Sedan hösten 2018 är programmering en del av det centrala innehållet inom bland annat matematikämnet i läroplanen för den svenska grundskolan. Syftet med studien är att belysa hur några lärare för årskurs 7–9 i den svenska grundskolan ser på användandet av semiotiska representationer i form av symboler som används inom både programmerings- och matematikundervisning och vad användandet av symboler som förekommer inom båda områdena får för konsekvenser för lärarnas undervisning. De teoretiska utgångspunkter som ligger till grund för studien är semiotiska representationer i matematik enligt Raymond Duval (2006) samt Anna Sfards (1991) och Carolyn Kierans (1981) utgångspunkter om matematiska begrepps dubbla natur. I studien gjordes sex kvalitativa intervjuer med lärare som undervisar i årskurs 7–9 i den svenska grundskolan. En tematisk analys gjordes sedan utifrån det material som intervjusvaren gav. I lärarnas svar framkom skillnader mellan semiotiska representationer av objekt i tre olika kategorier. Lärarna beskrev fall där samma symbol representerar olika objekt och fall där olika symboler representerar samma objekt. De talade också om ett strukturellt eller operationellt synsätt då det gäller likhetstecknet. Då lärarna resonerade om vilka konsekvenser införandet av programmering får för deras undervisning fanns det ingen enighet i svaren. Det fanns lärare som ansåg att programmering förenklar matematikundervisningen, lärare som ansåg att programmering försvårar matematikundervisningen samt lärare som ansåg att programmering vare sig förenklar eller försvårar matematikundervisningen.

I denna kvalitativa studie är syftet att undersöka förskollärares argument och erfarenheter till varför de använder TAKK, Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation till det yngsta barnet i förskolan, 1–3 åringar. Syftet besvarades genoms frågorna: vilka skäl har förskollärare för att använda TAKK? Vad har förskollärare för erfarenheter av användandet med TAKK? TAKK är ett verktyg som utförs med händerna och förstärker det viktigaste ordet i en mening samtidigt som personen talar och tecknar det förstärkande ordet. TAKK används av barnet och den vuxna för att hitta ett gemensamt språk som alla på förskolan kan förstå.   För att få fram resultatet till studien användes semistrukturerade intervjuer. De genomfördes med åtta förskollärare i fyra kommuner, deras tankar ställs mot det sociokulturella perspektivet. Resultatet visar att förskollärarna är positiva till användandet och menar att det är barnets rättighet att kunna få en ”röst” för att kunna påverka sin livssituation. Genom att ge barnet kommunikationsmöjligheter via TAKK ökar delaktigheten, inflytandet, självständigheten och det bidrar positivt till språkutvecklingen för barnet. Det framkom att det vardagliga användandet av TAKK i förskolan kan ses som en utmaning. TAKK ska ses som en naturlig del under hela dagen på förskolan. Engagerade förskollärare kan genom TAKK skapa stora möjligheter för barnets kommunikation, självkänsla och frihet.

Det finns inte mycket forskning på ämnet förtexter, speciellt inte i film som utspelar sig i framtiden. Uppsatsens syfte är att undersöka förtextens form och funktion utifrån en semiotisk analys som använder sig av de begrepp semiotiken medför i tolkandet av tecken. De två frågeställningar i arbetet är “I tolkandet av förtexten utifrån semiotisk analys, vilka val och budskap går att finna i förtextens form?” och “Vilka funktioner fyller de utvalda förtexterna för filmernas narrativ?”   I urvalet av filmerna utgick jag från filmer som utspelas i framtiden, detta för att möjliggöra ett eventuellt eget och nytt uttryck för den tid då filmerna utspelar sig. Filmerna är Alien (Ridley Scott, 1979), Brazil (Terry Gilliam, 1985) och The Matrix (Lana och Lilly Wachowski, 1999). Dessa filmer utgår också från tre decennier. Mitt material för att göra analyserna utgick från hermeneutisk metod tillsammans med semiotisk analys. För att kunna tolka de tecken och begrepp som semiotiken medför utgick jag ifrån bl.a. texter av Gripsruds och Bignell. Detta förenat med historia och förhållningssätt till titeldesign, samt information om filmerna och deras produktioner. Uppsatsen resultat framställer att förtexternas form följer filmens funktioner i alla tre filmerna. Analyserna tydliggör att de val som gjorts i skapande ofta går att härleda direkt till filmens narrativ eller konceptuella idéer om varför titelsekvensen uppfattas som den gör utifrån de semiotiska begreppen. Samtidigt visar resultatet att förtextens design skulle vara ett tydligt sätt för att utöka filmens värld ytterligare och skapa ett sammanhängande uttryck till filmernas paketering och marknadsföring.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om förskollärares perspektiv på TAKK med särskilt fokus på användning och bakomliggande intentioner. Syftet konkretiseras i två forskningsfrågor som besvaras i studien: “Hur använder förskollärare TAKK?” och “Vilka intentioner ligger bakom förskollärares användning av TAKK?”. Insamlad data analyseras utifrån ett kritiskt specialpedagogiskt perspektiv med de tillhörande teoretiska begreppen identitetspolitik och en skola för alla samt utifrån ett multimodalt perspektiv på kommunikation och lärande. För att få en djupare förståelse för förskollärares perspektiv på TAKK samlas data in med hjälp av både semistrukturerade intervjuer och deltagande observationer. I studien medverkar fem förskollärare på tre olika förskolor i södra Sverige. Samtliga förskollärare i studien har utbildning inom TAKK och lång erfarenhet av att arbeta med metoden i verksamheten. Det framkommer i analysen att förskollärarna som deltar i studien använder TAKK i de flesta situationerna under dagen på förskolan. Främst i samlingar, sagostunder och mat-situationer men även i den fria leken och i hall-situationer. TAKK används tillsammans med hela barngruppen oavsett om det finns barn i behov av särskilt stöd i gruppen eller inte. Analysen visar också att det finns en inkluderande och multimodal intention bakom förskollärarnas användning av TAKK. Genom att använda TAKK som ett komplement till det verbala språket anser förskollärarna att metoden gynnar den språkliga och sociala utvecklingen samt att användningen av TAKK skapar en känsla av trygghet hos barnen på förskolan. Samtliga förskollärare i studien problematiserar det faktum att TAKK är en specialpedagogisk metod eftersom de själva anser att de använder det som en självklar del i det pedagogiska arbetet med alla barn.

Syftet är att bidra med kunskap om förskollärares perspektiv på användning av Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation med förkortning TAKK. De två frågeställningar som guidar studien är följande: Varför väljer förskollärarna att använda TAKK i förskolans verksamhet? och Hur kan användningen av TAKK gå till i förskolans verksamhet enligt förskollärarna? Studiens teoretiska utgångspunkt är didaktiskt perspektiv där den relationsdidaktiska modellen är i fokus för att skapa en fördjupad förståelse för förskollärares perspektiv på användning av TAKK. Kvalitativ metod används där intervjuer genomförs med fem förskollärare som har utbildning i TAKK och är verksamma på olika förskolor i södra Sverige. Ett resultat som framkommer är att samspelet mellan de relationsdidaktiska kategorierna; syfte, undervisningsmetod, mål-innehåll och barns förutsättningar saknas och forskning uppmuntras för att stärka didaktiken i arbetet med TAKK i förskolans verksamhet. Studien visar att förskollärarna ser positivt på TAKK för att skapa inkludering, självständighet och möjlighet till språkutveckling för alla barn men användandet saknar stöd i forskning. Det framkommer även att förskollärarna fick utbildning i TAKK i första hand för att stötta barn med språksvårigheter men utvecklat sin användning till att använda TAKK till alla barn. I studien visas även att förskollärarna arbetar med undervisningsmetoden TAKK på olika sätt och att förskollärarna menar att all personal i förskolans verksamhet är en bidragande faktor till om TAKK används som undervisningsmetod, att personalens intresse och engagemang styr vilka metoder som integreras.

Syftet med studien är att utifrån ett didaktiskt perspektiv få fördjupade kunskaper om metoden tecken som stöd i förskolans pedagogiska verksamhet. Genom en kvalitativ undersökning med semistrukturerade intervjuer med fem pedagoger från två olika förskolor som utgångspunkt, undersöks vad tecken som stöd betyder för pedagoger, samt hur och varför pedagoger använder sig av metoden. Resultaten visar på att de medverkande pedagogerna i studien uppfattar metoden tecken som stöd som ett kommunikationsverktyg som gynnar alla barns utveckling. Det krävs dock engagemang och utbildning för att tecken som stöd ska förstås och användas av alla i verksamheten. Studien kan vara till intresse för pedagoger som vill arbeta med metoden tecken som stöd för alla barn och hur de då kan använda metoden i den pedagogiska verksamheten.

Studiens syfte har varit att undersöka hur de yngsta barnen på förskolan kommunicerar och socialiserar med varandra och pedagogerna. Genom videoobservationer har vi studerat barnens kommunikation under de vardagliga rutinerna måltiden, samlingen och den fria leken. Resultatet visar att dessa situationer är ypperliga tillfällen att utmana och utveckla barnens kommunikativa och sociala förmågor. Måltiden och samlingen erbjuder olika möjligheter till samtal där pedagogerna avgör vilka strategier som bör tillämpas för att upprätthålla kommunikationen. Den fria leken präglas av barnens intresse för stunden, därmed avgör barnen vilken typ av kommunikationsform de väljer att tillämpa. I de olika observationerna kunde vi urskilja kommunikation i form av kroppsspråk, gester, tal och tecken som stöd.

Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation (TAKK) används inom förskolans verksamhet som ett kommunikationsverktyg för språkinlärning, för att kunna leva upp till läroplanens mål om språkutveckling. Enligt Specialpedagogiska myndigheten (2018) går detta kommunikationsverktyg ut på att teckna med händerna samtidigt med det talade språket för att och underlätta kommunikationen för alla barn.  Innan barnet har utvecklat ett talat språk kan verktyget användas som förståelsestöd. TAKK är inte detsamma som svenskt teckenspråk men vissa tecken i TAKK liknar de tecken som finns i det svenska teckenspråket (ibid). Forskare påvisar att TAKK ökar i popularitet vilket exempelvis visar sig genom media där det framställs som ett positivt kommunikationsverktyg. Samtidigt framhåller forskarna att intresset för verktyget i vetenskapliga undersökningar är begränsat. Det innebär att vi vet lite om de möjligheter och utmaningar som användningen av verktyget kan medföra (Fitzpatrick, Thibert, Grandpierrt, & Johnston, 2014; Mueller, Sepulveda, & Rodriguez, 2014). I dagens förskolor ökar användandet av TAKK och ett flertal förskolor uttrycker att de använder sig av kommunikationsverktyget. Den nuvarande debatten om kommunikationsverktyget fokuserar på hur det ska användas och vilka möjligheter verktyget medför. Debatten om de svårigheter och utmaningar TAKK kan medföra får mindre uppmärksamhet i media vilket kan vara problematiskt då allmänheten inte får ta del av den informationen. Även inom forskningen finns det kunskapsluckor om användandet av TAKK och denna brist på forskning motiverar vår studie.

<p>Sms-lån har som fenomen varit ett hett ämne i media under 2007. Detta bl.a. för att Kronofogdemyndigheten uppmärksammat att många ungdomar mellan 18-25 år har ådragit sig betalningsanmärkningar pga. obetalda sms-lån.</p><p>Syftet med uppsatsen har varit att besvara följande frågeställningar:</p><p>- Vad vet högskolestudenter om sms-lån och hur det fungerar. Vi har även försökt redogöra för hur vanligt förekommande det är bland högskolestudenter och vilka risker eller möjligheter de anser utmärker sms-låntagandet.</p><p>- Undersökt hur högskolestudenters inställning till och erfarenheter av sms-lån ser ut.</p><p>den mest framträdande slutsatsen i undersökningen är att högskolestudenter väljer att inte låna pengar via sms-lån.</p>

<p>Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva vilka tecken en sjuksköterska bör vara vaksam på för att kunna identifiera barnmisshandel. Författarna hade även som syfte att beskriva hur sjuksköterskan upplever identifieringen av misshandlade barn. Litteratursökning gjordes i Medline via PubMed samt manuellt. Totalt valdes 20 artiklar till resultatet. Av resultatet i litteraturstudien framkom att misshandlade barn i stor utsträckning uppvisar både fysiska och psykiska tecken. De vanligaste fysiska tecknen var enligt föreliggande studie multipla blåmärken och frakturer. Psykiska tecken kunde yttra sig i att barnet uppvisar samarbets- och koncentrationssvårigheter samt att det genom kroppsspråket uppvisar rädsla, aggressivitet och passivitet. Avvikelser i familjens beteende kunde göra sjuksköterskan uppmärksam på att något inte står rätt till. Detta kunde yttra sig i att familjen beskriver tillvaron som bättre än vad den är. Brister i interaktionen mellan barn och föräldrar förekom i form av att barnet på olika sätt förtrycks och inte tillåts vara ett barn. Vanligt förekommande var också att föräldrarnas beskrivning av händelsen inte stämmer överens med barnets skador.</p><p>Genom föreliggande studie framkom ett flertal socioekonomiska riskfaktorer för barnmisshandel, till exempel kort utbildning, arbetslöshet och finansiella problem. Vad det avsåg sjuksköterskans upplevelser i mötet med barn som misshandlats visar studien att svårigheter förekommer i form av osäkerhet kring anmälan och identifiering, grundat på brister i utbildning och kunskap. Vid identifiering av barnmisshandel använde sig sjuksköterskan av sin erfarenhet och sina färdigheter inom observation och interaktion.</p> / <p>The purpose of this literature review was to describe which signs that should draw the nurse’s attention in order for her to be able to identify child abuse. The writer’s second purpose was to describe how the nurse experiences the identification of an abused child. Literature search was done in Medline via PubMed as well as manually. In total a number of 20 articles were chosen. Through the literature review it appeared that abused children prove to have both physical and mental signs. The most common physical signs were multiple bruises and fractures. Mentally, child abuse could express itself through the child showing lack of cooperation and concentration as well as showing fear, aggression and passivity. Deviations in the behaviour of the family could make the nurse observant. This could express itself through the family describing their situation as much better than it is. Failure in interaction between children and parents could occur through oppressing actions and not allowing the child to act their age. Commonly occurring was also that there is an inconsistency between the history of the event and the injury. A number of socio-economic risk factors for child abuse did appear, for example low education, unemployment and financial difficulties. As it regards the nurse’s experiences in meeting abused children the study showed that difficulties may occur in forms of uncertainty surrounding reporting and identification, based on lack of education and knowledge. When identifying child abuse the nurse was using her experiences and her skills through observation and interaction.</p>