Hur kan verksamma pedagoger i förskolan arbeta för att synliggöra och bemöta varje barns individuella behov samtidigt som man ska förhålla sig till barngruppen som helhet? Och hur säkerställer vi att varje barns individuella behov tillgodoses? Syftet med studien är att undersöka vilka förutsättningar det finns i förskolan för att se varje barn och möta deras individuella behov för att verksamma pedagoger ska kunna ge alla barn lika möjligheter till utveckling och lärande. Förskolans uppdrag har historiskt sett ändrats från ett fokus på omsorg till ett fokus på lärande och utveckling i samband med införandet av Läroplanen för förskolan: lpfö 18 (2018). Ett begrepp som försöker förena dessa två uppdrag är educare, som syftar till förskolans helhetssyn, att trygghet och omsorg i relation till utveckling och lärande ska tillsammans göra att barnet uppnår sin fulla utvecklingspotential. Vår studie utgår från en kvalitativ metod som genom intervjuer med verksamma pedagoger i förskolan försöker synliggöra och diskutera tryggheten och omsorgen som förutsättningar för ett barns utveckling och lärande. Utifrån ett omsorgsetiskt och anknytningsteoretiskt perspektiv analyseras den empiri som samlats in för studien. Diskussionen visar på hur pedagogernas barnsyn och gemensamma förhållningssätt kan skapa de förutsättningar som krävs för barnens trygghet och lärande och att utvecklas i en förskolemiljö som genom medvetenhet kan bidra till att alla barns individuella behov tillgodoses och möts i en gemensam förskola för alla.

Svenska regeringen har satt som mål att Sverige skall bli ledande i världen på att ta till vara pådigitaliseringens möjligheter. De anser att arbetet mot detta mål börjar i skolan. 2017 gjordesen revidering av läroplanen och styrdokumenten där det blev ett ökat fokus på digitalisering.Den nya läroplanen träder i kraft i juli 2018. I denna uppsatts så undersöker vi utifrånpedagogernas perspektiv de institutionella förutsättningarna för att använda digitala spel ifritidshemmet samt pedagogernas förhållningsätt och deras syn på elevers lärande ochutveckling i samband med digitalt spelande. Vi undersöker också deras inställning till det nyadigitala fokuset i läroplanen. Vi utförde fem kvalitativa intervjuer på tre olika skolor.Analysen är gjord utifrån ramfaktorteorin och ett sociokulturellt perspektiv. Undersökningenvisade att ramfaktorer så som ekonomi och gruppstorlekar påverkade pedagogernasförhållningsätt och användandet av digitala spel i fritidshemmet. På grund av storaelevgrupper kände flera pedagoger att de inte fick den tid de ville till att interagera tillräckligtmed eleverna när de spelade digitala spel. Pedagogerna ställde sig positiva till det nya digitalafokuset i styrdokumenten. Alla pedagogerna var ense om att den sociala aspekten var enviktig del av det digitala spelandet. Genom samtal och samarbete tyckte de att elevernautvecklade sina sociala förmågor och lärde sig samspela. Problemlösning och kreativitet varockså förmågor de ansåg utvecklades då eleverna spelar spel som Minecraft och olikamysterium-spel.

Syftet med denna studie var genom observationer med efterföljande intervjuer att beskriva och analysera förskollärares roll i utomhusmiljön som lärmiljö. Med hjälp av studiens analysmetod som har sin utgångspunkt i Björklids (1992) fyrfältsmodell har vi tolkat och strukturerat det insamlade datamaterialet.  Studien är kvalitativ som har genomförts genom att studera sex stycken förskollärare på två olika förskolor i mellersta Sverige. I resultatet framkom det att flertalet förskollärare antog olika roller, det vill säga dels en stödjande roll till att möta barns olika behov. Även en passiv roll förekom då förskollärare visade en brist på kommunikation och närvaro i barns lek. Resultatet visar även att förskollärarna i studien ansåg att arbetet i utomhusmiljön var beroende av olika faktorer som påverkade förskollärarnas roll. Dessa faktorer var miljön, storleken på barngruppen men även personaltäthet, brist på kunskap och händelser. Det som framstod som viktigt i fyrfältsmodellen var relationer som förskollärare har mellan individ och utomhusmiljö vilket blev ett verktyg för att kunna se om förskollärare agerar som aktiva respektive passiva i förhållande till aktiviteter som sker utomhus i förskolan.  Sammanfattningsvis var de flesta aktiviteter styrda av barnen men att förskollärarna då antog stödjande och vägledande roller för att skapa möjligheter för barn att utveckla färdigheter och förståelse för det barnen tog sig an. / <p>2019-12-20</p>

Syftet med denna studie har varit att undersöka hur sex förskollärare på sex olika förskolor beskriver sitt arbete med högläsning och vilka uppfattningar de har om högläsningens betydelse för barns utveckling och lärande. För att kunna närma oss förskollärarnas egna uppfattningar om högläsningens betydelse och ta del av deras redogörelser för deras arbete med högläsning i förskolans verksamhet, har vi utfört vår undersökning som en kvalitativ intervjustudie. I vår genomgång av tidigare forskning har det klargjorts att högläsningen har betydelse för barns utveckling och lärande ur flera aspekter. Samtidigt påvisar forskningen att högläsningen ofta hamnar i skymundan i förskolans verksamhet. Resultatet av vår undersökning visar att de förskollärare som omfattas av studien har haft likartade uppfattningar om högläsningens betydelse för barns utveckling och lärande inom flera områden. Dessa uppfattningar har också i hög grad överensstämt med forskningens bild av högläsningens betydelse, och har berört områden såsom barnens språkutveckling och socioemotionella utveckling, ämnesinlärning och självbild. Vår studie visar att någon form av högläsning sker dagligen i alla förskolor som omfattas utav den. Däremot har resultatet av vår studie visat på skillnader mellan olika förskolor vad gäller exempelvis högläsningens utformning, vilken tid på dagen man väljer att läsa, hur man väljer vilka böcker som ska läsas och hur högläsningen knyts an till den övriga verksamheten. / <p>2019-12-20</p>

Syftet med denna studie är att beskriva sex pedagogers uppfattningar om hur digitala verktyg kan användas till stöd för barns lärande och utveckling. Det är en kvalitativ studie som är genomförd med strukturerade intervjuer med inspiration från fenomenografin grundar sig i människors uppfattningar av olika fenomen. Fenomenografins syfte är att beskriva människors uppfattningar, detta genom intervjuer. Genom intervjuer med sex pedagoger har vi fått fram ett resultat som visar på att digitala verktyg i förskolan är ett existerande fenomen samt vilka uppfattningar pedagoger har om digitala verktyg i förskolan. Resultaten är varierande och det framkommer både positiva och negativa aspekter. Resultatet visar också på att digitala verktyg kan verka som ett komplement till befintlig undervisning i förskolan och digitala verktyg kan även stötta barnen i deras utveckling och lärande, detta syns i pedagogernas egna erfarenheter samt tidigare forskning. Detta är en liten studie som fokuserar på att synliggöra sex pedagogers uppfattningar om digitala verktyg i förskolan samt hur pedagogerna uppfattar digitala verktyg till stöd för barns lärande och utveckling i förskolans verksamhet. / <p>2019-10-21</p>

Denna studie syftar till att belysa förskollärares upplevelser av barngruppens storlek och dess påverkan på undervisning, miljön samt barns utveckling och lärande i förskolan. Studien har sin utgångspunkt i tidigare forskning kring barn och förskola i framför allt nordiska länder. Kvalitativa intervjuer genomfördes med åtta förskollärare från två separata förskolor utifrån en fenomenologisk metod. Resultatet påvisar att förskollärare upplever barngruppens storlek som en bidragande faktor för deras möjligheter att planera miljön samt undervisningen för att främja barnens utveckling och lärande. Samtliga förskollärare uppgav att de delade barngruppen i mindre grupper som en strategi att hantera den mängden barn. Majoriteten av förskollärarna upplever att en optimal barngrupp bör bestå av max 15 barn per avdelning vilket stöds av Skolverkets rekommendationer. Några slutsatser är att majoriteten av förskollärarna upplever begränsningar i den fysiska miljön utifrån barngruppens storlek då de upplevs svårt att kunna uppmärksamma varje enskilt barn. Förskollärarna upplevde att stora barngrupper kan leda till försämring i arbetsmiljön på grund av trängsel och hög ljudnivå

Syftet med studien är att undersöka pedagogiskt verksammas beskrivningar av deras arbete med, samt tankar om, AKK som tydliggörande pedagogik. Studien belyser olika insatser med AKK och den positiva påverkan AKK har för kunskaps- och språkutvecklingen. Studien har ett sociokulturellt perspektiv som teoretisk grund, då lärande och kommunikation är två centrala delar i det sociokulturella perspektivet. Vi har utgått ifrån två frågeställningar som lyder; Hur beskriver förskoleverksamma att de arbetar med AKK som tydliggörande pedagogik, och varför? och Vad är förskoleverksammas syn på, och erfarenhet av, AKK som tydliggörande pedagogik? Studien utgår ifrån en kvantitativ forskningsmetod med enkät som består av både enkätfrågor och beskrivande frågor. Enkäten distribuerades till förskoleverksamma, både förskollärare, barnskötare och personal med annan/ingen pedagogisk utbildning. Innan den huvudsakliga studien genomfördes också en pilotstudie med fem förskoleverksamma som testade enkäten och gav respons. I studiens resultat framkommer en positiv syn på arbetet med AKK bland förskoleverksamma pedagoger. Det framkommer även att AKK gynnar alla barn och inte endast de barn som är i behov av särskilt stöd. Den positiva synen på AKK möjliggör även att kunna arbeta multimodalt vilket gör att AKK främjar inkludering. Genomgående i resultatet framkommer även vikten av att använda AKK som tydliggörande pedagogik i såväl rutinsituationer som i spontana och planerade undervisningssituationer. Respondenterna belyser även vikten av kunskap kring ämnet, vilket går hand i hand med tidigare forskning.

Syftet med denna uppsats var att undersöka hur kommunikationen kring populärkultur såg ut bland förskollärare i förskoleverksamhet. För att uppnå syftet har frågeställningar formulerats som undersöker vilken populärkultur som förekommer i förskolan, hur förskollärarna arbetar med den samt vilka gränser som sätts. Undersökningen genomfördes med intervjuer hos fem förskollärare med olika lång erfarenhet, ålder och geografisk placering. Barngruppernas storlek och åldersspann var inte heller de identiska med varandra.I andra kapitlet har vi försökt definiera begreppen populärkultur och kommunikation för att i tredje kapitlet komma in på kommunikation i förskolan som är vår teoretiska utgångspunkt. Till slut går vi igenom tidigare forskning om populärkulturens påverkan i barns utveckling och dess existens i förskolan och knyter ihop begreppen med teorin till just kommunikation kring populärkultur innan vi börjar analysera vår empiri.Undersökningen har visat att populärkultur är ett begrepp som är mycket svårdefinierat. Det medvetna arbetet med populärkultur på förskolan var därmed inte så vanligt förekommande. Viss önskan fanns dock bland respondenterna om ett mer strukturerat och planerat arbete med just populärkultur då detta är högst aktuellt för barnen. Det poängterades ett flertal gånger att barnen lever mitt i populärkulturen med alla leksaker, filmer, tv-serier och andra kommersiella föremål. Förskollärarna tror inte på att förbjuda populärkulturen på förskolan då denna följer med barnen in i verksamheten, de tror snarare på en rik kommunikation kring den.Sammanfattningsvis är ”utgå från barnens intresse” en fras som nämns flertalet gånger, ofta i samband med Läroplan för förskolan (1998 rev. 2016). Det finns ett flertal styrdokument som verksamheten ska följa. Dock ser vi inget hinder i dessa kring användandet av populärkultur, snarare möjligheter.

Syftet med denna studie var att undersöka hur förskollärare resonerar kring förskolans utomhusvistelse och hur denna kan påverka barns hälsa, utveckling och lärande. Studien är kvalitativ och har genomförts via semistrukturerade intervjuer med sex verksamma förskollärare på olika förskolor i en kommun i södra Sverige. Intervjuerna har transkriberats och sedan analyserats och bearbetats via en tematisk analys, den teoretiska utgångspunkten för studien är det barndomssociologiska perspektivet med fokus på ett barnperspektiv. Studiens resultat bygger på förskollärarnas uppfattningar, vilket visar på att förskolans utomhusvistelse används i flera syften för såväl pedagogisk undervisning som fri lek. Genom att vistas utomhus tillägnar sig även barn övervägande positiva hälsoeffekter men även negativa hälsoeffekter kan förekomma. Vidare visar resultatet på att pedagogers roll och ansvar är av särskild vikt, inte minst när det kommer till att förebygga att barn utsätts för hälsorisker när de vistas utomhus i förskolan.

Syftet med studien är att ta reda på förskollärares beskrivning av sin egen roll i barnens lek samt vilken betydelse deras roll har för barns utveckling och lärande. Problemområdet för studien är att se vilken roll förskollärarna tar i leken samt hur de ser på lärandet som sker i leken. Denna studie utgår ifrån den sociokulturella teorin avseende förskollärarens roll i leken. Studien använder en kvalitativ forskningsansats med semistrukturerade intervjuer. Vi har i studien intervjuat åtta förskollärare. Vidare har vi gjort en tematisk analys för att få en inblick i likheter och skillnader i förskollärarnas svar. Resultatet visade på vikten av leken i förskolan och förskollärarna var överens om att deras roll i leken är av stor betydelse för barns utveckling och lärande. Slutsatsen av studien är att det krävs kompetenta förskollärare som kan se när och hur hen behöver kliva in i leken för att stötta och utmana barnen i deras lärande och utvecklande.