Denna studie har gjorts i syfte att se hur förskollärare förhåller sig till den pedagogiska verksamheten i förhållande till den fysiska inomhusmiljön. Vi ville se om lokalerna med dess olika förutsättningar hade betydelse för hur man arbetar utifrån målen för barns utveckling och lärande i förskolans läroplan. En till aspekt var att se hur förskolans inomhusmiljö påverkar välmående hos pedagoger och barn. Genom kvalitativa intervjuer har sex yrkesverksamma förskollärare på olika förskolor i Mellansverige medverkat. Studien har visat att utformningen av den fysiska inomhusmiljön är viktig för barns utveckling och lärande samt välmående i förskolan. Det framkommer att lokalernas planlösning inte är avgörande för hur den pedagogiska verksamheten blir. Däremot utformas verksamheterna olika beronde på hur förskolornas planlösning ser ut och vilka förutsättningar som råder.

Detta arbetet syftar till att synligöra pedagogers syn på förskolans inomhusmiljö och hur de ser på förändringsarbetet av den pedagogiska miljön i relation till barns utveckling och lärande. Arbetet syftar även till att ta reda på vilka begränsningar pedagogerna i förskolan upplever att de kan möta. De frågeställningar som arbetet utgår från är: Vilken syn på förskolans miljö ger pedagoger uttryck för? På vilka sätt ger pedagoger uttryck för att den pedagogiska miljön kan bidra till barns kunskapsutveckling? samt Vilka faktorer påverkar utformandet av förskolans miljö?   Som metod för att ta reda på detta användes enkätundersökning där 45 enkäter delades ut på förskolor i tre olika kommuner. Dessa besvarades av 42 pedagoger på olika avdelningar, vilket endast gav ett bortfall på tre pedagoger. Resultatet analyserades med hjälp av Nordin-Hultmans hem- och verkstadsdiskurser, samt Eriksson Bergströms studie kring ”ordning och reda” i förskolan.   I resultatet framgår att pedagogerna anser sig ha en relativt god miljö på sina avdelningar vilken kan stimulera barns utveckling och lärande samt att de genomförde förändringar med jämna mellanrum. Det som tydligast framkom i resultatet i frågan om vad som kan utgöra hinder i pedagogers förändringsarbete var ekonomiska begränsningar. Vidare visade pedagogerna att bristen på tid att genomföra förändringar var en annan faktor som påverkade möjligheten att förändra den pedagogiska miljön.

Det valda ämnet i detta examensarbete är pedagogisk dokumentation. Syftet med studien är att synliggöra om och hur förskolor arbetar med pedagogisk dokumentation. Frågeställningarna skapades och formulerades utifrån det valda problemområdet och vad det är som ska undersökas. För att samla in data användes en kvantitativ metod i form av en enkätundersökning. Genom resultatet från frågeställningarna synliggjordes det att majoriteten av de 229 individer som deltog i undersökningen använde sig av pedagogisk dokumentation, men inte alla. Den största problematiken kring att man inte använder sig av dokumentation visar sig vara tidsbrist. Studien visar hur man använder sig av pedagogisk dokumentation i syftet med att utveckla verksamheten och för att stödja barnens utveckling, det mest förekommande är genom observationer och sedan samtal kring observationerna. Med hjälp av teorin Documentiality, barns perspektiv och barnperspektiv analyseras det empiriska materialet och resultatet visar att de flesta skapar starka dokument som bidrar till förändring i verksamheten, utvecklingen och lärandet men att det även i mindre skala skapas svaga dokument som endast är bevis på att något hänt.

Syftet med studien var att synliggöra förskollärares konstruktioner av anknytningens betydelse för förskollärarens undervisningsuppdrag samt för barns utveckling och lärande i förskolan. Studien tog stamp i det socialkonstruktionistiska perspektivet och använde sig av den kvalitativa metoden i form av intervjuer med förskollärare. Resultatet visar att anknytning upplevs som något viktigt i arbetet i förskolan. Det framkommer att trygghet skapas i anknytning och att barn har lättare att lära sig under undervisningen om de känner sig trygga med sina förskollärare. Resultatet visar även att anknytning är viktigt för barns utveckling och lärande men att det finns olika uppfattningar av förskollärarna om att anknytning är en förutsättning för att lärande ska kunna ske. Den viktigaste slutsatsen som dras är att anknytning som existerar under flera år kan gynna både barn och förskollärare då förskollärare lär känna barnens behov under lärandetillfällen.

Syftet med denna studie är att undersöka förskollärares perspektiv på sin roll i att ge barn stöd i leken. Detta är en kvalitativ studie som genomförts med åtta intervjuade verksamma förskollärare på kommunala förskolor i olika kommuner. Datainsamlingsmetoden för studien är semistrukturerade videointervjuer. I studien används det sociokulturella perspektivet på lärande och utveckling för att tolka datamaterialet. I resultatet framkommer det att förskollärarnas uppfattning är att deras närvaro är en viktig del i att stödja barnen. Studiens slutsats är att barn som ännu inte besitter kunskaper om lekkoderna eller det sociala samspelet kan behöva förskollärarens närvarande stöd. Slutsatsen för studien är även att alla barn har rätt till att leka och ska därför ges förutsättningar bemästra leken.

I förskolans styrdokument står det att förskolan ska samarbeta med hemmen för att främja barns utveckling och lärande. Det beskrivs inte hur det ska genomföras och därför har syftet med denna studie varit att skapa ökad kunskap om hur förskollärare och rektorer uppfattar samarbetet med vårdnadshavare i det dagliga arbetet i förskolan, samt undersöka vilken roll rektorer har i denna process. Studien har utgått från en kvalitativ forskningsmetod och insamlingen av data har skett via semistrukturerade intervjuer. I studien har verksamma förskollärare och rektorer intervjuats. Den teori som har präglat denna studie är den utvecklingsekologiska teorin. I resultatet framkommer att det finns fyra olika syften med samarbete. Det finns även olika sätt att genomföra samarbete på, där vissa samarbetsformer visar sig vara mer uppskattade än andra. Vidare finns en medvetenhet både från förskollärares och rektorns håll, om vad rektorn har för roll i samarbetet mellan förskola och vårdnadshavare.

Arbetet består av en undersökning av förskollärares arbetssätt kring bild- och formskapande i förskoleverksamheten. Fokus har lagts kring barns lärande och utveckling vid dessa skapandetillfällen. Syftet med vår undersökning är att synliggöra faktorer som främjar barns utveckling och lärande vid bild- och formskapande. Enligt våra erfarenheter är bild- och formaktiviteter ofta annorlunda utformade på olika förskolor. Med anledning av detta ville vi göra en undersökning för att se skillnader och likheter mellan förskolor. Undersökningen har gjorts genom att vi har intervjuat förskollärare som håller i bild- och formaktiviteter samt observerat barn vid bild- och formskapande. Vårt resultat visar att graden av lärarstyrning har betydelse för barns bild- och formskapande. Utifrån vår undersökning är materialkännedom en förutsättning för att barn ska kunna utvecklas inom bild- och formskapande. Barn härmar varandra vilket är något positivt som kan bidra till deras lärande genom att de hämtar idéer och inspiration från varandra. Förskollärarnas barnsyn har stor betydelse för hur mycket vägledning och hjälp de ger barnen och för hur stort utrymme de ger barnen till eget experimenterande och forskande. / According to our experiences, creative activities can look different at various preschools. Because of this we wanted to investigate on differences and simularities between preschools. This essay consists of an inquiry of preschools-teachers way to work with creating activities.The inquiry has been made through intervieus of preschools-teachers who are responsible for creative activities and observations of children performing creative activities.

Vårt syfte med denna studie är att förstå och beskriva tre förskollärares föreställningar om barns utveckling och lärande och hur dessa föreställningar står i relation till förskollärarnas agerande i samlingen. Studiens frågeställningar är "Hur framträder tre förskollärares föreställningar kring barns utveckling och lärande inför, under och efter samlingen i en förskola?" och "Hur står de föreställningar vi tolkar fram ur förskollärarnas utsagor i relation till deras agerande i samlingen?" Vi har utgått från tidigare forskning kring begreppen föreställning och samling, och för att förstå och beskriva de tre förskollärarnas föreställningar har vi utgått från ett didaktiskt perspektiv och tre teoribildningar som har varit av betydelse för förskoleverksamheten. Vi har för att få syn på de olika föreställningarna använt oss av en triangulering av metoder med frågeformulär, intervju och observation. En slutsats vi har dragit är att de föreställningar de tre förskollärarna har om barns utveckling och lärande i hög grad påverkar valet av innehåll i samlingen, dess utformning och den position man ger sig själv och barnen. En annan slutsats är att det inte alltid är de föreställningar som kommer fram i förskollärarnas utsagor som syns i handling, vilket tyder på att en diskussion och reflektion kring vilka föreställningar som styr verksamheten är av betydelse.

Det finns en tydlig kunskapslucka vid de yngre barnens (1–3 år) undervisning om miljöinriktad hållbar utveckling. Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare integrerar hållbarhetsfrågor om miljö och hur förskolläraren själv upplever mötet med miljö och hållbar utveckling i förskoleverksamheten. Bakgrund och tidigare forskning visar internationella mål, men också förskollärares oro om meningsfulla lärprocesser. Studien utgår från ett pragmatiskt synsätt, där cash value av miljöinriktade hållbarhetsfrågor uppnås genom meningsskapande och learning by doing. För att nå en förståelse om förskollärarens vad-, hur- och varför frågor i undervisningen undersöker vi hur de själv upplever mötet inom området. Detta har gjorts genom en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer som sedan övergått till en innehållsanalys för att nå ett resultat. Vilket visar en utveckling av arbetet, där det fortfarande kan uppstå oro kring undervisningstillfällen på grund av otillräcklig kompetensutveckling.

Syftet med denna studie är att synliggöra möjliga mönster som kan finnas i musikens användning och funktion samt vilka faktorer som kan påverka pedagogers medvetenhet kring vad musik och sång kan bidra med till barns lärande. För att uppnå detta syfte har dessa frågeställningar använts: Hur mycket använder pedagoger sång och musik i förskolan? Vilken funktion har sång och musik i förskolan? Vilka bakgrundsfaktorer kan påverka pedagogers förhållningssätt kring användningen av musik och sång i förskolan? Enkäten skickades ut till pedagoger som arbetar i förskolan i 2 olika kommuner och har en svarsfrekvens på 44 %. Resultatet från denna studie visar att det flesta deltagarna använder musik och sång dagligen på förskolan, men att det finns en viss variation bland svaren. Musik och sång har en huvudsaklig funktion för att bidra med språkutveckling, men en viss medvetenhet i en mängd fler funktioner har också visats. Det sätt barn mestadels får uppleva musik och sång är i samband med samlingar, via dans och rörelselekar samt via IT. Denna studie har visat att skillnader i medvetenhet mellan förskollärare och barnskötare kan påverka valet hur ofta musik och sång använts vilken funktion det fyller.