera tydligt framskrivet i läroplanen. Studien visar också att ansvaret på förskolan och dess uppdrag är svårtolkat, dvs vad det konktret innebär. Det råder en osäkerhet på förskolan vems ansvar det är att driva förändring och förnyelse för att uppnå hög kvalité på förskolan.

Syftet med studien var att belysa komplexiteten med att bli en medforskande förskollärare utifrån ett Reggio Emilia-inspirerat arbetssätt och samtidigt arbeta med det förändrade uppdraget som åligger förskollärare efter revideringen av förskolans läroplan, Lpfö-98. Studien följer förskollärare Nora i hennes arbete och vilja att bli en mer medforskande förskollärare och samtidigt uppfylla de nya direktiven utifrån läroplanen. Studiens empiri består huvudsakligen av intervjuer i form av fokusgrupper, där Nora deltagit, och dagboksanteckningar från henne. Huvudfrågorna är:• Hur konstruerar och konstituerar Nora sig som medforskande subjekt?• Vilka diskursiva normer är med och styr hennes subjektskapande?Undersökningen visar att det finns normerande diskurser, både uttalade och outtalade, som informerar Nora och ger struktur åt hennes arbete som förskollärare. De tre diskurser som analyserats fram är: Osäkerhetsdiskursen, Reggiodiskursen och Tidsdiskursen, vilka inte enbart skapar villkor och handlingsmöjligheter för Nora utan även också ständigt konstituerar Nora som subjekt. Genom dessa tre diskurser kan vi inte enbart förstå hur Nora skapar ett nytt sätt att vara på som subjekt, eller tar sig an det förändrade uppdraget som förskollärare, utan även förstå det trassel av förväntningar, normer och villkor som är förskollärares vardag i arbetet med uppdraget. Studien visar också att förskolan är en social mötesplats som bär på historia, förväntningar och ansvar att ingå som det första steget i svenskt utbildningssystem. Detta ansvar är numera tydligt framskrivet i läroplanen. Studien visar också att ansvaret på förskolan och dess uppdrag är svårtolkat, dvs vad det konktret innebär. Det råder en osäkerhet på förskolan vems ansvar det är att driva förändring och förnyelse för att uppnå hög kvalité på förskolan.Nyckelord: medforskande, förskollärare, det förändrade uppdraget, normer, subjektskapande, diskursanalys

Denna studie undersöker vilka synsätt det finns bland förskollärare att se på uppdraget att motverka könsmönster, samt hur de i relation till det uppdraget resonerar vid val av barnlitteratur. I studien används feministisk poststrukturalism som teoretiskt perspektiv samt begreppen normer, subjektskapande och positionering för att analysera materialet. För att söka svar på våra frågeställningar hur beskriver de tillfrågade förskollärarna uppdraget att motverka traditionella könsmönster i förskolan? samt hur resonerar förskollärarna i valet av barnlitteratur? har vi intervjuat fem verksamma förskollärare. Resultatet av studien visar att både frågor om genus och könsmönster samt högläsning och barnlitteratur är ämnen som förskollärarna anser viktiga och som centrala i förskolans utbildning. Resultatet visade dock att i förskollärarnas resonemang om val av barnlitteratur, är genus inte en aspekt som prioriteras lika högt som bland annat språkutveckling. Förskollärarna menar att böcker är ett verktyg somde arbetar med kopplat till att motverka könsmönster för att visa barnen olikheter, samt för att kunna diskutera olika frågor tillsammans med barnen. Sammanfattningsvis ger förskollärarna uttryck för att de arbetar för att ge alla barn oavsett kön samma möjligheter och förutsättningar i förskolan.

Sammanfattning Syftet med denna studie är att undersöka vilken betydelse ickemänniskor har i förskolans innemiljö under barns fria lek och vilken betydelse de har för barns subjektskapande. För att samla in vår empiri har vi använt oss av en kvalitativ ansats och genomfört en deltagande observation på en förskoleavdelning med hjälp av anteckningar. För att få fatt i vårt syfte och våra frågeställningar har vi utgått från ett posthumanistiskt perspektiv och tagit stöd av ett flertal performativa begrepp. I våra analyser har vi lyft fram ickemänniskor som till exempel rum, ytor, möbler, leksaker och material som generellt sätt kan ses som mindre betydelsefulla i förskolans vardag. Dessa ickemänniskor kan ses som performativa aktörer som deltar, får saker att hända och tillför förändringar i barnens fria lek. I analysen går det även att förstå hur ickemänniskor blir medskapare i barnens subjektskapande och att barnens handlande inte beror på hur de är innerst inne. Med en posthumanistisk syn kan pedagoger i förskolan bemöta barnen mer etiskt då de uppmärksammar hur ickemänniskor är deltagare och medskapare i barnens fria lek.

<p>Jag har i den här uppsatsen undersökt hur själva klassrummet som både materiellt och diskursivt rum är delaktigt i den subjektsskapande processen. I detta har jag använt mig av olika inspirationskällor. Dels har jag inspirerats av fysikern Karen Barards onto-epistemoligiska teori i vilken det materiella tillskrivs en påverkansmöjlighet i hur vi förstår oss själva och vad som händer med oss och dels Gilles Deleuze idéer kring flöden och tillblivelser för att försöka förstå hur ett klassrum kan skapa olika möjligheter och begränsningar. Dessutom har jag använt Michel Foucaults tankar om hur rummet kan förstås som en diskursiv kontrollmekanism, tankar som han utvecklat i texten ”Fogliga kroppar”. Min undersökning har även en poststrukturalistiskt feministisk utgångspunkt. Metodologiskt använder jag mig av det som brukar benämnas ”kollektivt minnesarbete”. Detta innebär att jag har använt mig av mina egna och en annan lärares nedtecknade minnen för att undersöka den subjektskapande processen. Jag har prövat hur det går att förstå klassrummets utformning, bänkarnas placering, stolarnas tilltal, svarta tavlans roll, papper och färger som används med mera i formandet av oss som subjekt. Min ambition är att, genom att tillämpa olika teorier, skapa andra, olika och nya sätt att betrakta det pedagogiska rummet. Detta innebär en strävan bort från en subjektssyn som menar att vi formas som lärande subjekt enbart diskursivt, oavsett materialitet. Istället vill jag försöka förstå den roll det fysiska klassrummet och dess material spelar i denna process.</p>

<p>With this study we intend to investigate and analyse three different preschool’s holdings of toys and discuss the result in relation to the creation of subject. The investigation in this study consists of an inventory of the holdings of toys at three different preschools. We have used an already existing system for classification which is composed by Nilsson and Nelson (2002). The results give a detailed survey of collected material in the form of tables in which we indicate the comparisons which are relevant to our purpose. In the analysis we have compared the preschool’s holdings of toys and, among other findings, concluded that the class of Household appliance/food is dominating at all the preschools we have visited. Furthermore we have found that the different preschools create a limited conception of the world through their toys. In the study we can confirm that toys give children a perception of what the world looks like and, in that way, contribute to the children’s subject creation. The different toys at the preschools convey a message which not always is in line with the society in general and its views on what values should be embraced by its citizens.</p>

Jag har i den här uppsatsen undersökt hur själva klassrummet som både materiellt och diskursivt rum är delaktigt i den subjektsskapande processen. I detta har jag använt mig av olika inspirationskällor. Dels har jag inspirerats av fysikern Karen Barards onto-epistemoligiska teori i vilken det materiella tillskrivs en påverkansmöjlighet i hur vi förstår oss själva och vad som händer med oss och dels Gilles Deleuze idéer kring flöden och tillblivelser för att försöka förstå hur ett klassrum kan skapa olika möjligheter och begränsningar. Dessutom har jag använt Michel Foucaults tankar om hur rummet kan förstås som en diskursiv kontrollmekanism, tankar som han utvecklat i texten ”Fogliga kroppar”. Min undersökning har även en poststrukturalistiskt feministisk utgångspunkt. Metodologiskt använder jag mig av det som brukar benämnas ”kollektivt minnesarbete”. Detta innebär att jag har använt mig av mina egna och en annan lärares nedtecknade minnen för att undersöka den subjektskapande processen. Jag har prövat hur det går att förstå klassrummets utformning, bänkarnas placering, stolarnas tilltal, svarta tavlans roll, papper och färger som används med mera i formandet av oss som subjekt. Min ambition är att, genom att tillämpa olika teorier, skapa andra, olika och nya sätt att betrakta det pedagogiska rummet. Detta innebär en strävan bort från en subjektssyn som menar att vi formas som lärande subjekt enbart diskursivt, oavsett materialitet. Istället vill jag försöka förstå den roll det fysiska klassrummet och dess material spelar i denna process.