SAMMANFATTNING     Bakgrund: Patienter på kirurgavdelningar är komplexa såtillvida att de förutom den kirurgiska åkomman kan ha olika medicinska diagnoser vilket ofta komplicerar både vården, behandlingen samt medför svårigheter i att upptäcka ett försämrat tillstånd. För att kunna bedöma patientens tillstånd och få en uppfattning om hur denne mår måste objektiva och lätt mätbara parametrar användas. Modified Early Warning Score (MEWS) är ett poängsystem som mäter några av patientens vitala funktioner och baseras på sex mätbara/bedömningsbara  funktioner: andningsfrekvens, puls, systoliskt blodtryck, kroppstemperatur, vakenhet och urinmängd. Poängsumman varierar mellan 0 och 17, där 0 är normalt.   Syfte: Att kartlägga fördelningen av poäng enligt MEWS hos akuta patienter med kirurgiska åkommor på två kirurgavdelningar på ett universitetssjukhus i Sverige samt undersöka vilka åtgärder som vidtagits vid respektive poäng enligt MEWS.   Metod: Retrospektiv journalgranskningsstudie  där dokumentation av mätningar med MEWS för 94 patienter granskades.   Resultat: Totalt återfanns 229 poäng enligt MEWS varav 76 var från mätningar vid ankomst till avdelning och resterande  153 från mätningar under fortsatt vårdtid. Antalet MEWS-mätningar per patient varierade mellan  1 och 31. Nitton åtgärder som ingår i sjuksköterskans profession kopplade till en poäng enligt MEWS återfanns. De mest förekommande åtgärderna var att ge smärtstillande läkemedel på generell ordination samt att utföra upprepade kontroller av patientens vitala funktioner. Tjugotvå medicinska åtgärder kopplade till en poäng enligt MEWS återfanns. De mest  förekommande medicinska åtgärderna var att ordinera provtagning eller odling samt att ordinera  extra dropp. Inte i något fall ledde en poäng enligt MEWS till att någon patient flyttade till en högre vårdnivå.   Slutsats: Det fanns mätningar enligt MEWS för 85 % av patienterna där medianpoängen var 1 av maximala 17. Medianpoängen när åtgärd som ingår i sjuksköterskans profession eller medicinska åtgärder vidtogs var 4. De vanligaste åtgärderna var att ge smärtstillande läkemedel på generell ordination, göra upprepade kontroller, ordinera provtagning,  odling eller extra dropp. / ABSTRACT     Background: Patients with surgical conditions are complex, since many patients have various medical diagnoses besides their surgical condition. Apart from complicating care and treatment, this makes it difficult to detect deterioration in the patient's condition. In order to assess the patient's condition, objective and easily measurable parameters are preferably used. A scoring system, the Modified Ear­ ly Waming Score, MEWS, was developed in the early 1990s and based on some ofthe patient's vital functions: respiratory rate, heart rate, systolic blood pressure, body temperature, alertness/awareness and urine output. The result varies between 0 and 17, with 0 demonstrating normal vital functions.   Objective: To describe the distribution of MEWS scores for emergency patients with surgical condi­ tions in two surgical wards at a university hospital in Sweden, and to examine what actions had been taken based on the MEWS scores.   Methods: A retrospective review was performed on MEWS measurements and medical records for 94 patients.   Results: In total, 229 MEWS measurements had been performed, ofwhich 76 were taken on arrival at the ward, and the remaining 153 <luring the continued hospitalization. The number ofMEWS measurements per patient ranged from 1 to 31. Nineteen actions, based on MEWS scores, related the nursing professions were found, with the administration of painkillers and repeated checks ofthe pa­ tient's vital functions, being the two most common. Twenty-two medical procedures, based on MEWS scores, were identified, where sampling for bacterial cultures or prescribing extra intravenous fluid were the most frequent. No patient was transferred toa higher level of care because of their MEWS score.   Conclusion: MEWS measurements were performed in 85% of the patients and the median result was 1 of maximum 17. Different actions, related the nursing or medical profession, were taken at a me­ dian result of 4. No patient was transferred toa higher level of care. The most common actions were administration of painkillers, repeated checks ofthe patient's vital functions, sampling for bacterial cultures and prescribing extra intravenous fluid

Alla barn har rätt till att kunna kommunicera med sin omgivning. För de barn som inte har det verbala språket kan tecken som alternativ och kompletterande kommunikation vara en möjlig metod att använda. På så vis underlättas kommunikationen och minskar frustationen. Syftet med undersökningen är att undersöka förskolornas förutsättningar samt pedagogers syn på TAKK och hur det används som metod i förskolans verksamhet. Jag har också ett intresse av att få pedagogernas syn på fördelar samt nackdelar med TAKK. Jag använder mig av en kvalitativ metod där halvstrukturerade intervjuer genomförs. Intervjuerna omfattar fyra pedagoger och en resurs från tre olika förskolor i tre olika kommuner. Genom denna intervjustudien har jag sökt svar på följande tre frågor: Vilka olika förutsättningar finns det för TAKK i förskolan? Hur arbetar pedagoger med TAKK i förskolans verksamhet? Vilka för- och nackdelar ser pedagogerna i användandet av TAKK? Intervjupersoner har valts utifrån deras erfarenheter samt kompetens inom TAKK. Min studie har visat att pedagogerna arbetar på olika sätt samt att de har olika erfarenheter av TAKK. En del pedagoger arbetar med TAKK under hela dagen och en del arbetar med det vid vissa situationer och övergångar. Det beror på hur stort behov barnen har av tecken. TAKK används framförallt för att förtydliga det verbala språket samt att barnen kan göra sig förstådda. Utifrån resultatet har jag förstått att TAKK lett till fler möjligheter än hinder. Sammanfattningsvis är TAKK gynnsamt för alla barn, både de som har kommunikationssvårigheter och en normal utvecklad språkutveckling. Vilket både forskning och litteratur visar på. Däremot finns det inte lika mycket forskning om TAKK för barn med normal språkutveckling som det finns för barn med kommunikationssvårigheter.

Tecken som alternativ och kompletterande kommunikation (TAKK) är en metod som blir allt mer vanlig att använda i förskolan tillsammans med barn som har svårigheter i språket men även för de barn som inte har det. Metoden riktar sig mot hörande personer och innebär att det verbala språket förstärks med hjälp ut av tecken. Högläsning är en aktivitet i förskolan där arbetet med tecken ofta glöms bort, samt att de material som idag finns kring metoden i samband med högläsning är svårarbetat i verksamheten. Arbetets syfte var att skapa ett material i form av en flanosaga som kunde underlätta användningen av TAKK i samband med högläsning i förskolan. Utifrån arbetets syfte har en frågeställning formulerats kring hur materialet upplevdes i verksamheten av deltagarna. För att ta reda på frågeställningen skickades materialet ut till verksamma lärare som fick testa materialet med sin barngrupp.   Metoden som användes för att undersöka hur deltagarna uppfattade materialet var en enkät som utformades med hjälp av en hemsida vid namn Surveymonkey, enkäten innefattade både ”slutna” och ”öppna” frågor. Resultatet av de ”öppna” frågorna visade att deltagarna upplevde att materialet bidrog till ett intresse hos lärarna kring att vilja fortsätta arbeta med TAKK i sin undervisning i förskolan samt blev en ögonöppnare för de personer som inte var bekanta med att använda metoden. Det framgick även i enkätundersökningen att många upplevde materialet som ett lätt verktyg att arbeta med i samband med läsning och att de upplevde att barnen uppskattade kombinationen av att lyssna på en saga samtidigt som tecken användes. Enligt lärarna visade barnen ett tydligt intresse för att själva delta i utformningen av de tecken som sagan innehöll genom att själva utföra tecken och visade också en vilja att lära sig dem utantill.

Institutionen för datavetenskap (IDA) vid Linköpings universitet har tillsammans med försvarsmakten, polisväsendet och räddningsverket i Östergötland startat en projektstudie för att utröna huruvida augmented reality-teknik (AR) kan användas för att förbättra koordinationen mellan civila och militära organisationer, och på sikt även militära och civila organisationers gemensamma stabsarbete mellan nationer. Kunskap om hur militära och civila organisationer - som har ett tätt samarbete vid olika former av samhälleliga kriser - ser på sin organisationsspecifika teckenanvändning kan vara relevant vid införandet av ny teknik. Detta i synnerhet om det går att finna skillnader i de olika organisationernas syn på och användning av tecken. Denna studie har gjorts i anslutning till ovanstående projektstudie och fokuserar på hur företrädare från försvarsmakten, polisen och räddningstjänsten, utifrån en semiotisk inramning, ser på sin teckenanvändning. Syftet är att undersöka ifall betydande skillnader i teckenbruk finns hos dessa organisationer. För att nå en större inblick i hur företrädare för de tre organisationerna ställer sig till den egna teckenanvändningen har utdrag ur ljudinspelat material från två olika sessioner analyserats. För att kunna särskilja olika typer av tecken har studien till största delen utgått från blandformer av Peirces teckenbegrepp ikon, index och symbol. En taggningsmetod utifrån Peirces teckendefinition skapades för att plocka ut relevant utsagor från de olika organisationernas representanter. Utdrag som anses relevanta för studiens syfte presenteras och gås igenom i resultatavsnittet. Utifrån det analyserade materialet är det svårt att påträffa teckenspecifika skillnader som med säkerhet kan sägas vara kopplad till en enskild organisations teckenanvändning. Det som har påträffats är snarare en benägenhet att tala kring teckenanvändning på olika sätt hos förespråkare för de enskilda organisationerna. En diskussion kring dessa tendenser och deras koppling till syfte och frågeställning åtföljs sedan bland annat av förslag på framtida forskning.

Syftet med studien är att undersöka vilka handformer som är vanligast förekommande i polysyntetiska tecken i svenskt teckenspråk. Studien, som är den första i sitt slag, fokuserar på polysyntetiska tecken som betecknar rörelsesituationerna befintlighet, förflyttning, stationär rörelse och stillastående. Polysyntetiska tecken har tre manuella aspekter precis som fasta tecken (lexikala tecken). Medan de fasta tecknens manuella aspekter bär ingen egen betydelse, så är dessa aspekter betydelsebärande hos polysyntetiska tecken. Den betydelsebärande delen handform kallas för klassifikator, och har underkategorierna icke-agentiv och agentiv klassifikator. I studien har förekomster av handformer delats upp i tre kategorier enligt vilken den typ av korrelat som klassifikatorerna har: Direkt korrelat, indirekt korrelat och utan korrelat. Materialet som har använts till studien är fyrtioen annoterade texter på svenskt teckenspråk från Svensk teckenspråkskorpus. Totalt hittades 242 förekomster av polysyntetiska tecken som kategoriserades utifrån klassifikatorer. Icke-agentiva klassifikatorer är vanligast, 191 förekomster, där de tre vanligast förekommande handformerna är dubbelkroken, sprethanden och pekfingret. De vanligast förekommande rörelsesituationerna med icke-agentiva klassifikatorer är egenförflyttning och befintlighet. För agentiva klassifikatorer hittades 51 förekomster, där de tre vanligast förekommande handformerna är A-handen, S-handen och knutna handen. Här är rörelsesituationen objektförflyttning den mest frekvent förekommande. Resultatet kan förhoppningsvis påverka synen på vilka handformer som främst bör ingå i undervisningen för nybörjare i teckenspråk.

Examenstudiens inriktning fokuserar på vad som sker i mötet mellan de yngre barnen i åldrarna 1–3 år, förskolepersonal, bild och tecken som alternativa kommunikationsmaterial vid rutinsituationerna hallen och samlingen. Tidigare forskning vi har tagit del av visar att användandet av bild och tecken gynnar barns språk- och kommunikationsutveckling. Forskning belyser också att det i förskolans dagliga rutinsituationer råder en avsaknad av kommunikation och lärandesyfte, vilket har lett till att barnen får fler tillsägelser och tillrättavisningar. Syftet med studien är att undersöka användning av alternativa kommunikationsmaterial vid förskolans rutinsituationer i mötet mellan yngre barn, förskolepersonal och lärmiljö samt vilka didaktiska implikationer det får. Forskningsfrågorna lyder således Vilka intra-aktioner möjliggör yngre barns kommunikation när alternativa kommunikationsmaterial används vid rutinsituationerna hallen och samlingen? Vad för konsekvenser får de didaktiska implikationerna för vilka intra-aktioner som möjliggör yngre barns kommunikationsutveckling när alternativa kommunikationsmaterial används vid rutinsituationerna hallen och samlingen? Studiens vetenskapsteoretiska utgångspunkt är posthumanism som gör det möjligt för oss att se intra-aktioner mellan allt och alla. De analytiska begrepp som används är agentiell realism, intra-aktion och sammanflätning. Metoden är kvalitativ med utgångspunkt i en intra-aktiv metodologi och som insamlingsmetod användes videoobservationer samt fältanteckningar. Vårt resultat visar att de intra-aktioner som möjliggjorde kommunikation vid rutinsituationerna hallen och samlingen när alternativa kommunikationsmaterial användes bestod av agentiska händelseförlopp, där valet av material samt utformningen hade ett pedagogiskt syfte utvecklade den kommunikativa förmågan samt fler kommunikationssätt. Men även utifrån varje unik situation bidrog till vilka intra-aktioner som resulterade till att barn, alternativa kommunikationsmaterial, förskolepersonal, lärmiljö, materialiteter och materiellt-diskursiva föreställningar i sammanflätning och tillblivelseprocess blir till på nytt som kommunikativ. Där konsekvenserna av de didaktiska implikationerna för vilka intraaktioner som ingicks både synliggjorde möjligheter som hinder för yngre barns kommunikationsutveckling.

Inom svenska förskolor idag finns det ett växande intresse för Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation, TAKK. Den här studien syftar till att undersöka och belysa pedagogers uppfattningar kring användandet av TAKK i förskolan vilka inkluderar hur och vid vilka situationer som TAKK används av pedagoger i förskolan samt varför och vilket syfte pedagogerna har bakom sitt teckenanvändande. TAKK innebär att med hjälp av sina händer göra teckenrörelser som ett komplement till sitt talspråk för att förtydliga de viktigaste delarna av det som sägs. TAKK är en metod som används i många förskolor i Sverige. Metoden som har använts i undersökningen är en internetbaserad enkät. Enkätundersökningen omfattar 253 respondenter som har besvarat enkäten. Vid analys och tolkning av resultat har det sociokulturella teoretiska perspektivet tillämpats. Resultatet visar att majoriteten av pedagogerna som deltagit i studien använder sig av TAKK varje dag och vid många olika situationer av dagen. Det framgår att pedagogerna har syften bakom sitt teckenanvändande och att majoriteten har en övergripande positiv inställning till TAKK. Pedagogerna som deltagit anser att alla barn gynnas av att använda TAKK.

Min studie behandlar och diskuterar begreppet modeaktivism, hur mode kan fungera som ett kommunikativt medium i en aktivistisk eller politisk handling. Mitt syfte är att undersöka hur det kan se ut när mode används som uttryck för aktivism eller politisk kommunikation med fokus på Sverige, och kan mode betraktas som ett medium för att kommunicera aktivism? Eftersom modeaktivism är kommunikativt är det också intressant att se vad medialiseringen har haft för inverkan på modeaktivisters beslut. Jag har genomfört kvalitativa forskningsintervjuer med tre modeaktivister som är verksamma inom olika områden i modefältet. Jag har också gjort en semiotisk bildanalys av sex olika bilder, för att få fram tecken på modeaktivism. Jag har i min analys utgått från både min forskningsöversikt och mina valda teorier där jag undersökt medialiseringsteorins inverkan, Bourdieus teori om fält och habitus, Simmels tankar om mode som medium och Barthes semiotiska teori och metod om hur myter och tecken kan påverka representationen. Den huvudsakliga slutsatsen är att mode kan fungera som ett medium för politiska budskap och att svensk modeaktivism främst handlar om att bryta strukturer och förändra normer. / My study deals with, defines and discusses the concept of fashion activism, how fashion can serve as a communicative medium in an activist or political act. My purpose is toinvestigate what it looks like when fashion is used as an activist expression or as politicalcommunication with focus on Sweden. Furthermore, can fashion be considered as amedium to communicate activism? Since fashion activism is communicative is it alsointeresting to examine how the medialization has influenced the decisions of fashionactivists. I have conducted qualitative research interviews with three fashion activists whoare active in various areas of the fashion field. Additionally, I have performed a semioticanalysis of six different images, to obtain signs of fashion activism. My analysis is based oninformation from my literature review as well as my chosen theories where i analyzed theimpact of the medialization theory, Bourdieu's theory regarding field and habitus, Simmel'sthoughts on fashion as a medium and Barthes semiotic theory and method regarding howmyths and signs can affect the representation.The main conclusion is that fashion can act as a medium for political messages and swedish fashion activism deals mainly with breaking structures and changing of norms.

Syftet med vår studie är att undersöka förskollärares och specialpedagogers erfarenheter av hur barn med autism upptäcks och vilka åtgärder de vidtar för att hjälpa och stötta barnet. Enligt förskolans styrdokument ska inte barn behöva en diagnos för att få det stöd och de resurser som deras speciella behov kräver. Alla barn ska få en utbildning som är utformad och anpassad så att de utvecklas så långt som möjligt. För att undersöka förskollärare och specialpedagogers erfarenheter användes kvalitativa intervjuer som metod. Intervjuerna genomfördes med fyra förskollärare och fyra specialpedagoger verksamma inom förskolan och habiliteringen. Studien har fyra frågeställningar och dessa frågeställningar är: vilka erfarenheter och kompetenser anser förskollärare och specialpedagoger är viktiga för att upptäcka tidiga symtom hos barn, hur går förskollärare och specialpedagoger vidare när de upptäcker sådana symtom hos barnen, vilka behandlingsmetoder tillämpas för barn med autism? och vad avgör vilken behandlingsform som det autistiska barnet får? I resultatet finns tecken på att NPF uppmärksammas mer än tidigare men att det behövs specialpedagogisk kompetens för att kunna uppmärksamma och se vad barn med autism behöver för stöd för att komma framåt i sin fortsatta utveckling. Avvikande ögonkontakt och brist på kommunikation samt svårigheter kring samspel anses som de mest framskridande tecknen på autism. En bra dialog med kollegor och vårdnadshavare är den mest framträdande förutsättningen för att lyckas i arbetet med autistiska barn. Det saknas resurser för att kunna arbeta med tidiga insatser på ett önskvärt sätt, inte minst för att barnet ska få den intensivträning som habiliteringen åberopar.

Hur arbetar en filmskapare med att lyckas förmedla ett budskap genom symboler? Gestaltas ett budskap med endast tecken och symboler eller finns det andra komponenter inom symbolism en filmskapare kan använda sig utav? Denna uppsats undersöker hur regissören Jordan Peeles film Get Out (2017) gestaltar historisk rasism genom ett semiotiskt perspektiv. Under analysens gång upptäcktes det nya symboliska komponenter som symboliska miljöer, symboliska handlingar samt symboliska föremål. Resultatet visade att filmskaparna lyckades gestalta rasism och negrofili i filmen genom de tre olika komponenterna.