ABSTRAKT Titel: Sjuksköterskans erfarenheter av mötet med kvinnor utsatta för våld i nära relationer. Bakgrund: Våld i nära relationer är idag ett globalt folkhälsoproblem. En tredjedel av världens kvinnor har någon gång utsatts för fysiskt eller sexuellt våld i en nära relation och det är stor sannolikhet att man som sjuksköterska kommer möta dessa våldsutsatta kvinnor. Sjuksköterskan har en viktig roll i mötet med utsatta kvinnor och befinner sig i en unik position när det gäller att identifiera våld i nära relation och för att ge en adekvat omvårdnad.                                                                                                                                                                                                                      Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av mötet med kvinnor utsatta för våld i nära relationer.                                                                                                                                                                                Metod: Studien var en litteraturstudie som baserades på en kvalitativ innehållsanalys med 10 artiklar som låg till grund för resultatet.                                                                                                                                                                         Resultat: Tre domäner och nio underkategorier identifierades. Domänerna innefattade: Förhållningssätt i mötet, Känslor som uppstår i mötet och Behov av kunskap och stöd.                                                                                                                                                   Konklusion: Behovet av utbildning tydliggjordes då mer kunskap möjliggör för ett bättre bemötande och bättre hantering av de känslorna som sjuksköterskorna upplevde i mötet med de utsatta kvinnorna och kan därmed möjliggöra för en adekvat vård.  Nyckelord: Våld i nära relationer, Sjuksköterskans erfarenheter, Våldsutsatta kvinnor

Våld i nära relationer är ett stort samhällsproblem och även en kränkning av de mänskliga fri- och rättigheterna. Sverige har ett ansvar att förebygga våld i nära relationer och stödja de som är och har varit utsatta för detta. Det är svårt för brottsoffret på många olika sätt att bli utsatt för våld i nära relation. En viktig del för att klara av denna utsatta situation på bästa sätt kan vara stöd av samhället i olika former till brottsoffret. I denna uppsats undersöker jag hur kvinnorna med erfarenhet av utsatthet för mäns våld mot kvinnor i nära relation upplever anmälningsprocessen och vilka faktorer som är hjälpsamma för att fullfölja en anmälan och eventuellt fullfölja en rättsprocess. Studien baseras på kvalitativa intervjuer. För att uppnå studiens syfte samt svara på frågeställningarna intervjuades fyra personer med erfarenhet av mäns våld mot kvinnor i nära relation. Resultatet från intervjuerna med informanterna visade att bemötande, tillgänglighet, samverkan och kunskap/information är faktorer som utkristalliserar sig som värdefulla faktorer för att kunna fullfölja anmälnings-och rättsprocessen. Studien fann även ett underliggande tema som genomsyrade det empiriska materialet; informanterna hade en önskan att bli en del av en hjälpande plan. Den slutsats som jag kunde dra av studien var att bli utsatt för mäns våld mot kvinnor i nära relation, är en utsatt och svår situation. Det övergripande svaret är att samtliga informanter är enade om att detta är en svår och komplex situation och alla informanterna beskrev att utan stöd och hjälp är det svårt att göra något åt situationen. Informanterna beskrev att det var en trygghet och ett gott stöd, när de kände att det funnits en plan för dem och att det funnits någon person, som de kunde känna sig trygg med och som kunde guida dem, länka dem vidare genom hela processen som det innebär att ha blivit utsatt för våld i nära relation samt att delta i en anmälningsprocess samt eventuell rättsprocess.

No description available.

Våld i nära relationer är ett globalt folkhälsoproblem. Våldsutsatta kvinnor söker sig till ett flertal instanser inom hälso- och sjukvården för att få stöd och hjälp med de symptom som är en följd av våldet. Som en konsekvens är hälso- och sjukvården den samhällsinstans som når flest våldsutsatta kvinnor. Tyvärr visar forskning att hälso- och sjukvården inte lyckas ge våldsutsatta kvinnor den vård de behöver. Många av kvinnorna upplever brister i mötet med hälso- och sjukvården vilket kan innebära att lidandet förstärks. Syftet med studien var att belysa sjuksköterskans upplevelse av att möta våldsutsatta kvinnor. Studien är en analys av kvalitativa artiklar som grundar sig på Fribergs analysmodell. Nio kvalitativa artiklar har granskats för att identifiera sjuksköterskors upplevelser. Resultatet visar att sjuksköterskors upplevelse av de organisatoriska förutsättningarna, de känslomässiga rädslorna och det egna förhållningssättet kan försvåra mötet med våldsutsatta kvinnor. Omständigheterna bidrar till att sjuksköterskor undviker att fråga om våld eller inte ger rätt omvårdnad. Grundläggande kunskap och förståelse för våldets mekanismer är viktigt för sjuksköterskans förhållningssätt i mötet med kvinnorna. Stöd och trygghet som arbetsplatsen erbjuder har betydelse för att sjuksköterskor skall känna sig både fysiskt och känslomässigt trygga att möta och vårda våldsutsatta kvinnor.

Background: Domestic violence is a major social problem both nationally and internationally. Around the world 35% of the women say that they have experienced physical and/or sexual violence. In most cases it is the woman's partner who subjected her to violence. Every year, 12,000 -14,000 women in Sweden seek medical help as a result of injury incurred of domestic violence. The healthcare in Sweden has a responsibility when it comes to detecting, treating and documenting, but also to prevent violence and its consequences. Aim: To examine the extent to which nurses and midwives asking women about domestic violence, barriers for asking the question and making visible steps to increase the ability to ask the question. Method: A literature review, were included articles reviewed and quality determined. Articles results were then analyzed and presented in three main themes and related sub-categories. Main results: The literature review is based on 13 pieces of scientific articles from Sweden, USA, England, Northern Ireland, Belgium, Turkey, Israel and Canada. Of the analyzed results three main themes were derived, "To question," "Obstacle" and "Opportunities". Both nurses and midwives underestimate the prevalence of domestic violence and only 50% of nurses and midwives routinely ask the question of domestic violence. However, it is common that the question is asked at times when suspicion of violence is at hand. Obstacles to not ask the question describe as lack of time, lack of knowledge and training, lack of privacy and present partners. Opportunities for routine screening of domestic violence are described to be further education and knowledge, clear policies and procedures from employers. Conclusion: The literature study results show that both nurses and midwives need to be better at routinely ask about domestic violence. This is due to more cases of violence against women coming to light and enable more people to have the opportunity to support and help. It also suggests that the greatest obstacles to ask the question are lack of knowledge, training, time and privacy. By giving healthcare professionals access to education and training in domestic violence and how to ask the question and handle the response, the authors believe that several of these obstacles can be rectified in the future. / Bakgrund: Våld i nära relation är ett stort samhällsproblem både nationellt och internationellt. Av kvinnorna runt om i världen så uppger 35 % att de någon gång har utsatts för fysiskt och/eller sexuellt våld. I de flesta fall så är det kvinnans partner som utsatt henne för våldet. Varje år tvingas 12 000 -14 000 kvinnor i Sverige att uppsöka sjukvård till följd av skador som uppstått när de utsatts för våld i nära relation. Hälso- och sjukvården har ett ansvar vad det gäller att upptäcka, behandla och dokumentera, men även att förebygga våld och dess konsekvenser.   Syfte: Att undersöka i vilken utsträckning sjuksköterskor och barnmorskor frågar kvinnor om våld i nära relation, hinder till att ställa frågan samt att synliggöra åtgärder för att öka möjligheten att ställa frågan. Metod: En litteraturstudie där inkluderade artiklar granskats och kvalitetsbestämts. Artiklarnas resultat har sedan analyserats och presenterats i 3 huvudteman med tillhörande underteman. Huvudresultat: Litteraturstudien grundar sig på 13 vetenskapliga artiklar från Sverige, USA, England, Nord Irland, Belgien, Turkiet, Israel och Kanada. Av resultatet analyserades tre huvudteman fram, “Att fråga”, “Hinder” och “Möjligheter”. Både sjuksköterskor och barnmorskor tenderar att underskatta förekomsten av våld i nära relation och cirka 50 % av sjuksköterskorna och barnmorskorna ställer rutinmässigt frågan om våld i nära relation. Det är dock vanligare att frågan ställs vid tillfällen då misstanke om våld finns. Hinder till att inte ställa frågan beskriv vara tidsbrist, bristande kunskap och utbildning, brist på avskildhet samt närvarande partner. Möjligheter till rutinmässig screening om våld i nära relation beskrivs vara vidare utbildning samt mer kunskap, tydliga riktlinjer och rutiner från arbetsgivarna. Slutsats: Litteraturstudiens resultat visar samstämmigt på att både sjuksköterskor och barnmorskor kan bli bättre på att rutinmässigt ställa frågan om våld i nära relation. Detta på grund av att fler fall av våld mot kvinnor ska uppdagas och att fler ska kunna ges möjlighet till stöd och hjälp. Det framkommer även att de största hindren till att ställa frågan är brist på kunskap, utbildning, tid och avskildhet. Genom att ge vårdpersonal möjlighet till utbildning och träning inom våld i nära relation samt hur man ställer frågan och hanterar svaret, tror författarna att flera av dessa hinder kan avhjälpas.

Bakgrund: I Sverige år 2012 gjordes 28 000 anmälningar av misshandel mot kvinnor över 18 år. Våld i nära relationer utövas vanligast av en man mot en kvinna. Det finns fysiskt, psykiskt, sexuellt och socialt våld som negativt påverkar kvinnan på olika sätt. Varje år tvingas 12 000 -14 000 kvinnor i Sverige att uppsöka sjukvård till följd av skador som uppstått när de utsatts för våld i nära relation. Syfte: Att undersöka hur kvinnors liv påverkas utav mäns våld i nära relationer genom att identifiera vilka de fysiska, psykiska, sociala och sexuella komplikationer detta resulterar i. Metod: En litteraturstudie där inkluderade vetenskapliga artiklar kvalitetsgranskats. Artiklarnas resultat har sedan analyserats och presenterats i fyra huvudteman utifrån frågeställningen. Huvudresultat: Enligt litteraturstudiens resultat ansågs det psykiska våldet och dess konsekvenser vara värst för kvinnan. De komplikationer som förekommer mest frekvent är att kvinnan drabbas av psykiska tillstånd såsom ångest (42-91%), depression (64-76%), posttraumatiskt stressyndrom (19-86%) och att kvinnan är ekonomiskt begränsad (22-86%) samt känner rädsla (42-70%), skam (36-79%) och förtvivlan (14-63%). Slutsats: Mäns våld mot kvinnor i nära relationer bidrar till negativa hälsokonsekvenser för den våldsutsatta kvinnan både, fysiskt, psykiskt, socialt och sexuellt. Kvinnorna skuldbelade sig själva för våldet och skämdes för situationen vilket gjorde att de undanhöll att berätta om våldet för någon och lät bli att söka hjälp. Detta visar att identifieringen, bemötandet och behandlingen av våldsutsatta kvinnor kan bli bättre. Genom att vårdpersonal får möjlighet till mer utbildning och kunskap i våld i nära relationer kan detta arbetet förbättras. / Background: In Sweden in 2012 were 28,000 complaints of abuse against women over 18 years. Domestic violence is exercised frequently by a man against a woman. There are physical, psychological, sexual and social violence that negatively affect women in different ways. Every year, 12,000 -14,000 women in Sweden seek medical help as a result of injury incurred of domestic violence. Aim: To examine how women's lives are affected by male violence in intimate relationships by identifying the physical, psychological, social and sexual complications. Method: A literature review, were included articles reviewed and quality determined. Articles results were then analyzed and presented in four main themes based on the issue. Main results: According to the result of the literature study, psychological violence and its consequences was the worst for the woman. The complications that occur most frequently is that women suffer from mental disorders such as anxiety (42-91%), depression (64-76%), post-traumatic stress disorder (19-86%) and that the woman are economic limited (22-86%) and feels fear (42-70%), shame (36-79%) and despair (14-63%). Conclusion: Men's violence against women in intimate relationships contribute to negative health consequences for the abused woman both physically, mentally, socially and sexually. The women were blaming themselves for the violence and were ashamed of the situation. That made them not to tell anyone about the violence and did not seek help. This shows that the identification and treatment of abused women can be better. By giving the medical staff more education and knowledge of domestic violence, the work can be improved.

Mäns våld mot kvinnor i parrelation är ett allvarligt socialt- samt människorättsligt problem. Det är ett internationellt problem som drabbar miljontals kvinnor. Syftet med studien är att undersöka kvinnors egna erfarenheter samt berättelser av mäns våld i parrelation med fokus på makt och kontroll, normaliseringsprocess, skam och skuld. Fyra semistrukturerade intervjuer genomfördes med kvinnor som har erfarenhet av mäns våld i parrelation. Resultatet visade att respondenterna har olika erfarenheter av våld i parrelation, men samtliga våldsrelationer har börjat med psykiskt våld som sedan utvecklats till andra typer av våld. Av resultatet framkom det också att psykiskt våld är det som varit svårast att prata med andra människor om. Slutsatserna är att det finns en maktrelation mellan mannen och kvinnan där mannen besitter makten. Män som utövar våld i parrelation uppvisar två olika identiteter, en i hemmet och en på offentliga platser. Det finns en koppling mellan våldsutsatthet samt känslorna av skam och skuld. Samtliga respondenter har upplevt både skam och skuld i den parrelation där mannen utsatt dem för våld. Det är av stor vikt att professioner inom socialt arbete känner till de känslor som är vanligt förekommande bland våldsutsatta kvinnor för att bli medvetna om och synliggöra mäns våld mot kvinnor i parrelation.

Våld i nära relationer är ett omfattande samhällsproblem som kan förekomma i alla samhällsklasser. Studiens syfte är att få ökad kunskap om professionellas uppfattningar i arbetet med mäns våld mot kvinnor och om riktlinjerna är svaga eller tillräckliga i deras arbete med detta samhällsproblem. Vi har kvalitativt intervjuat fem professionella som arbetar med mäns våld mot kvinnor inom olika verksamheter i en kommun i Sverige. Dessa professionella jobbar inom försörjningsstöd, vuxenenhet, kvinnofridsmottagning och på två skyddade boenden för kvinnor. De slutsatser som framkommer i studien är att det psykiska våldet är det påtagliga våldet som majoriteten av de våldsutsatta kvinnorna utsätts för. Professionellas kännedom om olika teoretiska begrepp, bland annat normaliseringprocessen och uppbrottsprocessen, visar att de har en viss teoretisk kunskap om våld i nära relationer, men att de ibland använder teorierna omedvetet i sitt arbete. Det förekommer mycket motivationsarbete i arbetet med mäns våld mot kvinnor, professionella använder sig av motiverande samtal och lösningsfokuserade samtal för att stärka kvinnans styrkor samt att sätta ord på våldet. Studiens resultat visar även att det krävs mer utbildning om våld i nära relationer, fler insatser som boenden/skyddade boenden för våldsutsatta kvinnor och mer personal som kan främja arbetet med mäns våld mot kvinnor.

Syftet med denna kvalitativa studie är att undersöka socialarbetares arbete samt upplevelse av arbetet med våldsutsatta kvinnor. I studien har vi undersökt detta utifrån att ta reda på hur detta arbete ser ut som utförs av socialarbetarna samt hur socialarbetarna både känslomässigt upplever och använder sig av emotioner i arbetet med våldsutsatta kvinnor. Detta besvarades genom att ta del av socialarbetarnas egna berättelser om sitt arbete genom semistrukturerade intervjuer. Socialarbetarna är anställda inom olika myndigheter som arbetar med våldsutsatta kvinnor i södra Sverige. Vårt empiriska material har analyserats tillsammans med tidigare forskning och teori, där våra teoretiska utgångspunkter är gräsrotsbyråkrati och emotionssociologi. Studien visar på att våra respondenter har god kunskap om arbetet med våldsutsatta kvinnor som de även upplever vara meningsfullt trots att det är ett känslosamt arbetsområde. Då det är ett känslosamt arbete upplever respondenterna att de ibland behöver hålla en professionell mask för att underlätta hanteringen av de känslor som uppstår i möte med den våldsutsatta. Det framkommer även att respondenterna på olika sätt använder sig av bedömningsinstrumentet FREDA där samtliga upplever att det underlättar arbetet. Hälften av respondenterna upplever samtidigt detta instrument som ett hinder då det inte passar alla typer av våld och kvinnor. Trots att vår lag tydligt beskriver hur arbetet ska se ut, upplever respondenterna att det inte alltid når upp till denna lag. Vi kan inte dra några generella slutsatser kring hur alla socialarbetare agerar i arbetet med våldsutsatta kvinnor i Sverige. / The aim of this qualitative study is to examine the work performed by social workers and their experience of conducting abused women. In this study, this is examined on the basis of finding out how the work is performed by the social workers and how the social workers both emotionally experience and use emotions in the line of work. Moreover, this was answered by studying the social workers' own stories about their work through semi-structured interviews. The social workers participating in the interview were employed by various establishments who work with women exposed to violence in southern Sweden. Furthermore, the empirical material was analyzed together with previous research and theory, where the theoretical starting points were Street–Level Bureaucracy and sociology of emotions. The study displays that our respondents have good knowledge concerning their work with abused women, also they find their jobs meaningful despite the fact that it is emotionally challenging. To manage the strains the respondents are required to keep a professional mask to facilitate the handling of emotions that arise in the accouterment with the abused women. Henceforth, they use the assessment tool FREDA in different ways, to facilitate their work. However, at the same time, half of the respondents’ experience that the instrument may be an obstacle as it does not suit all types of violence and women. Although the Swedish law has clear descriptions’ on how the work should be performed, the respondents feel that it is not always possible to acquire it. Finally, no general conclusions can be drawn about how all social workers act in their work with abused women.

Syftet med denna studie var att undersöka upplevelser hos kuratorer som arbetar med kvinnor utsatta för partnervåld kring vad det är som påverkar kvinnors val att stanna kvar hos en våldsam partner. En kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer har genomförts. Deltagarna bestod av sex kuratorer som arbetar på uppdrag från socialtjänsten och på kvinnojourer i mellersta Sverige med våldsutsatta kvinnor. I studiens resultat hittades fyra huvudteman med tillhörande subteman. Det första huvudtemat var Rädsla och bestod av två subteman: rädsla för sin egen säkerhet och rädsla för barnens säkerhet. Det andra temat var Kontroll och bestod av två subteman: mannens kontroll och kvinnans kontroll. Det tredje temat bestod av Psykologiska dilemman som i sin tur bestod av fem subteman: skuld och skam, sympati och medlidande, underskattning av våld, kvinnan ej redo, och hopp om förbättring. Det sista huvudtemat var Praktiska svårigheter och bestod av subteman: gemensamma barn, kvinnans tillgång till hjälp, och ekonomi. Dessa teman förklarar faktorer till vad det är som påverkar kvinnors val att stanna kvar hos en våldsam partner. Teorin om normaliseringsprocessen har använts för att förklara potentiella faktorer till varför kvinnor stannar kvar hos en våldsam partner. / The aim of this study was to examine the experiences of counselors, who work with woman who have been victims of intimate partner violence, about why woman decide to stay with an abusive partner. A qualitative approach with semi-structured interviews was conducted. The participants consisted of six counselors working within the social services and at women´s shelters in central Sweden with abused women. Four main themes with associated subthemes were found in the study's result. The first main theme was Fear and consisted of two subthemes: fear for their own safety and fear for children's safety. The second theme was Control and consisted of two sub-themes: the man's control and the woman's control. The third theme was Psychological dilemmas, which in turn consisted of five subthemes: guilt and shame, sympathy and compassion, underestimation of violence, the woman not ready, and hope for improvement. The last main theme was Practical Difficulties and this the meconsisted of subthemes: common children, women's access to help, and finances. These themes explained factors that affected women's choices to remain with a violent partner. The theory of the normalization process has been used to explain potential factors as to why women remain with a violent partner.