När sociala mediers påverkan på människors psykiska hälsa har undersökts kvantitativt hittas ofta signifikanta negativa effekter. Sociala mediers positiva effekter har också undersökts, om än i mindre utsträckning. Flertalet tidigare studier diskuterar också om det är hur sociala medier används snarare än enbart tid på sociala medier som kan påverka den psykiska hälsan. Aktiv användning, exempelvis kommunikation har framhållits kopplat till främst positiva effekter medan att passivt ta del av sociala medier har diskuterats i relation till negativa effekter. Känsla av sammanhang (KASAM) är ett begrepp som relaterar till psykisk hälsa, snarare än psykisk ohälsa. Lite är känt om hur och om KASAM kan kopplas till olika typer av användning av sociala medier. Syftet med denna uppsats var att undersöka eventuella skillnader i känsla av sammanhang hos universitetsstudenter vid ett svenskt universitet, relaterat till olika typer av användning av sociala medier. Till undersökningen konstruerades en webbenkät. SOC-13 inkluderades för att uppskatta respondenternas KASAM. Tre index bestående av totalt åtta frågor tänkta att relatera till olika typer av användning konstruerades: passiv användning, aktiv ej kommunikativ användning och aktiv kommunikativ användning. Frågor om tid och positiva interaktioner på sociala medier inkluderades också. Informationsbrev med enkätlänk skickades via epost till programansvariga för ett slumpmässigt urval av program vid det aktuella universitetet, samt kontaktades studentkåren. Informationsbrevet laddades upp på universitetets läroplattform och studentkårens sociala medier samt vidarebeordrades via epost. Totalt svarade 122 studenter på enkäten varav 77,8 % (n = 95) var kvinnor och 22,2 % (n = 27) var män. Multipla linjära regressionsanalyser visade inga signifikanta associationer mellan typ av användning och KASAM. Ålder och positiva interaktioner var positivt associerat med KASAM medan tid på sociala medier var negativt associerat med KASAM. 3/56 Vidare undersökning av användning av sociala medier och KASAM bör ses som motiverat utifrån denna undersökning. Sådana vidare studier kan med fördel tydligare exemplifiera och specificera vilken användning som efterfrågas samt ta hänsyn till individers olika situationer. Undersökningar bör också inte enbart vara av tvärsnittstyp. Sociala medier kan utgöra en möjlig arena för att nå individer med interventioner för att främja KASAM och psykisk hälsa. / <p>Betyg i Ladok 201112.</p>

Syftet med denna studie är att identifiera vilka faktorer som påverkar motivationen hos universitetsstudenter att vilja eller inte vilja bli en ledare. Genom att undersöka vad som motiverar universitetsstudenter att bli ledare kan vi skapa en bredare förståelse för vilka faktorer som spelar in i viljan att bli en ledare. Utifrån teorier om motivation att leda (MTL) och den intelligenta karriären (ICF) har vi undersökt universitetsstudenters tankar kring varför eller varför inte de anser att de passar som en ledare, genom att utgå från fem faktorer: personlighetsdrag, erfarenhet, värderingar, självförtroende och relationer. För att besvara frågan om vad som motiverar universitetsstudenter att bli ledare utförde vi en kvalitativ studie, genom semistrukturerade intervjuer med 10 universitetsstudenter från Campus Gotland, där vi undersökte de olika faktorerna kopplade till teorierna. Flera av studenterna studerar på olika program och utav 10 respondenter var det 6 män och 4 kvinnor. Enligt studiens resultat vill de flesta universitetsstudenter bli en ledare av någon form. De främsta motiven för individernas vilja att på sig en ledarroll grundar sig i deras personlighet, tidigare erfarenhet och påverkan från sina föräldrar. Vi kan se att individerna framför allt har stora likheter i deras upplevda personlighetsdrag och att tidigare erfarenhet av ledarskap påverkar individerna positivt till att vilja bli ledare igen. Bland de individer som inte vill bli ledare är ansvar en avgörande faktor. Dessa individer har tidigare ledarskapserfarenhet och vill inte längre bli ledare på grund av ansvaret det medför. Vi har därför visat att tidigare ledarskapserfarenhet inte nödvändigtvis behöver öka viljan att ta på sig en ledarroll, utan kan tvärtom minska. Tidigare forskning berör inte ansvar som en avgörande faktor, vilket enligt studiens resultat är avgörande för viljan att ta på sig en ledarroll. Genom att i framtida forskning undersöka sambandet mellan ansvar och viljan att ta på sig en ledarroll kan en mer djupgående förståelse kring vad som motiverar universitetsstudenter att ta på sig en ledarroll genomföras. / This study aims to identify the factors influencing university students' motivation to become leaders. By examining why university students become leaders, we can better understand the underlying factors involved in this decision. Using motivation to lead (MTL) and intelligent career (ICF) theories as a framework, we focused on five key factors: personality traits, experience, values, self-efficacy, and relationships. Through qualitative research, we conducted semi-structured interviews with ten university students from Campus Gotland, including four females and six males studying different programs. The results indicate that most university students aspire to become leaders. Their desire stems from their personality traits, previous leadership experience, and parental influence. Notably, individuals with similar perceived personality traits are strongly motivated to take on leadership roles again if they have previous leadership experience. However, some individuals who have previous leadership experience wish to avoid becoming leaders due to the responsibility associated with it. This finding highlights the significance of duty as a decisive factor in one's reluctance to take on leadership roles. Previous research has overlooked this aspect, emphasizing the need for future studies to explore the relationship between responsibility and the willingness to become leaders. By delving further into the connection between responsibility and the motivation to become leaders, we can better understand university students' explanations for assuming leadership roles.

Det är vanligt förekommande att universitetsstudenterna i Sverige upplever psykisk ohälsa i form av stress. Hur individen påverkas av stress beror på förmågan att kunna hantera en stressfylld situation. Olika sätt att hantera en stressfylld situation benämns copingstrategier. Syftet med denna studie var att undersöka förekomsten av stress och copingstrategier bland universitetsstudenter. Ett ytterligare syfte var att undersöka eventuella könsskillnader. Studien genomfördes med hjälp av en kvantitativ enkätundersökning som distribuerades online. De svenska versionerna av frågeformulären Perceived Stress Scale och Brief COPE användes som underlag. Respondenterna som deltog i studien bestod av 100 studenter varav 59 var kvinnor och 41 män. Resultatet visade att majoriteten av universitetsstudenterna upplevde stress, en del upplevde stress ofta och en del ibland. Copingstrategierna som studenterna använde sig av mest var planering, accepterande och aktiv coping. De copingstrategier som användes minst var uppgivenhet, religion och användning av alkohol eller droger. Könsskillnaderna som förekom i upplevd stress respektive val av copingstrategier var inte signifikanta. / It is common for university students in Sweden to experience mental illness in the form of stress. How the individual is affected by stress depends on the ability to handle a stressful situation. Different ways of dealing with a stressful situation are called coping strategies. The present study aimed to investigate the occurrence of stress and coping strategies among university students. A further aim was to examine possible gender differences. The study was conducted using a quantitative survey that was distributed online. The Swedish versions of the questionnaires Perceived Stress Scale and Brief COPE were used. The respondents who participated in the study consisted of 100 students, of whom 59 were women and 41 were men. The results showed that most university students experienced stress, some students experienced stress often and some sometimes. The coping strategies that students used the most were planning, acceptance and active coping. In contrast, the coping strategies that students used the least were behavioural disengagement, religion and the use of alcohol or drugs. The gender differences discovered in perceived stress and choice of coping strategies, respectively, were not significant.

Fear of missing out (FoMO) represents a fear of losing out on rewarding experiences that others might have. The Covid-19 pandemic has required great restrictions on social interactions, with many reporting experiences of loneliness. The recommendations for the general public have been followed to different extents, depending on the individual. It is possible that FoMO could decrease compliance with social distancing recommendations and that socially desirable responding (SDR) also is involved. The aim of this study was to investigate the relationship between university students' FoMO and self-reported compliance with Swedish recommendations on social gatherings during the past year of the Covid-19 pandemic. A second aim was to explore the influence of SDR on this relationship. The study population consisted of 162 university students that responded to an on-line survey containing the validated FoMO scale, the two-factor SDR scale BIDR-16 and questions exploring compliance with restrictive recommendations on social gatherings (CRG). Utilizing a cross-sectional quantitative study design, Pearson correlations and hierarchical regression analyses were performed to investigate these associations. The study results showed that there were no significant difference in CRG between high and low FoMO groups. Analyzed together with the two SDR variables, FoMO was related to worse attitudinal compliance (0.4%) and worse behavioral compliancy (2.9%). A higher level of efforts to be positively perceived by others was associated with higher attitudinal and behavioral compliance. A higher level of unintentionally embellishing one’s own self-assessment decreased behavioral compliance by relating to a higher number of reported events going against the guidelines. / Fear of missing out (FoMO) representerar en rädsla för att missa givande erfarenheter som andra har. Covid-19-pandemin har inneburit stora restriktioner av sociala interaktioner och många rapporterar en upplevelse av ensamhet. Rekommendationerna som utfärdats för allmänheten har följts i olika utsträckning, beroende på individen. Det är möjligt att FoMO skulle kunna minska följsamhet av rekommendationer om att hålla socialt avstånd samt att socialt önskvärda responser (SDR) också är involverade. Studiens syfte var att undersöka relationen mellan universitetsstudenters FoMO och självrapporterad följsamhet av de svenska rekommendationerna kring sociala sammankomster under det senaste året av Covid-19-pandemin. Ett andra syfte var att utforska hur SDR influerade detta förhållande. Studiens population bestod av 162 universitetsstudenter som besvarade en enkät on-line; innehållande det validerade FoMO-formuläret, det tvåfaktorskaliga BIDR-16-formuläret som mäter SDR samt frågor kring följsamhet av restriktiva rekommendationer om sociala sammankomster (CRG). I en tvärsnittlig kvantitativ design studerades associationer med Pearson-korrelationer och hierarkiska regressionsmodeller. Studiens resultat visade att det inte var någon signifikant skillnad i CRG mellan hög och låg nivå av FoMO. Vid analys tillsammans med de två SDR-variablerna, relaterade högre FoMO till lägre följsamhet i attityd (0,4%) och lägre följsamhet i beteende (2.9%). En hög nivå av strävan efter att bli positivt utvärderad var förknippad med en högre nivå av attityd- och beteendemässig följsamhet. En högre nivå av omedvetet förskönande av egen självbild minskade följsamhet genom att relatera till ett högre antal angivna tillställningar som bröt mot rekommendationerna.

Syftet med den kvantitativa enkätstudien, baserad på 135 universitets-studenter, var att försöka identifiera faktorer som kan predicera akademiska prestationer bland universitetsstudenter. Hypotesen var att det finns ett positivt samband mellan studenterna studieprestationer och deras akademiska self-efficacy, akademiska motivation och resilience coping, samt ett negativt samband mellan stress och studieprestationer. För att mäta akademisk self-efficacy användes instrumentet Academic Self-Efficacy and Efficacy for Self-Regulated Learning, akademisk motivation mättes med Academic Motivation Scale - University Version. Stress mättes med Cohens Perceived Stress Scale och resilience coping mättes med Brief Resilience Coping Scale. Svaren analyserades i statistikprogrammet Jamovi med en korrelationsanalys, Spearman’s rho, samt en multipel linjär regressionsanalys. Därtill utfördes en hierarkisk regressionsanalys för att uppskatta faktorernas värde. Resultatet visade att det finns ett signifikant positivt samband mellan en hög grad av akademisk self-efficacy och studieprestation. Det fanns även ett negativt samband mellan stress samt amotivation gentemot studieprestation. Sammanfattningsvis konstateras genom interaktionseffekten mellan faktorerna akademisk self-efficacy, stress och amotivation att studenter som redovisar en hög akademisk self-efficacy i kombination med låg eller måttlig stress samt låga nivåer av amotivation predicerar bättre studieprestationer. / The purpose of the quantitative questionnaire study, based on 135 university students, was to try to identify factors that can predict academic performance among university students. The hypothesis was that there is a positive relationship between students' academic performance and their academic self-efficacy, academic motivation and resilience coping, and a negative connection between stress and study performance. To measure academic self-efficacy, the instrument Academic Self-Efficacy and Efficacy for Self-Regulated Learning was used, academic motivation was measured with the Academic Motivation Scale - University Version. Stress was measured with the Cohen's Perceived Stress Scale and resilience coping was measured with the Brief Resilience Coping Scale. The responses were analyzed in the statistics program Jamovi with a correlation analysis, Spearman's rho, and a multiple linear regression analysis. In addition, a hierarchical regression analysis was performed to estimate the value of the factors. The results showed that there is a significant positive relationship between a high degree of academic self-efficacy and academic performance. There was also a negative relationship between stress and motivation towards study performance. In summary, the interaction effect between the factors academic self-efficacy, stress and amotivation states that students who report a high academic self-efficacy in combination with low or moderate stress and low levels of amotivation predict better academic performance.

Syftet med denna studie var att undersöka samband mellan stress, sömn och skärmtid på smarttelefon. Urvalet bestod av totalt 81 personer på ett universitet i södra Sverige. Två hypoteser testades. 1: hög grad av faktisk skärmtid är relaterat till en hög subjektiv stressupplevelse och hög grad av sömnbesvär. 2: Låg grad av stress är associerat med låg grad av sömnbesvär. Vid insamlingen av data användes, Perceived stress scale 10 (PSS-10) och Karolinska sleep questionnaire (KSQ). För att mäta skärmtid designades två frågor, en med syfte att mäta individers subjektiva upplevelse av mängden skärmtid och en för att mäta den faktiska mängden som kan utläsas via en funktion på individers smarttelefon. Resultatet för hypotes 1 visade att faktisk skärmtid varken samvarierade med stress eller sömnbesvär. Vidare jämfördes också gruppen hög faktisk skärmtid som översteg 29 h/vecka med stress och sömnbesvär. Resultatet indikerade att en hög faktisk skärmtid och stress inte korrelerade och hög faktisk skärmtid och sömnbesvär inte korrelerade. Resultatet för hypotes 2 visade en negativ signifikant korrelation mellan variablerna stress och sömnbesvär. Det innebar att höga värden på total KSQ, mindre sömnbesvär, korrelerar med låga värden på PSS-10, låg nivå av upplevd stress. Sammanfattningsvis visade studiens resultat att faktisk skärmtid inte samvarierade med varken stress eller sömnbesvär. Dock återfanns en korrelation mellan variablerna stress och sömnbesvär. / The purpose of this study was to investigate the relationship between stress, sleep and screen time on smartphones. The sample consisted of a total of 81 people at a university in southern Sweden. Two hypotheses were tested. 1: High degree of actual screen time is related to a high subjective stress experience and high degree of sleep disturbance. 2: Low levels of stress are associated with low levels of sleep disturbance. In the data collection, Perceived stress scale 10 (PSS-10) and Karolinska sleep questionnaire (KSQ) were used. To measure screen time, two questions were designed, one aimed at measuring individual's subjective experience of the amount of screen time and one to measure the actual amount that can be read through a function on an individual's smartphone. The result for Hypothesis 1 showed that actual screen time did not co-vary with stress or sleep disturbance. Furthermore, the group, high actual screen time exceeding 29 h / week was also compared with the variables stress and sleep disturbance. The result indicated that a high actual screen time and stress did not correlate, and high actual screen time and sleep disturbances did not correlate either. The result for Hypothesis 2 showed a negatively significant correlation between the variables stress and sleep disorders. This meant that high values of total KSQ, less sleep disturbances, correlated with low values of PSS-10, low levels of stress. In summary, the study's results showed that actual screen time did not correlate with neither stress nor sleep disturbance. However, a correlation was found between the variables stress and sleep disturbance.

Research has shown that university students are extra vulnerable to experiencing loneliness because of the social, structural, and behavioral changes associated with starting to study at university. Studies have also shown that different attachment profiles can have an impact on an individual's experience of loneliness. A lot of earlier research has investigated loneliness as one whole concept, so the aim of the present study was to look into both emotional and social loneliness in university students and to understand their relationship with adult attachment. One-hundred and twenty-six university students over 18 years old answered De Jong-Gierveld Loneliness Scale (DJGLS) and Attachment Style Questionnaire (ASQ) through an online survey. A quantitative between groups design was used to explore the specific aims of the study. For the statistical analysis the participants were divided into four groups based on type and amount of loneliness. The results of the study showed that emotional loneliness was associated with insecure-ambivalent attachment and social loneliness associated with insecure-avoidant attachment. Those with high levels of emotional loneliness had significantly higher levels of insecure-ambivalent attachment compared with those with high levels of social loneliness. Individuals with low levels of both loneliness types, had significantly higher levels of secure attachment and lower levels of insecure attachment compared with the other groups, which indicates that the more securely attached an individual is the less lonely he or she is. / Forskning har visat att universitetsstudenter är extra sårbara vad gäller upplevd ensamhet på grund av de sociala, strukturella och beteendemässiga förändringarna som är associerade med att börja studera på universitet. Studier har även visat att olika typer av anknytnings profiler kan ha en påverkan på en individs upplevda ensamhet. Mycket av den tidigare forskningen har undersökt ensamhet som ett enda koncept, så syftet med denna studie var att undersöka både emotionell och social ensamhet hos universitetsstudenter och förstå deras relation till vuxenanknytning. Deltagarna bestod av 126 universitetsstudenter över 18 år som svarade på De Jong-Gierveld Loneliness Scale (DJGLS) och Attachment Style Questionnaire (ASQ) genom en webb-baserad enkät. En kvantitativ mellangruppsdesign användes för att undersöka studiens specifika syften. För den statistiska analysen delades deltagarna in i fyra grupper baserat på typ och mängd av ensamhet. Resultatet av studien visade att emotionell ensamhet var associerat med otrygg-ambivalent anknytning och social ensamhet var associerat med otrygg-undvikande anknytning. De med höga nivåer av emotionell ensamhet hade signifikant högre nivåer av otrygg-ambivalent anknytning jämfört med de som hade höga nivåer av social ensamhet. Individer som hade låga nivåer av båda typerna av ensamhet, hade signifikant högre nivåer av trygg anknytning och lägre nivåer av otrygg anknytning jämfört med de andra grupperna, vilket tyder på att ju tryggare anknytning man har desto mindre ensam känner man sig.

The current study objective was to investigate the interrelationship between five attachment styles (need for approval, preoccupation, discomfort with closeness, relationship as secondary, and confidence), perceived social support from family and friends, and symptoms of anxiety and depression. A total of 133 university students at the Department of Psychology in Umeå University filled out a form with a perceived social support from family and friends questionnaire, a scale on symptoms of anxiety and depression, and an attachment style questionnaire. Correlational analysis revealed a significant relationship between (avoidant) attachment style, discomfort with closeness, and low perception of social support from family and friends, and a significant relationship between (secure) attachment style, confidence, and high perception of social support from family. Furthermore, all five attachment styles were significantly related to symptoms of anxiety and depression, e.g., attachment style confidence was related to low reports of symptoms of anxiety and depression, and attachment style preoccupation was related to higher reports of symptoms of anxiety and depression. Results also showed that the relationship between symptoms of anxiety and depression and perceived social support was not significant. Additionally, no mediation of perceived social support from family and friends was found between attachment styles and symptoms of anxiety and depression. It was concluded that individuals with high levels of secure attachment perceive more social support from family and friends than individuals with avoidant attachment style. Moreover, individuals with high levels of insecure and/or avoidant attachment have an increased symptoms of anxiety related to social connection than individuals with high levels of secure attachment. No conclusions could be drawn from no mediation of perceived social support from family and friends on the relationship between attachment style and symptom of anxiety from the current population. Several limitations were discussed. / Syftet med den aktuella studien var att undersöka relationen mellan fem anknytningsmönster (bifallsbehov, relationsfixering, distans, sakorientering, och tillit), uppfattat socialt stöd från familj och vänner, och symtom på ångest och depression. Totalt 133 universitetsstudenter från institutionen för psykologi på Umeå universitet fyllde i ett formulär med en enkät om uppfattat socialt stöd från familj och vänner, en enkät för symtom på ångest och depression, samt en enkät om anknytningsmönster. Korrelationsanalys visade en signifikant relation mellan (undvikande) anknytningsmönster, distans, och låg uppfattning om socialt stöd från familj och vänner, och ett signifikant samband mellan (trygg) anknytningsmönster, tillit, och hög uppfattning om socialt stöd från familj. Dessutom var alla fem anknytningsmönstren relaterade till symtom på ångest och depression, t.ex., anknytningsmönstret, tillit, relaterad   till lägre symtom på ångest och depression, och anknytningsmönstret relationsfixering var relaterade till ökade symtom på ångest och depression. Resultaten visade också att relationen mellan symtom på ångest och depression och uppfattat socialt stöd inte var signifikant. Dessutom fanns ingen mediering genom uppfattat socialt stöd från familj och vänner på relationen mellan anknytningsmönster och symtom på ångest och depression. Slutsatsen var att individer med hög grad av trygg anknytning uppfattar mer socialt stöd från familj och vänner än individer med hög grad av undvikande anknytning. Dessutom att individer med höga nivåer av otrygg och/eller undvikande anknytningsmönster har ökade symtom på ångest relaterade till social förbindelse än individer med hög nivå av trygg anknytningsmönster. Inga slutsatser kunde dras från bristen på mediering genom uppfattat socialt stöd från familj och vänner på relationen mellan anknytningsmönster och symptom på ångest från den nuvarande befolkningen. Flera begränsningar diskuterades.

Hur en bok kan utformas för att uppmuntra universitetsstudenter att skapa vanor för ett ökat välmÃ¥ende / <p>Examensarbetet är utfört vid Institutionen för teknik och naturvetenskap (ITN) vid Tekniska fakulteten, Linköpings universitet</p>

Universitetsstudenter upplever stress i relation till studierna. Negativ stress kan påverka en individs hälsa. Därför är det av vikt att använda copingstrategier för att hantera stress. Syftet med denna studie var att undersöka universitetsstudenters studierelaterade stress samt vilka copingstrategier de använder för att hantera den upplevda stressen. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med åtta universitetsstudenter. Tematiseringen avslöjade tre huvudteman som kunde relateras till studierelaterad stress: akademisk press, förväntningar och ekonomisk press. Därmed identifierades fem teman som relaterades till studenternas val av copingstrategier vid hantering av studierelaterad stress: socialt stöd, lugnande rutiner, tidsplanering, prokrastinering och motiverande tankar. Resultatet visade vidare att stressorerna som universitetsstudenter upplever inkluderar akademisk press i form av svåra examinationer, ekonomiska påfrestningar samt sociala eller egna högställda förväntningar. Stressen kan hanteras med hjälp av socialt stöd från familj och vänner, självinförda lugnande rutiner och tankar, samt genom att strukturera vardagarna och undvika prokrastinering. Studien kan öka medvetenheten kring studierelaterad stress samt användningen av copingstrategier bland universitetsstudenter.