The purpose of the study is to find out how professional preschool teachers work to promote language development in children who have some form of language delay. We want to investigate which working methods the preschool teachers use to support those children with language delays in preschool. In order to be able to answer the study's purpose and questions, we have used a qualitative method in the form of semi-structured interviews. In the study, ten professional preschool teachers were interviewed who work at different preschools within the same municipality. The collected empirical data were analyzed through the phenomenographic methodological approach. The theoretical starting point in our study is Vygotsky's sociocultural perspective.  The results of the study show that preschool teachers have several different ways of working to support the language development of children who have some form of language delay. The results also show that preschool teachers take the support of special educators to get tips and ideas on how they can work with children who have some form of language delay. The conclusion of our research is that the study contributes with knowledge and understanding of how to support the children who have some form of language delay in their language development. But we can see that even more knowledge is needed in the field. / Studiens syfte är att ta reda på hur yrkesverksamma förskollärare arbetar för att främja språkutveckling hos de barn som har någon form av språkförsening. Vi vill undersöka vilka arbetssätt förskollärarna använder sig av för att stötta barn med språkförsening i förskolan. För att kunna svara på studiens syfte och frågeställningar har vi använt oss av kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer. I studien intervjuades tio yrkesverksamma förskollärare som arbetar på olika förskolor inom samma kommun. Den insamlade empirin analyserades genom den fenomenografiska metodansatsen. Den teoretiska utgångspunkten i vår studie är Vygotskijs sociokulturella perspektiv. Studiens resultat visar på att förskollärarna har flera olika arbetssätt för att stötta språkutvecklingen hos de barn som har någon form av språkförsening. I resultatet framkommer det även att förskollärarna tar stöd av specialpedagoger för att få tips och idéer på hur de kan arbeta med barnen som har någon form av språkförsening. Slutsatsen av vår forskning är att studien bidrar med kunskap och förståelse för hur förskollärare kan stötta de barn som har någon form av språkförsening i deras språkutveckling. Däremot kan vi se att det behövs ännu mer kunskap inom området.

Inledning Tecken som alternativ och kompletterande kommunikation, TAKK, kan hjälpa barn att lägga grunden för ett verbalt språk, och verka som ett komplement för de barn som inte ännu har ett verbalt språk. Många barn tillbringar stora delar av sin tid på förskolan och det är viktigt att alla barn får rätt förutsättningar för att kunna utvecklas till kompetenta samhällsmedlemmar i framtiden. Eftersom språk, lärande och identitetsutveckling hänger nära samman är det viktigt att vi i förskolan tänker på att vår roll i undervisningen speglar barnens verklighet. Syfte Syftet med detta arbete är att studera hur förskolepedagoger tänker kring tecken som stöd i det språkutvecklande arbetet med barnen och hur TAKK tillämpas i förskolan. Metod För att komma fram till studiens syfte valdes en kvalitativ metod med intervjuer som utgångspunkt. En kvalitativ studie kännetecknas av att ett helhetsperspektiv på forskning eftersträvas. Resultat I resultatet framgår det att alla respondenter i vår studie menar att användningen av TAKK bär med sig många positiva fördelar på så sätt att TAKK gynnar alla barns språkutveckling oavsett tidigare erfarenhet av språket. Några exempel på det är att TAKK förstärker kommunikationen och tydliggör undervisningen, vilket i sin tur leder till ökad delaktighet och att barnen får mer inflytande över sin vardag. Respondenterna i vår studie menar också att det bidrar till allas lika värde och att man genom att lättare göra sig förstådd och förstå andra minskar konflikterna i barngruppen. Respondenterna menar att barnen lär sig grundläggande kommunikation och det skapar förutsättningar för att få ett tidigare språk. Genom att använda TAKK i sin undervisning blir respondenten mer närvarande i kommunikationen och tempot sänks automatiskt. Respondenterna i studien uttrycker att deras upplevelse är att det saknas forskning, att det är viktigt med ett gemensamt tänkande och ett kollegialt lärande samt att få vidare fortbildning i ämnet.

Utifrån teorin att bristande eller inadekvata uppmärksamhetsfunktioner kan visa sig i form av instabila svarsmönster på testet Rey Auditory Verbal Learning Test (RAVLT) undersöktes effektiviteten av ett intensivt uppmärksamhetsträningsprogram (APT) genom att studera svarsprotokoll från RAVLT av 60 patienter i det akuta skedet (<1 år) av rehabilitering efter hjärnskada. Tre testtillfällen undersöktes: före träning, efter träning samt som uppföljning sex månader efter avslutad behandling. Hälften av patienterna hade erhållit APT och hälften sedvanlig uppmärksamhetsträning (TAU). Antalet tillagda och tappade ord samt antalet svarsglapp användes för att kartlägga förvärvande och konsolidering i inlärningsdelen av RAVLT. Ingen signifikant skillnad mellan grupperna erhölls för något av måtten vid något av tillfällena, däremot erhölls en signifikant förbättring gällande antal svarsglapp för APT-gruppen från före- och eftertestning till uppföljningstestningen. Antalet svarsglapp framstår som ett användbart mått på stabilitet i svarsmönster på RAVLT, och APT tycks ha en positiv inverkan på denna stabilitet.

Examensarbetet bygger på tidigare forskning som visat att två egenskaper hos ord, hög/låg fonotaktisk sannolikhet och hög/låg grannskapstäthet, kan påverka ordinlärning hos vuxna och barn. I examens­arbetet upprepas ett ordexperiment som tidigare genomförts i USA och Neder­länderna. Syftet var att, genom en experimentell design, undersöka påverkan av fonotaktisk sannolikhet och grannskapstäthet på ordinlärningen hos 21 elever i åk 3 med typisk språk­ut­veckling. Sambandet mellan elevernas ordinlärning och vokabulär, fonologisk medvetenhet och/eller verbalt arbetsminne undersöktes också. Varje elev genomförde ett ordexperiment i en sagokontext med inlärning av 16 nonord som representerar svenska substantiv. De verbalt och visuellt förmedlade orden har skapats utifrån den svenska fonotaxen. Eleven mötte orden upprepade gånger och skulle genom sagans olika episoder lära in och reproducera dessa. Denna studies resultat är i linje med tidigare resultat från USA och Nederländerna. Eleverna genom­förde också ett test av ordförrådets bredd, PPVT-IV, fonologisk medvetenhet och verbalt arbets­minne, NEPSY-II.  Statistisk analys (ANOVA) visade att repetition förbättrade inlärning­en. En korrelationsanalys visade ett starkt positivt samband mellan antalet inlärda ord och fonologisk medvetenhet. Då det fanns en effekt av hög/låg fonotaktisk sannolikhet i interaktion med hög/ låg grannskapstäthet hos elever med typisk språkutveckling, kan det i vidare forskning vara av intresse att undersöka om denna effekt även gäller för elever med språkstörning och/eller dyslexi. / This student thesis is based on former research which claims that certain characteristics of words, high/low phonotactic probability and high/low neighbourhood density, may affect word learning in adults and children. In this thesis a word experiment, formerly used in the USA and the Netherlands, was replicated. The aim was through experimental design, examine the impact of phonotactic probability and neighbourhood density on word learning in 21 pupils in grade 3 with typical language development. Correlations between pupils’ word learning and vocabulary, phonological awareness and/or verbal short-term memory were also examined. Each pupil performed a word experiment through a story context where 16 pseudo words representing Swedish nouns were learned. The verbally and visually presented words have been created using Swedish phonotactics. The student encountered the words repeatedly and was tasked to during the different episodes learn and produce the words. The result of this study is in line with former studies in the USA and the Netherlands. The pupils also performed tests of vocabulary, PPVT-IV, phonological awareness and verbal short-term memory, NEPSY-II. Statistical analyses (ANOVA) suggested that repeated training improves learning. Correlation analysis indicated a strong positive correlation between number of words learned and phonological awareness. Since there was an effect of high/low phonotactic probability combined with high/low neighbourhood density in pupils with typical language development, future research may examine this effect in pupils with developmental language disorder and/or dyslexia.

Implicit communication is important in interaction because it plays a role in conveying the internal mental states of an individual. For example, emotional expressions that are shown through unintended facial gestures can communicate underlying affective states. People can infer mental states from implicit cues and have strong expectations of what those cues mean. This is true for human-human interactions, as well as human-robot interactions. A Normalizing flow model is used as a generative model that can produce facial gestures and head movements. The invertible nature of the Normalizing flow model makes it possible to manipulate attributes of the generated gestures. The model in this work is capable of generating facial expressions that look real and human-like. Furthermore, the model can manipulate the generated output to change the perceived affective state of the facial expressions. / Implicit kommunikation är viktig i interaktioner eftersom den spelar en roll för att förmedla individens inre mentala tillstånd. Till exempel kan känslomässiga uttryck som visas genom oavsiktliga ansiktsgester kommunicera underliggande affektiva tillstånd. Människor kan härleda mentala tillstånd från implicita ledtrådar och har starka förväntningar på vad dessa ledtrådar betyder. Detta gäller för interaktion mellan människor, liksom interaktion mellan människa och robot. En normaliserande flödesmodell används som en generativ modell som kan producera ansiktsgester och huvudrörelser. Den inverterbara naturen hos normaliseringsflödesmodellen gör det också möjligt att manipulera det genererade ansiktsuttrycken. Utgången manipuleras i två dimensioner som vanligtvis används för att beskriva affektivt tillstånd, valens och upphetsning. Modellen i detta arbete kan generera ansiktsuttryck som ser verkliga och mänskliga ut och kan manipuleras for att ändra det affektiva tillstånd.

Ett fåtal tidigare studier har visat att barn med cochleaimplantat (CI) har sämre förmåga till såväl ordflöde som verbalt analogiskt resonerande jämfört med normalhörande barn. Det finns ett förhållande mellan språk och analogiskt resonerande, men förhållandet mellan ordflödesförmåga och förmågan till analogiskt resonerande har inte undersökts tidigare för varken barn med CI eller normalhörande barn, vilket motiverar föreliggande studie. Syftet var att undersöka huruvida det finns skillnader mellan barn med CI och normalhörande barn vad gäller ordflöde och analogiskt resonerande. Studien syftade även till att undersöka förhållandet mellan ordflöde och analogiskt resonerande hos barn med CI respektive normalhörande barn. Nio barn med CI i åldrarna 6;4–8;2 år och en kontrollgrupp av trettio normalhörande barn i åldrarna 6;1–7;1 år medverkade. Ordflödesförmågan undersöktes med det fonologiska ordflödestestet FAS och det semantiska ordflödestestet Djur. Visuellt analogiskt resonerande undersöktes med AnimaLogica och verbalt analogiskt resonerande undersöktes med deltestet Auditiv analogi från Illinois Test of Psycholinguistic Abilities-3 (ITPA-3). I föreliggande studie har barnen med CI sämre ordflödesförmåga och analogiskt resonerande än de normalhörande barnen. Det finns ett samband mellan semantiskt ordflöde och verbalt analogiskt resonerande hos normalhörande barn, med ett liknande mönster hos barn med CI. Förmågan till ordflöde och analogiskt resonerande samt sambandet mellan dessa förmågor har klinisk relevans för logopeden i och med att detta blir ännu en aspekt att ta hänsyn till vid språkliga utredningar och behandlingar hos såväl normalhörande som barn med CI. / Previous studies have shown that children with cochlear implant (CI) have worse word fluency abilities and analogical reasoning abilities compared to normal-hearing children. There is a relationship between language and analogical reasoning. However, a possible relationship between word fluency and analogical reasoning has not been studied before among children with CI or among normal-hearing children. This warrants the present study, which aimed to examine if there are differences between children with CI and normal-hearing children regarding word fluency and analogical reasoning. The study also aimed to examine the relationship between word fluency and analogical reasoning in children with CI and normal-hearing children. The present study involved nine children with CI aged 6;4–8;2 years and thirty normal-hearing children aged 6;1–7;1 years. Word fluency was examined using the phonological word fluency test FAS and the semantic word fluency test Animal. Visual analogical reasoning was examined using AnimaLogica and verbal analogical reasoning using Spoken Analogies from Illinois Test of Psycholinguistic Abilities-3 (ITPA-3). The results of the present study show that the children with CI had poorer word fluency ability and analogical reasoning compared to the normal-hearing children. A relationship between semantic word fluency and verbal analogical reasoning in normal-hearing children was found, with the children with CI showing the same trend. Word fluency ability and analogical reasoning and their relationship has a clinical relevance for speech-language pathologists since this must be considered when investigating and treating language difficulties in children with CI as well as normal-hearing children.