The purpose of the study was to describe how care givers experience working with people who suffer from dementia and acting out behaviour and to illustrate the importance of the care givers approach. Sixteen caregivers were interviewed from different nursing homes in the middle of Sweden. The interviews were analyzed with qualitative content analysis. The result is divided into two content areas. The analysis of the first content area, care givers experiences of meeting people with dementia and acting out behaviour, resulted in three categories, which deals with the approach. The categories were; to be insecure, to feel a challenge and to be secure. To have co-workers nearby resulted in feeling secure. A challenge was to make the person suffering from dementia feel well once again. To be inexperienced resulted in insecurity among the care givers. The second area of content was, the care givers description of the value of a good approach when meeting people suffering from dementia and acting out behaviour. The analysis of that content area resulted in four categories; to be clear, to be calm, to be experienced and to be accepted. To be calm and use few words was successful. To have knowledge and to be appreciated made the care giving work easier. The result of the study illustrates different approaches from care givers in their contact with patients with dementia and how care givers experienced that contact. / Syftet med studien var att beskriva omvårdnadspersonalens upplevelser av att möta personer med demenssjukdom och utåtagerande beteende samt att belysa betydelsen av omvårdnadspersonalens bemötande. Sexton omvårdnadspersonal från olika äldreboenden i Mellansverige intervjuades. Intervjuerna analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultatet är uppdelat utifrån två innehållsområden. Analysen av det första, omvårdnadspersonalens upplevelser av att möta personer med demenssjukdom och utåtagerande beteende resulterade i tre kategorier som behandlar mötet. Dessa var; att vara osäker, att känna en utmaning och att vara trygg. Att ha arbetskamrater nära sig ingav trygghet. En utmaning var att få den demenssjuke att må bra igen. Att vara oerfaren gjorde att omvårdnadspersonalen kände sig osäkra. Det andra innehållsområdet var; omvårdnadspersonalens beskrivning av betydelsen av bemötandet i vården av personer med demenssjukdom och utåtagerande beteende. Analysen av det innehållsområdet resulterade i fyra kategorier; att vara tydlig, att vara lugn, att vara erfaren och att vara accepterad. Att vara lugn och att använda få ord hade framgång. Ha kunskap och att vara uppskattad underlättade i omvårdnadsarbetet. Resultatet av studien illustrerar omvårdnadspersonalens olika förhållningssätt i bemötandet av patienter med demens och hur omvårdnadspersonalen upplever dessa möten

Utifrån egna erfarenheter, intressen och tankar valdes en kvalitativ intervjustudie där förskollärares förhållningssätt kring utåtagerande barn undersöktes. Förskolans läroplan redogör för att förskoleverksamheten ska utgå utifrån varje barns behov och utformas utifrån en helhet av barnet. Av denna anledning valdes detta område att undersökas. Syfte Syftet med studien är att undersöka förskollärares uppfattningar om förhållningssätt till barn med utåtagerande beteenden i förskolan utifrån följande frågeställningar. ● Vilka uppfattningar har förskollärarna om utåtagerande beteenden hos barn? ● Anser förskollärarna att det har tillräckliga kunskaper för att bemöta barn med utåtagerande beteenden? ● Hur beskriver förskollärarna att de arbetar med barns utåtagerande beteenden? Metod Studien är kvalitativ och sex förskollärare på två förskolor har intervjuats. Intervjuerna spelades in och transkriberades, för att sedan kodades där slutligen kategorier och nyckelbegrepp skapades. Resultat Förskollärarna redogör för att begreppet utåtagerande kan definieras på olika sätt, en del barn kan visa det fysiskt genom slag och skrik medan andra kan visa det inåtvänt där de håller känslorna inom sig. Dessa barn kan också ha svårigheter med samspel gentemot andra människor. Förskollärarna redogör för olika sätt att arbeta förebyggande med utåtagerande barn. Exempel på detta är barngruppens storlek, kartläggning av situationer, miljö och diskussioner i arbetslag. Det redogörs även för faktorer som påverkar arbetet kring utåtagerande barn där tid för både barnet och diskussion i arbetslaget lyfts. Det beskriver även att det är viktigt att anpassa barngruppens storlek samt miljö för att kunna vara nära barnet. Resultatet visar även att det flesta förskollärarna upplever att de inte har tillräckligt med kunskaper att bemöta ett utåtagerande barn men att de däremot vet var kunskap kan hämtas.

Denna studies syfte är att kunna förstå elevers utåtagerande beteende utifrån både lärares och elevers perspektiv. Detta genom att belysa både elevers syn på problematiken och lärares förhållningssätt till olika situationer som kan uppstå i mötet med elever som agerar utåtriktat. Detta valde vi att undersöka för det väckte ett intresse hos oss ute på praktiken, där vi ofta uppmärksammade situationer med elever som ansågs vara utåtagerande samt hur pedagogerna tog kontroll över dessa tillstånd. För att få en djupare förståelse för vad ett utåtagerande beteende är har vi tagit upp tidigare forskning. Forskningen utgår från tre olika perspektiv fysiologiskt, sociokulturellt och psykodynamiskt perspektiv, där forskarna tar upp olika vinklar om hur de tror att ett utåtagerande beteende uppstår.I denna studie använde vi oss av både en kvantitativ och en kvalitativ metod. Framförallt valde vi att använda oss av enkäter med elever på mellanstadiet i årskurs 4-6. De flesta av dessa elever gick även på fritidshemmet och det var 133 elever som medverkade i enkätundersökningen. Resultatet från enkätundersökningen visar att majoriteten av eleverna valde att undvika att hamna i bråk, både med kamrater och lärare. Vi använde oss även av enkäter via mail till pedagoger, där vi fick kontakt med sex olika pedagoger som gick med på att delta i undersökningen. Resultatet av enkäterna visar att pedagogerna valde att undvika att dra slutsatser om eleverna som skulle förknippas med ett utåtagerande beteende, på grund av en önskan att undvika att befästa ett beteendemönster hos eleverna. Pedagogerna var även överens om hur de skulle hantera situationer som kunde uppstå när de bemötte elever som ansågs vara utåtagerande. De var även medvetna om att deras bemötande kunde påverka elevers beteende. För att kunna sätta enkäterna i ett sammanhang och få en övergripande bild av skolmiljön, så valde vi även att genomföra observationer som gjordes ute på rasten, på skolgården och i kapprummen. Anledningen var att vi ville få en förståelse för hur eleverna agerade och uppförde sig kring sina kamrater och lärare. I vårt resultat kom vi fram till att eleverna, trots att de svarade i enkäterna att de valde att undvika att hamna i konflikter, tycktes söka konflikter och bråk mellan sina kamrater och lärare. Dessutom visar resultatet att flera av de konflikter som uppstod på skolan avgjordes av hur eleverna blev bemötta – av lärare och av andra elever.

Because of my interest and experience within the field of children and teenagers with an antisocial behaviour and who are acting out I wanted to devote my essay to researching these children through the perspective of the teachers. In this essay I, therefore, interviewed 4 teachers with 4-16 years of experience within this occupation. The method I've chosen can be described as qualitative interview with semi-structured questions to enable the teachers to thoroughly describe their answers without diverting from the original question. The questions that form this essay are: What strategies do the teachers possess to enable stability, a safe work environment and enabling knowledge-sharing for the children that are acting out? What kind of tools do the teachers use when they work with children who are acting out? The results were analysed through the theory of socialization, which simplified can be compared with upbringing. This process that affect and construct norms and values is in the long run elevating the understanding of the social systems' functions. Other literature and research are also part of clarifying the discussion. Conclusively the teachers interviews came to tell the story of the frustration and the joy that these children bring, but more so effective strategies to succeed giving the children that are acting out a progressive teaching and a positive experience from school.

InledningUtifrån våra egna tankar, erfarenheter och uppfattningar, kring barns sociala samspel, valde vi att undersöka hur förskollärare arbetar för att främja barns sociala utveckling. Både Läroplanen för förskolan och Skollagen talar för att förskollärare har ansvaret att stimulera varje barns utveckling och lärande. Av denna anledning ville vi därför undersöka hur detta praktiseras i verksamheten med utgångspunkt i barns sociala samspel.SyfteSyftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare tolkar begreppet ”socialt samspel” samt deras beskrivningar av hur de arbetar för att utveckla barns sociala samspel.MetodI detta avsnitt presenteras intervju som kvalitativ metod med inspiration av fenomenografi som forskningsansats. Här framförs även urvalet och hur genomförandet av arbetet har gått till. Processen från det insamlade materialet till kategorisering tas upp. De olika etiska ställningstagandena redogörs och beskrivs med hänsyn till undersökningen.ResultatUtifrån våra frågeställningar visar resultatet att förhållningssättet gentemot barnen är avgörande för utvecklingen i det sociala samspelet. Det framgick att miljön påverkar och har betydelse för det sociala samspelet. Miljön används även för att skapa gemensamma upplevelser för barnen i syfte av att stimulera samt utveckla det sociala samspelet. Med ett tydligt ledarskap kan förskollärare lättare inkludera barn med sociala svårigheter. Verksamheten bör även vara tydligt strukturerad och utformad för att främja inkludering samt socialt samspel. Tecken på barns svårigheter kan uppmärksammas genom att barnet till exempel har svårt för att kommunicera, saknar förståelse för de sociala lekreglerna eller blir utåtagerande. Dessa svårigheter märks ofta av i sociala sammanhang, men framför allt i den fria leken. Genom observationer kan förskollärare se när och varför samspelet brister och ta till åtgärder för att förhindra att det sker igen. Barngruppens storlek ses likt en betydelsefull faktor för det sociala samspelet. Det framgick att mindre grupper kan underlätta för barnet, i samspel med andra, och därmed gynna den sociala utvecklingen.

Studiens syfte är att få en ökad förståelse för vilken betydelse det sociala samspelet och den pedagogiska miljön kan ha för att barn med utåtagerande beteende ska inkluderas socialt i förskolan utifrån förskollärares och specialpedagogers erfarenheter, kunskap och synsätt. Detta genomförs med en kvalitativ metod genom intervjuer med fyra förskollärare och tre specialpedagoger, alla yrkesverksamma. Empirin har analyserats tematiskt med den sociokulturella teorin och verksamhetsteorin som utgångspunkt. Resultatet visar att barn med utåtagerande beteende behöver stöd som hjälper dem att bli socialt inkluderade i förskolans verksamhet. Detta kan ske med hjälp av lekstöd, tecken eller bildstöd. Stödet sker då både i miljön och genom vuxna och barns sociala samspel. Det kan innebära att pedagogerna genom sitt förhållningssätt och iscensättande av miljön kan bidra till att skapa social inkludering eller exkludering för barn med utåtagerande beteende i gruppen.

Syftet med studien är att belysa barns egna perspektiv på tillvaron i en grupp där det finns barn med utåtagerande beteende som kan utsätta dem för verbala och/eller fysiska kränkningar. Barn i två grupper där det finns utåtagerande barn blev intervjuade individuellt. Barnen i den ena gruppen var sex och sju år gamla och i den andra gruppen var de åtta eller nio år gamla. Det finns inte så många studier i ämnet och det är oftast den ena sidan som blir belyst. De utåtagerande barnen får av naturliga skäl stor uppmärksamhet och de andra, kanske tysta barnen, glöms lättare bort i det tumult som kan uppstå i ett sådant klassrum. I dagens skolvärd anses inkludering ofta vara den enda vägen att gå och fokus ligger oerhört starkt på de barn som är i behov av särskilt stöd. De barn som utsätts för de kränkningar som kan ske i en situation där inkluderingen inte riktigt fungerar hamnar i skymundan. Denna studie visar på hur barn mår i en grupp där inkluderingen fungerar sämre än önskat. De barn som befinner sig i en situation där ett eller fler barn i gruppen är kraftigt utåtagerande verbalt och/eller fysiskt känner en daglig oro eller rädsla för att bli utsatta för kränkningar. Flertalet av de intervjuade vittnade om hur de blev ledsna vid påhopp och kände stor oro för att det skulle upprepas trots personalens förklaringar till beteendet. Studien visar också på att barnen menar att det blir bättre efter en tid men samtliga talar om ett första år med upprepade kränkningar både fysiskt och psykiskt. Trots pedagogiska förklaringar till beteendet från personalens sida och förståelse för detta från barnens, upplever de det ändå som att de blir kränkta. / This study aims to shed light on children’s own perspectives on the time they spend in a group were there are children with acting out-behaviour who may expose them to daily verbal and / or physical abuse. Children in two groups where there are acting out children were interviewed individually. The children in group one were six or seven years old and in group two they were eight or nine years old. There are not many studies on the subject since it’s usually only one side of the story represented in various studies and literature. Children with special needs are far more often represented there than the ones without. The children with acting out-behaviour naturally gets more attention than the other, perhaps more silent children, and it’s easy to forget them in the turmoil that can occur in the class room. In today’s schools inclusion is often considered to be the only or right way to go and focus is very strongly directed towards the children with special needs. Children who are exposed to violations that may occur in situations where inclusion is not fully functional sometimes takes second place. This study shows how children experience the time spent in a group where inclusion works less than desired. Children who find themselves in situations where a child or children in their group are acting out strongly verbally and / or physically can be anxious or fearful on a daily basis. Many of the children interviewed witnessed that they felt sad over the verbal abuse and felt fear of getting attacked by the children who was acting out repeatedly. The study also shows that the children believe that it gets better with time but almost every one of them testify of a first year with constant violation of their person, both verbally and physically. Despite teachers pedagogical explanations about the acting out-behaviour the children still feels abused.

Studiens syfte var synliggöra pedagogers upplevelser, tankar och känslor kring grundskoleelevers problemskapande beteenden. Frågeställningar var: Hur upplever pedagogerna problemskapande beteende? Hur tänker pedagogerna om strategier samt bemötande av sådant beteende? Åtta semistrukturerade intervjuer med pedagoger som arbetar i grundskolan genomfördes, transkriberades och analyserades. Studiens resultat visar att pedagogerna arbetar med problemskapande beteende på grupp-, individ- och organisationsnivå. Pedagogernas kunskap och kompetens samt egna värderingar, attityder och intressen är av betydelse för att handskas med dessa beteenden. Resultaten visar också att pedagogerna anser att det är viktigt att alla elever får goda förutsättningar för att utvecklas oavsett om det ibland uppstår kritiska situationerna som i skolvardagen som kan tyckas utgöra hinder lärande och utveckling. Pedagogerna betonade även betydelsen av dels att arbeta förebyggande (med metoder leder till att problemskapande beteenden minskar) dels att använda lågaffektivt bemötande (ett förhållningssätt och en metod) när det behövs. Med rätt förutsättningar och rätt metoder blir det lättare för eleven att nå sina mål.

Behavioral problems are something that always have existed, and it can be students expressing themselves inappropriately to students fighting and causing harm to other students. (Green 2016; Hejskov Elvén 2014).  Six qualitative interviews with PE teachers in Western Sweden were made to find out how they choose to deal with behavioral problems, if they are using low arousal approach and to see if they choose to deal differently with the students in their other teaching subject then in PE.  All six respondents were PE teachers that I knew and had some kind of previous contact with. There were two male participants and four females.The theory linked to the study is KASAM and the study is linked to the three words manageability, comprehensibility and meaningfulness.  The results of the study showed that PE teachers used low arousal approach but only on certain occasions. All the teachers also felt that the theory only worked sometimes. The men also described they felt more afraid that students would be out-going in PE then in their other teaching subject. The result of this study is saying something else then previous research on low arousal approach have shown

Syftet med denna studie var att ta del av förskollärares uppfattningar av utåtagerande barn i socialt samspel med exemplet lek och med hjälp av Nilholms tre specialpedagogiska perspektiv tolka var problemet förläggs. Vidare syftade undersökningen till att genom dessa tolkningar förstå hur förskollärares förhållningssätt kan påverka inludering, anpassningar och åtgärder för utåtagerande barn i lek. Förskolans uppdrag är att anpassa verksamheten efter allabarnsbehovvilketkansessom ett dilemma eftersom alla barn har olika behov. Studien har en deduktiv ansats och inspireras av Nilholms (2005) teori om var problemet, ett utåtagerande beteende, förläggs. Vi tog del av förskollärares uppfattningar och genom dessa tolkade vi var problemet befästes och hur de beskrev att förhållningssätt, anpassningar och åtgärder påverkade barns delaktighet i lek. För att åskådliggöra detta använde vi oss av kvalitativa intervjuer med semistrukturerade intervjufrågor eftersom vi ville ta reda på deras uppfattningar om utåtagerande barn och delaktighet. I studien framkom att              inludering, anpassningar och åtgärder för utåtagerande barn påverkades beroende på vilket   perspektiv vi tolkade att förskollärarna beskrev. / <p>2019-12-20</p>