Den här studien undersöker vilken roll temporära aktiviteter ges i Malmö stads stadsplaneringsprocess.Temporära aktiviteter är en term som omfattar en mängd olika aktiviteter i det offentliga rummen,men vår studie utgår från temporära aktiviteter som fysiskt förändrar och omgestaltar stadsrummet.Temporära aktiviteter och temporär användning har i takt med globaliseringen fått ett allt större utrymme ivästerländska städer, det kan därför ses som en motreaktion på en osäker framtid som präglas av växandeekonomiska, sociala och teknologiska förändringar. Tillämpningen av temporära aktiviteter är ett exempelpå att skapa mer flexibla och dynamiska platser för att ge städer mer livfulla stadsrum, det bidrar till ettdiversifierat och mer heterogent stadslandskap samt med ett förhöjt demokrativärde. Vår forskning baseras på en flerfallstudie av tre olika exempel på temporära aktiviteter som skiljer sig åtutifrån initiativtagarens intention och syfte med användningen. De tre exempel som presenteras i studien ärSteppe Side, Pig Barrier och Naturmolnet. Vi har i fallstudien genomfört två kvalitativa intervjuer gällandedessa exempel, samt genomfört en dokumentanalys för att tolka Malmö stads syn på temporära aktiviteter.Utifrån det empiriska materialet analyseras och diskuteras detta i förhållande till den teoretiska ingången. Studien visar att Malmö stad tillämpar en övergripande instrumentell syn på temporära aktiviteter, vilketinnebär att den ges en underordnad roll och endast fyller ett tomrum i väntan på att en mer gynnsamexploatering tar vid. Med en instrumentell syn på det temporära används det i marknadsföringssyfte och föratt bibehålla skenet av en urban tillväxt. Vad som går förlorat är de mervärden en temporär aktivitet medfördå syftet inte längre är för användarna, utan istället används som ett verktyg som riskerar att bidra till enökad gentrifiering. Vad vi också uppmärksammar i studien är att vi ser försök från Malmö stad till att gå moten mer flexibel och dynamisk planeringsprocess, men att de ännu inte är i det stadiet där det temporära kansamexistera med den långvariga planeringen. Avslutningsvis lyfter studien exempel på åtgärder som vi anserkan bidra till att nå till det stadie där det temporära lever i symbios med det permanenta. / This study examines the role of temporary activities in the City of Malmö’s urban planning process.Temporary activities are a term that encompasses a variety of activities in public spaces, but our study isbased on temporary activities that physically change and transform the urban space. Temporary activitiesand temporary use have, in step with globalization, gained increasing space in Western cities, whichcan therefore be seen as a counter-reaction to an uncertain future characterized by growing economic,social and technological changes. The application of temporary activities is an example of creating moreflexible and dynamic places to give cities more lively urban spaces, it contributes to a diversified and moreheterogeneous urban landscape with an increased democratic value. Our research is based on a multiple-case study of three different examples of temporary activities that differbased on the initiator’s intention and purpose of use. The three examples presented in the study are SteppeSide, Pig Barrier and Naturmolnet. In the case study, we conducted two qualitative interviews regardingthese examples, and conducted a document analysis to interpret the City of Malmö’s view of temporaryactivities. Based on the empirical material, this is analyzed and discussed in relation to the theoreticalframework. The study shows that the City of Malmö applies an overall instrumental view of temporary activities,which means that it is given a subordinate role and only fills a void while waiting for a more favorabledevelopment to take over. With an instrumental view of the temporary, it is used for marketing purposesand to maintain the appearance of urban growth. What is lost is the added value a temporary activity entailsas the purpose is no longer for the users, but instead is used as a tool that risks contributing to increasedgentrification. The study also draws attention to the attempts from the City of Malmö to move towards amore flexible and dynamic planning process, but that they are not yet at the stage where the temporary cancoexist with the long-term planning. Finally, the study highlights examples of measures that we believe cancontribute to reaching the stage where the temporary lives in symbiosis with the permanent.

Stadsutvecklingsprojekt är ofta stora, komplexa och sker under lång tid. Vid utvecklingen av nya stadsdelar sker byggnationen ofta i etapper vilket kan resultera i ytor som saknar ett aktivt syfte. Vissa aktörer har däremot valt att tillfälligt använda dessa ytor i syfte att åstadkomma ett sorts värdeskapande, parallellt med stadsutvecklingen. Genom att tillfälligt upprätta allmänna attribut, och att i vissa fall även arbeta med placemaking, vill aktörerna skapa attraktiva platser som tillför värde för både boende och besökare i stadsdelen. Tidigare studier har inte undersökt tillfälliga attribut och deras effekter vid utvecklingen av nya stadsdelar. Eftersom tillfälliga attribut anläggs parallellt med stadsutvecklingen är det av intresse att undersöka motiven och effekterna dessa attribut har på området i dess helhet. Syftet med studiens är därmed att utveckla en förståelse för varför allmänna attribut tillfälligt anläggs i nya stadsdelar. Studien syftar även till att kartlägga hur utvalda aktörer arbetar med tillfälligt anlagda attribut samt vilka värden aktörerna vill skapa med hjälp av dessa. Studiens resultat baseras på intervjuer med tolv branschrepresentanter. Resultaten visar på att både kommuner och byggaktörer tillfälligt anlägger olika allmänna attribut i nya stadsdelar, däremot i en varierande omfattning. Författarna presenterar idéen att allmänna attribut kan delas in i två kategorier utifrån hur viktiga och vanligt förekommande de är i nya stadsdelar. I arbetet klassificeras dessa kategorier som nödvändiga attribut samt bonus-attribut. Motiven till att anlägga tillfälliga attribut är för att det vid tidpunkten ej går att anlägga dem permanent. Samtidigt behöver både kommuner och byggaktörer tillgodose boendes behov av allmänna platser redan från första inflytt och göra stadsdelen både levande och trygg. Tidigare studier visar på att det i befintliga stadsdelar finns en betalningsvilja för att från sin bostad ha närhet till permanenta allmänna attribut. Resultaten i den här studien visar på att både byggaktörer och kommuner anser att detta även gäller i nya stadsdelar, oavsett om attributen är permanenta eller tillfälliga. Slutligen lyfts placemaking fram som en användbar metod för att möjliggöra att ytterligare värde skapas från de anlagda attributen. Genom att skapa mer värde blir stadsdelen attraktivare och efterfrågan på bostäder i stadsdelen kan öka ytterligare. / Urban development projects are often large, complex and takes a long time to be completed. In these large development projects, the project is often divided into different stages, which can result in unused spaces. Some actors have begun using these unused spaces in order to parallel with the development create value. By building temporary amenities, and in some cases working with placemaking, the actors aim to create attractive places that bring value for the inhabitants and visitors in the city district. Earlier studies have not looked at how temporary amenities impact and affect urban development projects. It is therefore interesting to research the motives and effect of these amenities in the city district. The aim for this study is to create a better understanding of why these temporary amenities are being built in urban development projects, and what value they are deemed to bring to the project and the actors who build them. The study also reaches out to some selected actors and maps what kind of temporary amenities, if any, they have worked with and what values these amenities create. The results of the study are based on interviews with twelve industry representatives. The result indicates that both construction clients and municipalities both use temporary amenities in large urban development projects, but to a varying degree. The authors claim the amenities can be categorized into two types, necessary-amenities and bonus-amenities, based on how important and commonly occurring they are. The motive to build temporary amenities is that it is simply not possible to build the amenities in a permanent manner at the time. But even though it is not possible to build permanent amenities the municipality and construction clients still need to accommodate early inhabitants and create good conditions for a safe and vibrant living environment. Earlier studies have concluded that permanent amenities raise the willingness to pay resulting in a higher price. This study also acknowledges that construction clients and municipalities also deem this true in new development projects, whether the amenities are permanent or temporary. Lastly, placemaking is recognized as a method to further create value of the built amenities in the city district, and that this can further increase the value amenities create and make the amenities even more desired for potential customers, and thus increase the demand on housing in the urban development project even further.

Levande Stockholm är ett koncept som Stockholms Stad initierade 2015. Syftet med det är att skapa levande och attraktiva stadsrum för medborgarna. Sökandet efter den attraktiva staden är en utveckling som blivit vanligare och viktigare för städer i och med den allt mer tilltagande globaliseringen. Konceptet Levande Stockholm baseras på temporär urbanism för att skapa attraktiva stadsrum under sommaren och har haft ett lyckat utfall. Det är från detta koncept studien tar ansats. Under vintern råder andra förhållanden som påverkar staden och människorna och samspelet mellan dem. Därför undersöker denna studie hur man kan skapa förutsättningar för attraktiva och levande stadsrum vintertid genom temporär urbanism. Forskningsfrågan har besvarats genom att i en fallstudie samla in data från tre olika grupper som vi valt att benämna planerare, externa aktörer samt medborgare. De planerare samt externa aktörer som intervjuats har valts på grund av deras erfarenheter av att jobba med Levande Stockholm eller med att skapa attraktiva stadsrum. Ett medborgarperspektiv har undersökts genom en enkät för att jämföra om deras tankar om attraktiva stadsrum vintertid överensstämmer med åsikterna hos planerare samt externa aktörer. Det teoretiska ramverket består av tre övergripande forskningsfält från olika discipliner; den levande staden, temporär urbanism samt samhällsplanering i ett kallt klimat. Detta skapar en tvärdisciplinär kontext som skapar ett djup och en bredd i studien. Studiens resultat visar att den temporära urbanismen har potential att skapa fler levande och intressanta stadsrum. Vidare visar empirin att de flesta aktörer, offentliga och privata, är överens om att stadens roll är att skapa förutsättningar för levande stadsrum, medan övriga aktörer bör stå för innehåll. Möjliga hinder för att utveckla levande stadsrum vintertid genom temporär urbanism är rigida regler angående snöröjning, upplåtelsetaxa samt tidsperioden för uteservering. Genom att underlätta för aktörer att temporärt utveckla och utnyttja gatu- och stadsrum under vintern kan levande och attraktiva stadsrum skapas. / Levande Stockholm is a concept that Stockholm City initiated in 2015. The purpose of the concept is to create vibrant and attractive urban spaces for the citizens. Developing the attractive city is a process that has become more common and important for cities, due to the ever- increasing globalization. The Levande Stockholm concept is based on temporary urbanism to create attractive city spaces in the summer and has had a successful outcome. This study springs from this concept. During winter, there are different conditions that affect the city, its inhabitants and the interaction between the two. Therefore, this study investigates how to create conditions for attractive and vibrant urban spaces during winter through temporary urbanism. The research question is answered through a case study by collecting data from three different groups whom we chose to label as planners, external actors and citizens. The planners and external actors who were interviewed were chosen due to their experience of working with Levande Stockholm prior. A citizen's perspective has been examined through a survey to compare if their thoughts about attractive urban spaces in winter time are consistent with the views of planners and external actors. The theoretical framework consists of three comprehensive research fields from different disciplines; the vibrant city, temporary urbanism and urban planning in a cold climate. This creates a cross-disciplinary context that allows a depth and breadth in the study. The results show that temporary urbanism has the potential to create more vibrant and interesting urban spaces. Furthermore, our empirics show that most actors, public and private, agree that the municipality’s role is to enable the creation of vibrant spaces, while other actors should be the creators of the content within the urban space. Possible obstacles to developing vibrant city spaces during wintertime through temporary urbanism are rigid rules regarding snow clearance, concession fees and the fixed periods for outdoor seating. Vibrant and attractive urban spaces can be created by enabling actors to temporarily develop and utilize streets and urban spaces during winter.

Den här studien undersöker hur outnyttjade platser kan användas genom temporär användning ur ett socialt syfte. Vår uppfattning är att det finns en brist på platser i dagens urbana miljö som bidrar till delaktighet och gemenskap, som kan främja social inkludering och ett mer jämlikt samhälle. Samtidigt finns det outnyttjade platser i staden, vilket kan bero på olika anledningar, som exempelvis ekonomiska aspekter eller väntan på exploatering. Temporär användning är idag en erkänd metod för att aktivera dessa platser under en viss tidsperiod. Frågan går dock att ställa hur detta kan användas ur ett socialt, samt solidariskt perspektiv och således bidra till ett mer jämlikt samhälle. För att besvara denna fråga har vi utfört en empirisk undersökning av det franska temporära projektet Coco Velten, samt projektets grundare Yes We Camp. Genom denna empiriska undersökning, tillsammans med stöd av teorier, har vi kommit fram till att outnyttjade platser kan användas temporärt för att bidra till ett mer inkluderande och jämlikt samhälle. Samtidigt måste inte temporär användning i sig nödvändigtvis bidra till detta, utan det handlar snarare om hur dessa platser utformas, samt dess syfte. I det studerade Coco Velten går det utläsa att projektet svarade upp på olika samhällsproblem genom att hjälpa människor i utsatta situationer. För att åstadkomma detta implementerades flera olika användningsområden i projektet, en av dessa var de gemensamma platserna som utformades genom kollektiva metoder. Genom studien visas att de gemensamma platserna kan ses som särskilt vitala för att öka delaktigheten genom den temporära användningen och skapa förutsättningar för jämlikhet och social inkludering. Studien visar även att dessa projekt bygger på en viss föreningskultur och ett samarbete mellan olika samhällsaktörer. Avslutningsvis belyser studien vissa utmaningar med temporära projekt. Studien visar att den temporära användningen med ett socialt perspektiv kräver ideellt arbete och människors engagemang för att kunna genomföras. Andra utmaningar som studien belyser är tidsaspekten, finansieringen, samt risken för gentrifiering. / This thesis explores how unused spaces can be utilised through temporary use for social purposes. It is our view that there is a lack of spaces in today's urban environment that contribute to participation and community, which can promote social inclusion and a more equal society. At the same time, there are vacant spaces in the city, which may be due to various factors, including economic considerations or a lack of immediate development opportunities. Temporary use is now recognised as a means of activating these spaces for a specified period. However, it is necessary to consider whether this can be used from a social and solidarity perspective, and thus contribute to a more equal society. To answer this question, an empirical study of the French temporary project Coco Velten, and its founder Yes We Camp, was conducted. Through this empirical investigation, together with the support of theories, it was concluded that unused spaces can be used temporarily to contribute to a more inclusive and equal society. It is important to note that temporary use in itself does not necessarily contribute to the desired outcome. Rather, it is about how these places are designed and what they are used for. In the Coco Velten case study, it is evident that the project addressed various societal issues by assisting individuals in vulnerable situations. To achieve this, several different uses were implemented in the project, including common spaces designed through collective methods. The study indicates that the common spaces can be regarded as particularly significant in terms of increasing participation through the temporary use of the spaces and creating conditions for equality and social inclusion. The study also shows that these projects are based on a certain culture of association and collaboration between various social actors. Finally, the study identifies some challenges associated with temporary projects. The study indicates that temporary use with a social perspective requires volunteer labor and people's commitment to be implemented. Other challenges highlighted by the study are the time aspect, financing, and the risk of gentrification.

In December of 2019, the city of Wuhan in China reported an outbreak of a high number of pneumoniacases (Bassareo, 2020). The SARS-CoV-2 Virus (severe acute respiratory syndrome coronavirus 2)started to cause disturbance in societal functions, eventually leading to anomalous infection controlmeasures. Covid-19 was believed to have appeared in Sweden on 31st January and on the 9th ofMarch, it was confirmed in the Stockholm Region (Roden, 2020). Historically, pandemics have struckhumanity numerous times before, yet the virus proved that the modern world was still not prepared. Patients had to be accommodated in hospital corridors, general wards, and makeshift hospitals.Currently, the way of dealing with the virus is to admit patients into negative pressure isolation rooms.Negative pressure isolation rooms eliminate the airborne infectious particles, unlike regular emergencyrooms. Thus isolation rooms within alternative arrangements could offer a bigger space capacitywithout placing the burden on a municipality. Our thesis sheds light on disadvantages within temporary health facility solutions used during theCoronavirus pandemic. The project proposes an alternate strategy for dealing with sudden massdemand of hospital patient beds for quarantine units. This strategy involves a permanent buildingplanning, which is prepared in advance to limit the time for shifting space. In addition, multiple interiorfittings are prefabricated, easy to install as well as transport. By proposing a building with a floor planfor a primary office usage, the building could be transformed for a secondary usage as an infectiousdisease clinic in case of serious health threats to the modern welfare society. / I december 2019 rapporterade staden Wuhan i Kina ett utbrott av ett stort antal lunginflammationfall (Bassareo, 2020). SARS-CoV-2-viruset (allvarligt akut respiratoriskt syndrom-coronavirus 2) börjadeorsaka störningar i samhällsfunktionerna och ledde så småningom till avvikande åtgärder förinfektionskontroll. Covid-19 tros ha dykt upp i Sverige den 31 januari och den 9 mars bekräftades det iStockholmsregionen (Roden, 2020). Historiskt sett har pandemier drabbat mänskligheten flera gångertidigare, ändå bevisade viruset att den moderna världen fortfarande inte var beredd. Patienterna fick bo på sjukhuskorridorer, allmänna avdelningar och provisoriska sjukhus. För närvarandeär sättet att hantera viruset på att ta in patienter i negativ tryck isoleringsrum. Isoleringsrum med negativttryck eliminerar de luftburna smittsamma partiklarna, till skillnad från vanliga akutrum. Således kanisoleringsrum inom alternativa arrangemang erbjuda en större utrymmes kapacitet utan att belastaen kommun. Vår avhandling belyser nackdelar med tillfälliga sjukvårds lösningar som används under Coronaviruspandemin. Projektet föreslår en alternativ strategi för att hantera plötslig mass efterfrågan på sjukhuspatientsängar för karantän avdelningar. Denna strategi innebär en permanent byggnadsplanering,som är förberett i förväg för att limitera tiden det tar att skifta ett utrymme. Dessutom är flerainredningsdetaljer prefabricerade, lätta att installera och transportera. Genom att föreslå enbyggnad med en planlösning för en primär kontorsanvändning kan byggnaden omvandlas till ensekundär användning som är en infektionsklinik, i händelse av allvarliga hälsorisker mot det modernavälfärdssamhället.

Bakgrund: För att förbättra kommunikationen mellan aktörer i byggprojekt under produktionsskedet finns stor potential i att implementera nya information- och kommunikationsteknologier. I litteraturen förklaras implementeringar av dessa teknologier utifrån flera olika aspekter. En aspekt vars inverkan dock inte studerats i stor utsträckning är hur den tidpunkt som byggprojektet befinner sig i påverkar implementeringen, trots att tidsaspekten är en av projektet som organisationsforms viktigaste särdrag. Syfte: Studien syftar till att utforska förutsättningarna för implementering av informations- och kommunikationsteknologier i byggproduktion under olika faser av produktionsskedet. Metod: Studien utgår från teorier kring innovationsprocessen, implementering av innovation och teknologi tillsammans med teorier kring projektbaserat arbete och spårbundenhet i organisationer. Studien är genomförd som en fallstudie på byggbolaget Skanska där två byggprojekt undersöks i dess produktionsskede. Intervjuer genomfördes där faktorer bakom implementeringsprocessen av informations- och kommunikationsteknologier och förändringar av förutsättningar för denna process mellan två tidpunkter, produktionsstarten och mitt i produktionsskedet, kunde visas. Slutsatser: Studien visar att förutsättningarna för implementering av teknologier i byggproduktion förändras under produktionsskedet. Två huvudsakliga skillnader i förutsättningar identifierades, större tillgänglighet av tidsresurser och förekomst av aktiviteter som formar normen vid produktionsstarten jämfört med mitt i produktionsskedet. Studien visar även att dessa förutsättningar har en stor inverkan på implementeringen av teknologier vilket hindrar implementering av teknologier efter produktionsstarten. / Background: To improve communication between actors in construction projects during production phase there is great potential of new information and communication technologies. The literature explains the implementations of these technologies from several aspects. One aspect, which needs further research, is how the period which a construction project is in impacts the implementation, since the time aspect is one of the most important characteristics of a project. Purpose: This study aims to explore the prerequisites for implementing new information and communication technologies in production during different periods of the production phase of a construction project. Methodology: This study is based on theories on the innovation process, implementation process of innovation and technology together with theories on project management and path dependency in organizations. The study was conducted as a case study at the construction company Skanska, where two construction projects were investigated in their respective production phase. Interviews were conducted where factors behind the implementation process of information and communication technologies were shown. Changed prerequisites for this process between two of the project’s phases, the production start and the middle of production phase, were also revealed. Conclusions: This study shows that the prerequisites for implementing technologies in construction change during the construction phase. Two major differences were identified; greater availability of time resources and the presence of activities that form the norm, at the start of production compared to the middle of the production phase. This study also shows that these prerequisites have a major impact on the implementation of technologies, which result in difficulties in implementing the technologies after the start of the production.

Denna fallstudie berör tre fastigheter i Malmö som genom tillämpningen av tidsbegränsade bygglov kunnat möjliggöra att byggnader används för ett nytt syfte ställt mot vad befintliga ändamålsbestämmelser antyder enligt detaljplan. Fastigheternas planbestämmelser relaterar till användning inom industri och lever idag inte upp till aktuella behov från fastighetsägare och verksamheter, som via det tidsbegränsade lovet kunnat ändra användningen vilket skildrar ett flexibilitet tillvägagångssätt.  Malmö stad har även formulerat intentioner med att använda sig av temporär användning i områden som står inför utveckling i färd med att testa nya flexibla metoder i stadsutvecklingsprocessen. De tre fastigheter som studerats ligger inom områden som Malmö stad har påbörjat planering och utveckling för. Av den anledningen har fastigheterna med tidsbegränsade lov undersöks i relation till Malmö stads intentioner om den temporära användningen och huruvida tidsbegränsade lov kan användas som ett flexibelt verktyg i sådana processer.  Användningen som de tidsbegränsade byggloven bidragit till har bringat nytt liv i fastigheterna som nu inrymmer etablerade och erkända verksamheter vilka bringar dynamik till dess respektive områden och staden. Användningen baseras i stort på kulturverksamheter vilka är öppna, tillgängliga och uppskattade av dess användare. Användningen bidrar både till ekonomiska och kulturella värden men kommer inte helt utan risker. Då både temporär användning och tidsbegränsade bygglov initialt förhåller sig till en bestämd tidsram finns risken att skapade värden går förlorade då användningen inte kan garanteras att bli bestående. / This case study concerns three properties in Malmö that by using time-limited building permits were able to enable buildings to be used for new purposes, contrary to what the existing land regulations say. The properties whose land regulations relate to industrial purposes do not currently meet the current needs of property owners and businesses, who were able to change the use via the time-limited permits, which depicts a flexibility in use.  The city planning department of Malmö has also formulated intentions to make use of temporary planning in areas that are facing development in the process of testing new flexible methods in the urban development. The three properties studied are located in areas for which the city planning department has begun planning and development. For that reason, the properties with time-limited permits have been examined in relation to the intentions of the city planning department regarding the temporary use and whether time-limited permits can be used as a flexible tool in such processes.  The use to which the time-limited building permits have contributed has brought new life to the properties which now house established and recognized businesses which bring dynamism to their respective areas and the city. The use is largely based on cultural activities which are open, accessible and appreciated by their users. The use contributes to both economic and cultural values but does not come entirely without risks. As both temporary use and time- limited building permits initially relate to a fixed time frame, there is a risk that created values are lost as the use cannot be guaranteed to be permanent.

I denna uppsats analyseras stadsomvandlingen av Slakthusområdet utefter det urbana DMA:t och Stockholms bakgrund som segregerad stad. Slakthusområdets möjligheter av temporär användning under omvandlingen undersöks med hjälp av projektet Les Grands Voisins i Paris.  Stockholm är en segregerad stad och innerstaden har kommit att präglas av en livsstil med en aptit för ett exklusivt utbud av restauranger och barer (Lilja, 2011, s 15, 19, 34). Slakthusområdet ska bli en utvidgning av stadens centrala delar och de verksamheter och olika funktioner som växer fram ser ut att avspegla innerstadens homogenitet istället för de planer att skapa en heterogen stadsdel året om (Stockholms stadsbyggnadskontor, 2017, s 11). Med stadsutvecklingen förbättras många kvaliteter av det urbana DMA:t samtidigt som andra försämras.  Ambitionen med det förslag som presenteras är att utmana och förbättra områdets sociala mångfald. Förlaget utgår ifrån projektet Les Grands Voisins och den jämförelse som gjorts mellan projekten för att se Slakthusområdets möjligheter att tillämpa Les Grands Voisins 10 intentioner. / This bachelor thesis analyzes the urban development of Slakthusområdet (former meat-packing district located in Stockholm) with the support of the urban DMA and Stockholm’s background as a segregated city. The possibility of temporary use during the development is explored with the help of the project Les Grands Voisins in Paris.  Stockholm is a segregated city, the inner city is characterized by a lifestyle craving an exclusive selection of restaurants and bars (Lilja, 2011, s 15, 19, 34). Slakthusområdet will become an extension of the city’s central parts. Emerging activities and functions in the area seem to reflect the homogeneity of the inner city contrary to the plans to create a heterogeneous district all year round (Stockholms stadsbyggnadskontor, 2017, p. 11). With the urban development, many qualities of the urban DMA improve while other decline.  The proposal presented in this thesis aims to challenge and improve Slakthusområdet’s social diversity. The proposal stems from the Les Grands Voisins and the comparison between the two projects to explore the Slakthusområdet’s possibilities to apply Les Grands Voisins 10 intentions.

Sustainable development is today a matter of course in national and municipal strategic management and is based on three dimensions; social sustainability, environmental sustainability and economic sustainability. In recent years, the concept has developed and there is now more focus on all dimensions of sustainability. Where previously the focus was mainly on the development of environmental technology to meet environmental targets, government authorities are now increasingly focusing on social and cultural perspectives. However, social sustainability is difficult to measure in parallel to new measuring methods being in demand as well as a need for national governance and regulation. According to the Swedish Plan- och Bygglagen (PBL), municipalities are obliged to carry out environmental impact assessments where an assessment is made of the impact an urban development project will have. However, there is no legal requirement for corresponding social impact analysis or to analyze sustainability from a more holistic perspective. It is up to each individual municipality to work for sustainable urban and community planning and development using local targets, goals and guidelines.     In traditional urban planning processes it is during the consultation phase that the voice of the citizen is captured, where the focus is on creating input for decisions and enabling transparency and allowing for their influence. Despite this, many citizens are not aware of their influential possibilities, and where the value and result of citizen participation will depend on the availability and competence of resources engaged in the excercise. Critics argue that the voice of the citizen is often captured too late in the process, making it difficult to integrate new insights and manage different opinions. A change to the process is called for to challenge existing power structures and create a more inclusive and fair urban planning, but its feasibility is in question.      Placemaking is a method used in urban planning that claims to promote social sustainability in urban planning. The method focuses, among other things, on improving and maximizing values in public places through early activation of the place, temporary design, iterative citizen participation and collaboration between stakeholders.     The purpose of this study is to investigate whether, through the method of placemaking with early activation, temporary design and iterative citizen participation in the design of new city districts, sustainability can be increased from a holistic perspective while affirming the residents’ right to the city. The study also aims to map key factors that the design process should include when designing new city districts.      The study takes a qualitative approach and is based on the method of triangulation where analysis of objects and questions are studied from more than one perspective. The study is based on case studies consisting of document research, interviews and observations. The research and analysis of documents has been used to summarize Malmö municipality’s standard procedure for urban design processes, researching theory and to gauge the current level of knowledge on the subject of sustainability. These are supplemented with qualitative interviews and observations providing empirical data from the field and serves to examine the subject from a different point of view, creating a more comprehensive picture of the subject. The study’s results argue that when designing new city districts there can be great benefits from using the placemaking method to increase all three dimensions of sustainability. The results from interviews, case study subjects and own observations also show that placemaking is used to an ever greater extent in the design of urban environments and that there are currently good examples of successful urban development projects that have adopted the method and that can pave the way for the method’s use in more courageous municipalities and among private actors. The aim of the study is to highlight the advantages of the placemaking method when designing new city districts. The study’s discussion therefore presents an example of a project and communication plan that can be used when applying placemaking with its various components as a method in an urban development project. A finding while working on the study is that more research is still needed on the subject to give the method more impact at both local and national level, as measurable goals for how to achieve social sustainability have not yet been agreed upon while the method’s tools can be further developed, but the study aims to urge that more dare to be brave and invest in a holistic approach to sustainability and attack all three dimensions in future urban development projects already now. / Hållbar utveckling är idag en självklarhet i nationell och kommunal strategisk styrning och bygger på tre dimensioner; social hållbarhet, miljömässig hållbarhet och ekonomisk hållbarhet. De senaste åren har begreppet utvecklats och det fokuseras nu mer på alla dimensioner av hållbarhet. Där man förut fokuserat främst på utveckling av miljöteknik fokuserar man nu på regeringsnivå allt mer på sociala och kulturella perspektiv. Den sociala hållbarheten är dock svår att mäta och samtidigt som nya mätmetoder efterfrågas uttalas också ett behov av nationell styrning och reglering. Enligt Plan- och bygglagen (PBL) är kommuner skyldiga att utföra miljökonsekvensbeskrivningar där en bedömning görs av vilken påverkan på miljön som en plans genomförande kan få. Däremot finns inget lagligt krav på motsvarande sociala konsekvensanalyser eller att analysera hållbarhet i ett mer holistiskt perspektiv. Där är det upp till varje enskild kommun att arbeta för hållbar stads- och samhällsplanering genom lokala mål och riktlinjer.  Samrådsfasen i traditionella planprocesser är den vanliga formen av medborgarinflytande, där fokus ligger på att skapa beslutsunderlag och möjliggöra insyn och påverkan. Trots detta är många medborgare inte medvetna om sina påverkningsmöjligheter, och ökat medborgarinflytande kan vara beroende av tillgängliga resurser. Kritiker hävdar att medborgarinflytande ofta kommer för sent i processen, vilket försvårar integrering av nya insikter och hantering av åsikter. En förändring av processen efterfrågas för att utmana befintliga maktstrukturer och skapa en mer inkluderande och rättvis stadsplanering, men dess genomförbarhet är ifrågasatt.  Placemaking är en metod inom stadsplanering som påstås främja social hållbarhet inom stadsplanering. Metoden fokuserar bland annat på att förbättra och maximera värden på offentliga platser genom tidig aktivering av platsen, temporär gestaltning, iterativt medborgardeltagande och samarbete mellan intressenter.  Syftet med denna studie är att undersöka om man genom metoden placemaking med tidig platsaktivering, temporär gestaltning och iterativt medborgardeltagande vid gestaltning av nya stadsdelar kan öka hållbarheten samtidigt som invånarnas rätt till staden bejakas. Studien syftar också till att kartlägga nyckelfaktorer som gestaltningsprocessen bör innehålla vid gestaltning av nya stadsdelar.  Studien är av kvalitativ ansats och utgår från metoden triangulering där analysobjekt och frågeställningar studeras från mer än en synvinkel. Studien utgår från fallstudier bestående av dokumentstudier, intervjuer och observationer. Dokumentstudier har använts för att sammanställa Malmö stads standardförfarande vid gestaltningsprocesser, teoridelen samt kunskapsläget kring hållbarhet. Dessa kompletteras med kvalitativa intervjuer och observationer för sammanställning av mer praktisk information inom området och analys av våra fallstudieobjekt för att undersöka ämnet från olika synvinklar och att skapa en bättre helhet.  Studien visar resultat som argumenterar för att man vid gestaltning av nya stadsdelar kan ha stora fördelar av att använda sig av metoden placemaking för att öka alla tre dimensioner av hållbarheten. Resultaten från intervjuer, fallstudieobjekt och egna observationer visar också på att placemaking används i allt större utsträckning vid gestaltning av urbana miljöer och att det i dagsläget nu finns bra exempel av lyckade stadsutvecklingsprojekt som anammat metoden och som kan bana väg för metodens användning i fler modiga kommuner och bland privata aktörer. Studien har som avsikt att lyfta metoden placemaking vid just gestaltning av nya stadsdelar. I studiens diskussion presenteras därför ett exempel på en projekt- och kommunikationsplan som kan användas vid tillämpning av placemaking med dess olika beståndsdelar som metod i ett stadsutvecklingsprojekt.  Det framgår i studien att det fortfarande behövs mer forskning i ämnet för att ge metoden mer genomslagskraft på både lokal- och nationell nivå bland annat då man ännu inte landat i mätbara mål för hur man uppnår social hållbarhet och metodens verktyg kan utvecklas, men studien vill ändå uppmana att fler vågar vara modiga och satsa på ett holistiskt förhållningssätt till hållbarhet och angripa alla tre dimensioner i framtida stadsutvecklingsprojekt redan nu.

Syfte: Den här studien undersöker temporär arkitektur som fenomen. Temporär arkitektur är tillfälliga rumsliga initiativ som med varierande storlek och form tar stadens offentliga rum i anspråk. Temporär arkitektur är relativt nytt och börjar dyka upp allt oftare i större städer. En del forskning finns kring ämnet, men få beskriver de bakomliggande genomförandeprocesserna och hur temporär arkitektur kan generera social hållbarhet. Målet med den här studien är därför att undersöka hur temporär arkitektur bidrar till ökad social hållbarhet och hur genomförandeprocessen för temporär arkitektur ser ut idag. Frågeställningarna är: (1) Hur kan temporär arkitektur bidra till ökad social hållbarhet? (2) Hur ser genomförandeprocessen för temporär arkitektur ut idag? Metod: Studien är av deskriptiv karaktär och syftar till att skapa ytterligare förståelse för studiefenomenet och dess inneboende egenskaper. Metoderna för datainsamling utgår från ett kvalitativt tillvägagångssätt genom riktade intervjuer med relevanta respondenter från offentliga och privata sektorn. En litteraturstudie genomförs också med syfte att klarlägga forskningsläget kring studiefenomenet. Resultat: Frågeställning 1 visar att det finns flera sätt som temporär arkitektur positivt påverkar den sociala hållbarheten på. Fyra kärnvärden som var och en förstärker varandra har identifieras. Dessa är gemenskap, delaktighet, tillit samt rörelse. Den temporära arkitekturen uppmuntrar till gemenskap och delaktighet hos människor genom att tillföra kortvariga händelser att samlas kring i det offentliga rummet. Genom nya möten möjliggörs tillit vilket leder till ökad rörlighet. Rörelse löser upp de sociala fastlåsningsprinciperna i samhället och borgar för en ökad gemenskap.  Frågeställning 2 visar att processerna för temporär arkitektur kan te sig mycket olika beroende på i vilket sammanhang som den temporära arkitekturen ska implementeras. Frågeställningen visar också på flera svårigheter som råder i genomförandeprocessen idag. Påtagligt är att utmaningarna i många fall överväger möjligheterna och initiativ kan då helt enkelt utebli. Konsekvenser: Tillfälliga rumsskapande initiativ av typen temporär arkitektur tillför sociala kvaliteter till stadslivet, bortom de kvaliteter som vanligtvis erbjuds av traditionella stadsplaneringsprocesser. Styrkan med temporär arkitektur ligger framför allt i dess gestaltningsmässiga och rumsliga flexibilitet samt i dess förmåga att skapa ökad delaktighet och bättre tillgång till stadens innehåll för människor. Begränsningar: Studien undersöker fenomenet ur ett socialt hållbarhetsperspektiv, och utesluter ekonomiska samt ekologiska aspekter av detsamma. Datainhämtningen genom riktade intervjuer är avgränsad till respondenter verksamma som arkitekter och fysiska planerare samt respondenter från den offentliga sektorn. Näringsliv, fastighetsägare och brukare innefattas inte i de riktade intervjuerna. / Purpose: This study examines temporary architecture as a phenomenon. Temporary architecture is ephemeral structures with varying sizes and shapes that takes city’s public spaces in possession during short periods of time. As a phenomenon, temporary architecture is relatively new, but begins to appear more often in larger cities. Some research has been made on the subject in matter, but few researches describes the process behind and how social sustainability can be linked to temporary architecture. The research questions are: (1) How can temporary architecture contribute to increased social sustainability? (2) What characterizes the temporary architecture implementation process today? Method: The study is of descriptive nature and aims to create further understanding of temporary architecture. Data gathering are based on a qualitative approach through targeted interviews with relevant respondents from public and private sectors. A literature review is also conducted with the intention to clarify current research situation surrounding the study phenomenon. Findings:  Research question 1 indicates that temporary architecture affects social sustainability in several ways.  Four core values that each reinforce each other have been identified. These are community, participation, trust and movement. The temporary architecture encourages community and participation between people by providing short-term events to gather around in public space. New meetings enable trust, which leads to increased mobility. Movement resolves the social constraint principles in society and contributes to an increased community. Research question 2 indicates that the implementation processes for temporary architecture can differ widely depending on the context in which the temporary architecture is to be implemented. The question also indicates that there are several difficulties in the implementation process today. Significantly, in many cases the challenges outweighs the possibilities, why initiatives can be omitted. Implications: Short-term space-creating initiatives like temporary architecture enhance social qualities to urban life beyond the qualities usually obtained by traditional urban planning processes. The strength of temporary architecture lies within its formative and spatial flexibility as well as its ability to create increased participation and better access to the city’s content for people. Limitations: The study focuses on a social sustainability perspective only and excludes the economic and ecological perspective of the phenomena. The interview study is limited to only take planning and municipal perspective in concern. Business and user perspectives are therefore not taken into account.