Unga människor är idag väl insatta användare av olika former av sociala medier - det är ofta en självklar del i deras vardag. Det sociala mediet Instagram har blivit oerhört populärt bland såväl barn som vuxna och används dagligen via mobilen för att förmedla ögonblicksbilder till omvärlden. I den här studien kommer Instagram - utifrån begrepp som hälsa, träning och konsumtion - analyseras med hjälp av teorier om makt och genus. Hälsomedvetenheten bland unga har genom spridningen på Instagram och i vårt blomstrande konsumtionssamhälle antagit en stor del av det mediala utrymmet. Studien syftar till att, med hjälp av diskursanalys, se vad hälsa innebär för unga på Instagram, samt vad det är som uttrycks i ett större samhällsperspektiv.

Syftet med uppsatsen är att explorativt undersöka hur unga tjejer i en stödchatt på internet berättar om det våld de upplever eller har upplevt i sin nära relation. Med hjälp av en narrativ metod och teorin om positionering har uppsatsen svarat på vad som är framträdande i unga tjejers berättelser om våld samt hur unga tjejer positionerar sig själva och andra i relation till våldet de upplever i sin nära relation. Resultatet visar att unga tjejer berättar om all form av våld där framträdande har varit den höga kontroll många av tjejerna tvingas leva under. Resultatet visar även att majoriteten av tjejerna inte berättat om våldet för någon samt att en osäkerhet finns gällande var gränserna mellan kärlek och våld går. För att minska denna osäkerhet behövs kunskap bland unga om vad ett bra förhållande är, om vart man kan vända sig när man upplever våld i sin nära relation samt en generell kunskap om de lagar och regler som finns att tillämpa om man upplever våld i sin nära relation.

Syftet med studien var att synliggöra hur fritidsledarna ser på orosanmälningar genom att undersöka hur de konstruerar fritidsledaryrket och sin möjlighet att agera vid oro för en ungdom på fritidsgården. Nio fritidsledare intervjuades enskilt och materialet analyserades ur ett diskurspsykologiskt perspektiv. Resultatet visar att fritidsledarna konstruerar en omfattande yrkesroll som förebilder, relationsbyggare och stödjande vuxna med en kompensatorisk funktion. När oro för en ungdom uppstår är en orosanmälan inte aktuell i första hand eftersom intentionen att hjälpa ungdomen står i konflikt med vad fritidsledarna upplever blir utfallet av en orosanmälan. Förhållningssättet medför att de tar hänsyn till relationer och ungdomens familj. Fritidsledarnas konstruktioner av yrkesrollen visar att de har god potential att uppmärksamma ungdomar som far illa. Däremot upplevs fritidsledarrollen som omfattande vilket tillsammans med en misstro mot socialtjänsten utgör hinder för att anmäla. Kunskap om socialtjänstens arbetssätt, mer praktiknära riktlinjer kring anmälningsplikten och en tydligare samsyn kring yrkesuppdraget skulle därmed kunna utgöra ett stöd för orosanmälningar.

Den mobila förskolan introducerades 2006, verksamheterna består av bussar som reser med barnen till olika platser. Införandet av de mobila förskoleverksamheterna var en lösning på akut brist på förskoleplatser och ett sätt att öka tillgång på utomhusmiljöer. Den första forskningen kring mobila förskolor bedrivs för närvarande på Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudiet vid Uppsala universitet. Inom ramen för pågående forskningsprojekt är denna studies syfte att undersöka barns användande av och deltagande i de platser de besöker i en mobil förskola samt hur användande och deltagandet varierar i relation till plats. Frågeställningarna utgår från vilka ramar och förhållningsätt som presenteras av pedagogerna i relation till platsen och hur dessa hanteras av barnen. Vidare studeras hur barnen använder platsens fysiska egenskaper och materialiteter samt hur barnen använder olika platser för social interaktion i sina kamratkulturer. För att finna svar på frågeställningarna har videoupptagningar från en mobil förskoleverksamhet analyserats djupgående. Resultaten visar att barns användning av plats varierar utifrån de regler och förhållningssätt som pedagogerna presenterar i relation till platsen samt utifrån platsens fysiska förutsättningar. Barnen använder även platserna i sin sociala interaktion i kamratkulturer på olika sätt. På de platser barnen känner till sedan tidigare eller av andra anledningar har lyckats ta platsen i besittning via sina praktiker uppstår i högre grad social interaktion i kamratkulturer i form av olika sorters lek.  Studien är sprungen ur, och resultaten knyts samman med, ett intresse för en utökad samhällelig diskussion kring barns vardagliga praktiker sett ur ett medborgarskapsperspektiv samt barns medskapande av rumsligheter.

Sammanfattning I augusti 2016 skickade kommunstyrelsen i Stockholm ut ett förslag som remiss om att barn till föräldralediga skulle få rätt till 40 timmar i veckan i förskola, istället för 30 timmar. I december fattade kommunfullmäktige beslut i enlighet med förslaget. Utgångspunkten för denna masteruppsats är det förslaget, kommunfullmäktiges beslut samt remissvaren från 14 stadsdelsnämnder, utbildningsnämnden, Kommunal, Lärarförbundet, SEFIF, Pysslingen förskolor och Fristående skolors riksförbund. Syftet med uppsatsen är att genom argumentationsanalys undersöka barnperspektivets roll jämfört med andra perspektiv i den politiska processen i samband med remissförslaget om utökad vistelsetid för barn till föräldralediga i Stockholm. Huvudfrågeställningar är: Hur argumenterar olika parter för och emot utökad vistelsetid i förskolan för barn till föräldralediga i Stockholm? Vilka olika perspektiv kan urskiljas i argumentationen? Hur kopplas argumentationen till barnperspektivet och barns bästa? För att svara på dessa frågor undersöks den politiska processen och en textanalys görs i form av en argumentationsanalys. Resultatet visar att barnperspektivet var det mest framträdande i den politiska processen, även om också andra perspektiv fanns som ekonomiskt perspektiv, föräldraperspektiv och personalperspektiv. Studien visar också att barnperspektivet kunde användas på olika sätt utifrån olika syn på betydelsen av barns bästa.

Syftet med studien var att ta del av och tolka åtta barns upplevelser av att leva med djur i hemmet för att genom detta öka förståelsen för barns upplevelse av att dela hem med djur. Insamlingsmetoden var semistrukturerade intervjuer och analysmetoden var tolkande fenomenologisk analys. Resultatet visar att barnens upplevelser av att leva med sällskapsdjur är komplexa, mångfacetterade och fulla av nyanser där både positiva och negativa aspekter finns representerade. Resultatet visar också en stor kompetens hos barnen när de handskas med och förhåller sig till att dela hem med djuren, vilket kan innebära både gos, lek och glädje men också rädsla för att bli bitna/rivna och att oroa sig för eller sörja ett djur. Resultatet visar även att barnens upplevelse av delaktighet i skötseln av djuren varierar, likaså varierar barnens resonemang kring huruvida djuren är familjemedlemmar eller inte. Den övergripande slutsatsen av studien blir att vi behöver få större kunskap om hur barn upplever att dela hem med djur då det är en situation som många barn delar men där mer forskning behövs som utgår från barnens perspektiv och fokuserar på upplevelsen i sig och inte på kausala samband och/eller vilka effekter djuret har på barnet.

Syftet med denna studie är att öka och bredda förståelsen för ungdomars upplevelser under övergången från högstadiet till gymnasiet. Studien ämnar undersöka vilka faktorer som påverkar ungdomars upplevelser under denna övergång. Med hjälp av tolkande fenomenologisk metod har åtta ungdomar i åldern 16–17 år intervjuats och materialet har sedan analyserats. Resultatet utmynnade i tre huvudteman; skolornas betydelser, förväntan och hanterbarhet. Informanterna beskriver en diskrepans mellan hur lärarna på högstadiet beskrev gymnasiet och hur de själva upplevde gymnasiet. Informanterna upplever dessutom en brist i hur högstadieskolorna erbjuder kontinuitet under övergången till gymnasiet vilket har påverkat informanternas förväntan och bidragit med upplevelser av ovisshet inför gymnasiestarten. Den ovisshet som präglar informanternas inledande tid på gymnasiet har i vissa fall gett upphov till försämrat självförtroende och den stora förändring som övergången innebär har lett till identitetsförändring. Övergången till gymnasiet utgör samtidigt en möjlighet för informanterna att bryta sig loss från sitt umgänge och sin miljö och de uttrycker en längtan efter att få en nystart på gymnasiet.

Syftet med denna studie var att ta reda på förskolechefers uppfattningar och erfarenheter om barn som stängs av i förskola pga. obetald barnomsorgsavgift. Kvalitativa intervjuer har genomförts med åtta förskolechefer och resultatet har analyserats med IPA, där tre huvudteman har tolkats fram. Dubbla känslor gentemot avstängning beskriver hur informanterna uttrycker sig för och emot bestämmelsen avstängning av barn. Olika roller och åtaganden handlar om hur förskolecheferna uppfattar sin egen roll och vilka olika befogenheter de tillskriver sig. Stigmatisering som följd handlar om att informanterna upplever att avstängning kan ge stigmatiserande effekter för de barn och familjer som drabbas, då de redan lever i socioekonomiska svårigheter. Studiens slutsatser är att informanternas uppfattningar om sin roll som chef och sina befogenheter påverkar hur de agerar vid en avstängning. En annan slutsats är att barnperspektivet i myndighetsutövandet är bristande. Avslutningsvis ges rekommendationer och förslag på metoder, som barnkonsekvensanalys samt individuell prövning om barnets eget behov till förskolan. Detta för att närma ett barnperspektiv i beslut och värna om barnets bästa.

Den här studien syftar till att undersöka vilka figurationer om rösträtten, rösträttsbäraren och icke rösträttsbäraren som framkommer i samtal med barn. En vägledande fråga för studien har varit att lyfta barns röster i egenskap av att de dels är exkluderade från att delta i rösträtten, dels för att det finns en avsaknad av barns egna röster inom forskning om rösträtten. För att belysa den generativa kraft som figurationer besitter presenteras inledningsvis historiska figurationer om barn och barndom. Tillsammans med den svenska rösträttens historia agerar de etablerade figurationerna grund för den kommande analysen och diskussionen. För att finna vilka figurationer som återfinns genomfördes intervjuer med 13 barn. Intervjuerna strukturerades i enlighet med en dialogisk intervjumetod. Intervjuerna generade fem texter i novellformat där barnens figurationer om rösträtten, rösträttsbärare och icke rösträttsbärare framträder. Texterna som är skapade av mig utgör studiens resultat och analys. Analysen visar på att majoriteten av barnen tar fasta på figurationer där den vuxne agerar rösträttsbärare och barnet agerar en icke rösträttsbärare. Ett fåtal av barnen talade om egenskaper, mer eller mindre, lämpade för att inneha rösträtt. Egenskaper som både barn och vuxna kan besitta.

Denna studie utgår från barns möten i förskolan och undersöker ålder som ett görande. Studiens data utgör 18 timmars videoobservationer på en förskoleavdelning i en större svensk stad där sexton barn deltar från åldrarna ett till sex år. Studien utgår från en posthumanistisk grundsyn genom agentisk realism (se Barad, 2007 och Lenz Taguchi, 2012) och tematisk analysmetod har tillämpats i analysdelen (se Braun & Clarke, 2006). Studiens resultat visar att barn, språk, diskurser, material och miljö intra-aktivt samhandlar och performativt producerar ålder som fenomen i förskolan. Studiens bidrag är att med stöd i agentisk realism introducera sätt att förstå ålder som ett socialt och materiellt fenomen. Detta skapar en förskjutning från barnet som ensam aktör i förklarandet av normerande ålderspraktiker i förskolan för att mer tillgängligt möjliggöra ett förklarande av aktörskap inom sociala och materiella praktiker och hur dessa samkonstituerar ålder som fenomen i förskolan. / This agential realist study aims to explore age as a social and material doing in children’s meetings in preschool. The data consists of eighteen hours of video observations in a preschool located in a larger city in Sweden. The study works theoretically with agential realism (see Barad, 2003, 2007 and Lenz Taguchi, 2012) and the analysis was conducted thematically (see Braun & Clarke, 2006). The study shows that children, language, discourses, materiality and the surrounding environment intra-actively co-operates and performatively produces age as a phenomenom in preschool. The study contributes with support in agential realism to introduce a way to understand age as a socially and materially constructed phenomena. This produces a consequential shift from the child as the only responsible actor in the explanations of childrens normative age practices in the preschool and enables a possible explanation of agency within the social and material practices where these collaboratively produces age as a phenomena in preschool.