Syftet med vår undersökning var att synliggöra studenternas upplevelse av handledningen under den verksamhetsförlagda tiden i utbildningen. Vi problematiserade hur handledningen leder till en progression som möjliggör att studenterna kan uppnå lärandemålen under sin praktik. Detta gjorde vi genom att studera handledarteorier samt Malmö högskolas syfte med den verksamhetsförlagda tiden. Vi använde oss av en webbaserad enkätundersökning för informationsinsamlingen och analyserade resultatet efter de valda teorierna. I resultatet uppgav de tillfrågade studenterna en positiv bild av sin progression men vi anser i vår slutsats att handledningen till stor del inte getts på ett sätt som är förenligt med styrdokument och de handledningsteorier vi studerat.

Peer learning är en handledningsmetod, som tydliggör anknytningen mellan teoretisk och praktisk kunskap samtidigt som ett större antal studenter kan erbjudas verksamhetsförlagd utbildning. Därför vore det av intresse att undersöka om det är en tillämpar metod i specialistsjuksköterskeutbildningen mot intensivvård. Syftet med studien var att undersöka peer learning som handledningsmetod inom specialistsjuksköterskeutbildningen mot intensivvård utifrån handledares perspektiv. Studien utfördes genom fokusgruppsintervju med en beskrivande design med induktiv ansats där data analyserades med manifest kvalitativ innehållsanalys. I studien framkom sex kategorier och fyra underkategorier. Interaktionen mellan studenterna ansågs utveckla förmågan till kommunikation och samarbete. Studenterna kunde fortsätta att bygga på befintlig kunskap, betraktades mer som jämbördiga och frångick en hämmande studentroll. Patient och anhöriga upplevdes inte misstycka till studenternas resonemang utan uttryckte snarare att de tog lärdom av det. Det unika sättet att tillvarata studenternas kunskaper och färdigheter på ledde till en tidig vidareutveckling av deras befintliga kunskaper. Den tidiga träningen i kommunikation och samarbete kan ses fördelaktigt eftersom brister i dessa genererar flest avvikelser idag. Slutsatsen är att peer learning är lämplig som handledningsmetod inom specialistsjuksköterskeutbildningen mot intensivvård. Fortsatt forskning om peer learning inom specialistsjuksköterskeutbildningar samt patienters och anhörigas upplevelser av studenternas resonemang är av stort intresse. / Peer learning is a precepting method that clarifies the link between theoretical knowledge and practical skills, and at the same time enables more students to be offered placement for clinical education. Therefore, it would be of interest to explore if the precepting strategy can be appropriate in the postgraduate nursing education in critical care. The purpose of the study was to explore peer learning as a precepting method in the postgraduate nursing education in critical care in preceptors’ point of view. The study was conducted by a focus group interview with a descriptive design with an inductive approach and data was analysed with manifest content analysis. The study revealed six categories and four subcategories. The interaction between the students was considered to develop the ability of communication and cooperation. The students could build on their former knowledge, considered as equals, and went from an inhibitive role as students. The patient and the relatives were not perceived to resent the student reasoning, they rather expressed they learned from it. The unique way to preserve students' knowledge and skills led to an early development of their already existing knowledge. The early training in communication and cooperation can be considered beneficial because deficiencies in these areas generate the most common incidents in healthcare today. The conclusion is that peer learning can be applied as a precepting method in the postgraduate nursing education in critical care. Further research of peer learning in postgraduate nursing educations is needed and also how the patient and family members experience the students' reasoning, are of great interest.

Syftet med den här studien har varit att beskriva lärarstudenters upplevelser av sin verksamhetsförlagda utbildning (vfu) under lärarutbildningen. Studien belyser studenternas upplevelser om den verksamhetsförlagda utbildningen i allmänhet och av sin utveckling under vfun i synnerhet. Tidigare forskning visar att studenters upplevelser av verksamhetsförlagd utbildning är varierande. Olika faktorer påverkar utvecklingen under den verksamhetsförlagda utbildningen och resultat visar att den kan anses som en komplex process där bland annat relationer och skolkulturer på skolor och förskolor påverkar studenternas måluppfyllelse. Frågeställningarna som studien utgick från var: Vilka förväntningar har studenterna på den verksamhetsförlagda utbildningen? Vilka faktorer upplever studenterna bidrar till deras utveckling under den verksamhetsförlagda utbildningen? Empirin inhämtades genom kvalitativa, semistrukturerade intervjuer samt genom analys av studenternas portfoliotexter. Ur analysen framkom tre teman: förberedelser/förväntningar, motivation samt handledning. Resultatet visar att studenterna har identifierat sitt lärande under vfun genom eget intresse, god handledning och trygga relationer på förskola/skola. Tillit och förtroende från arbetslag och handledare har också visat sig bidra till upplevd utveckling från studenterna.

I korridorerna på lärarutbildningen berättas det om upplevelser från skolans värld där villkoren för män och kvinnor inte är lika. Det är fördomar och förväntningar som inte hör hemma i ett samhälle som eftersträvar jämställdhet mellan könen och jämlikhet på arbetsplatsen. Mannen är i minoritet, utför historiskt feminint kodade uppgifter och står samtidigt för det manliga perspektivet. Vilka erfarenheter och upplevelser kopplat till genus kan manliga lärarstudenter berätta om från sin verksamhetsförlagda tid? För att besvara denna frågeställning intervjuades fem manliga lärarstudenter med avklarad verksamhetsförlagd tid inom fritidsverksamhet och grundskolans tidigare år. Tyvärr fanns det ej några studenter med erfarenhet inom förskolan att tillgå. Intervjuerna analyserades sedan utifrån mansforskning (Connell, 1995), genusforskning (Tallberg Broman, 2002; Persson & Tallberg Broman, 2002; Nordberg, 2005) och minoritets- och majoritetsforskning (Kanter, 1993).Vi fann att traditionella normer än gör sig gällande i skolan. I vissa situationer syns ett individbaserat tänkande vilket vi tolkar som att skolorna befinner sig i en övergångsfas mellan gamla och moderna normer. Ett annat problemområde vi identifierade var att där kan finnas en beroenderelation mellan studenten och handledaren. Det är handledaren som skriver omdöme på studenten och det gör i vissa fall att studenten undviker diskussioner som kritiserar handledarens arbete och arbetsplats.

Syftet med studien var att undersöka VFU-handledares syn på förskollärarstudenters förutsättningar till progression under VFU. Studien belyser VFU-handledarnas erfarenheter av och uppfattningar om förutsättningar för studenters progression under VFU:n i allmänhet och under studentens sista VFU-period i synnerhet. Tidigare forskning visar att det finns en komplexitet kring den växelverkan mellan de två utbildningsdelarna i utbildningen, högskoleförlagd utbildning och verksamhetsförlagd utbildning. Integrationen mellan teori och praktik sker inte i den utsträckning som förväntas. Vidare visar tidigare forskning att förväntningar och ambitioner hos studenten behöver anpassas till handledarens erfarenheter av och uppfattningar om tankar kring lärande och undervisning. Handledares egna målsättningar för studentens progression visar sig i sättet de handleder, handledaren ser sig som förmedlare av kunskap. Frågeställningen som studien utgick ifrån var: Vilka förutsättningar under studenters VFU behöver finnas enligt VFU-handledarna? Empirin inhämtades genom kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med sju VFU-handledare inom förskollärarprogrammet. Ur bearbetning och analys av empirin framkom fyra kategorier: gemensamt projektet, ömsesidigt engagemang, gemensam repertoar och gemensam reflektion och progression. Resultatet visar att VFU-handledarna uppfattar att stöd i olika former är en förutsättning för studenters progression under VFU:n. Studentens eget intresse och engagemang i sin utbildning är också en viktig förutsättning för lärande. Handledarna betonar vikten av att studenterna behöver kunna kommunicera, både med vårdnadshavare och barn men också med handledarna. De beskriver hur de då kan utveckla sitt handledande och tillsammans med studenten tydligt se progressionsområden. Att de har ett gemensamt projekt, där progressionen för studenten är viktigt.

Bakgrund: I samtliga vårdverksamheter kommer patienter i kontakt med sjuksköterskestudenter, som under den verksamhetsförlagda utbildningen förväntas erbjuda patienter god vård under handledning av legitimerade sjuksköterskor. Syfte: Att beskriva patienters upplevelser av att vårdas av sjuksköterskestudenter. Metod:Systematisk litteraturstudie med en beskrivande syntes, grundad i kvalitativ ansats. Resultat: Patienter upplevde att studenters bemötande kunde präglas av ett genuint förhållningssätt vilket ökade patienters välbefinnande. Studenters närvaro kunde även bidra till en vård utöver det vanliga, en förbättrad vård som var mer anpassad efter individen. En ömsesidig gemenskap kunde infinna sig i mötet mellan studenter och patienter, men att som patient vara navet i lärandeprocessen kunde även upplevas som sårbart. Slutsats: Patienters upplevelser av sjuksköterskestudenter var övervägande positiva. Studenter bidrog med genuin närvaro och var generösa med sin tid, vilket bidrog till ökat välbefinnande hos patienter. Med studenter närvarande kunde patienter hamna i ett lärande sammanhang vilket kunde påverka patienters vårdupplevelse både positivt och negativt. / Background: In all care activities, patients come into contact with nursing students. Students are expected to offer patients good care at their clinical placements under the supervision of licensed nurses. Aim: To describe patients’ experiences of being cared for by nursing students. Method: Systematic literature study with a descriptive synthesis, based in qualitative approach. Results: The patients experienced an increased well-being through students’ genuine approach. The presence of students could also result in a care beyond the ordinary, as an improved care which was more adapted to the individual. A mutual togetherness could occur in the encounter between students and patients,but as a patient being the hub of the learning process could also be perceived as vulnerable. Conclusion: Patients' experiences of nursing students were predominantly positive. Students contributed with a genuine presence and were generous with their time, which contributed to increased well-being of patients. With students present, patients could end up in a learning context, which could affect patients' care experience both positively and negatively.

Det här är en kandidatuppsats som är skriven av studenter på Ersta Sköndal högskola under 2016. Den är skriven med utgångspunkt i problematiken vad som potentiellt händer om socionomstudenter har en alltför negativ bild av socialtjänsten, som grundar sig i en negativ bild som massmedia målar upp. Uppsatsen strävar efter att undersöka om socionomstudenter förändrar sin attityd till socialtjänsten som arbetsplats genom att genomföra sin praktik på socialtjänsten och försöker besvara vilka orsakerna till attitydförändringen har varit. Den har en kvalitativ ansats och bygger på sex intervjuer av socionomstudenter som praktiserat på olika socialtjänster i Stockholm. Uppsatsen utgår från tre teman för att lättare kunna studera hur attityder kan förändras, dessa teman är: innan praktik, under praktik och efter praktik. För att analysera vår insamlade empiri har vi använt av oss socialpsykologisk teori om attityder samt teori om professionsidentitet. Vi har även kopplat vår empiri till tidigare forskning om attitydförändring, praktik, utbildning och professionsidentitet. Uppsatsens resultat visar att attityden till socialtjänsten har förändrats från något negativ till något positiv för samtliga sex respondenter. Det visar sig nu att majoriteten av respondenterna har sökt sig till och arbetar vid sidan av studierna på de arbetsplatser där de utförde sin praktikperiod.

The purpose of this study was to describe senior nurses’ expectations concerning how a digital information and communication technology systems (ICT) can contribute to the improvement of care leadership and how it can strengthen ties between the school's theoretical world and the practical clinical work-based training (WP) in nursing. The study has a descriptive design with a qualitative approach. The study involved seven leading care nurses. Data were collected through semi-structured interviews. Subject matter was analyzed based on qualitative content analysis.  The analysis yielded in a first category practical examples of how using ICT as a tool could strengthen the ties between theory and practice in order to understand the usefulness of theory in practice.  The informants also gave specific examples of ICT content that could be given to students and also to supervisors both in terms of information and education. The second category described the supervisors’ views on receiving students in clinical placements. The senior care nurses felt that at present the reception of students was unsatisfactory due to a muddled organization. It was often unclear what responsibilities they had as mentors and what the responsibility of the student was for his or her practice placement. Conclusions of the study are that the supervisors could see ICT as a tool to clarify these ambiguities. In the future it is necessary to respond to the needs of supervisors with respect to their views on what an ICT system should provide them with in order to improve their care supervision. By providing an ICT learning tool the two worlds could meet and the ties between theory and practice in the nursing program could be strengthened.

Aim: The overall aim is to create knowledge about how nursing students’ learning in pairs can be supported in order to create prerequisites for encounters that provide caring and learning support during clinical practice. Approach and method: A reflective lifeworld research (RLR) approach founded on the epistemology of phenomenology and hermeneutics was used. Based on interviews, diary entries and observations with patients, students and supervisors, descriptive and interpretive analysis in accordance with the RLR approach was performed. Main findings: Students’ learning in pairs is based on encountering and caring for the patients together. The responsibility of caring for the patients, which is given to the students by their supervisors, is based on supportive relationships that are characterized by movements between independence and cooperation. Supporting students learning in pairs is characterized by a reflective approach focusing on learning in togetherness, where the individual student is also reached and seen, providing opportunities for developing important abilities for learning and caring. Depending on the ability to show respect and to take responsibility a more or less supportive relationship between the patients, the students and the supervisors is created within the learning space. Conclusions: Supporting students’ learning in pairs is complex due to it taking place in a caring context, where respect must be given towards the patients, the students, the supervisors and other participants who are closely connected to the learning space. Since learning in pairs affects and interweaves learning and caring environments, a reduction to either one of them, learning or caring, is not possible but instead the learning space must be understood as a whole. Optimal conditions for learning in pairs are based on dynamic movements, which require a reflective supervising approach. If these conditions are missing, there is a risk of creating both fragmented caring and learning, where the patients ́ vulnerability and safety needs to be taken into account. Keywords: caring science; clinical practice; learning space; learning support; pairs of nursing students; reflective lifeworld approach

Syftet med denna studie är att undersöka vilken potential en digital multimodal loggbok kan ha som digital bro mellan studenter och lärarutbildare under den verksamhetsförlagda delen av utbildningen (VFU) för att stötta studenterna i deras profession- och kunskapsutveckling, med hjälp av sociosemiotiska resurser, såsom digitala verktyg. Jag har undersökt hur en grupp yrkeslärarstudenter använder de sociosemiotiska resurser som erbjuds i den multimodala loggboken under deras VFU, för att kommunicera kunskaps- och professionsutveckling via en digital bro till lärosätet. Genom textanalys, inspirerad av hermeneutiken – och i termer av ett vidgat textbegrepp – undersöks studenternas arbete i de digitala, multimodala loggböckerna. Resultatet redovisas och diskuteras med fokus på studenternas användning av sociosemiotiska resurser och multimodaliter. Valet av textanalys som metod föregicks av en önskan att identifiera de faktorer som påverkade kommunikationen via digitala broar i en digital multimodal loggbok.  Undersökningen omfattade 13 loggböcker som har analyserats från helhet till del vid fem tillfällen. Resultatet visar att de studenter som hade digitala förkunskaper kunde kommunicera sina förväntningar och sitt lärande i loggböckerna med hjälp av de erbjudna sociosemiotiska resurserna. De studenter som hade begränsade digitala förkunskaper har inte använt de resurser som erbjöds vilket resulterade i att det åsyftade meningsskapandet gick förlorat i denna kontext. / The purpose of this study is to investigate what potential a digital multimodal logbook can have as a digital bridge between students and teacher educator during the practice-based part of the education, to support students in their professional development as well as in their development of knowledge. Socio-semiotic resources, such as digital tools, were used for this purpose. I have studied how a group of student teachers use the semiotic resources offered in the digital multimodal logbook during the practice-based part of their education, aiming to communicate their professional development and their knowledge development by a digital bridge to the university. By using text analysis, influenced by a hermeneutic model, I have studied what can facilitate, but also prevent students' work in the logbooks and the result are discussed in relation to the concept of semiotic resources and multimodality. Through a text analysis, influenced by a hermeneutic modell – in terms of an expanded text concept – are the students work in the digital multimodal log books investigated. The results are reported and discussed with a focus on the students’ use of socio-semiotic resources and multimodalities. The reason for using text analysis as a method was a desire to identify factors that could influence communication through digital bridges in a digital multimodal logbook. The study contained 13 logbooks who have been analysed from whole to parts at four occasions. The results show that students with digital knowledge could communicate their expectations and their learning by using the socio-semiotic resources that were offered. Students with limited basic digital knowledge did not use the resources they were offered which resulted in the fact that they lost the opportunity to create meaning in this context by using the offered resources.