SammanfattningVårt syfte är att ta reda på för- och nackdelar med ett utomhuspedagogiskt arbetssätt utifrån yrkeserfarna pedagogers uppfattningar. Frågeställningarna vi har utgått från är:Vilka olika aspekter anser pedagogerna påverkar utomhuspedagogik? Hur kan olika gruppkonstellationer enligt pedagogerna påverkas vid utomhuspedagogisk verksamhet? Vad blir utomhuspedagogikens roll i växelverkan mellan teori och praktik?Vår utgångspunkt är två skolor, en kommunal och en privat skola. Insamlandet av empiri gjordes med hjälp av kvalitativa enkäter och intervjuer. I vår studie har vi bland annat tagit del av Anders Szczepanski, Patrik Grahn och Lars Owe Dahlgrens teorier om utomhuspedagogik där de till exempel tar upp vikten av sinnesstimulans i undervisningen och hur utemiljön kan bidra till detta. Resultatet av vår studie visar att rätt utrustning så som kläder är en viktig faktor för att kunna bedriva utomhuspedagogik på ett fullgott sätt. Det framgick även att elevgrupper upplevs som mindre och delaktigheten och arbetsron kan öka utomhus. Arbetet med att variera teoretisk och praktisk undervisning beskrivs underlättas när utomhuspedagogik blir ett komplement till lärandet i klassrummet. De slutsatser vi kan dra utifrån studiens resultat är att utomhuspedagogik framställs som ett mer genomgående positivt arbetssätt än vad det i själva verket är. Utomhuspedagogik bör kombineras med traditionell klassrumsundervisning och att pedagoger då utnyttjar utomhuspedagogik när det är mest gynnsamt för lärandet. Genom att variera lärmiljöer och situationer blir det lättare att synliggöra elevers styrkor.

I den här uppsatsen analyseras ikonotexten, det vill säga den helhetsbild som uppstår av text och bild i samspel, i Tove Janssons Pappan och havet (1965) och den utgåva av Alice i underlandet (1966) i ny svensk översättning, som hon illustrerade under sextiotalets mitt. Uppsatsen ämnar att genom en komparativ analys, undersöka hur en framställning där Tove Jansson både skrivit och illustrerat, förhåller sig till ett verk där hon enbart varit illustratör – och vilken påverkan det har på ikonotexten. Studien visar hur Jansson på flera sätt, i sitt eget verk såväl som Carrolls berättelse, fördjupar läsförståelsen genom ikonotexten. I samspelet kan både likheter och skillnader urskiljas. Janssons illustrationer används till exempel som förmedlare av stämningar i båda böckerna. Ikonotexten i Pappan och havet betonar dock i hög grad karaktärernas inre känsloliv, medan den i Alice i underlandet förmedlar handlingens surrealism och irrationella drömflöde. Vidare förtydligas där även yttre karaktärsdrag, då Carrolls text har luckor i sin karaktärsskildring som Jansson fyller visuellt.

Denna studie har som avsikt att ur ett historiesociologiskt perspektiv försöka förstå den kvinnliga romantiska vänskapen, vad den bestod av, hur den kunde överleva över tid och om den också innehöll maktaspekter. Fenomenet med romantisk vänskap uppstod under romantiken, under 1700- och 1800-talet, och praktiserades av både män och kvinnor. Den romantiska vänskapen var en intim homosocial vänskap som var tämligen accepterad i samhället. Under andra hälften av 1800-talet, när medelklasskvinnorna i Sverige så smått började få medborgerliga rättigheter, var det flera kvinnor som började utbilda sig och yrkesarbeta. Om de gifte sig stod de under förmyndarskap av sin make och fick sluta arbeta, för att istället ägna sig åt hem och familj. Det var under denna tid som ett frirum uppstod, ett frirum för medelklasskvinnor som ville vara självständiga och leva i tvåsamhet med andra kvinnor. Där var de fredade från andras tyckanden, eftersom man inte trodde att kvinnan besvärades av erotiska begär, på samma sätt mannen gjorde. Studiens empiriska material består av två brevsamlingar, skrivna från 1894 till 1939, det vill säga under den tidsepok då den kvinnliga tvåsamhetens frirum existerade. Breven är författade av den svenska författaren och nobelpristagaren Selma Lagerlöf. Brevens mottagare var Lagerlöfs väninnor Sophie Elkan och Valborg Olander. Studien tar också hänsyn till kvinnorörelsen som bland annat tog avstamp i liberalfeminismens tankar och studier avseende social växelverkan mellan människor, vad avser en-, två- och tresamhet. Resultatet av studien visar att den kvinnliga romantiska vänskapen, studerad i mikrosociologiskt perspektiv utifrån Lagerlöfs brevkorrespondens med sina väninnor, bygger på tre viktiga beståndsdelar: förälskelse, kärlek och vänskap.

Utomhusundervisning för med sig en mängd positiva aspekter för elever, framförallt vikten av att få uppleva i en autentisk miljö. Forskning visar att trots fördelar, undviker lärare att förlägga undervisning utomhus på grund av tid, avsaknad av ämneskunskaper, resurser samt säkerhetsrisken. Därför är syftet med studien att ta reda på vilka skäl som ligger till grund för att lärare väljer att undervisa eller inte undervisa utomhus i de naturorienterande ämnena i årskurs F-3. Datainsamlingen består av en enkät som har skickats ut till 24 verksamma lärare, samt semistrukturerade intervjuer med sex av dessa lärare. Metoden som har valts för att analysera det kvalitativa datamaterialet är en tematisk analys. Den kvantitativa datan har sammanställts i diagram. Resultatet av analysen resulterade i sex övergripande teman: lärares ämneskunskaper, den verkliga upplevelsen, växelverkan mellan teori och praktik, elevers motivation, elevgruppens behov och säkerhet samt tidsaspekten. Några av skälen till att undervisa utomhus som framkom hos samtliga deltagare var att eleven får en konkretisering av de naturorienterande ämnena när de får sätta in den teoretiska kunskapen i ett sammanhang samt att elever blir mer motiverade och engagerade i utomhusmiljön. De skäl som framkom till varför lärare väljer att inte förlägga undervisning utomhus var en rädsla kring elevers säkerhet, logistikplanering samt att det oftast inte finns tillräckligt med resurser för att bedriva undervisning utomhus. Studien kan bidra till att verksamma lärare och lärarstudenter kan få ett annat perspektiv på utomhusundervisningen i de naturorienterande ämnena samt att våga utmana sig i sin lärarprofession trots brist på kunskap, tid och resurser.

As the solar wind reaches Mercury it interacts with the planet’s magnetic field slowing down, forming a bow shock in front of the planet and diverting the flow around it. Along with the solar wind comes the interplanetary magnetic field, an extension of the sun’s magnetic field. The interaction between the bow shock and the interplanetary magnetic field impacts the behaviour of the plasma both up- and downstream of the bow shock. An important factor is the angle between the normal to the bow shock surface and the interplanetary magnetic field, θBN. The angle can be divided into two categories: quasi-parallel for when θBN < 45° and quasi-perpendicular for θBN > 45°. It is expected for a quasi-parallel configuration to have stronger fluctuations in both the solar wind upstream of the bow shock and in the magnetosheath downstream caused by reflected particles backstreaming into the solar wind. Quasi-perpendicular configurations are expected to have less fluctuations in both regions due to fewer solar wind particles being reflected back. In this thesis this connection is investigated at the bow shock at Mercury using magnetic field data from the MESSENGER mission. By looking at the data when the spacecraft travels through the thin bow shock the local θBN angle can be calculated. The fluctuation level is then calculated as the standard deviation of the magnetic field in a 30 second period upstream and downstream of the crossing. The results found are unexpected as the correlation between θBN and the fluctuation levels are weaker and more uniformly distributed than expected compared to similar studies conducted at Earth using the Cluster satellites. This is most likely due to the smaller spatial scale of the Hermean system: the structures perpendicular to the interplanetary magnetic field of upstream activity, such as SLAMS, cover a greater proportion of the bow shock than at Earth allowing them to extend over into neighbouring regions of different θBN values, giving a more uniform distribution of the fluctuation levels. / När solvinden når Merkurius växelverkar den med planetens magnetfält och solvinden saktas ned och avledes till att flöda kring planeten. Då solvinden decelereras formas en chock framför planeten, bogchocken. Tillsammans med solvinden kommer det interplanetära magnetfältet, som är en förlängning av solens magnetfält. Växelverkan mellan bogchocken och det interplanetära magnetfältet påverkar plasmat både upp- och nedströms från bogchocken. En viktigt faktor är vinkeln mellan normalen till bogchocken och det interplanetära magnetfältet, θBN . Bogchocken kan delas in i två kategorier: kvasi-parallell då θBN < 45° och kvasi-vinkelrät då θBN > 45°. Vid kvasi-parallella förhållanden förväntas starkare fluktuationer i magnetfältet både uppströms i solvinden och nedströms i magnetskiktet, orsakat av reflekterade partiklar som färdas in i den inkommande solvinden. Kvasi-vinkelräta förhållanden förväntas ha mindre fluktuationer då färre partiklar reflekteras. I den här uppsatsen undersöks kopplingen vid Merkurius bogchock med data från rymdsonden MESSENGER. Genom att använda data då rymdsonden färdas igenom den tunna bogchocken kan det lokala värdet på θBN uträknas. Fluktuationsnivåerna räknas ut som standardavvikelsen av magnetfältet under en 30 sekundersperiod uppströms och nedströms från korsningen. Resultaten är ej som förväntade då kopplingen mellan θBN och fluktuationsnivån är mycket svagare och jämnt fördelade än förväntat, baserat på resultat från jorden från Cluster-satelliterna. Den mest troliga förklaringen är att Merkurius och dess bogchock är mindre än jordens: de strukturerna som är vinkelräta till det interplanetära magnetfältet hos uppströmsfenomen, t.ex SLAMS, täcker då en större proportion av bogchocken än vid jorden vilket tillåter dem att sträcka sig in i närliggande regioner med annorlunda θBN värden, vilket ger en mer jämn utbredning av fluktuationsnivåerna.

The aim of this thesis work was to gain understanding of the interactions between talc mineral and surfaces, liquids and chemicals relevant for industrial applications, such as pulp and paper. Talc is used in the pulp and paper industry as a filler pigment, in control of pitch (lipophilic extractives) deposits and as a coating pigment. A deeper understanding of talc interactions will be beneficial in optimizing its use. Long-range attractive interactions between talc and hydrophobic model probes, as well as pitch probes, have been measured using the atomic force microscope (AFM) colloidal probe method. Two procedures for preparation of pitch colloidal probes were developed to allow these studies. Model hydrophobic, nanorough surfaces with surface energy characteristics similar to talc have also been prepared and their interactions with hydrophobic model probes compared to interactions between hydrophobic model probes and talc. It is demonstrated that talc mineral interacts with model hydrophobic particles, as well as with pitch, by long-range attractive forces, considerably stronger than the expected van der Waals force. The possible origin of the measured interaction forces is discussed, and the conclusion is that the main cause is an attractive capillary force due to formation of a gas/vapor capillary between the surfaces. Force measurements using model hydrophobic, nanorough surfaces show that a large-scale waviness does not significantly influence the range and magnitude of the capillary attraction, but large local variations in these quantities are found. It is demonstrated that a large variation in adhesion force corresponds to a small variation in local contact angle of the capillaries at the surfaces. The nature of the surface topographical features influences the capillary attraction by affecting the local contact angle and by pinning of the three-phase contact line. The effect is clearly dependent on the size of the surface features and whether they exist in the form of crevices or as extending ridges. Entrapment of air also affects the imbibition of water in pressed talc tablets. The effects of wetting and dispersion agents on the interactions between talc and hydrophobic probes have also been investigated. It is demonstrated that a common dispersing agent used for talc, poly(acrylic acid), does not affect the capillary attraction between talc and non-polar probes. In fact, the results strongly suggest that poly(acrylic acid) does not adsorb on the basal plane of talc. From this finding it is inferred that the stabilizing effect of this additive most likely is due to adsorption to the edges of talc. In contrast, a wetting agent (the non-ionic triblock copolymer Pluronic PE6400) removes the long-range capillary attraction. It is suggested that such an ability to replace air at the talc surface is of great importance for an efficient wetting agent. The Hamaker constant for talc has also been estimated by using optical data obtained from spectroscopic ellipsometry. It is demonstrated that a nanocrystalline talc mineral, cut in different directions displays very small differences in Hamaker constant between the different crystallographic orientations, whereas a microcrystalline sample displays a significantly higher value. The estimated Hamaker constants are discussed for different material combinations of relevance for the pulp- and paper industry, such as cellulose and calcium carbonate. / Målet med detta avhandlingsarbete var att öka förståelsen för interaktioner mellan talkmineral och ytor, vätskor och kemikalier relevanta för industriella applikationer, såsom papper och massa. Talk används i pappers- och massaindustrin som fyllmedel, för kontroll av hartsrika (lipofila extraktivämnen) avsättningar och som bestrykningspigment. En djupare förståelse för talkinteraktioner kommer att vara användbart för att optimera dess användning. Långväga attraktiva interaktioner mellan talk och hydrofoba modellpartiklar, såväl som mellan talk och hartspartiklar, har uppmätts med hjälp av atomkraftsmikroskopi (AFM) genom att fästa kolloidala partiklar på kraftsensorn. Två metoder för att framställa partiklar gjorda av harts har utvecklats för att möjliggöra dessa studier. Hydrofoba, nanostrukturerade modellytor med ytenergier liknande de för talk har också tillverkats och deras växelverkan med hydrofoba modellpartiklar har jämförts med dem mellan talk och hydrofoba modellpartiklar. Studierna visar att talkmineral växelverkar med hydrofoba modellpartiklar, såväl som med harts, genom långväga attraktiva krafter som är betydligt starkare än den förväntade van der Waals kraften. Möjliga orsaker till de uppmätta växelverkanskrafterna diskuteras och slutsatsen blir att huvudorsaken är en attraktiv kapillärkraft som uppkommer genom att en gas-/ångkapillär bildas mellan ytorna. Kraftmätningar gjorda med hydrofoba nanostrukturerade modellytor visar att en storskalig vågighet inte nämnvärt påverkar storleken av kapillärattraktionen, men stora lokala variationer existerar. Det demonstreras att en stor variation i adhesionskraft motsvaras av en liten variation i lokal kontaktvinkel för kapillärerna på ytorna. Ytornas topografi påverkar kapillärattraktionen genom att påverka den lokala kontaktvinkeln samt genom att trefaskontaktlinjen inte kan röra sig fritt över ytan. Effekten är tydligt beroende av huruvida ytojämnheterna existerar i form av nedsänkningar eller upphöjningar. Instängd luft påverkar också pressade talktabletters uppsugningsförmåga av vatten. Vätnings- och dispergeringsmedels inverkan på växelverkan mellan talk och hydrofoba partiklar har undersökts. Resultaten visar att ett vanligt dispergeringsmedel för talk, polyakrylsyra, inte påverkar kapillärattraktionen. I själva verket tyder data på att polyakrylsyra inte adsorberas på talks basalplan. Utifrån dessa resultat dras slutsatsen att polyakrylsyra stabiliserar talkdispersioner genom att adsorbera på talkkanterna. Ett vanligt vätmedel (nonjonisk triblock sampolymer Pluronic PE6400) tar å andra sidan bort långväga kapillärattraktion. Detta antyder att egenskapen att ersätta luft på talkytan är av stor betydelse för effektiva vätmedel. Hamakerkonstanten för talk har uppskattats genom att utnyttja optiska data från ellipsometrimätningar. Det demonstreras att ett nanokristallint talkmineral kapat i olika riktningar uppvisar mycket små skillnader i Hamakerkonstant mellan de olika kristallografiska orienteringarna, medan ett mikrokristallint prov uppvisar ett betydligt högre värde. De beräknade Hamakerkonstanterna diskuteras för olika materialkombinationer relevanta för pappersindustrin, såsom cellulosa och kalciumkarbonat. / QC 20100813

Abstract The purpose of this research was to study the actorship of occupational safety and health delegates and managers and the development of their actorship as part of their respective work organizations and the systems of occupational safety and health (SOSH), especially in the context of cooperation. Qualitative (N = 119) and statistical (N = 125) data and analysis were used at the same time. In January 2001, there was an advertisement in the Työ Terveys Turvallisuus (Work Health Safety) magazine inviting occupational safety and health delegates and managers to report about the course and prospects of their career as well as their experiences of success and dificulties. The average report was two pages in length and compact. Almost all people who responded to the invitation were sent a SOSH questionnaire. The NVivo2-software was used for qualitative analysis and partly also for statistical analysis, and the purpose was to find structural entities and invariance. The statistical analysis was mainly concerned with SOSH. The most important aspects of action are the object and the outcome in relation to the facilities, division of tasks, community and rules within the operating system. The object and the change of action were investigated by shaping different ways of objectifying and understandings their background. There are three levels of the objectifivation: 1) one-dimensionality of the working environment, 2) multi-dimensionality of the micro system and 2) multi-dimensionality of the meso system. Historical development proceeds from the first through the second towards the third level, because the phenomena of the organizational and working environment are progressively understood as more and more many-faceted and interactional. The change of the ways for objectification also proceeds through three historical phases: 1) the phase of safety at work and the physical working environment, 2) the expanding phase towards a psychosocial working environment and working ability and 3) the expanding phase towards occupational well-being, holistic organizational development and active leadership. The interaction and cooperation are important themes in the actions of OSH delegates and managers. When the scope of interaction and the activity of leadership are cross-classified four alternatives emerge: 1) conflicting, 2) asymmetric, 3) symmetric, and 4) synergic modes of OSH cooperation. In the same axial situation, it is possible to make a typology of the enterprises and other work organizations: 1) defensive and solid, 2) passive and uncoordinated, 3) active and coordinated, and 4) totally managed and renewing. When the level of OSH cooperation and the ability to endure and produce conflicts of values and objects are cross-classified, six types of OSH delegates and managers can be identified: 1) assistant, 2) representative, 3) marketer, 4) auditor, 5) developer, and 6) adviser. Each of them is better consistent with some organizational types than some others. Typical personal strategies are 1) submissiveness and reactiveness, 2) marketing, 3) proactiveness, and 4) professional skills for development. The typical causes of success in OSH include the activity, commitment and support of leaders and managers (70%), on the personal characteristics, ways of action and activity of OSH delegates and managers on the other (70%). / Tiivistelmä Tutkimuksen tarkoituksena oli selvittää työsuojeluvaltuutettujen ja -päälliköiden toimijuutta ja sen kehitystä osana omaa työorganisaatiota ja sen työsuojelujärjestelmää erityisesti yhteistoiminnallisuuden näkökulmsta. Tiedonhankinnassa ja analyysissa käytettiin samanaikaisesti laadullisia ja tilastollisia keinoja. Tapausten lukumäärä laadullisessa aineistossa oli 125 ja tilastollisessa aineistossa 119. Laadullisessa analyysissa käytettiin hyväksi NVivo2-tietoteknistä analyysiohjelmaa. Kyselytutkimuksen aineistolla selvitettiin työsuojelun yhteistoiminta-aktiivien näkökulmasta työsuojelujärjestelmien tilannetta. Toiminnan kohdetta ja sen muutosta tutkittiin selvittämällä työsuojelun yhteistoimintahenkilöstön kohteellistamistapoja ja -ymmärryksiä. Aineistosta erottuu kolme kohteellistamisen päätasoa: 1) työympäristön yksiulotteisuus, 2) mikrotason systeemisyys ja 3) mesotason systeemisyys. Kehitys kulkee ensiksi mainitusta kohti viimeksi mainittua, mikä voidaan selittää sillä, että asiat ymmärretään ajan kuluessa organisationaalisesti yhä monitahoisemmin, monitasoisemmin ja vuorovaikutteisemmin. Työsuojelun yhteistoiminnalle erityiset muodot saatiin valitsemalla ulottuvuuksiksi yhteistoiminnan kohdealueen laajuus ja johtamisen aktiivisuus. Tällöin saadaan nelikentän lohkoille nimet 1) ristiriitainen, 2) epäsymmetrinen, 3) symmetrinen ja 4) synerginen. Työsuojelun yhteistoiminta-aktiivien selostusten perusteella oli mahdollista analysoida ja tyypitellä heidän toimintakenttänään olevia yrityksiä ja organisaatioita. Tällöin yhdistettäessä tarkastelu-ulottuvuuksiksi yhteistoiminnan kohdealueen laajuus ja johtamisen aktiivisuus saadaan organisaatiotyypeiksi 1) jähmettynyt ja defensiivinen, 2) passiivinen ja koordinoimaton, 3) osittaisjohdettu ja aktiivinen sekä 4) kokonaisjohdettu ja uudistuva. Jaoteltaessa työorganisaation yhteistoiminnallisuus kolmeen eri tasoon ja toisaalta työsuojelun yhteistoimintahenkilön kyky tai tapa kohdata ristiriitoja kahteen eri tasoon saadaan 6-osainen typologia: 1) avustaja, 2) edunvalvoja, 3) markkinoija, 4) katselmoija, 5) kehittäjä ja 6) neuvonantaja. Kukin tyyppi kehitysvaiheena mahdollistuu todennäköisimmin jossakin organisaatiotyypissä, joka vuorostaan kehitysvaiheena tuottaa tietyt edellytykset ja tarpeet kyseisen tyypin, eli tietyn rooli- ja tehtäväkokonaisuuden, omaksumiseen. Vastaavasti strategisina perusvaihtoehtoina saadaan nelikenttä, joka jakaantuu seuraavasti: 1) reaktiivisuus ja alistuvuus, 2) markkinoivuus, 3) proaktiivisuus ja 4) kokonaisvaltaisuus ja kehittäjäammatillisuus. Työsuojelutoiminnan onnistuneisuuden syistä tärkeimmiksi mainitaan yhtäältä omistajien ja johdon aktiivisuus, tavoitteellisuus, sitoutuneisuus, kiinnostuneisuus ja tuki, sekä toisaalta työsuojelun yhteistoimintahenkilöstön henkilökohtaisen ominaisuudet, toimintatapa ja aktiivisuus. Molemmat tekijät saavat kaksikolmasosan osuuden vastauksissa. Johdon ja omistajien kokonaismerkitys tulee esille, kun vaikeuksien syinä johdon passiivisuus, tavoitteettomuus, tietämättömyys, osaamattomuus ja kielteisyys saavat 52 %:n osuuden selostuksissa. Työsuojeluvaltuutetut ja -päälliköt joutuvat tehtävässään toimintaedellytysten ja ristiriitojen kenttään, jonka merkitys jaksamisen ja toiminnan mielekkyydelle on pitkällä aikavälillä riippuvainen toimintaedellytysten ja ristiriitojen laadusta ja niiden välisestä suhteesta. Työpaikkakohtaisen työsuojelujärjestelmän tilaa erittelevät tulokset osoittavat, että lähes kaikissa tarkastelukohteissa on yleisesti ottaen kehittämisen ja parantamisen varaa. / Sammanfattning Syftet med denna forskning är att redogöra för skyddsombudens och -chefernas verksamhet och redogöra för utvecklingen för verksamheten, i synnerhet ur samarbetets synvinkel, som en del av den egna arbetsorganisationen och det egna systemet för arbetarskyddsarbetet. I undersökningen används både kvalitativa och statistiska metoder. Skyddsombuden och -cheferna ombads genom en annons i tidningen Työ Terveys Turvallisuus berätta om sin egen karriär i arbetarskyddsarbetet, samt om sina erfarenheter och åsikter, om framgångar och svårigheter i samarbetet. Till alla som skrev sändes också ett frågeformulär som innehöll frågor om egenskaper av systemet för arbetarskyddsarbetet. I det kvalitativa materialet var antalet fall 125 och i det statistiska materialet 119. Stora företag och organisationer, kommuner och skyddsombud utgjorde majoriteten av forskningsmaterialets svar. Det finns tre objektiva nivåer i verksamheten: 1) arbetsmiljöns endimensionalitet 2) mikronivåns systematik och 3) mesonivåns systematik. Utvecklingen sker från den första mot den sistnämnda, de organisatoriska förbindelserna mellan olika nivåer blir med tiden ännu mångsidigare och har större växelverkan. Ur den organisationspolitiska synvinkeln har utgångspunkten varit till slutet av 1980-talet en riskhanteringspolitik som har strävat till att hindra förluster. I början av 1990-talet har personal- och utvecklingspolitiken kommit med i bilden, till exempel som personalekonomisk beräkning och rapportering, som upprätthållande och främjande av arbetsförmåga, samt som kvalitetsverksamhet. Målet i arbetarskyddsarbetet har utvidgats till organisationspolitikens område. Den följande fasen kan vara en integrerad politik för resultat och arbetsvälmåga. I förändringen av målinriktningarna kan man skilja på tre nivåer och faser vilka utvidgar sig till 1) arbetssäkerhet och fysisk arbetsmiljö 2) till arbetsförmåga och psykosocial arbetsmiljö 3) till välmående, holistisk utveckling och aktiv ledning. Växelverkan och samarbete delar sig på fyra utvecklingshistoriska faser beroende på ledningens aktivitet och arbetarskyddsarbetets omfattning 1) motstridig 2) osymmetrisk 3) symmetrisk och 4) synergisk. Också arbetsorganisationerna kan med samma princip delas i fyra typer 1) stelnad och defensiv, 2) passiv och okoordinerad, 3) delvis styrd och aktiv och 4) helt styrd och förnyande. Skyddsombuden och -cheferna kan delas i sex typer på grund av den personliga förmågan att ta emot, orsaka och undvika konflikter, och den organisatoriska förmågan att samarbeta: 1) assistent, 2) representant, 3) marknadsförare, 4) mönstrare, 5) utvecklare och 6) rådgivare. Det finns behov att utveckla nästan alla delområden i arbetarskyddsarbetet inom arbetsorganisationerna.