Allt fler människor väljer att bosätta sig i städer. Samtidigt lever vi i en tid där hållbarhetsmål är viktigare än någonsin att uppnå. Städers ökande antal invånare gör att allt fler människor vistas på gator, torg, parker och andra grönområden i staden, vilket ställer höga krav på det offentliga rummet. För att bemöta detta krävs hållbara, livskraftiga, säkra och hälsosamma offentliga rum, med syfte att skapa en jämställd stadsmiljö som involverar alla människor. Dessa platser kräver smarta lösningar för att främja hållbar stadsutveckling.Stadsutvecklingen gör att de offentliga rummen ständigt förändras. Ett område som står inför förändring kan ta flera år att färdigställa, vilket gör att offentliga rum från och till infinner sig i ett slags mellanläge. Platsen används då inte längre som tidigare, och har ännu inte fått sin nya användning. Detta kan skapa tillfälligt otrygga eller oinbjudande kvaliteter i det offentliga rummet, till exempel brist på belysning och få människor i rörelse. För att motverka detta kan stadsplanerare och arkitekter implementera temporära installationer för att ge platsen en ny identitet och användning.För att undersöka om tillämpandet av temporär användning kan bidra till hållbar stadsutveckling, utförs en interventionsstudie på en offentlig plats som genomgår förändring. Denna interventionsstudie innefattar en beskrivande planeringsprocess samt en fältstimulering där en temporär paviljong med odlingsmöjligheter byggs upp i det offentliga rummet. Studiens empiriska del innefattar även en platsanalys för att undersöka hur paviljongen påverkar, och påverkas av, dess kontext. Dessutom tillämpar studien en enkätundersökning för att undersöka allmänhetens attityder till det offentliga rummet. Detta, tillsammans med kvalitativa intervjuer med experter inom området, ger oss en inblick i hur en intresserad person utan en formell roll kan delta i planeringsprocessen och utformningen av en offentlig plats. Resultatet beskriver planeringsprocessen och uppförandet av den temporära paviljongen. Detta beskriver i sin tur hur temporär användning kan bidra till inkludering och hållbarhet i stadsrummet. / Increasingly more people are choosing to settle in cities. At the same time, we live in a time where achieving sustainability goals are more important than ever. The increase in residents in urban environments has created a build up of people passing through the streets, squares, parks, and other green areas in the city, putting a huge strain on public spaces. In response to this, renewable, viable, safe and healthy public spaces are needed, with the aim of creating an equal urban environment open to all. These public spaces require inventive solutions to develop the urban environment to a sustainable future.Urban development is not only inevitable, but a must for progression, however, to the average citizen this creates ever shifting, ever changing surroundings for them to work and live in. During these, sometimes years long, periods of change, public spaces can fall into a form of middle ground, where the previous purpose of the space has been lost, and the new purpose has yet to be gained. This can temporarily create unsafe and uninviting qualities in the public space, for example due to lack of lighting and people. To challenge this, city planners and architects can look to implement temporary installations to give the site a new identity and use, bridging the gap between old and new.To investigate whether temporary use can contribute to sustainable urban development, an intervention study was conducted at a public space that is under-going change. This intervention study includes a descriptive planning process as well as a field stimulation where a temporary pavilion with cultivation opportunities is built up in the public space. The empirical part of the study also includes a site analysis to investigate how the pavilion affects, and is affected by, its context. In addition, the study applies a survey to examine the attitudes of the citizens regarding the public space. This, together with qualitative interviews with experts in the field, gives us an insight into how an interested person without a formal role can participate in the planning process and the design of a public place. The result describes the planning process and construction of the temporary pavilion. The approach, in turn, describes how temporary use can contribute to inclusion and sustainability in the urban.

Detta examensarbete utgörs av en kvalitativ studie på ett medieföretag. Studien syftar till att undersöka vilka faktorer som påverkar individernas motivation i en temporär grupp och hur dessa faktorer påverkar dessas motivation. För att inhämta vår empiri har vi använt oss av semistrukturerade intervjuer. Vi har även utgått från en induktiv ansats. Slutsatserna vi har kommit fram till är att de faktorer som individer upplever påverkar motivationen i en temporär grupp utgörs av de anställdas möjligheter att utvecklas, ledarens verktyg för motivation, relationer, stress samt ändringar.

Temporära åtgärder är ett alltmer begynnande fenomen inom samhällsplanering. I den här studien undersöker jag betydelsen av temporära åtgärder som kommunal planeringsstrategi för gestaltning av offentliga rum. Studiens syfte studeras genom att undersöka vad temporära åtgärder medför till ett planeringsideal som genomsyras av permanent planering i det offentliga rummet, hur tid och platsidentitet uppfattas samt hur samhällsplanerare beaktar medborgares åsikter vid planeringen av temporära åtgärder. Med utgångspunkt i teorier som rätten till staden, nyliberalism och platsens själ och essens, undersöker jag temporära åtgärders påverkan på gestaltningen av offentliga rum. Metoden utgörs av semistrukturerade intervjuer med samhällsplanerare inom både offentlig och privat sektor. Studien har identifierat att samhällsplanerare har som ambition att nyttja metoden för att revitalisera offentliga rum genom god gestaltning, som planeringsstrategi riskerar dock temporära åtgärder att följa ett nyliberalt planeringsideal som prioriterar attraktivitet över mänskliga behov. Resultatet tyder på att metoden möjliggör för att långa planeringsprocesser kan frångås för att på ett snabbare och mer flexibelt sätt kunna möta förändrade behov. Temporära åtgärder har således en stor betydelse inom samhällsplaneringen och utgör ett komplement till den permanenta och långsiktiga planeringen.

Familjeföretag är unika i den bemärkelse att de har en stark kultur vilket kan ha en positiv effekt på verksamhetens prestation. Kulturen hos familjeföretag är det som utgör den största fördelen eftersom det kan främja förändringsprocesser. Företag som är i tillväxt bör ofta göra förändringar i arbetssätt för att anpassa verksamheten efter de nya förutsättningarna. Projekt främjar innovation i företag vilket i sin tur ofta kan vara en drivkraft för tillväxt. Därmed är det vanligt att företag i tillväxt börjar arbeta i projektform mer intensivt. Projektintensiva organisationer är ett begrepp som innebär att projekt utgör kärnan av ett företag vilket är avgörande för att verksamheten ska gå framåt. Utmaningen för projektintensiva organisationer är att hitta en tydlig gräns mellan projekt- och linjearbete. Att arbeta i projekt innebär att en grupp av människor tillsätts temporärt för att utföra en unik uppgift. Uppgiften är utformad för att uppnå ett specifikt resultat vilket innebär att det även finns särskilda krav som måste uppfyllas. Detta förutsätter att gruppen av människor vet vad som krävs av dem för att nå framgång. För att nå framgång i projekt är det av stor vikt att företagsledningen har tagit fram tydliga direktiv och riktlinjer som minskar osäkerheten hos projektdeltagarna. Därav är det eftersträvansvärt att företagsledningen förser projekten med stöd i form av kommunikationsplaner och system som underlättar arbetssättet. Enligt forskning finns det ett behov av att komplettera befintliga teorier inom projektledning med studier som är praktikbaserade. Detta innebär att fler studier bör fokusera på hur företag hanterar projekt i verkligheten. Det är därför av intresse att undersöka ett företag som är i tillväxt och har gått från att ha ett fåtal projekt till att betraktas som en projektintensiv organisation. För att skapa en djupare förståelse för projekt som arbetssätt, grundar sig denna studie på en kvalitativ observationsstudie i ett familjeföretag som expanderat relativt snabbt på kort tid. Denna studie syftar till att effektivisera arbetssätt i produktutvecklingsprojekt hos Rototilt Group AB genom att undersöka hur en ökad förståelse för hur verksamheten arbetar i verkligheten samt vad som sker i arbetsprocesserna. Resultatet av denna studien visar att en ökad mängd av projekt som är stora och komplexa ställer högre krav på att system och arbetssätt fungerar smidigt. Studien visar också att en tydlig rollbeskrivning och mer strukturerad kommunikation främjar projektprocesserna i produktutvecklingsprojekt. Vidare har studien visat att prestation i projekt kan mätas och genom att göra detta länkas de olika nivåerna i företaget samman. Avslutningsvis är projekt i praktiken ett mycket intressant område som har potential till att utvecklas i framtiden. Detta genom att studera fler företag som arbetar intensivt med projekt och koncentrera sig på vad som faktiskt händer i praktiken.

Det finns ett behov och ett ökat intresse att tillåta civilsamhället vara delaktiga i byggprocessen. Medborgardeltagande och medborgardialog är metoder som används för att visa på att invånare är med och bestämmer om sin närmiljö. I teorin framställs det som att metoder likt dessa hjälper till i skapandet av ett demokratiskt samhälle. I praktiken ställer sig invånarna fortfarande frågande till vilken stadsutveckling som sker i deras närmiljö. I den här uppsatsen har vi undersökt alternativa metoder för medborgardeltagande. Vi har utgått från litteratur som tar upp olika metoder för deltagande, så som temporär användning och transformativt deltagande. Syftet för oss har varit att se till hur konstprojekt kan användas som en alternativ metod för deltagande och dialog. För att göra det har vi gjort en fallstudie över konst- projektet Mitt framför näsan i Jordbro kultur- och föreningshus, vilket var del av Statens konstråds satsning Konst händer. Genom att undersöka Mitt framför näsan ville vi se om projektet även har påverkat planeringsprocessen för det nya kulturhuset som ska byggas i Jordbro och vad de involverade aktörernas avsikt var. Utifrån vår kartläggning av Jordbro kultur- och föreningshus samt Mitt framför näsan undersöker vi om konstprojekt kan användas för att skapa delaktighet i stadsutveckling. Resultatet av vårt undersökande visar en större svårighet att engagera medborgare än vad vi först trodde. Där byråkratiska frågor och bristande kommunikation försvårar arbetet. Och även om vi inte fått konkreta svar på våra frågor så ställer vi oss positiva till konstprojekt som metod för delaktighet. / There is a need and interest to let the citizens be part of city planning. Civic participation and civil dialogue are methods which are used to show that citizens can participate in the decision making of their neighbourhood. In theory these methods seem to help the making of a democratic society. In practice people ask themselves what kind of urban renewal happens in their neighbourhood.In this thesis, we have examined alternative methods for civic participation. We have looked at literature concerning different methods of participation, such as temporary use and transformative participation. The purpose, for us, has been to look into how art projects can be used as a way of creating participation and dialogue. To do this, we have done a case study of the art project Mitt framför näsan in Jordbro cultural and social housing, which was part of the project Konst händer, produced by Statens konstråd. By looking into Mitt framför näsan, we wanted to discover if the project have affected the urban planning concerning the new cultural and social housing, and what the purpose was, for the actors involved in the project. By mapping Jordbro cultural and social housing, we examine if art projects can be used as a way to create participation in urban planning. The result shows that it is more difficult to involve citizens in civic participation, than what we first thought. Where bureaucratic questions and the lack of communication makes it complicated. Even if we do not have a concrete answer to our questions, we are positive about using art project as a method for civic participation.

Denna studie syftar till att utreda hur Linköpings kommun och andra aktörer arbetar för en levande och attraktiv stadskärna i Linköping. Samt identifiera positiva och negativa aspekter med Linköpings stadskärnan. Studien har utgått ifrån ett teoretiskt ramverk baserat på Jacobs (1986), Gehls (2010) och Specks (2013) stadsplaneringsideal och deras syn på stadsplanering. För att besvara frågeställningar har en kvalitativ studie utförts, detta genom intervjuer med viktiga aktörer samt dokumentanalys av Linköping kommuns olika programdokument. Resultaten i studien visar på hur kommunen och olika aktörer arbetar för en levande stadskärna samt vilka strategier och åtgärder som används. Slutsatsen är att det finns en god fysisk utformning för en levande stadskärna, men att bilen fortfarande tar stor plats i stadskärnan. Det finns goda strategier i form av samverkan och temporär urbanism, men utrymme för förbättringar finns. Studien bidrar till att öka kunskap om strategier och åtgärder för att skapa en levande stadskärna. / This study aims to investigate how Linköping municipality and other participants work for a vibrant and attractive city center in Linköping. As well as identifying positive and negative aspects of Linköping's city centre. The study has been based on a theoretical framework based on Jacobs (1986), Gehl's (2010) and Speck's (2013) urban planning ideals and their views on urban planning. To answer questions, a qualitative study has been carried out, this through interviews with important actors and document analysis of Linköping municipality's various program documents. The results of the study show how the municipality and various actors work for a vibrant city center and which strategies and measures are used. The conclusion is that there is a good physical design for a lively city centre, but that the car still occupies a large place in the city centre. There are good strategies in the form of collaboration and temporary urbanism, but there is still room for improvement. The study contributes to increasing knowledge about strategies and measures to create a vibrant city centre.

Den här studien undersöker hur det uppdelade universitetet i Malmö kan knytas samman. I dagsläget finns det bristande forskning om campusområden, men det finns framförallt en kunskapslucka vid forskning kring att knyta samman ett uppdelat universitet. Malmö universitet har två universitetsområden med över två kilometer emellan och en tydlig koppling mellan dem saknas. Det här är en undersökning om vad som skulle kunna binda samman de två universitetsområdena, samt hur fysisk förändring skulle kunna skapa fler platser och bättre sammanhållning för alla studenter vid Malmö universitet.Genom metoder som intervjuer, fallstudier, litteraturforskning och observationer har vi fått en bred bild, både av Malmö som studentstad men också kring hur andra städer planterat sina universitet. Via intervjuerna har vi fått en praktisk kunskap kring vad studenter vid Malmö universitet tycker om situationen. Att universitetet känns splittrat och att man gärna hade sett fler platser i staden för studenter att vara på. Intervjuer med kunniga inom ämnet har resulterat i en fördjupad förståelse för hur man på bästa sätt kan utveckla universitetets identitet i staden. Fallstudier av städerna Örebro, Växjö samt Kristianstad har kompletterat studien med strategier från andra fall. Via dessa har vi kunnat göra jämförande studier och kommit fram till vad som är attraktivt i universitetsmiljön. Studien har visat att det saknas en koppling mellan de två områdena och att rörelsen mellan dem är näst intill obefintlig. Genom strategiska lösningar som utveckling av wayfinding och stråk samt nya samlingsplatser kan områdena kännas mer attraktiva och enhetliga. Utveckling av ett stråk genom city blir den röda tråden mellan områdena. Fysiska platser i form av studierum både utomhus och inomhus, studentcafeer, studentpubar och bostäder är viktiga knutpunkter för att skapa samlingsplatser för alla universitetets studenter. Via tillfälliga event och mötesplatser kommer det skapas fler möjligheter för studenter att träffas. Arbetet har resulterat i ett stråk som blir den röda tråden mellan områdena, en tråd som kompletteras med mötesplatser och studierum i stadskärnan där studenterna känner att de får ta plats. Det blir en sammanknytning mellan områdena som även påminner stadens medborgare att Malmö är en studentstad. / his study examines how the divided university city of Malmö can be linked together. At present, there is a lack of research on campus areas, but there is above all a gap of knowledge in research on linking a divided university. Malmö university has two campus areas that are divided by two kilometers and a clear connection between them is missing. This is a study of what could connect the two campus areas, and how physical change could create more places and better cohesion for all students at Malmö university. Through the methods of interviews, case studies, literature research and observations, we have created a broad picture, both of Malmö as a student city but also of how other cities have planned their universities. Through the interviews, we have gathered practical knowledge about what students at Malmö university think about the situation. A common theme was that the university feels divided and that they lack areas aimed for university students in the city. Interviews with experts in the subject have resulted in an in-depth understanding of how to best develop the university’s identity in the city. Case studies of the cities of Örebro, Växjö and Kristianstad have supplemented the study with strategies from other university cities. We have then been able to do comparative studies and arrive at what is attractive in the university environment. The study has shown that there is no connection between the two campus areas in Malmö and that the movement between them is almost non-existent. Through strategic solutions such as the development of wayfinding and “stråk” as well as new meeting places, the areas can feel more attractive and uniform. Development of a route through the city becomes the common thread between the areas. Physical places in the form of study rooms both outdoors and indoors, student cafes, student pubs and student housing are important hubs for creating places to gather all of the university’s students. Through temporary use, such as events and meeting places, more opportunities will be created for students to meet. The work has resulted in a “stråk” that becomes the common thread between the areas, a thread that is supplemented with meeting places and study rooms in the city center, where students feel that they are allowed to take place.There will be a connection between the areas that also reminds the city’s citizens that Malmö is a city with students.

I denna uppsats undersöks hur levande stadsrum kan skapas under vintern för att möjliggöra ett tryggt stadsrum med liv och rörelse utifrån ett teoretiskt ramverk som bygger på Gehl och temporär urbanism.  Undersökningen baseras på en fallstudie av ‘Levande Stockholm vinter’ och genomförs med kvalitativa intervjuer och dokumentanalys. Resultaten visar att Stockholms stad arbetar med målpunkter och aktivitetsmöjligheter för att möjliggöra för levande ytor under vintern. Att arbeta med att levandegöra stadsrum under vintern handlar om att skapa förutsättningar för en miljö som lockar invånare till frivilliga aktiviteter. Temporär urbanism kan användas som ett verktyg för att testa olika lösningar i stadsrummet med målet att möjliggöra aktivering för ett trivsamt, användbart och levande vinterstadsrum. Resultaten pekar också på att temporära åtgärder kan medföra en ökad känsla av trygghet och omhändertagande av en plats. / This thesis explores how vibrant urban spaces can be created during winter to enable a safe urban space with vitality and movement, based on a theoretical framework built on Gehl and temporary urbanism. The thesis is based on a case study of ‘Levande Stockholm vinter’ and is conducted through qualitative interviews and document analysis. The results indicate that establishing target points and activity opportunities are necessary to enable lively spaces during winter. Vitalizing urban spaces during winter involves creating conditions for an environment that attracts residents to engage in optional activities. Temporary urbanism can serve as a tool to test various solutions in urban spaces with the aim of activating the environment for a pleasant, functional, and vibrant urban space. The results also indicate that temporary uses can lead to an increased sense of safety and care for a place.

In this thesis and in my graduation project, I am taking a closer look at the word temporary. It is an investigation in the transition between the two states: temporary and permanent. I am using the contrasting state permanent as an anti-pole to get perspective and to have a fair comparison. I want to give the state of temporarily a shape or a face and to define time through the material and design, like a time capsule. As an interior architect I am questioning the usage of the temporary in the architectural and giving it attention by using architecture, furniture, states and materials as my framework.

När stadsbyggnadsprojekt planeras och städer omformas, var kommer medborgares kunskap om sin omgivning in? Hur behåller eller skapar medborgarna en anknytning till stadens platser, när deras användning och identitet förändras? Om staden ska vara en allmän rättighet krävs det att den växer fram kollektivt. Därför måste medborgares kunskap tas till vara på i stadens utveckling och i konkreta stadsbyggnadsprojekt. Det är svårt att se hur medborgare kommer få en koppling till dessa platser när de under en lång tid av stadsomvandlingen är avskärmade från den. Hur kan dessa platser, istället för att exkludera medborgare, bli en del av deras vardag redan under planerings- och förändringsprocesser? Hur kan medborgarnas delaktighet i planerings- och byggprocessen vara med om att bygga upp värden för platsers framtida användare?I Jubileumsparken i Göteborg används en metod planerarna kallar platsbyggnad. Arbetet bygger på att koppla samman medborgare med platsen under planeringen av den nya stadsdelen i Frihamnen genom att skapa urbana prototyper. Prototyperna öppnar upp för medborgarna att använda och utveckla platsen medan den planeras och tar fysisk form.Genom att prototyperna är i ett konstant flöde av användning och omvandling kan nya förståelser av hur planering kan gå till och vad platsen kan bli skapas. Prototyperna hjälper till att gå från något flytande (planer, idéer, visioner) till något fast.I studien ställer vi oss frågorna: var kommer idén om prototypprojekt ifrån? Hur har idén vuxit fram? Hur har prototyperna utvecklats och förändrats? Hur förstår och använder olika aktörer prototyperna och hur fungerar de i arbetet med Jubileumsparken?Prototyperna i sig själva hamnar i ett gränsland mellan aktörers relationer till prototyperna. Kontrasten av aktörernas relation till prototyperna gör det svårt att definiera vad prototyperna egentligen är, men genom att för en stund gör relationerna till något fast kan vi studera dem. När prototyperna är stabila och relationerna inte längre kommer omvandlas, och inga nya relationer kommer skapas, så har de kanske slutligen övergått till något fast. Men kommer de någonsin bli permanenta? Kanske är de bara i ett fast tillstånd för en stund? De är fasta objekt så länge inga relationer skapas eller omvandlas. / When urban construction projects are planned and cities are transformed, where will citizens’ knowledge of their surroundings come in? How do the citizens create or keep an attachment to the city’s places when their use and identity change? If the city is to be a universal right, it is required that it grows collectively. Therefore, citizens’ knowledge must be taken into account in the city’s development and in concrete urban construction projects. It’s hard to see how citizens will get a connection to these sites when they are shielded from the urban transformation for a long time. How can these places, instead of excluding citizens, become part of their everyday lives during the planning and construction process? How can citizens’ involvement in the planning and construction process help to build up the values ​for site’s future users?Jubileumsparken in Gothenburg uses a method the planners call space building. The work is based on linking citizens with the site during the planning of the new district in Frihamnen by creating urban prototypes. Prototypes open up for citizens to use and develop the site while it’s being planned and taking physical form. Because the prototypes are in a constant flow of use and conversion, new understandings of how planning can be and how the site can be created. Prototypes help move from something floating (plans, ideas, visions) to something solid.In the study we are asking the following questions: where does the idea of ​​prototype projects come from? How has the idea emerged? How have prototypes evolved and changed? How do different actors understand and use prototypes and how do they work in Jubileumsparken?The prototypes themselves end up in a borderland between actors’ relations with the prototypes. The contrast of the actors’ relation to the prototypes makes it difficult to define what the prototypes really are, but by making the relationships solid for some time we can study them. When the prototypes are stable and the relationships will no longer be transformed, and no new relationships will be created, they may eventually have shifted to something fixed. But will they ever become permanent? Maybe they are just in a solid state for a while? They are fixed objects as long as no relationships are created or converted.