With this study we intend to investigate and analyse three different preschool’s holdings of toys and discuss the result in relation to the creation of subject. The investigation in this study consists of an inventory of the holdings of toys at three different preschools. We have used an already existing system for classification which is composed by Nilsson and Nelson (2002). The results give a detailed survey of collected material in the form of tables in which we indicate the comparisons which are relevant to our purpose. In the analysis we have compared the preschool’s holdings of toys and, among other findings, concluded that the class of Household appliance/food is dominating at all the preschools we have visited. Furthermore we have found that the different preschools create a limited conception of the world through their toys. In the study we can confirm that toys give children a perception of what the world looks like and, in that way, contribute to the children’s subject creation. The different toys at the preschools convey a message which not always is in line with the society in general and its views on what values should be embraced by its citizens.

Den här uppsatsens syfte är att undersöka vad ett feministiskt poststrukturalistiskt subjektsteoretiskt angreppssätt kan ge för kunskap om barns subjekt- och könsskapande i förskolan. Detta teoretiskt/metodologiska perspektiv innebär i den här uppsatsen att kön ses som något som görs inom språk och diskurser i vardagliga lokala pedagogiska processer och att jag, både som pedagog och forskare, deltar som medskapande i dessa. I undersökningen analyseras samtalet mellan mig och fem barn under en aktivitet som jag leder och som handlar om bokstavssymboler och bokstavsljud. Barnen var i åldrarna fem till sex år och samtalet är inspelat med mp3-spelare. Genom diskursanalys och dekonstruktion gör jag olika läsningar av tre sekvenser från ljudinspelningen. Jag skriver fram ett antal verksamma diskurser: Vuxen/barn-diskursen, rolig pojke-diskursen, fina flickan-diskursen, bokstavs-diskursen, utvecklings-diskursen, tävlings- och samarbetsdiskurserna samt den kompensatoriska genus-diskursen. Dessa diskurser som jag identifierar/skapar bildar sammantaget diskursiva kedjor som sätter gränser för vad som är möjligt att göra och bli, som kön och subjekt, i den här situationen. I mina läsningar blir alla vi som deltar, både barnen och jag, aktiva i att skapa könad subjektivitet. Särskilt intressant ur mitt perspektiv som blivande förskollärare är hur jag, i egenskap av pedagog och vuxen, omedvetet och trots mina ambitioner att göra annorlunda, deltar i att skapa stereotypa könssubjekt. Den roliga och tävlingsinriktade pojken och den fina samarbetande flickan positioneras via den makt jag ges i samtalet.

Studiens syfte är att undersöka hur pedagoger säger sig positionera barn och hur barn uttalar sig om sin egen positionering i konfliktsituationer (konflikt och lösning) och hur detta kan relateras till deras kön. Den metod vi valt att använda oss av är intervjuer med barn och pedagoger för att få förstahandsinformation om deras åsikter och erfarenheter kring konflikthantering, samt hur dessa konflikter beskrivs från ett barn- och ett pedagogperspektiv. Resultatet av barnintervjuerna visar att barn beskriver konflikter främst genom känslouttryck för att förstå situationen och finna en lösning på den. Pedagogintervjuerna visar att pedagoger har en uppfattning om att deras roll som konfliktlösare till stor del går ut på att lära barnen om känslor, respekt, empati och att ta ansvar för sina handlingar och dess konsekvenser. Våra slutsatser av studien är att genusdiskurser är något som beskrivs som ständigt närvarande och kräver reflektion för att kunna omarbetas och belysas i det vardagliga arbetet. Som pedagog krävs därför en öppenhet och en tillåtande attityd för att barnen själva ska få hitta sina tillvägagångssätt i konfliktlösning.

Denna studie syftar till att undersöka möjlighetsvillkoren för barns karnevaliska lekar och subjektskapande i förskolan. Studien är kvalitativ med avseende på insamlingmetod och utgår från det postshumanistiska perspektivet agentisk realism. Studiens empiri har samlats in med hjälp av videoobservationer och fältanteckningar. Studiens resultat visar att karnevaliska lekar är vanligt förekommande i de förskolor där studien utförts och fokus i studien ligger främst på hur miljön i förskolan möjliggör för eller förhindrar de karnevaliska lekarna. Studiens resultat pekar vidare mot att de karnevaliska lekarna kontinuerligt sker i samverkan mellan mänskliga och icke-mänskliga aktörer. De karnevaliska lekarna tycks inte påverkas av vilket material som finns i förskolorna, vikten tycks istället ligga vid materialets existens oberoende av hur det är utformat. Studiens slutsats visar på att de karnevaliska lekarna ofta tycks hamna i skymundan till förmån för trygghetsaspekten som förstås värdesättas högt i de förskolor där studien utförts.

I denna undersökning kan du läsa om hur konstnärliga strategier har använts som didaktiska redskap i bildundervisning och hur dessa kan synliggöra en radikal potential inom bildpedagogik. Studien handlar om konst, om politik och om pedagogik. Med konst menar jag framförallt konstnärligt tänkande, ett undersökande, ett förhållningssätt. Det kan gestaltas i olika uttryck, former, frågor och upplevelser. Genom kursen Gatans Galleri på Södra Stockholms folkhögskola närmar jag mig skapande undervisning från ett praktiskt håll, där jag tar erfarenhet från golvet i ett klassrum/staden in i akademin. Kursen i vilken jag finner min empiri är en terminskurs som undersöker det offentliga rummet i, om och genom konst. Undervisning och teorier undersöks med hjälp av A/R/Tography från tre vinklar: Mig som lärare, ett deltagarperspektiv och också av mig som konstnärlig utövare. En del av empirin består av en konstdagbok med egna experiment som gestaltas i uppsatsen genom bilder och gröna texter. De är tänkta att läsas ihop med sidan de gestaltas mot. Som en störning (dissensus) mellan olika sorts texter. I dagboken ingår egna experiment, textfragment, sparade exempel från genomgångar, gestaltande av teorier och minnen från tidigare uppgifter jag gjort i klassrummet. I bearbetningen av materialet framträder strategierna förflyttning, förskjutning och omförhandling som används för att dekonstruera materialet. Foucaults teorier om disciplinering och makt ligger sedan som en grundpremiss för analysen som tillsammans med teoretikerna Hannah Arendt och Jaques Rancière diskuterar hur ovisshet, skapandet av dissensus, och ett subjektskapande via handling (agens) kan ses som politiska och har potential till motstånd. Dessa handlingar och metoder utmanar strukturer inom den nyliberala skoldiskursen som mätbarhet, linjärt tänkande, hierarkiska strukturer och individualism. Radikaliteten visar sig finnas i metoden och inte i uttrycket, ett kollaborativt och experimentellt förhållningssätt i kombination med ett handlande kan skapa agens, utmana normer i skolan, offentligheten och vad vi gör och inte gör inom bildundervisning. Jag hoppas att denna uppsats fungerar både som en störning och inspiration i tänkandet kring bildundervisning.

Denna studie handlar om rådgivning i kärlek- och intimitetsfrågor i svensk veckopress under 1940-talet. I undersökningen analyseras veckotidningarna Damernas värld, Veckorevyn och Husmodern. Undersökningens syfte är att förstå hur en ideal intimitet skapades i tidningarnas rådgivning i dialogen mellan expertis och läsare. Undersökningen har ämnat belysa denna ideala intimitet i relation till den historiska epok av intensiv samhällelig modernisering i vilken denna rådgivning skedde. En tid där relationen mellan det privata och det politiska börjat se en ny typ av överbryggning. I undersökningen beskrivs hur ett ideal om upplysning och vetenskaplighet fick strukturera sättet läsaren tilltalades i populärmagasinen och hur det förkroppsligades i en idé om emotionell kompetens. Jag argumenterar för att idealet om emotionell kompetens fungerade som ett sätt att upprätthålla institutioner av vikt för det samhällsideologiska bygget i tiden – att intimiteten kunde regleras efter önskvärda mål genom ett ideal av upplyst kunskap och emotionell kompetens istället för moraliska regler och konventioner. Genom en reglering av de intima sfärernas emotionella ekonomi, där ett upplyst subjekt med emotionell kompetens skulle styra, kunde den ideala intimiteten skapas. Jag visar hur talet om den unga generationen och oron för dess lössläppta sätt att behandla känslovärlden fick stärka ideal om upplysning, vetenskaplighet och emotionell kompetens i intimitetsfrågor, samt hur talet om trasiga och förlorade äktenskap gjorde detsamma. Vidare argumenterar jag för att idealet om emotionell kompetens kan förstås som en del av gränsdragningar i dikotomin sjukdom/hälsa, där den ickekompetenta intimiteten patologiserades. Med denna historiska analys av moderniseringens samspel med intimitetsideal har jag velat bidra till en djupare förståelse för kärlekens och intimitetens nutida tillstånd, och hur det kan spåras tillbaka till en tid då kunskap och konceptualisering började bli viktiga aktörer i det individuella känslolivet.

Syftet med studien är att bidra med ökad kunskap om populärkulturens plats i förskolan genom att synliggöra och diskutera vad sex förskollärare uttrycker om populärkultur. Tidigare forskning visar att populärkulturen ej får ta särskilt stor plats inom förskolan, framför allt då populärkultur problematiseras och det finns en strävan efter den så kallade finkulturen inom förskolan. Vi har genomfört kvalitativa intervjuer med sex olika förskollärare om populärkulturens plats på förskolan. Studiens resultat har analyserats och diskuterats med hjälp av Bourdieus begrepp habitus och symboliskt kapital samt Nordin-Hultmans begrepp subjektskapande. Resultatet av vår studie visar att förskollärarna har olika kunskaper och intressen för populärkultur. Många av förskollärarna problematiserar aspekter av populärkulturen som våld, genus och mångfald, statussymboler, samt beskriver förskolan som ett komplement till hemmet. Alla sex förskollärare beskriver möjligheter med att använda sig av populärkulturen som ett verktyg i förskolan, dels som ett sätt att locka till annat lärande, ge barnen inflytande, dels skapa en trygghet. I analysen beskrivs hur resultatet kan förstås utifrån begreppen habitus, symboliskt kapital och subjektskapande.

This study aims to describe and discuss which subjects are made possible and desirable in preschool teachers’ assessment practices. The purpose of this study is as well to illustrate how preschool preschool appears as a documented teaching pratice in preschool teachers assessment- and documentationpractices As a theoretical and methodical foundation, this study uses a post structuralist perspective drawing on Foucault’s work on the understandning of the subject and power. The concepts of subject and subjectivation as well as power and governance are central to this study. Ferraris (2013) notion of documentality is also of great importance. In the langauge actions that is performed in preschool teachers assessment- and documentation practictes the child is constituted as a subject. For this purpose, documentations made by two preschool teachers was collected and analysed. The data was analysed through Vallberg Roth’s (2012, 2016) typologies of different forms of assessment in preschool teachers’ documentations practices, which resulted in one main category: centre-focused assessments as well as four subcategories to the latter. In this assement category preschool teachers focuses on the child’s interests and issues, as well as challenges, and what kind of teacher support and learning environment the child needs. The four sub-categories relating to what the preschool teachers’ gaze is more specifically directed towards which subjects are made possible and desirable in preschool teachers centre-focused assessments: assessments which constitutes the competent child, assements which constitues the interested child, assessments which constitutes the interested and agentic child as well as assessments which constitutes the learning and knowledge developing child. The analysis shed light on how the child is created as a subjects in relation to their actions, as well as how they relate to, take on agentic positions, subsumes to and make resistance against dominating discourses on what is possible for preschool children to be, what they should know and how they should be. The child is seen here as constituted as multiple subjects, which is grouped in four themes. These are the following: the competent child, the child as interested, the child as uninterested and agentic and the learning and knowledge developing child. Preschool science is concluded to appear as a double aimed documented teaching practice where science and preschool didaktik both have influence on the execution of preschool science teaching as well as on preschool teachers assessments of the potential field of teaching.

Syftet med denna studie är att undersöka och bidra med kunskap utifrån förskollärarnas uppfattningar om hur utformningen av förskolans inomhusmiljö och förskollärarnas närvaro kan påverka barns lek och fantasi. De frågeställningar som legat till grund för studien är Hur upplever förskollärarna att inomhusmiljöns utformning påverkar barns lek och fantasi? samt Vilken inverkan upplever förskollärare att deras närvaro har på barns lek? För att undersöka detta har fokusgruppsamtal med förskollärare genomförts. Studien har tagit hjälp av begrepp från det postmoderna synsättet för att analysera det insamlade datamaterial. De begreppen som använts är samspel, identitetsskapande och subjektskapande. Med hjälp av begreppen påvisades hur leken och fantasin kan påverkas av förskolans inomhusmiljö. Samt hur förskollärarnas närvaro kan påverka barn och deras lek. Resultatet i studien synliggör hur barns lek påverkas utav de normer och regler som förskollärarna och miljön förmedlar. Resultatet visar att barns lek och fantasi både kan möjliggöras och hindras i verksamheten utav miljön och förskollärarna.

Syftet med studien är att öka kunskapen om hur förskollärare kan skapa förutsättningar för flerspråkiga barns subjektskapande i förskolan. Vår inspiration till detta syfte uppkom efter en VFU-period som vi hade tillsammans på en flerspråkig förskola. Tidigare forskning som vi hittat under studiens gång menar att ett synliggörande av barnens olika språk och kulturer kan gynna barnens subjektskapande. För att uppnå vårt syfte med studien har vi genomfört kvalitativa intervjuer via mail där åtta förskollärare deltog och vi har sedan analyserat våra resultat utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Det sociokulturella perspektivet är relevant i vår studie eftersom förskolan ofta ses som en social och språklig arena, vilket även skrivs fram i läroplanen för förskolan Lpfö18. Det uppstår ständigt sociala möten mellan barn, vuxna och miljöer i förskolan och vi anser att dessa möten har betydelse för hur barnet ser på sin omvärld och på sig själv. Resultaten i vår studie visar att det finns en medvetenhet om flerspråkighet och subjektskapande hos förskollärarna och att de arbetar på olika sätt för att synliggöra barnens olika språk och kulturer i verksamheten. Vår slutsats utifrån resultatet är att flerspråkigheten ses som en tillgång som berikar förskolans verksamhet, samtidigt menar vissa förskollärare att det kan finnas baksidor med att synliggöra barnens olika språk och kulturer. Förskollärarna intar ett interkulturellt förhållningssätt i arbetet med barnen vilket bidrar med ett erkännande av barnens olikheter som i sin tur kan utveckla barnens subjektskapande.