Denna studie har utförts i syfte att utifrån begreppet ekosystemtjänster spåra hur lärarstudenter resonerar om människans beroende av och relation till naturen. Data utgår huvudsakligen från ett för- och eftertest som utförts på 29 lärarstudenter. För- och eftertestet har analyserats utifrån en fenomenografisk forskningsansats. Som komplement till studien har transkribering av ett fokus-samtal innehållande fyra av de 29 studenterna använts för att undersöka hur studenterna resonerar om sin personliga relation till naturen. Genom för- och eftertestet kunde fem kvalitativt skilda sätt att resonera om villkor och förutsätt-ningar för mänsklig överlevnad urskiljas. Grupperna kunde rangordnas med stigande komplexitet där människans beroende av naturen kunde urskiljas i tre av dessa. I eftertestet kunde en föränd-ring av studenternas resonemang spåras till att fler uttryckte insikter om människans beroende av naturen. Fokussamtalet visade att studenternas personliga relation till naturen mer handlade om estetiska och rekreationella kopplingar till naturen snarare än kopplingar till livsnödvändiga processer. / This study was based on the concept ecosystem services and conducted in a way as to track how student-teachers reflected upon mankind’s dependence on nature; furthermore, their own personal connection to nature. Data collection was essentially based on pre-tests and post-tests completed by 29 students. The pre-test and post-test data were analysed by applying a phenomenographic approach. As a complement to this study four students participated in a focused-conversation designed to investigate how the students reflected on their personal connection to nature. The pre-test and post test analysis discerned five qualitatively different ways to reflect upon the prerequisites and conditions required for human survival. These could be ranked with increasing complexity, where descriptions reflecting human dependence on nature were evident in three of them. In the post-test, changes in students' ways of reasoning could be tracked; results revealed that more students had expressed an understanding of mankind’s dependence on nature. The focus conversation demonstrated that students' personal connection to nature focused on nature’s aesthetic and recreational services rather than those linked to nature’s fundamental processes.

Vi har utifrån vårt syfte undersökt fritidslärarens/fritidshemspersonalens uppfattningar om det relationella arbetet på fritidshemmet och hur det kan främjas. Vi har valt att intervjua åtta stycken verksamma fritidslärare/fritidshemspersonal, genom att använda oss av semistrukturerade intervjuer med en kvalitativ utgångspunkt. Studiens resultat visar att det är viktigt för fritidshemspersonalen att arbeta grupporienterat med fokus på att skapa trygghet i gruppen. Det var även viktigt att alla eleverna ska må bra och trivas i fritidshemmet. Däremot så upplever fritidshemspersonalen att verksamheten blir marginaliserad och att detta bidrar till en försämrad kvalité på fritidshemmet. Resultatet visar även att det på fritidshemspersonalens arbetsplatser råder okunskap och ointresse att bemöta fritidshemspersonalens vilja att integrera det relationella arbetet med det övriga lärandet. Uppsatsens slutsats visar att fritidshemspersonalen är både kompetenta och villiga att fullborda fritidshemmets uppdrag i samverkan med skolan, men att det finns några utmaningar på vägen dit. / <p>Betygsdatum: 2021-06-06</p>

Syftet med uppsatsen är att synliggöra och öka kunskap om den tudelade yrkesroll som lärare mot fritidshem med läraruppdrag, i detta fall idrottslärare, ställs inför. Uppsatsen är skriven i essäform där jag, genom att beskriva faktiska exempel från mina arbetslivserfarenheter, belyser att den tudelade yrkesrollen föder en mellanposition. Den första situationen jag beskriver handlar om den irritation som skapas hos en förälder när jag inte hinner återkoppla att hennes dotter har råkat ut för en incident under idrotten, därför att planerings- och reflektionstid inte hinns med i mitt läraruppdrag. I den andra situationen belyser jag problematiken med att inte lyckas nå fram till elever som bråkar på fritidshemmet eftersom jag inte har medverkat i deras klassrum under skoldagen utan befunnit mig i idrottssalen med olika klasser. Och det sista exemplet handlar om en missnöjd pappa som vill få återkoppling kring hur hans barns dag har varit, även här för att jag inte har följt eleven under dagen.  Genom ett djupdyk i dessa exempel från min arbetslivserfarenhet reflekterar jag över hur det fritidspedagogiska uppdraget påverkas av min tudelade yrkesroll, där jag arbetar som idrottslärare på förmiddagen och i fritidshemmet på eftermiddagen. Reflektionsdelen är uppdelad i tre delar – Praktisk kunskap, Mellanpositionen och Den tredjerollen som uppstår. Vidare lyfter jag min egen självbild och hur den påverkas av detta dilemma.

Syftet med följande studie är att bidra med kunskaper om lärares och specialpedagogers förutsättningar att ta sig an och arbeta med den specialpedagogiska delen av det kompensatoriska uppdraget tillsammans, ett uppdrag som omfattas av att uppväga skillnader i elevers olika förutsättningar på vägen mot utbildningens mål. Forskning visar att uppdraget som sådant är både komplext och mångtydigt, och den senaste Pisarapporten visar att skolan misslyckas att verka kompensatoriskt vilket i sin tur påverkar likvärdigheten i svensk skola. I studien sätts lärares och specialpedagogers tolkningar och uppfattningar om det kompensatoriska uppdraget in i ett frirumsteoretiskt ramverk, där yttre och inre gränser samt lärarprofessionalism är bärande begrepp. Studien är kvalitativ och semistrukturerade intervjuer med sex lärare och två specialpedagoger på två skolor med väsentligt skilda elevunderlag, socioekonomiskt och sociokulturellt, utgör studiens empiriska underlag då jämförelser är ett inslag av vikt i den forskningsansats vi hämtat inspiration från: grundad teori, GT. Resultatet visar att det kompensatoriska uppdraget är både komplicerat och otydligt, att lärare och specialpedagoger upplever sig sakna både tid samt kunskap och kompetens, och att det viktiga tillsammansarbetet tenderar att svikta. Lärares och specialpedagogers förutsättningar att ta sig an och arbeta med den specialpedagogiska delen av det kompensatoriska uppdraget begränsas således på grund av olika faktorer. Detta leder i sin tur till en känsla av otillräcklighet, oavsett elevunderlag, vilket i sin tur leder till en delvis (o)medveten ansvarsförskjutning. Därav problematiseras i diskussionsdelen även det kompensatoriska uppdraget i förhållande till likvärdighet eftersom det kompensatoriska uppdraget är en förutsättning för likvärdighet. Likaså lyfts även vikten av det specialpedagogiska uppdraget i relation till det kompensatoriska uppdraget i diskussionsdelen. Utifrån ett likvärdighetsperspektiv utgör specialpedagogrollen en brygga mellan teori och praktik och på så sätt skapas bättre förutsättningar för att “lyckas” med det kompensatoriska uppdraget dvs. skapa en så likvärdig utbildning som möjligt för eleverna.

Syftet med denna studie är att undersöka verksamma fritidspedagoger som arbetar i det dubbla uppdraget inom skol- och fritidsverksamhet. I bakgrunden har vi en genomgång om fritidshemmets utveckling samt personalens historia inom fritidshem. I tidigare forskning ges en genomgång för fritidspedagogers förändrade yrkesroll och deras tidigare upplevelser av det dubbla uppdraget. Vi använder oss av kvalitativ metod och intervjuar åtta verksamma fritidspedagoger för att ta reda på hur de ser på det dubbla uppdraget. Vi tar även reda på vad de ser för utmaningar och möjligheter med att arbeta i det dubbla uppdraget. I intervjuerna använder vi oss av bekvämlighetsurval och till den insamlade datan använder vi oss av meningskoncentrering, kategorisering och meningstolkning som metodanalys. Resultatet grundas sedan i den insamlade data vi fått ifrån intervjuer med respondenterna. Resultatet visar att pedagogers synsätt på det dubbla uppdraget varierar och de ser utmaningar och möjligheter på olika sätt. Möjligheter som tas upp är att elevgruppen blir tryggare då de ser pedagoger under hela dagen samt att det gynnar samverkan med lärarna. Utmaningarna kan bli att fokuset bara blir på skolan och planeringstid från fritidspedagogerna kan försvinna. De slutsatser som presenteras är att pedagoger upplever att möjligheterna väger tyngre än utmaningarna samt att pedagoger i fritidshemmet har en positiv syn på det dubbla uppdraget.

Denna studie syftar till att utveckla kunskaper om hur förskolan arbetar med detkompensatoriska uppdraget för god hälsa, samt synliggöra hur barnen får möjlighet att utvecklakunskaper om goda hälsovanor med inriktning på kost i verksamheten utifrån pedagogernasperspektiv. Utifrån syftet skapades frågeställningarna; Hur arbetar förskolan för att främja barnskunskaper om goda hälsovanor, samt; På vilket sätt formas måltiderna för att möta barnensolika behov? Syfte och frågeställningar besvarades utifrån en kvalitativ ansats med enkät ochintervju som metod. För att undersöka detta kontaktades förskolor i olika kommuner iNorrbotten. Datainsamlingen genomfördes genom att respondenterna fick svara på en enkät ochnågra utvalda (4 förskollärare, 2 rektorer och 2 från kökspersonalen) deltog i enskildaintervjuer. Studien baseras på ett sociokulturellt perspektiv. I studiens resultat är det tydligt attrespondenterna är införstådda med vad förskolans kompensatoriska uppdrag innebär samtvikten av att ge barnen kunskaper om goda hälsovanor redan i förskolan. Resultatet svarade påstudiens syfte och frågeställningar utifrån det insamlade datamaterialet.

No description available.

Syftet med studien har varit att analysera valda delar av SOU:er för att undersöka hur fritidshemmets kompletterande uppdrag i relation till skolan konstrueras över tid samt för att urskilja governmentality i styrningen av fritidshemmet. Analysmetoden som använts i studien är en diskursanalys inspirerad av Foucault. Resultatet visar att diskursen kring det kompletterande uppdraget har förändrats genom åren och att uppdraget har gått från att vara omsorg och erbjuda fritidssysselsättningar för barn och ungdomar efter skoltid, till att bli ett komplement till lärandet inom skolan, och ge eleverna en meningsfull fritid med en kombination av lustfullhet och lärande. Resultatet av studien visar att talet om fritidshemmets kompletterande uppdrag har förändrats över tid, att diskursen ständigt har omvandlats. Fritidsdiskursens gränser har vidgats och intagit en ny sorts hybriddiskurs som inbegriper både utbildning/lärande och omsorg/fritid.

Syftet med detta examensarbete är att öka kunskapen om hur utvecklingen i fritidshemmet över tid har påverkat fritidslärarnas yrkesroll samt arbetet med värdegrund och grupp dynamik. Sedan fritidshemmet integrerades i skolan och officiellt blev en del av det svenska utbildningssystemet har stora förändringar skett inom yrket. Denna studie är baserad på kvalitativa intervjuer och de deltagande fritidslärarna har varit verksamma i fritidshemmet under flera år, vilket innebär att de har varit med om förändringar i deras yrkesroll. För att studiens empiri inte skulle vara alltför bred och omfattande beslutades det att studien specifikt skulle syfta till att besvara hur yrkesrollen, grupp dynamiken och arbetet med värdegrund uttrycks ha förändrats över tid. Utifrån ramfaktorteorin och den utvecklingsekologiska systemteorin har empirin analyserats, varav resultatet indikerar att den förändring som påverkat verksamheten mest under dessa år är dess strukturella förutsättningar. Det vill säga lokaler, storleken på elevgruppen samt vilken personalresurs som finns, men även hur rektorer tolkar var fritidslärare ska lägga sin tid och kompetens.

SammanfattningSyftet med studien var att belysa komplexiteten med att bli en medforskande förskollärare utifrån ett Reggio Emilia-inspirerat arbetssätt och samtidigt arbeta med det förändrade uppdraget som åligger förskollärare efter revideringen av förskolans läroplan, Lpfö-98. Studien följer förskollärare Nora i hennes arbete och vilja att bli en mer medforskande förskollärare och samtidigt uppfylla de nya direktiven utifrån läroplanen. Studiens empiri består huvudsakligen av intervjuer i form av fokusgrupper, där Nora deltagit, och dagboksanteckningar från henne. Huvudfrågorna är:• Hur konstruerar och konstituerar Nora sig som medforskande subjekt?• Vilka diskursiva normer är med och styr hennes subjektskapande?Undersökningen visar att det finns normerande diskurser, både uttalade och outtalade, som informerar Nora och ger struktur åt hennes arbete som förskollärare. De tre diskurser som analyserats fram är: Osäkerhetsdiskursen, Reggiodiskursen och Tidsdiskursen, vilka inte enbart skapar villkor och handlingsmöjligheter för Nora utan även också ständigt konstituerar Nora som subjekt. Genom dessa tre diskurser kan vi inte enbart förstå hur Nora skapar ett nytt sätt att vara på som subjekt, eller tar sig an det förändrade uppdraget som förskollärare, utan även förstå det trassel av förväntningar, normer och villkor som är förskollärares vardag i arbetet med uppdraget. Studien visar också att förskolan är en social mötesplats som bär på historia, förväntningar och ansvar att ingå som det första steget i svenskt utbildningssystem. Detta ansvar är numera tydligt framskrivet i läroplanen. Studien visar också att ansvaret på förskolan och dess uppdrag är svårtolkat, dvs vad det konktret innebär. Det råder en osäkerhet på förskolan vems ansvar det är att driva förändring och förnyelse för att uppnå hög kvalité på förskolan.