Syftet med denna uppsats är att undersöka till vilken grad studenter som använder Facebook och som studerar vid Uppsala universitet uppfattar att vissa grupprocesser (kommunikation, samarbete och koordination) stöds av Facebook och hur det i sin tur påverkar gruppen och det arbete den utför. Undersökningen är baserad på en enkät som besvarats av studenter på Uppsala universitet som använder Facebook och kvantitativa data som samlades in har legat som grund för undersökningen. Resultatet av undersökningen är en utvärdering av hur de deltagande studenterna uppfattar att Facebook stödjer de olika grupprocesserna. Undersökningen visar att studenterna tycker att Facebook är ett bra hjälpmedel i grupparbeten och att kommunikationen stödjs till stor del. Men koordinationen och samarbetet stödjs inte till så stor del av Facebook, men studenterna uppfattar ändå det som ett bra hjälpmedel. / The purpose with this essay is to examine the degree to which students, who are using Facebook, at Uppsala University perceive that some group processes (communication, collaboration and coordination) is supported by Facebook and how this in return affects the group and the work performance. The study is based on a survey answered by students who are using Facebook at Uppsala universities and the quantitative data that was collected has been the basis for the study. The result of the study is an evaluation of how these students perceive that Facebook supports the various group processes. The study shows that the students think that Facebook is a good tool in group work and communication is supported to a great extent. But coordination and cooperation are not supported in large part by Facebook, but students still perceive it as a good tool.

This study aims to examine the mental well-being and physical activity among university students. And to examine whether it is possible to determine whether there is a significant correlation between these.The sample of the research consists of 55 volunteering students (n=37 female and n=18 male) who study at a state university in Sweden. A quantitative method in the form of a questionnaire has been used in this study in order to gather data regarding mental health and physical activity. the questionnaire contained 14 questions with different types of questions such as self-scaling and open questions. The result indicated that most of the participants of this study is quite active and is generally quite healthy-minded. The programme SPSS was used for the statistical analysis of the data collected for the present research. According to the findings of the statistical analysis is that there is a weak positive correlation between the variable’s mental health and physical activity. / Denna studie ämnar att undersöka det mentala välmåendet och fysisk aktivitet hos universitetsstudenter. Samt att undersöka om det går att fastställa om det finns en signifikant korrelation mellan dessa. Datamängden för denna studie består av 55 volonterade studenter från ett statligt svenskt universitet. En kvantitativ metod i form av en enkätundersökning nyttjades i denna undersökning i ändamål att samla in data kring mental hälsa och fysisk aktivitet. Enkäten bestod av 14 frågor med olika sorter av frågor som självskattning och öppna frågor. Resultatet indikerade att majoriteten av deltagarna i denna studie är rätt aktiva och generellt vid god mental hälsa.​Programmet SPSS användes för att genomföra den statistiska analysen av den insamlade datan för denna undersökning. Enligt den statistiska analysen finns en svag positiv korrelation mellan variablerna mental hälsa och fysisk aktivitet.

Att vara universitetsstudent kan innebära stress och bristande aktivitetsbalans. Detta kan vara två aspekter som påverkar genomförandet av studierna. Syftet med detta arbete var att beskriva självskattad stress och aktivitetsbalans samt sambandet mellan dessa variabler hos arbetsterapistudenter, fysioterapistudenter och sjuksköterskestudenter vid Umeå universitet. Data samlades in via en egendesignad webbenkät med hjälp av instrumenten Perceived Stress Scale och med inspiration av Occupational Balance Questionnarie från 101 studenter. Resultatet påvisade att studenterna skattade en måttlig nivå av stress och aktivitetsbalans samt att det var en stor variation i studenternas skattning. Det framkom skillnader i skattad stress och aktivitetsbalans mellan män och kvinnor, kvinnor skattade procentuellt högre stress och lägre aktivitetsbalans än männen men det visade ingen signifikant skillnad. Det fanns signifikanta samband mellan aktivitetsbalans och stress, hög självskattad stress hängde samman med låg självskattad aktivitetsbalans. Resultatet visade att sjuksköterskestudenter upplevde mest stress och minst aktivitetsbalans. Fysioterapeuterna skattade längst stress och högst aktivitetsbalans. I studien diskuteras det att mer forskning behövs inom detta område.

Relationship satisfaction is positively related to life satisfaction and subjective well-being. The main aim of this thesis was to investigate what features that may explain satisfaction and dissatisfaction in friendship versus romantic relationships, and to compare the results. This study also aimed to examine the association between perceived loneliness and the degree of satisfaction in friendship versus romantic relationships. A questionnaire was distributed to a group of 93 university students between the ages of 18 to 41 years. Through thematic analysis it was found that balance, communication, closeness, support, trust, understanding, safety and conflict management were satisfying features in both types of relationships. Lacks of these features were found to be dissatisfying. Other dissatisfying features in romantic relationships were worry, lack of time and stress and in friendship relationships feelings of alienation and superficial relationships were dissatisfying features. Statistical analyses showed a negative association between friendship satisfaction and perceived loneliness. A tendency to a similar association with romantic relationship satisfaction emerged. Yet, there were also indications of the reverse in regard to romantic relationship satisfaction. Moreover, the possibility that friendship relationships might be more important than romantic relationships for university students in order for them not to feel lonely was discussed. / Relationstillfredsställelse har ett positivt samband med livstillfredsställelse och subjektivt välmående. Huvudsyftet med denna studie var att undersöka vilka faktorer som skulle kunna förklara tillfredsställelse såväl som otillfredsställelse i vänskaps- respektive kärleksrelationer, samt jämföra dessa resultat. Studien ämnade även undersöka sambandet mellan upplevd ensamhet och graden av tillfredsställelse i vänskaps- respektive kärleksrelationer. En enkät delades ut till 93 universitetsstudenter i åldrarna 18-41 år. Genom tematisk analys framkom balans, kommunikation, närhet, stöd, tillit, förståelse, trygghet och konflikthantering som tillfredsställande faktorer i de båda relationstyperna. Brist på dessa faktorer framkom som otillfredsställande. Andra otillfredsställande faktorer i kärleksrelationer var oro, tidsbrist och stress medan känslor av utanförskap och ytliga relationer framkom som otillfredsställande i vänskapsrelationer. Statistiska analyser påvisade ett negativt samband mellan tillfredsställelse i vänskapsrelationer och upplevd ensamhet. Tendenser till ett liknande samband med tillfredsställelse i kärleksrelationer kunde ses. Trots detta fanns även indikationer för ett motsatt samband gällande tillfredsställelse i kärleksrelationer. Dessutom diskuterades möjligheten att vänskapsrelationer kan vara av större betydelse än kärleksrelationer för att universitetsstudenter inte ska känna sig ensamma.

No description available.

Aim: The purpose of this study was to describe, analyze and compare university students’ desire to have children, when they wanted to have their first and last child and their knowledge about fecundity in relation to the background factors: age, gender and educational level. This study will also investigate differences regarding university students’ desire to have children along with when they wanted to have their first and last child and their knowledge of declining fecundity at increasing age. Method: A descriptive, comparative, cross-sectional study with quantitative method was used in the study. Five hundred university students visiting a Student Health Centre (SHC) in a Swedish town, Uppsala, participated in the study. All visitors at the SHC were asked to participate in the study. The participants answered 52 questions, of which 10 questions were selected for this study. Results: The majority of the participating students (128 men and 324 women) wanted to have children. Despite this fact they lacked knowledge about the age at which fecundity declines. Men in general had poorer knowledge of fecundity than women, and young students had poorer knowledge than older students. The study showed that women wanted children earlier than men and younger students earlier than older students. There was no difference found in educational level and knowledge in fecundity or desire to have children. The level of knowledge students had about declining fecundity at increasing age did not affect their desire to have children, or when they wanted their first and last child. Conclusion: The study confirms previous research on knowledge about fecundity and the desire to have children among students. Once again evidence is presented that women have greater knowledge than men, that young people lack adequate knowledge about fecundity, and that the majority of students want to have children. Evident is that there is a need for further education and to create better conditions for childbearing, with purpose to facilitate a secure family planning for students.

Idag är unga vuxna mer stillasittande än landets 85-åringar och vi är mindre fysiskt aktiva än någonsin. Att vara fysiskt aktiv är stark förknippat med fysiskt välmående och kroppsideal. Sällan associeras fysiskt aktivitet med kognitiv utveckling och få är medvetna om de effekter fysisk aktivitet har på oss människor. Syftet med denna kvalitativa studie är att studera hur en grupp studenter upplever att deras akademiska prestationer påverkas av fysisk aktivitet. Studien är baserad på sex intervjuer där urvalsgruppen utgörs av universitetsstudenter, som alla i varierande mängd är fysiskt aktiva. Resultatet visar att det finns en tydlig uppfattning om hur fysisk aktivitet påverkar studenternas akademiska arbete i positiv bemärkelse.

The following study examined the effects of physical activity against university students’ self-esteem levels in a medium sized city in Sweden. The paper was demarcated to investigate whether sport students differed from social program students on their level of self-esteem due to the amount of physical activity performed. We even took the variable of gender in account for examining the differences. The results showed that the group of sport students did in fact differ from the social program group on self-esteem, in terms of high and moderate physical activity, but not for low physical activity. The same outcome applied to the amount of physical activity performed only. When analyzing the gender differences, the results showed females in favor for having higher self-esteem levels than males across all three conditions of physical activity. Females also tended to perform high and moderate physical activity in a greater sense than males, while low activity had no significant difference. A conclusion was reached and we answered the research question that sport students did in fact have higher self-esteem levels and performed a higher amount of physical activity than social program students. However the differences was not noticeable large between the groups, which could be explained by other environmental and individual factors allowing this paper for further research within the topic and population of university students. / Följande studie har undersökt effekten av fysisk aktivitet mot universitetsstudenters självkänsla i en medelstor stad i Sverige. Arbetet är avgränsat till att undersöka huruvida sport studenter skiljer sig från sociala-programstudenter i nivåer av självkänsla beroende på deras fysiska aktivitet. Vi tog även hänsyn till könsvariabeln vid undersökning av variablerna. Resultatet visade att gruppen av sport studenter skiljde sig från de sociala-programstudenterna i deras självkänslenivåer i termer av hög och måttlig fysisk aktivitet, men ej för lätt fysisk aktivitet. Samma utfall gällde vid mätning av enbart utförd fysisk aktivitet. Vid analys av könsskillnaderna visade resultatet att kvinnor hade högre självkänsla utifrån fysisk aktivitet under alla tre nivåer än män. Kvinnor tenderade även att utföra hög och måttlig fysisk aktivitet i större utsträkning än män, medan lätt fysisk aktivitet inte visade upp någon skillnad. Ett slutsats nåddes där frågeställningen besvarades i form av att sport studenter hade högre självkänsla utifrån hur mycket fysisk aktivitet de utförde än sociala-programstudenter. Skillnaderna var emellertid inte märkbart stora mellan grupperna vilket kan antyda på andra individuella och omvärdsliga faktorer som påverkar utfallet. Detta möjliggör för fortsatt forskning inom området och framförallt inom populationen av universitetsstudenter.

Syftet med denna studie var att få en ökad förståelse för vilka områden, i form av teman och kategorier, som är viktiga för ett aktivt och engagerat lärande utifrån några svenska och amerikanska universitetsstudenters upplevelser.  Studien har fördjupats genom analyser av studenternas utsagor utifrån olika dimensioner av engagemang och utifrån motivationsteorin ”Self Determination Theory” (SDT).  För att få reda på studenternas upplevelser användes semistrukturerade intervjuer, vilka genomfördes i fokusgrupper. Både de svenska studenterna (n=16), studie I, och de amerikanska studenterna (n=12), studie II, läste ämnen eller program inom naturvetenskap eller hälsa. Intervjuerna spelades in på en diktafon och transkriberades. Transkriptionerna analyserades sedan med hjälp av en textnära tematisk analys där olika teman och kategorier framträdde. Teman som framkom i båda studierna var: sociala interaktioner och organisering. Utsagorna under kategorierna: lärarens engagemang och kurskamraternas roll, visade på hur viktigt det var att läraren själv var engagerad, intresserad och kunnig och att kurskamraternas engagemang var viktigt, vilket upplevdes speciellt av de svenska studenterna. Utsagorna under kategorierna: kursens planering och studenternas planering, visade att studenternas engagemang hängde på hur kursen var upplagd. Många diskussionstillfällen, gärna i mindre grupper, liksom att kunna ställa frågor, var engagerande. De amerikanska studenternas engagemang ökade om diskussionsövningarna gav dem ”credits”. När det gällde studenternas planering så upplevde de amerikanska studenterna vikten av att vara påläst inför lektionerna för att vara engagerade medan de svenska studenterna uttryckte en önskan om tydlighet gällande studietakten, för att öka sitt engagemang. Studenternas tankar verkade överlag stämma bra överens med det forskningen tidigare redovisat. De fördjupade analyserna visade på en övervikt av känslomässigt engagemang och en integrerad reglering av yttre motivationsfaktorer, vilka båda anses vara bra för ett kvalitativt lärande. Den integrerade regleringen av yttre motivationsfaktorer ligger nämligen nära en inre motivation. De övriga dimensionerna av engagemang, de kognitiva och agentiska engagemangen, anses vara viktiga för ett djupare tänkande, t.ex. ett kritiskt tänkande, något som inte förekom så frekvent i denna studie. Kanske är detta något att fundera över och något att ta hänsyn till när det gäller studier på universitetsnivå. Enligt denna studie verkar det finnas flera läraraktiviteter som motiverar och engagerar studenterna på ett bra sätt, men för att få ett kvalitativt lärande och ett fördjupat tänkande bör vi skaffa oss bättre kunskap om vad som kan stimulerar s studenters olika dimensioner av engagemang och typ av motivation. Det vi gör idag för att nå ett kvalitativt engagemang och motivation inom hälso-och naturvetenskapligt område, oavsett om det är i Sverige eller i USA, är bra men kanske inte tillräckligt, även om resultatet från denna studie inte är fullt ut generaliserbar.

Denna studie syftar till att undersöka studenters upplevelser av övergången från campusbaserad undervisning till distansundervisning i samband med Covid-19. Studien är avgränsad till universitetsstudenter och tre frågeställningar formulerades: Hur upplever studenterna interaktionen med andra studenter och lärare i distansundervisningen och i relation till tidigare campusbaserad undervisning? och Hur beskriver studenterna att maktrelationer med andra studenter och lärare skiljer sig i distansundervisning från campusbaserad undervisning? samt Vilka sociala konsekvenser tillkommer med distansundervisning i samband med pandemin? För att besvara studiens frågeställningar har insamling av empirin skett genom semistrukturerade kvalitativa intervjuer via programmet Zoom. Ett urval på åtta studenter deltog i studien och samtliga studenter studerar i olika lärosäten runt om i Sverige. Respondenternas upplevelser har analyserats med hjälp av olika sociologiska teorier för att få en djupare förståelse om hur distansundervisningen upplevs, Goffmans dramaturgiska perspektiv och Foucaults maktbegrepp. Studiens resultat presenterar en rad likheter i studenternas upplevelser gällande distansundervisning under pandemin. Studenterna upplever att interaktionen på Zoom skiljer sig från interaktionen på campus och att olika aspekter av interaktionen har förändrats. Den naturliga interaktionen med andra studenter som kunde uppstå på campus upplevs omöjlig på Zoom. Vidare uttrycker respondenterna en osäkerhets i sina rollutövanden, och det har skett en förändring i främre och bakre region där framträdandet nu sker även i den bakre regionen (studenternas hem), samt en förändring i maktrelationen mellan lärare och studenter. Avslutningsvis visar resultat på en rad fördelar och nackdelar som uppstår i samband med distansundervisning, exempelvis möjligheten att närvara på föreläsningar vid sjukdom, och att samtliga studenter föredrar campusbaserad undervisning framför distansundervisningen.