In this essay I have chosen to explore how computers are used in preschools. The study was done as a survey. How does preschool seize the children´s culture? In today´s society ICT and computers are a big part of children´s everyday life and reflects on their upbringing. Since I am using computers as a pedagogical tool in teaching the children at my preschool, I find this topic interesting to explore. Are the teacher´s using computers for an educational purpose with the children at preschools or are they using it in other ways? Do the teachers think they have the required knowledge to computers usage in teaching the children in a pedagogical way? What is the teacher´s attitude towards computers in preschool? The essay starts with a introductorial background section where I talk about my own experiences of using computers with the children in my preschool, and then referring to the society then and now, school law, curriculum, teachers' computer skills, media situation amongst children and young people, computer use in preschools/schools and health effects. I have composed a survey based on the answers of 50 teachers in 30 different preschools and in nine different municipalities. The result of the survey is reported and concludes with a part of discussion, where the results are put up against the introductorial background section. The essay concludes with a summary and my own conclusions. The main results of the survey show that teachers in preschool believe that computers can be used for an educational purpose with the children in many different ways of teaching. They consider that they need more knowledge and training in how to do it. According to the teachers, computers are used as a kind of babysitter, where the children sit and play games without the presence of an adult.

I barnens vardag i fritidshemmet och i skolan befinner sig barnen i flera olika gemenskaper där de får olika mycket inflytande hos varandra. Syftet med denna studie var att undersöka vilken betydelse olika gemenskaper får för barns vardag i fritidshemmet. För att undersöka detta ställdes följande forskningsfrågor: Vad får barns kultur för betydelse för barns gemenskaper? Hur upprätthålls och förändras olika roller i barns gemenskaper? Studien har utgått från Goffmans (1959) teori om hur det sociala livet skapas i gemenskaper som sedan satts i relation till Johansson (2003), Qvarsell (2003) och Sparrmans (2006) beskrivning av barns perspektiv och kultur. Studien har tagit sin utgångspunkt i den kvalitativa forskningsstrategin där semistrukturerade intervjuer använts som metod för samtalspromenaderna och fokusgruppsamtalen. Studien visar att begreppet popularitiet innefattar olika egenskaper som att vara duktig och kunnig på flera olika saker. Barnen beskriver att det är skillnad på att vara kompisar och bästa kompisar, en bästa kompisa är någon som barnen beskriver att de känt under en längre tid. Barnen beskriver att avundsjuka är något som kan uppstå mellan varandra om de väljer att leka med andra kompisar eller vid de tillfällen där barnen visar för mycket av sin kunskap inför varandra. Barnen beskriver att de använder sig av olika strategier för att stärka sina kompisgemenskaper vilket kan leda till att barn utesluts från gemenskapen.

Syftet med studien är att bidra med ökad kunskap om populärkulturens plats i förskolan genom att synliggöra och diskutera vad sex förskollärare uttrycker om populärkultur. Tidigare forskning visar att populärkulturen ej får ta särskilt stor plats inom förskolan, framför allt då populärkultur problematiseras och det finns en strävan efter den så kallade finkulturen inom förskolan. Vi har genomfört kvalitativa intervjuer med sex olika förskollärare om populärkulturens plats på förskolan. Studiens resultat har analyserats och diskuterats med hjälp av Bourdieus begrepp habitus och symboliskt kapital samt Nordin-Hultmans begrepp subjektskapande. Resultatet av vår studie visar att förskollärarna har olika kunskaper och intressen för populärkultur. Många av förskollärarna problematiserar aspekter av populärkulturen som våld, genus och mångfald, statussymboler, samt beskriver förskolan som ett komplement till hemmet. Alla sex förskollärare beskriver möjligheter med att använda sig av populärkulturen som ett verktyg i förskolan, dels som ett sätt att locka till annat lärande, ge barnen inflytande, dels skapa en trygghet. I analysen beskrivs hur resultatet kan förstås utifrån begreppen habitus, symboliskt kapital och subjektskapande.

Syftet med arbetet är att undersöka förskolebarns tillgång till den estetiska kulturen. Detta gör jag genom intervjuer med fyra kulturarbetare som arbetar med barn och kultur. Samt genom att undersöka empirin genom fenomentet hur förskolebarns möjligheter till kulturutbud set ut. Arbetet använder en kvalitativ och fenomenologisk metod. Resultatet av detta arbete visar att det finns många vägar att ta sig in till kulturlivet. Det kan vara genom  olika barnkultursutställningar där barns kultur tillåts och där de vuxna har ett starkt barnperspektiv.

SammanfattningI mitt examensarbete har jag undersökt barns meningsskapande i förhållande till sina egna (lek)saker utifrån deras berättelser. Jag har beskrivit vilka teman som förekommer i deras berättelser om sina (lek)saker och dessa visade på vad barnen skapar mening om och hur de skapar mening. Jag refererar min studie till tidigare forskning med relevans för mitt syfte som mediering genom artefakter, olika perspektiv på leksaker, barns olika leksakspreferenser utifrån kön och skapande av kön. Jag använder mig i min studie av en kvalitativ metod och jag genomförde totalt tio semistrukturerade intervjuer med barn på två förskolor i en kommun i södra Skåne. Resultatet visar att barns (lek)saker inte bara är ting, de är kulturella artefakter i barns meningsskapande. Det empiriska materialet delades in i två teman. Det första temat handlar om ”vad” (innehållet) i barns meningsskapande. Det visade sig att barn skapar mening om kön och identitet (att bli till som någon) och om kunskap (barnen förstår på så sätt och får tillgång till den gemensamma kulturen de lever i genom till exempel symboler, läsning och kategorisering). Det andra temat handlar om ”hur” barn skapar mening. Det visade sig att barns meningsskapande görs på ett visst sätt, det vill säga barnen skapar ny mening med hjälp av kreativitet (fantasin), genom reproduktion och meningsproduktion.

Tidigare forskning visar att populärkultur traditionellt inte värderas högt inomlärande institutioner, som skola och förskola. Samtidigt visar ny statistik frånStatens medieråd (2015) att film, tv-­‐‑spel och andra medier är en stor del avbarns levda vardagsliv idag. Med ny teknik är populärkultur dessutom än merlättåtkomlig. Vårt syfte med denna studie har varit att undersöka förskollära-­‐‑res uppfattningar om hur de möter populärkultur ur barns perspektiv i försko-­‐‑lan samt hur populärkultur synliggörs i miljön. Undersökningen har genom-­‐‑förts med kvalitativ metod, då vi har intervjuat sex förskollärare samt observe-­‐‑rat fem olika förskoleavdelningars miljöer. För att förstå vårt empiriskamaterial har vi utgått från hur skillnaden mellan ett barnperspektiv och barnsperspektiv kan förstås. Resultatet visar att pedagoger uppfattar att det viktig-­‐‑aste är att kunna motivera ett pedagogiskt syfte i mötet med populärkultur.Resultatet visar också att populärkulturen inte har någon given plats i miljönoch att det framförallt är det barn tar med hemifrån som syns i miljön. I ochmed att ipad och projektor idag finns tillgängligt på det flesta förskolor finnsdet möjlighet till föränderliga miljöer, vilket har visat sig gynna både pedago-­‐‑gers möte med populärkultur ur barns perspektiv och dess plats i miljön. / <p>Betygsdatum 2016-12-23 i Ladok.</p>

Syftet med denna studie är att bidra med kunskap kring populärkultur, hur det tas in i barns fria lek samt att undersöka hur populärkulturen lyfts fram i förskolans lärmiljöer. Studien utgår från Lev S. Vygotskijs lekteori och de estetiska begreppen radikal, modest och marknadsestetik. För att synliggöra populärkulturen i barns fria lek använde vi oss av en kvalitativ metod där observationer och fältanteckningar gjorts på två olika förskolor. Vi analyserade sedan materialet med hjälp av tematisk analysmetod. Resultatet visade att populärkultur synliggörs i barns fria lek på olika sätt och att lärmiljön på de två förskolorna var utformade olika. Slutsatsen av studien är att genom deras kreativitet, fantasi och erfarenheter tar barnen in populärkultur på olika sätt i deras fria lek. Barnen använde sig av olika populärkulturella inslag som fanns tillgängligt på förskolan för att förstärka deras handlingar i sin fria lek. Att använda barnens intressen i undervisningen skapas en mer engagerande och meningsfull lärmiljö. / The aim of this study is to contribute with knowledge about how popular culture is incorporated into children´s free play, and to and to explore how popular culture is highlighted in preschool learning environments. The study is based on Lev S. Vygotsky's play theory and the aesthetic concepts radical, modest and market aesthetics. We used a qualitative method where observations and field notes were made at two different preschools. We then analyzed the material using the thematic analysis method. The results showed that popular culture is manifested in children's free play in various ways, and that the learning environments in the two preschools were designed differently. The conclusion of the study is that through their creativity, imagination and experiences, the children include popular culture in various ways into their free play. The children used various popular culture elements available at the preschool to enhance their actions in their free play. Including children's interests into teaching creates a more engaging and meaningful learning environment.

Syftet med utvecklingsarbetet är att utifrån ett normkritiskt perspektiv granska ochutveckla en del av verksamheten på en förskola, i syfte att synliggöra och vidga normer. Utvecklingsarbetet skedde tillsammans med delar av ett arbetslag från en förskola i en större stad i Sverige och materialet som granskades är de sånger som vanligtvis sjungs av pedagogerna i projektet.Frågeställningarna som ställs är: hur ser pedagogerna på normer och likabehandling, vilka normer som kan identifieras i materialet samt vilka lärdomar och möjliga effekter som kan dras av projektet. Teorier om normer, kulturell dominans och normkritiskt pedagogik har varit centrala för studien samt begreppen barnkultur och barns kultur. Metoder för utvecklingsarbetet har varit deltagarorienterad ansats med semistrukturerade fokusgrupper som främsta metod. Resultaten visar att pedagogerna har en medvetenhet och till viss del har en kritisk ingång till normer och önskar en utveckling med en kollektiv, gemensam process. Sångrepertoaren förstärker svenska språket och aktivitet som norm och har en snäv representation av upphovsskapare. Pedagogerna kan ses som den dominerande gruppen som har makten att välja vad som ska ingå i sångrepertoaren. Alla barn blir inte representerade och exempelvis blir barn som pratar fler språk än svenska osynliggjorda i sångrepertoaren. En effekt av projektet var de samtal som pedagogerna höll med barn från barngruppen kring vad de skulle vilja sjunga om. Barnens intressen visade sig vara nutida barnkultur och populärkultur. Pedagogernas bakgrund skulle då inte vara avgörande för att kunna inkludera barnens intresse i sångrepertoaren. Genom att samtala med barnen kan deras intressen synliggöras vilket kan leda till att sångrepertoaren blir bredare och barnen blir mer delaktiga i verksamheten.