Syftet med vårt arbete är att få syn på de literacy-händelser som förskolans pedagogiska miljö ger förutsättningar för. Hur väl stämmer förskolans dagliga verksamhet överens med de krav och intentioner som styrdokumenten ställer? Vad sker i mötet mellan barn och miljö. Vi vill förstå djupet av detta möte. Hur och i vilket omfång påverkar den mångfacetterade miljön literacy?                                                                                Observation blev den metod vi valde för vår studie. Vi har genom kvalitativa observationer, som dels utförts genom att filma med iPad och dels genom att föra löpande anteckningar med papper och penna, undersökt de språkliga förutsättningar förskolans pedagogiska miljö och verksamhet ger barn i förhållande till styrdokument och till den vetenskapliga forskning som gjorts på området. Utifrån de resultat vi kommit fram till vill vi lyfta fram att barns meningsskapande sker utifrån en inre drivkraft, intressen och förmågan att själv och i samspel med andra använda den omgivande miljöns förutsättningar och resurser. Tillgången på material, förskollärarnas/arbetslagets förhållningssätt och disponeringen av tid är ytterligare faktorer som är viktiga för att skapa förutsättningar för literacy i en vidare bemärkelse där relationen mellan olika språkliga system och såväl sociala som kulturella sammanhang ingår.

Syftet med denna undersökning är att utveckla en metod för lärare och elever att inom fysikundervisning använda modern teknik som ett undervisningsverktyg vid formativ och summativ bedömning. Den metod som utvecklas baseras på film där filmade redovisningar utgör underlag för kunskapsbedömning. Elever i årskurs 6 och 8 genomför laborationer i fysik inom kunskapsområdena mekanik och ellära. Redovisningsfilmerna innehåller de slutsatser eleverna gör kring de begrepp och fenomen som de behandlar i laborationerna. Totalt deltar tio stycken elevgrupper om två till tre personer i undersökningen. Två områden undersöks i detta arbete. Det första området fokuserar hur elever väljer att kommunicera sina fysikkunskaper i redovisningsfilmer, hur de använder teckenskapande aktiviteter när de presenterar sina resultat i en film som utgör en representation av den kunskap eleverna förmedlar. Teckenskapande aktiviteter är de olika aktiviteter som människan använder för att interagera med sin omvärld (Selander& Kress 2010). Elevernas redovisningsfilmer är deras kunskapsrepresentationer och teckenaktiviteterna i filmerna benämns bild, fysisk och verbal aktivitet. Den teckenskapande aktiviteten bild kopplas till användandet av bilder samt hur kameran används under redovisningen. Fysisk teckenskapande aktivitet utgörs av elevernas användande av sig själva i form av gester, deras användande av laborationsutrustning och andra fysiska hjälpmedel för att kommunicera sina resultat. Den verbala teckenskapande aktiviteten består av elevernas tal och berättande under deras redovisning. Det andra området som undersöks är hur läraren uppfattar elevernas kunskapsrepresentationer utifrån tydlighet i kunskapsförmedling. Elevernas redovisningsfilmer undersöks utifrån lärarens skriftliga kommentarer. I den analysenen kartläggs hur olika teckenskapande aktiviteter påverkar kunskapsförmedlingen. Resultatet visar att eleverna använder de teckenskapande aktiviteterna i olika utsträckning och kombinationer. Det framgår att det är viktigt med vissa mönster av teckenskapande aktiviteter för att få en god representation av de kunskaper som ska förmedlas. Fyra redovisningsgrupper har använt sig av de teckenskapande aktiviteterna fysisk och verbal, dock inte den bildliga på ett framträdande sätt. Läraren efterlyser mer information från dessa redovisningsgrupper. De tre teckenskapande aktiviteterna bild, fysisk och verbal har tillsammans varit verksamma under sex elevredovisningar. Dessa redovisningar bär fram information när det gäller att förmedla elevernas kunskaper inom fysikområdet och några mönster av teckenskapande aktiviteter gör redovisningen extra tydlig. Tydlig kunskapsrepresentation sker när eleverna förmedlar sin kunskap genom rikligt tal och berättande i kombination med att eleverna använder experimentutrustning för att lyfta fram sina resultat och att kameran har fokuserats på det aktuella redovisningsmomentet.

Syftet med denna undersökning är att utveckla en metod för lärare och elever att inom fysikundervisning använda modern teknik som ett undervisningsverktyg vid formativ och summativ bedömning. Den metod som utvecklas baseras på film där filmade redovisningar utgör underlag för kunskapsbedömning. Elever i årskurs 6 och 8 genomför laborationer i fysik inom kunskapsområdena mekanik och ellära. Redovisningsfilmerna innehåller de slutsatser eleverna gör kring de begrepp och fenomen som de behandlar i laborationerna. Totalt deltar tio stycken elevgrupper om två till tre personer i undersökningen. Två områden undersöks i detta arbete. Det första området fokuserar hur elever väljer att kommunicera sina fysikkunskaper i redovisningsfilmer, hur de använder teckenskapande aktiviteter när de presenterar sina resultat i en film som utgör en representation av den kunskap eleverna förmedlar. Teckenskapande aktiviteter är de olika aktiviteter som människan använder för att interagera med sin omvärld (Selander& Kress 2010). Elevernas redovisningsfilmer är deras kunskapsrepresentationer och teckenaktiviteterna i filmerna benämns bild, fysisk och verbal aktivitet. Den teckenskapande aktiviteten bild kopplas till användandet av bilder samt hur kameran används under redovisningen. Fysisk teckenskapande aktivitet utgörs av elevernas användande av sig själva i form av gester, deras användande av laborationsutrustning och andra fysiska hjälpmedel för att kommunicera sina resultat. Den verbala teckenskapande aktiviteten består av elevernas tal och berättande under deras redovisning. Det andra området som undersöks är hur läraren uppfattar elevernas kunskapsrepresentationer utifrån tydlighet i kunskapsförmedling. Elevernas redovisningsfilmer undersöks utifrån lärarens skriftliga kommentarer. I den analysenen kartläggs hur olika teckenskapande aktiviteter påverkar kunskapsförmedlingen. Resultatet visar att eleverna använder de teckenskapande aktiviteterna i olika utsträckning och kombinationer. Det framgår att det är viktigt med vissa mönster av teckenskapande aktiviteter för att få en god representation av de kunskaper som ska förmedlas. Fyra redovisningsgrupper har använt sig av de teckenskapande aktiviteterna fysisk och verbal, dock inte den bildliga på ett framträdande sätt. Läraren efterlyser mer information från dessa redovisningsgrupper. De tre teckenskapande aktiviteterna bild, fysisk och verbal har tillsammans varit verksamma under sex elevredovisningar. Dessa redovisningar bär fram information när det gäller att förmedla elevernas kunskaper inom fysikområdet och några mönster av teckenskapande aktiviteter gör redovisningen extra tydlig. Tydlig kunskapsrepresentation sker när eleverna förmedlar sin kunskap genom rikligt tal och berättande i kombination med att eleverna använder experimentutrustning för att lyfta fram sina resultat och att kameran har fokuserats på det aktuella redovisningsmomentet.

Studiens syfte var att, med utgångspunkt i ett designteoretiskt multimodalt perspektiv, beskriva, analysera och tolka hur tre förskolepedagoger designar lärandesammanhang, kring ämnet matematik. Förutom detta var också syftet att få insikt om hur lärandesammanhangets design kunde förstås och tolkas i termer av lärande och meningsskapande. Den metod jag valde var uppbyggd kring en icke-deltagande videoobservation med ett kvalitativt upplägg där målet var att försöka förstå det som ägde rum genom relevanta tolkningar. I resultat och slutsatser framkom det till exempel att förskolepedagogerna använder en mängd semiotiska resurser och teckensystem i form av fysiska redskap tillsammans med ansiktsuttryck, tal och handrörelser i kommunikationen med barnen. Dessutom framkom det att barnen också använde sig av ett antal olika semiotiska resurser och teckensystem i arbetet med att skapa mening kring de olika lärandesituationerna. Det blev också tydligt att barnens tidigare erfarenheter fick en betydande roll då barnen använde de tidigare erfarenheterna som ett tankeredskap i de meningsskapande processer, designade av förskolepedagogerna, de deltog i. / The study's purpose was, based on a design theoretical multimodal approach to describe, analyze and interpret how three preschool teachers design learning contexts, on the subject of mathematics. Besides, this was also the aim to gain insight on how context of learning designs could be understood and interpreted in terms of learning and meaning. The method I chose was built around a non-participating video observation with a qualitative approach where the goal was to try to understand what took place through the relevant interpretations. The results and conclusions that emerged was that the preschool teachers used a variety of semiotic resources in the form of physical tools along with facial expressions, voice and gestures in their communication with the children. Moreover, it appeared that the children also used a number of different semiotic resources in their work of creating meaning around the different learning situations, designed by the preschool educators, they participated in. It also became clear that the children's previous experiences had a significant role as they also used past experiences as a tool in the meaning-making process.

I den här studien har jag behandlat frågor som rör alla barn i förskolan samt de pedagoger som dagligen arbetar med barnen. En kvalitativ studie har genomförts genom videoobservationer som tydligt har visat hur pedagoger designar mindfulness-aktiviteter i förskolan. Studiens syfte var att, utifrån ett multimodalt designteoretiskt perspektiv, få ökad kunskap om hur pedagoger designar mindfulness-aktiviteter i förskolans praktik. I resultat och slutsats framkom det att mindfulness-aktiviteter kan designas på olika sätt beroende på vilka förutsättningar förskolan har. Det framkom även att i användningen av mindfulness-aktiviteter använder pedagoger sig av flera teckensystem såsom, gester, rörelser, ljud, röst, positionering, volym etc. i kommunikationen med barn, vilka även barnen använde sig av. Resultat tyder också på att barn designar sina egna lärvägar i aktiviteter, genom de teckensystem som finns tillgängliga i pedagogers design av aktiviteter.

Denna designstudie fokuserar på helklasskommunikation kring problemlösning. Syftet med studien är att praktiskt pröva designprinciper för hur en helklasskommunikation bör utformas för att uppnå en hög kvalitet samt hur elever synliggör ett teckenskapande. Studien bygger på den multimodala socialsemiotiska teorin och modellen Learning Design Sequences. Denna designstudie innehåller tre cykler som bygger på varandra, vilket innebär att en process upprepas på liknande sätt i varje cykel. Cyklerna är inriktade på lektioner med fokus på helklasskommunikation. En cykel innefattar en planeringsfas, ett genomförande och en analys kring designprinciperna. Studiens inledande designprinciper utformas utifrån tidigare forskning. Lektionerna planeras och genomförs av studiens författare i en årskurs tre. För att kunna analysera lektionerna och eventuellt ta fram nya designprinciper genomförs observationer. I studiens resultat presenteras prövandet av designprinciper för utformningen av en helklasskommunikation av hög kvalitet som resulterar i sex slutgiltiga designprinciper. I resultatet presenteras även hur eleverna genom arbetet med problemlösningsuppgifter och helklasskommunikation synliggör ett teckenskapande. Resultatet stärker den tidigare forskningen i stor omfattning eftersom den genom denna studie visats fungera i praktiken. Däremot synliggör resultatet även faktorer som inte berörts i den tidigare forskningen. Denna designstudie kan användas som en utgångspunkt vid utformningen av helklasskommunikation kring problemlösning. Resultatet går däremot inte att generalisera i en ny kontext eftersom flera aspekter kan skilja elever och lärare jämfört med de som deltagit i denna studie.

Syftet med denna undersökning har varit att se över vilka typer av semiotiska resurser som används i den fria leken i förskolor. Vi har valt att lägga vårt fokus på barn mellan 1–3 år då vårt intresse var att se hur barnen kommunicerar och skapar mening med varandra i den fria leken. Studien har byggts upp genom att vi har observerat barn på olika förskolor under den fria leken och fört fältanteckningar som vi sedan har analyserat. Resultaten som vi kom fram till i vår analys var att barn kommunicerar på många olika sätt. Många barn i ålder 1–3 år har ännu inte utvecklat den verbala kommunikationen och väljer att använda sig av den icke-verbala kommunikationen såsom semiotiska resurser. Barn använder sig av många olika typer av teckensystem under den fria leken både mellan barn-barn och barn-pedagog. Barnen kunde bli multimodala och de använde sig av liknande tecken som ljud, gester och ögonkontakt. Med hjälp av dessa tecken så skapade barnen även ett meningsskapande. Slutligen kom vi fram till att barn kan både medvetet och omedvetet kommunicerar med hjälp av olika semiotiska resurser i den fria leken och att använda sig av semiotiska resurser är något som sker vardagligen.

Forskningen visar på att det både finns fördelar och nackdelar med användning av digitala verktyg iförskolan och undervisningssituationer utomhus. Syftet med denna observationsstudie är att undersökahur digitala verktyg används i förskolor med mycket utomhuspedagogik och hur ettdigitaliseringsarbete sker med påverkan av de förutsättningar utomhusmiljön bidrar med. Datan harbearbetas med den tematiska analysmetoden och utifrån ett multimodalt designorienterat perspektiv.Resultat visar att förskolan som har undersökts arbetar med digitalisering på många olika sätt och attpedagogerna på förskolan har en positiv inställning gällande digitala verktyg. Pedagogerna användersig av olika resurser i sin design av lärandesituationer, de genomförs aktiviteterna på olika platser ochde använder sig av olika strategier för att uppmuntra lärandet. Vidare visar resultaten att barnen skaparmening genom att använda sig av olika teckensystem, relatera till tidigare erfarenheter och att barnenvisar på tecken i lärande. Användandet av digitala verktyg utomhus är vanligt på den undersöktaförskolan, och de arbetar genom att kombinera utomhusmiljöer med digitala verktyg för att förhöjabåde utomhusupplevelser och användningen av digitala verktyg.

Denna studie handlar om hur alla barn kan få möjlighet att göras delaktiga i förskolans verksamhet via olika kommunikationsformer. I studien undersöks vilka arbetssätt och tecken som förskollärare använder i tydliggörandet av barns kommunikation. Syftet är att bidra med kunskap om pedagogiska arbetssätt som kan bli tydliggörande för barns kommunikation i förskolan. Empirin har samlats in genom en kvalitativ metod, med semistrukturerade intervjuer där sex förskollärare från fem olika förskolor medverkade. Resultatet har sedan analyserats utifrån ett multimodalt och designorienterat perspektiv. I resultatet framkommer det att förskollärare använder sig utav arbetssättet tydliggörande pedagogik, med tecken som det verbala språket, TAKK, bilder och digitala verktyg i tydliggörandet av barns kommunikation.