Background: Pervious research indicates that communication between patient and nurse has shortcomings. For the nurse, difficulties in care giving may emerge when the nurse and patient cannot understand each other. Research also shows that patients’ participation in their care become more difficult by lack of communication. The care giving of patients who speak a different language is seen as a challenge by the nurse. Shortages in knowledge among nurses how to mediate communication to patients who do not speak Swedish. Aim: To illuminate Swedish nurses communicating with non-Swedish speaking patients at a Swedish ward. Method: Empirical study with qualitative approach, five individual interviews with nurses have been carried out and analysed according to a qualitative content analysis. Result: The nurses experienced immense difficulties in care giving of non-Swedish speaking patients when the communication did not function. Deficiencies were almost impossible to avoid when giving care, which created frustration and despair. Interpreter is an important tool, however the resources are limited which the nurses experienced as a problem. That relatives are available were seen as a reassurance for the patient and the nurse. More knowledge about different cultures is important to be able to give equal care to all. Conclusions: The nurses perceive shortcomings in communication with non-Swedish speaking patients.

Sverige utgör idag ett mångkulturellt samhälle, ambulanspersonalens möte med patienter som inte talar det svenska språket blir därmed allt vanligare. Forskning påvisar att det kan finnas en begränsning av att ge prehospital vård när patienten innehar ett annat språk än vårdpersonalen. Det är av stor vikt att ett prehospitalt omhändertagande sker på lika villkor och att patienten får samma vård oavsett språk. Syftet med denna studie var att belysa ambulanspersonalens upplevelser av att vårda patienter som inte talar svenska. En kvalitativ intervjustudie genomfördes med åtta deltagare av olika yrkeskategorier inom ambulanssjukvård där insamlad data bearbetades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultatet påvisar att en väl fungerande kommunikation kan vara avgörande för att inhämta den information som krävs för att prehospital vård skall kunna ges. Dock finns det andra alternativ på hur information kan inhämtas än via det verbala språket. Att ta hjälp av både patientens men också sitt egna kroppsspråk, vitala mätvärden samt vikten av att kunna anpassa sig efter rådande omständigheter anses vara främjande. Upplevelser som oro, stress, och frustration men likväl upplevelser  av positiv karaktär såsom tillfredställelse och lättnad uppkom vid vårdmötet av patienten som inte talar svenska. Att använda närstående i vårdmötet ses som en tillgång men kan också utgöra ett hinder i vårdandet i samband med tolksammanhang. Slutsatsen är att den prehospitala vården kan utföras trots språkbarriärer då ambulanspersonalen får använda sig utav de resurser som finns tillgängliga som exempelvis användningen av deras kroppsspråk och tolkar för att på bästa sätt kunna möjliggöra en väl fungerande kommunikation. Språkförbistringar kan dock i vissa vårdmöten utgöra ett bekymmer som med hjälp av enkel teknik skulle kunna leda till en mer patientsäker vård.

Bakgrund: I takt med den ökande invandringen till Sverige möter distriktssköterskor allt oftare icke-svensktalande patienter, som söker hjälp i triaget på vårdcentraler. För att kunna gör en medicinsk bedömning och avgöra vårdnivå behöver det finnas en fungerande kommunikation mellan distriktssköterskan och patienten. Distriktssköterskan behöver dessutom kunna förmedla information bland annat i form av egenvårdsråd till dessa patienter. Syfte: Att undersöka distriktssköterskors upplevelser av kommunikationssvårigheter med icke-svensktalande patienter vid triage på vårdcentral. Metod: Studien är en intervjustudie baserad på tolv intervjuer. Dataanalysen genomfördes med kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman . Resultat: I resultatet framkom två kategorier: En utmanande kommunikation och Att kunna kommunicera på andra sätt. Distriktssköterskor berättade att de upplevde osäkerhet och oro för att missa en allvarlig åkomma på grund av språksvårigheter. De uttryckte även att bristen på tid utgjorde ett hinder i kommunikationen. Dessutom uppgavs ett antal olika kulturella faktorer som försvårade kommunikationen med icke-svensktalande. Distriktssköterskorna använde sig av uppfinningsrikedom och fantasi för att kunna kommunicera. De tog även hjälp av anhöriga som tolkade eller professionella tolkar.  Konklusion: Att kommunicera med icke-svensktalande vid triage är en utmaning för distriktssköterskor och kräver att distriktssköterskorna kan kommunicera på andra sätt. Ökade resurser i form av tid och lättare tillgång till tolk hade kunnat underlätta för distriktssköterskor som möter dessa patienter. Utbildning i transkulturell, kulturanpassad omvårdnad på grund- och specialistutbildningar inom omvårdnad skulle kunna öka förståelsen och kunskapen och därigenom leda till bättre förutsättningar för kommunikation.

Allt fler personer i det svenska samhället kommer från en annan kultur än den svenska. Anledningarna till att personen kommer till Sverige kan bero på ett eget val eller att omständigheter i hemlandet tvingar personen att fly. Oavsett orsak möter distriktssköterskan dessa personer i sitt yrkesutövande. Fungerande kommunikation är en förutsättning för såväl god vård som för delaktighet. Syftet med denna studie är att beskriva icke svensktalande personers känsla av delaktighet i vårdmötet med och utan tolk. Studien är en kvalitativ intervjustudie.  Det erhållna datamaterialet har analyserats enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att patientens delaktighet i vårdmötet är större med tolk än utan. Studien visar också att bemötandet från distriktssköterskans sida är viktigt för känslan av delaktighet. Detta bemötande handlar mer om den känsla distriktssköterskan förmedlar än om det som faktiskt sägs och görs. Resultatet visar även att patienternas tilltro till tolkarna vacklar. Delaktighet, kommunikation och bemötande diskuteras i relation till hållbar utveckling. Författarna menar att det är viktigt att använda tolk i vårdmöten framför allt vid det första besöket i hemsjukvården samt att distriktssköterskan bör vara medveten om hur mycket bemötandet betyder för den icke svensktalande patientens känsla av delaktighet. Författarna diskuterar också etiska aspekter i intervjusituationen med den icke svensktalande informanten.

<p> </p><p>This bachelor’s thesis purpose is to examine how library staff experiences the meeting with non-Swedish speaking users of public libraries, and how they solve different situations. Today there is not much research on this subject but we find these questions important to study because we think it is good to be aware of the situations that can arise and discuss how to solve any problems. To have a basis for this qualitative study we conducted group interviews with library staff, where they are asked about their experiences with non-Swedish speaking users. In the analysis the results of the interviews are compared to previous research and related to communication theory, which is the theoretical framework for this study. In order to clarify how the barriers for communication affect the meeting a barrier model is applied.</p><p>After the analysis a discussion follows, where the term “non-Swedish speaking” is reasoned about, as well as the question whether it is possible to deal with all user groups equally. Finally the conclusions are presented. Our findings are among others that meeting with non-Swedish speaking users where the library staff has difficulties with understanding their intentions occur every day. Many of the informants believe that language can create barriers, which can lead to a meeting of poor quality. Body language is considered a great asset in communication when the verbal language is not enough. Additional solutions may be to cooperate with colleagues or other users in the library, but it is also important to be imaginative and flexible to make the communication work and to make the experience of the meeting as good as possible.</p><p> </p>

Sverige är ett land med människor från många olika kulturer och många har ett annat modersmål än svenska. När dessa människor blir sjuka ställer det särskilda krav på sjukvården. I det preoperativa samtalet ska anestesisjuksköterskan ge patienten möjlighet att berätta sin historia och samtidigt samla in data för att kunna planera och utföra säker vård. Språkbarriärer försvårar det preoperativa samtalet. Syftet med denna studie är att beskriva hur anestesisjuksköterskor erfar det preoperativa samtalet med den icke svensktalande patienten. Metoden som använts var kvalitativ intervjustudie med innehållsanalys. Åtta anestesisjuksköterskor intervjuades. I resultatet framkom det övergripande temat; För patientens skull tar anestesisjuksköterskan kontroll. Anestesisjuksköterskorna upplevde att det var en utmaning att ge trygghet och få patienten delaktig. Det var viktigt att komma väl förberedd till det preoperativa samtalet och det var viktigt att patienten var väl förberedd redan innan det preoperativa samtalet. För anestesisjuksköterskorna var det viktigt att vara medveten om de risker som kunde finnas då språket blev ett hinder för informationsutbyte. Det var viktigt att kunna anpassa sig till den situationen och det kunde de göra genom att använda tolk och kroppsspråk. Anestesisjuksköterskorna lade stort ansvar på sig själva att lösa situationen och mindre ansvar på verksamheten. Verksamheten har dock ett ansvar för att skapa förutsättningar för ett välfungerande preoperativt samtal. Det preoperativa samtalet bör ske en god tid innan operationen, med professionell tolk på plats. Då kan patienten bli väl förberedd. Genom införande av den perioperativa vårdprocessen, goda rutiner och den individuella skickligheten hos anestesisjuksköterskan kan säker vård ges. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot anestesisjukvård

This bachelor’s thesis purpose is to examine how library staff experiences the meeting with non-Swedish speaking users of public libraries, and how they solve different situations. Today there is not much research on this subject but we find these questions important to study because we think it is good to be aware of the situations that can arise and discuss how to solve any problems. To have a basis for this qualitative study we conducted group interviews with library staff, where they are asked about their experiences with non-Swedish speaking users. In the analysis the results of the interviews are compared to previous research and related to communication theory, which is the theoretical framework for this study. In order to clarify how the barriers for communication affect the meeting a barrier model is applied. After the analysis a discussion follows, where the term “non-Swedish speaking” is reasoned about, as well as the question whether it is possible to deal with all user groups equally. Finally the conclusions are presented. Our findings are among others that meeting with non-Swedish speaking users where the library staff has difficulties with understanding their intentions occur every day. Many of the informants believe that language can create barriers, which can lead to a meeting of poor quality. Body language is considered a great asset in communication when the verbal language is not enough. Additional solutions may be to cooperate with colleagues or other users in the library, but it is also important to be imaginative and flexible to make the communication work and to make the experience of the meeting as good as possible.

Speech production requires cooperation between cognitive, linguistic and motor processes. It also requires spatial and temporal control of muscles, as well as simultaneous and coordinated activity of respiration, phonation and articulation (Cheng, Murdoch, Goozée &amp; Scott, 2007; Yorkston, Beukelman, Strand &amp; Bell, 1999; Raphael, Borden &amp; Harris, 2011). Voice Onset Time (VOT) reflects the timing between phonation and articulation (Hoit-Dalgaard, Murry &amp; Kopp, 1983). VOT is the most reliable acoustic cue for distinguishing between voiceless or voiced plosives (Auzou et al. 2000). Studies of English-speaking children with phonological impairment have shown atypical VOT-patterns (Bond &amp; Wilson, 1980). The aim of the present study was to investigate Voice Onset Time (VOT) among Swedish children with phonological impairment and to examine if their VOT-values differ from typically developed Swedish children. Participants were 38 children aged 4;2−11;6 distributed over eight age- groups and five developmental stages of phonology. Audio recordings of minimal pairs were made at preschools, schools or at speech pathology clinics. The results indicated that children with phonological impairment produced VOT with deviant values and with a great variability. A marked acoustic difference between voiceless and voiced stop consonants was present, but not in all cases. Since the VOT-values were distributed over the group of children with phonological impairment, no developmental trend toward adult-like values that could be related to increasing age was found for either the acquisition of producing VOT or the acquisition of producing voicing lead. No differences in VOT were seen between the children in different phonological developmental stages or ages. No correlation between the degree of deviance of VOT and the proportion of Procent Phonemes Correct (PPC), age or phonological processes were found. From the results the conclusion can be drawn that children with phonological impairment have deviant VOT-values that could be caused by lack of phonological knowledge, but in particular since the variability did not decrease with increased age, have difficulties with motor execution. / Tal kräver ett samarbete mellan kognitiva, språkliga och motoriska processer. Det kräver även spatial och temporal kontroll av muskler samt samtidig och koordinerad aktivitet av andning, fonation och artikulation (Cheng, Murdoch, Goozée &amp; Scott, 2007; Yorkston, Beukelman, Strand &amp; Bell, 1999; Raphael, Borden &amp; Harris, 2011). Voice Onset Time (VOT) ger en bild av koordinationen mellan fonation och artikulation (Hoit-Dalgaard, Murry &amp; Kopp, 1983). VOT är den mest pålitliga akustiska referensen för att kunna skilja mellan tonande och tonlösa klusiler (Auzou et al., 2000). Engelsktalande barn med fonologisk språkstörning har visat atypiska VOT-mönster (Bond &amp; Wilson, 1980). Syftet med föreliggande studie är att undersöka Voice Onset Time (VOT) hos svensktalande barn med fonologisk språkstörning och utröna huruvida deras VOT-värden skiljer sig från VOT-värden hos barn med typisk språkutveckling. I studien deltog 38 barn i åldrarna 4;2−11;6 fördelade på åtta åldersgrupper och fem fonologiska utvecklingsstadier. Inspelningar av bildbenämning av minimala par skedde på barnens förskola, skola eller logopedmottagning. Resultatet visade att barn med fonologisk språkstörning hade avvikande VOT-värden med stor variation. Det förekom både att grupper kunde och inte kunde producera akustiska skillnader mellan tonlösa och tonande klusiler. Resultaten var så spridda i barngruppen att ingen direkt utveckling mot vuxenlika värden kunde relateras till ökad ålder för varken utveckling av VOT produktion eller vuxenlik förekomst av förton. Ingen skillnad vad gäller VOT sågs mellan barn i olika fonologiska utvecklingsstadier eller åldrar. Hur mycket ett VOT-värde avvek kunde inte förklaras av ålder, språkliga processer eller hur många korrekta fonem (PPC) som producerades. Av resultaten dras slutsatsen att barn med språkstörning har avvikande VOT-värden som delvis kan hänföras till bristande fonologisk kunskap men framförallt, eftersom variabiliteten i barnens värden inte minskade med ökad ålder kan hänföras till svårigheter med det motoriska genomförandet.

<p>Text-till-talsystem blir allt vanligare i vardagen, och det forskas även en hel del på utvecklingen av tal-till-talöversättningssystem. Många företag använder sig i allt större utsträckning av telefontjänster där automatiska system med syntetiskt tal och taligenkänning ersätter människor. För att vi som konsumenter ska känna att det är bekvämt att nyttja dessa tjänster och förstå budskapen är det viktigt att dessa syntetiska röster låter så naturliga som möjligt. Det som gör en röst naturlig är dess prosodi, dvs.</p><p>dess ickesegmentella aspekter såsom röstens intonation, intensitet och tempo, för att nämna några. Prosodin har inte endast lingvistiska funktioner utan den signalerar även känslor och attityder hos talaren. Vem vill lyssna på en syntetisk röst som låter väldigt ledsen eller arg t.ex. när bilens GPS-navigator sorgset talar om att vi ska ta nästa avfart åt höger.</p><p>Känslosignalering sker normalt både auditivt och visuellt, en glad person har ofta ett leende på läpparna och talar på ett sätt att vi som lyssnare får intryck av att personen är glad. Denna studie handlar just om den auditiva signaleringen av känslor som jag kallar känsloprosodi.</p><p>Det är inte självklart att talare av olika språk signalerar känslor på samma sätt trots att många lingvister, liksom jag, är övertygade om att det finns en viss universalitet, vilket man bör beakta vit tal-till-talöversättningssystem. Av denna anledning har jag i min studie valt att jämföra svenska auditiva känsloyttranden med spanska känsloyttranden.</p><p>Detta har jag gjort genom att göra perceptionstester av spanska röster och jämfört resultaten med en tidigare studie av Åsa Abelin och Jens Allwood på Göteborgs universitet (1999) som gjort en liknande studie mha. svenska röster. Jämförelser av misstolkningar av avsedda känslor indikerar bl.a. att vissa känslor verkar uttryckas på olika sätt för spanska och svenska. Tydligast är detta för ”förvåning” som i båda studier i stor utsträckning misstolkats av informanter med annat modersmål än talaren, även ”avsky” verkar uttryckas något annorlunda. Andra resultat som framkom är att svensktalande ofta misstolkar ”ilska” (spansk) som ”glädje” vilket kan jämföras med att spansktalande misstolkade ”glädje” (svensk) som ”sorg”. Studien visar också att känslor som förväxlas ofta är akustiskt lika till uttrycket och även har en del semantiska likheter.</p>

Text-till-talsystem blir allt vanligare i vardagen, och det forskas även en hel del på utvecklingen av tal-till-talöversättningssystem. Många företag använder sig i allt större utsträckning av telefontjänster där automatiska system med syntetiskt tal och taligenkänning ersätter människor. För att vi som konsumenter ska känna att det är bekvämt att nyttja dessa tjänster och förstå budskapen är det viktigt att dessa syntetiska röster låter så naturliga som möjligt. Det som gör en röst naturlig är dess prosodi, dvs. dess ickesegmentella aspekter såsom röstens intonation, intensitet och tempo, för att nämna några. Prosodin har inte endast lingvistiska funktioner utan den signalerar även känslor och attityder hos talaren. Vem vill lyssna på en syntetisk röst som låter väldigt ledsen eller arg t.ex. när bilens GPS-navigator sorgset talar om att vi ska ta nästa avfart åt höger. Känslosignalering sker normalt både auditivt och visuellt, en glad person har ofta ett leende på läpparna och talar på ett sätt att vi som lyssnare får intryck av att personen är glad. Denna studie handlar just om den auditiva signaleringen av känslor som jag kallar känsloprosodi. Det är inte självklart att talare av olika språk signalerar känslor på samma sätt trots att många lingvister, liksom jag, är övertygade om att det finns en viss universalitet, vilket man bör beakta vit tal-till-talöversättningssystem. Av denna anledning har jag i min studie valt att jämföra svenska auditiva känsloyttranden med spanska känsloyttranden. Detta har jag gjort genom att göra perceptionstester av spanska röster och jämfört resultaten med en tidigare studie av Åsa Abelin och Jens Allwood på Göteborgs universitet (1999) som gjort en liknande studie mha. svenska röster. Jämförelser av misstolkningar av avsedda känslor indikerar bl.a. att vissa känslor verkar uttryckas på olika sätt för spanska och svenska. Tydligast är detta för ”förvåning” som i båda studier i stor utsträckning misstolkats av informanter med annat modersmål än talaren, även ”avsky” verkar uttryckas något annorlunda. Andra resultat som framkom är att svensktalande ofta misstolkar ”ilska” (spansk) som ”glädje” vilket kan jämföras med att spansktalande misstolkade ”glädje” (svensk) som ”sorg”. Studien visar också att känslor som förväxlas ofta är akustiskt lika till uttrycket och även har en del semantiska likheter.