I denna studie undersöks användandet av formativ bedömning i praktiken och vad lärare anser om bedömningssättet inom matematik. Dessutom klargörs begreppen formativ och summativ bedömning samt feedback. Tyngdpunkten ligger på formativ bedömning, men även summativ bedömning belyses. I studien genomfördes observationer av fyra lektioner i avseende att ta del av lärarens användande av formativ bedömning i matematik. Även intervjuer av fyra lärare har genomförts för att få reda på lärarnas tankar och åsikter om bedömningssättet. Studien pekar på att formativ bedömning kan användas på olika sätt för att ge både läraren och eleverna värdefull information. Läraren får reda på och kan utgå från var eleverna befinner sig i sin utveckling medan eleverna får feedback på sina prestationer och deras lärande främjas. Dessutom ansåg lärarna att bedömningssättet hade både fördelar och nackdelar, dock vägde fördelarna tyngst och en förbättring av studieresultaten kunde klargöras.

Syftet med detta arbete är att undersöka hur några svensklärare i årskurs 2-3 resonerar och arbetar med bedömning för lärande. I Läroplanen för grundskola, förskoleklass och fritidshem 2011 (2011) står det att elever ska få en allsidig bedömning samt att de ska få vara delaktiga i sitt lärande. För att nå syftet i denna studie har vi börjat med att samla in tidigare forskning och litteratur om just bedömning för lärande. Tidigare forskning visar att formativ bedömning främjar elevernas lärande och detta poängterar bland annat Anders Jönsson (2008). Vår studie baseras på fem olika lärare från två olika kommuner i södra Sverige. Genom intervjuerna framkommer det hur lärare resonerar och arbetar med bedömning inom svenskämnet samt hur de använder sig av återkoppling och kamratbedömning i sin undervisning. Resultatet av denna studie visar att lärarna kopplar formativ bedömning till bedömning för lärande i sina resonemang. Studien visar en stark strävan hos lärarna att arbeta med formativ bedömning, där den muntliga återkopplingen och kamratbedömning anses vara positiv för elevernas fortsatta lärande. Slutsatsen är att om en skola satsar på att ge sina lärare riktlinjer och struktur på hur de ska arbeta med bedömning för lärande minskar högst troligt känslan av att läraren i slutändan är ensam i sitt klassrum. Vi menar att en lärares tysta kunskap uppmärksammas och ifrågasätts vilket gör att andra kan ta del av den samtidigt som läraren inte endast behöver förlita sig på sig själv och sin egen erfarenhet utan kan ta del av andras.

Syftet med detta examensarbete är att öka förståelsen för tankar dagens lärare har av bedömning, och vilka tankar deras elever har av det bedömningsarbete lärarna utför. Med detta som utgångspunkt konstruerade vi intervjuunderlag och elevenkäter, för att kunna söka svar på våra frågeställningar. Vi intervjuade 3 lärare, som arbetar som matematiklärare i årskurs 6, om deras tankar kring summativ och formativ bedömning i matematik, och hur de lägger upp sitt bedömningsarbete. De intervjuade lärarnas elever deltog i undersökningen, genom att svara på en enkät, där frågor om elevernas tankar kring bedömning i matematik ställdes. De centrala begrepp som presenteras i litteraturgenomgången hjälpte oss sedan att tolka vårt resultat. Resultatet av lärarintervjuerna, visade att lärarnas tankar om bedömningar är varierade, och att bedömningsarbetet både är summativt och formativt. I elevenkäterna framgick det att eleverna har blandade tankar om bedömning i matematik, men att de flesta upplever bedömningen som något positivt. Utifrån det resultat vi fick fram, drar vi slutsatsen att elevernas delaktighet i bedömningsprocessen genom individuell kommunikation med läraren samt via Unikum, är viktiga för vem eleverna anser att bedömningen är till för. Det framgår också att lärarnas upplägg av undervisning och bedömning påverkar elevernas tankar om vad, när, hur, och varför bedömning sker i matematik.

Ambitionen med detta arbete är att undersöka huruvida det finns något mönster mellan användandet av matematikboken och de bedömningsprocesser som sker i skolan. Flera forskare och rapporter (Johansson, 2006; Löwing; 2004; McDuffie & Mather, 2006, Skolverket 2003) pekar på att matematikboken har en väldigt central roll i undervisningen i skolan och att de bedömningar som oftast gjordes var summativa bedömningar i samband med prov eller diagnoser. Denna notering samt att formativ bedömning, som ämnar att leda eleverna vidare i deras kunskapsutveckling (Black & William 1998), fick begränsat utrymme gjorde även vi under den verksamhetsförlagda delen av vår utbildning. I vår SAG-uppsats bestämde vi oss för att undersöka huruvida detta stämde överens med forskningen. Vad vi kunde konstatera var att kombinationen av bedömning och användandet av matematikboken var knapphändigt efterforskat. Emellertid var respektive område efterforskat utan vidare relation till varandra. Utgångspunkten för detta examensarbete har därmed varit att försöka undersöka huruvida det finns något mönster mellan användandet av matematikboken och de bedömningsprocesser som sker i skolan. En annan utgångspunkt för detta arbete har varit det socialkonstruktivistiska perspektivet på lärande, som kortfattat innebär att elever konstruerar sina egna kunskaper i samspel med andra, snarare än att de färdiga kunskaperna existerar och väntar på att bli inhämtade (Wyndhamn, Riesbeck & Schoultz, 2000). För att kunna göra en undersökning av detta problemområde har sju matematiklärare i grundskolan intervjuats, för att ta reda på hur deras undervisning ser ut samt deras syn på de bedömningsprocesser som äger rum i skolan. För att kunna undersöka huruvida det fanns något mönster mellan dessa områden analyserades svaren utifrån från en kategorisering av olika lärartyper, baserat på Ahlbergs (2000) forskning. På så sätt kunde vi urskilja vilka olika bedömningsmetoder som var vanligt förekommande inom varje kategori. Resultatet av vår undersökning ledde fram till att det finns vissa gemensamma företeelser inom respektive lärartypskategori. Till exempel var summativa prov och diagnoser vanligare i de klassrummen där matematikboken har en mer central roll. Resultatet innebär dock inte per automatik att slutsatserna av denna undersökning är allmängiltiga, däremot ger de en utökad insyn på detta undersökningsområde.

Skolans uppdrag är att säkerhetsställa att alla elever har samma möjligheter att tillgodogöra sig kunskap och därmed utvecklas. Alla elever lär sig på olika vis och har också behov av att visa sina kunskaper på olika sätt. Ur ett specialpedagogiskt perspektiv blir vår roll som speciallärare att arbeta för en tillgänglig lärmiljö, där vi också ser till att elever som är i särskilda utbildningsbehov i matematik får rätt förutsättningar att visa sina kunskaper. För att kunna genomföra ovanstående behövs kunskap om bedömningsformer utifrån ett elevperspektiv. Syftet med studien är därför att bidra med kunskap om elevers uppfattningar av skriftliga summativa bedömningssituationer, i synnerhet elever i särskilda utbildningsbehov i matematik, SUM, och hur bedömningssituationen påverkar deras möjligheter att visa sina kunskaper. Utifrån studiens syfte och frågeställningar genomfördes ett antal kvalitativa djupintervjuer som analyserades med hjälp av fenomenografin. Studiens empiri visar att elever generellt uppfattar summativa bedömningssituationer som stressande. Den visar också att vissa elever uppfattar att de får möjlighet att visa vad de kan. Elever i SUM däremot uppfattar situationen starkare, där stressen tar sig i uttryck i en negativ påverkan av arbetsminnet samt ger fysiska symptom såsom magont, illamående och huvudvärk. Slutsatsen som kan dras utifrån empirin är att elever i SUM påverkas i högre grad av summativa bedömningssituationer, vilket i sin tur leder till att de inte får rätt förutsättningar att visa sina kunskaper. Här blir vårt uppdrag som speciallärare att agera kvalificerad samtalspartner och rådgivare för att föra elevernas talan och se till att de får rätt förutsättningar att lyckas i skolan. / The mission of the school system is to ensure equal opportunities for all students to acquire knowledge and thereby develop. All students learn using different strategies and therefore have the need to demonstrate their knowledge in various ways. From a special education perspective, our role as special educators is to work towards an accessible learning environment, where we ensure that students with special educational needs in mathematics are provided with the right conditions to demonstrate their knowledge. To achieve this, knowledge of assessment methods from a student perspective is needed. The purpose of this study is to highlight students' perceptions, especially students with special educational needs in mathematics (SUM), and how summative assessment methods affect their opportunities to demonstrate knowledge. The study can contribute knowledge of opportunities and barriers based on the chosen assessment method. Based on the purpose of the study and the research questions, a number of qualitative in-depth interviews were conducted and analyzed using phenomenography. The study's empirical data shows that students generally perceive summative assessment situations as stressful. It also shows that some students perceive that they have an opportunity to show their knowledge. However, SUM students perceive the situation more deeply, with stress having a negative impact on working memory and causing physical symptoms such as stomachaches, nausea, and headaches. The conclusion drawn from the empirical data is that SUM students are more affected by summative assessment situations, which in turn means that they do not have the right conditions to demonstrate their knowledge. In this context, our role as special educators is to act as qualified conversation partners and advisors to advocate for students and ensure that they have the right conditions to succeed in school.

Vår uppsats handlar om grundskollärares erfarenheter av att genomföra summativa bedömningar med elever i behov av stöd. Syftet med vår studie är att få en fördjupad förståelse av vilka erfarenheter grundskollärare för de tidiga skolåren har kring hur summativa bedömningar kan påverka motivation och självbild hos elever i behov av stöd. Bakgrunden till studien är införandet av allt fler obligatoriska summativa bedömningar i skolans yngre åldrar och hur dessa kan påverka de elever som redan är i behov av stöd i negativ riktning. Tidigare forskning tyder på att summativa bedömningar kan påverka såväl motivation samt elevers självbild negativt och de elever som påverkas mest är elever i behov av stöd. Studien har en kvalitativ ansats där datainsamling har skett genom enskilda intervjuer med åtta lärare som undervisar i grundskolans tidiga skolår. Data har analyserats genom tematisk analys där vi i analysen slutit oss till en relationell teori. Genom analysen har vi funnit sju teman som presenteras i resultatet: hur elevernas motivation bli synlig, hur summativa bedömningar påverkar elevers självbild, framgångsfaktorer i genomförandet av summativa bedömningar, att återge resultatet av summativa bedömningar, att skapa motiverande undervisning, lärares upplevelser av autonomi gällande sina bedömningar samt specialpedagogiskt stöd - lärares erfarenheter och önskningar. Analysen tyder på att lärarna har ett relationellt perspektiv när de kommer till att bedöma elever i behov av stöds kunskaper genom summativa bedömningar, där man i hela lärprocessen från undervisningssituation fram till slutbedömning lägger fokus på de faktorer runt eleven som kan hindra deras lärande och förmåga att visa kunskap. Lärarna arbetar aktivt för att anpassa såväl bedömningssituation samt återgivning av bedömning för att dessa inte ska påverka elevers motivation eller självbild negativt. Resultatet visar att det råder en stor ambivalens hos lärarna gällande summativa bedömningar. Studien kunskapsbidrag handlar om att lyfta fram lärares erfarenheter av bedömningens påverkan, något som inte framträtt i den tidigare forskning som vi har tagit del av.

Detta examensarbete handlar om att skapa mer kunskap om hur lärare till elever i årskurs 1–3 använder undervisning för att kunna bedöma elevers algebraiska tänkande. Intresset för ämnet väcktes bland annat genom erfarenheter från VFU-perioder och arbete i skolan där vi upplevde att algebran var frånvarande i matematikundervisningen. Vid påbörjat arbete kring ämnet utvecklades intresset vidare eftersom den tidigare forskning är begränsad. Undersökningen i detta examensarbete bygger på det sociokulturella perspektivet och en fenomenografisk forskningsansats med utgångspunkt i semistrukturerade intervjuer. I intervjuerna har det ingått fyra legitimerade lärare i årskurs 1–3. Utifrån intervjuerna användes en fenomenografisk analysmetod där svaren kategoriserades. Kategorierna gav sedan ett resultat som visar att variation i undervisningen är avgörande för att både kunna utveckla och bedöma elevers algebraiska tänkande. Resultatet visar också att lärarna verkar sträva efter variation i undervisningen men att tidsbristen är en del av att detta inte sker systematisk. Dessutom visar resultatet en önskan, från de deltagande lärarna, om mer stöd i bedömningen av algebraiska färdigheter och algebraiskt tänkande. Tidigare forskning kring ämnet algebraiskt tänkande kopplat till bedömning är begränsad och därför är även diskussionen tämligen begränsad. / <p>Matematik</p>

Uppsatsen avser att utforska bedömningsmetoder och examinationsformer som används av lärare på mellanstadiet. Metoden som används i undersökningen är kvalitativa intervjuer. Resultaten visar att lärarna använder både formativa och summativa bedömningsmetoder i undervisningen. Formativ bedömning används mer för att stödja elevernas lärande, medan summativ bedömning ger en generell bild av elevernas kunskaper. Trots vissa utmaningar för lärare med användning av formativ bedömning visar undersökningen att det är ett viktigt verktyg för att främja elevernas lärande och utveckling. Slutligen betonas vikten att anpassa bedömningsmetoderna efter elevernas individuella behov, för att skapa en gynnsam undervisningsmiljö.

<p>Syftet med undersökningen är att beskriva de uppfattningar av bedömningsverktyget performansanalys som uttrycks av två lärare i svenska som andraspråk. Studiens delsyfte är att relatera dessa uppfattningar till det mål- och kunskapsrelaterade betygsystemet. Undersökningens fyra frågeställningar avser aspekter beträffande vad som möjliggör, försvårar och förutsätter bedömningsarbetet med performansanalys. Problemområdet, bedömning inom svenska som andraspråk, är komplext och mångfacetterat samt tenderar att vara tidskrävande och omfattande. Lärare inom ämnet behöver kunskaper om den speciella process som tillägnandet av ett andraspråk innebär, samt ett bedömningsverktyg som kan ta hänsyn till denna process. Performansanalys presenteras som en möjlig metod för detta. Som teoretiska utgångspunkter ligger den forskning kring andraspråksinlärning och andraspråksutveckling som utgör grunden för performansanalys. Vidare presenteras forskning kring summativ och formativ bedömning. Undersökningen är av kvalitativ karaktär och har en fenomenografisk forskningsansats, vilken strävar efter att kartlägga variationer av uppfattningar. Kvalitativa intervjuer har utgjort datainsamlingsmetod. Bearbetningsmetoden innefattar en beskrivande och en analytisk nivå med fyra steg: transkribering, datareferat i form av citat, menings-koncentrering och analys. Resultat och analys visar att lärarna erfar performansanalys på två övergripande sätt. Dels uppfattas performansanalys i enlighet med dess teoretiska utgångspunkter. Dels uppfattas performansanalys som ett summativt inriktat bedömningsverktyg, vilket har ett samband med tidsaspekten och kommunens inverkan på lärarnas arbete med bedömningsverktyget. Diskussionen visar på olika tolkningsmöjligheter av analysen.</p>

The aim of this study was to analyze the assessment of the primary school, from the teacher’s perspective. There has been an ongoing discussion regarding assessment and about the purposes of assessment for a long time. But there is a paucity of research on what teachers believe about. This study examined primary teachers’ beliefs on major purposes of assessment. Assessment is the process of gathering and interpreting information about students’ learning. The main purpose of assessment is to stimulate and encourage students' cognitive and social development. There are several types of assessment but the most relevant for this study is: assessment of learning (summative assessment) and assessment for learning (formative assessment). Assessment of learning looks at a student’s performance or presentation on a specific task or at the end of a part of teaching and learning. Assessment for learning should be used as a regular part of teaching and learning. The information teachers’ gain from assessment activities should be used to shape the teachers future teaching and that assessment for learning should be an essential and integrated part of the teaching and learning process. The main intention with assessment is to allow for students to demonstrate what they know and can do. It is also important that students are involved in the assessment process This study is based on interviews and qualitative research studies. I interviewed four teachers from two different schools.