Internationell statistik från incidentorganisationer och polisiära myndigheter visar att antaletavsiktliga intrång och intrångsförsök i datorer eller nätverk av datorer generellt ökar mellan 60och 100 procent årligen. IT-kriminaliteten ökar i motsvarande omfattning. Att intrång kangenomföras visar att nuvarande konventionella skyddsmetoder inte alltid är tillräckliga.Försvarsmakten, som alltmer ökar sitt beroende av IT, påverkas såväl direkt som indirekt avdenna utveckling.I denna uppsats genomförs en översiktlig inventering och beskrivning av ett antalkonventionella och vilseledande skyddsmetoder för datorer eller nätverk av datorer. Syftet är attvärdera på vilket/vilka sätt vilseledande skyddsmetoder, i förhållande till konventionella, bidrartill ökad informationssäkerhet för Försvarsmakten. Respektive skyddsmetod värderas mot ettantal förmågor, som ur ett informationssäkerhetsperspektiv bedömts önskvärda. Ettunderliggande syfte är också att värdera om vilseledande skyddsmetoder även kan bidra tillFörsvarsmaktens förmåga att genomföra informationsoperationer. Respektive vilseledandeskyddsmetod värderas mot ett antal förmågor, som enligt Försvarsmakten är önskvärda attinneha vid genomförande av informationsoperationer.Uppsatsen visar att ett vilseledande skydd såväl ökar möjligheten för Försvarsmakten att skyddasina informationssystem som förmågan att genomföra informationsoperationer. Uppsatsen visaräven att vilseledande skydd inte i dag kan ersätta ett konventionellt skydd utan är enkomplettering. / International statistics, from incident organisations and police authorities, prove thatintentional computer network penetrations, attempts to penetrate computer networks andcrimes related to IT increase between 60 and 100 percent every year. The fact thatpenetration can be accomplished proves that existing conventional methods for protection arenot always sufficient. Swedish Armed Forces are becoming increasingly more dependent onIT, and are influenced directly as well as indirectly from this development.This research paper accomplishes a brief inventory and description of conventional as well asdeceptive methods for computer network protection. The purpose is to evaluate in what waydeceptive methods contribute to increasing information security in the Swedish ArmedForces in relation to conventional methods. Each method is evaluated with a number ofabilities that are important from an information security perspective. A partial purpose is alsoto investigate if deceptive methods can contribute to Swedish Armed Forces’ ability to carryout information operations. Each deceptive method is evaluated with a number of abilitiesthat, according to the Swedish Armed Forces, are important to be in possession of duringinformation operations.This research paper proves that deceptive protection not only increases the ability of theSwedish Armed Forces to protect their information systems but also their ability to carry outinformation operations. This research paper also proves that deceptive protection does nothave the power of replacing conventional protection, but that it is a complement. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP T 02-04

C-uppsatsen avhandlar överraskning, en av grundprinciperna för krigföring i den svenska operativa- och högre taktiska markstridsdoktrinen. Strävan med uppsatsen är att klarlägga de grundläggande faktorer som överraskningen kan sägas bestå av samt att skapa en modell av faktorernas inbördes förhållande och ömsesidiga beroende, syftande till att på ett avgörande sätt överraska motståndaren.Den empiriska undersökningen sker genom en analys av fem erkända militärteoretiker. De grundläggande faktorer för överraskning som framkommer efter analysen, prövas mot praktiska operativ verksamhet i en begränsad fallstudie. Faktorernas framtida giltighet hypotesprövas i en studie som utgår från två hypoteser om Dominant Battlespace Awareness.Avslutningsvis förs en diskussion om hur utbildningen av svenska officerare bör utvecklas för att på ett bättre sätt än idag, möjliggöra ett operativt agerande, syftande till att nå ett avgörande genom att utnyttja överraskning på taktisk nivå. / This thesis deals with surprise, one of the basic principles of war in the Swedish operational land-battle doctrine. The purpose, from a military-theory perspective, is to elucidate the fundamental elements that surprise can be said to be composed of and to create a model of reciprocal relations and mutual dependence, in order to achieve surprise of the adversary in a decisive way. The empirical research will be accomplished by using an analysis of five acknowledged military theorists. The fundamental elements of surprise, which appear from the analysis, will be examined in practical operational operations through a limited case study. The validity of elements in a future military environment will be tested in a discussion about two hypotheses of Dominant Battlespace Awareness. In conclusion, a discussion will be carried out on how the education and training of Swedish officers ought to be more effectively directed than it is today. The aim would be to enable an operational performance, utilising surprise at the tactical level in order to attain decisive victory. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 99-01

This study examines if theory of deception can be understood in successful air operations on a tactical level. Research on deception is mostly conducted on a strategic level and the different theories vary in aim and tend to be comprehensive. Studies of air power are mostly conducted on a tactical level and deception within air power has become more common throughout the years. This study aims, using a theory testing case study, to explain how theories of deception work on a tactical level. The analysis is based on Barton Whaley’s structure of deception, and the cases that were analyzed were the Six-Day War and Operation Desert Storm. The result showed that the theory partly could describe deception on a tactical level as a majority of the different categories of Whaleys theory were present in both conflicts. However, the priority of the different categories in the theory did not correspond to either of the cases. This led to the conclusion that Barton Whaley’s theory of structure of deception does not alone describe success in air operations on a tactical level.

Russian application of deception in warfare has an extensive history. A lot of previous research has explored both its application and development through different historical conflicts. However, the 2014 Russian annexation of Crimea has raised a debate that challenges the classic application of Russian deception methods. Nevertheless, many researchers claim that Russia continues to use traditional methods of warfare and deception, albeit adapted to a modern context.   This thesis explores these claims by a concrete comparison of the application of Russian deception methods during the annexation of Crimea with a successful historical Russian deception operation, the 1979 Soviet invasion of Afghanistan. This is done by a comparative case study, which breaks down both cases with theoretical support from Barton Whaley's theory of deception. The study validates claims that traditional Russian deception methods are being applied in a contemporary context. What has changed, however, is how the different types of deception mutually support one another and are utilized to achieve synergy effects.

<p>Augusti 2008, Ryssland går in i Georgien med en överväldigande militär styrka i syfte att som mansäger, avbryta folkrättsliga kränkningar i utbrytarrepublikerna Syd Ossetien och Abkhazien. Men var det verkligen det som var huvudsyftet med operationen? Eller var Georgienkriget Rysslands tillfälle att för omvärlden visa att Ryssland återigen är en stormakt? Nästan två år senare släpps en ny militärdoktrin, Den Ryska Federationens Militärdoktrin 2010, finns det ett samband mellan det överraskande Georgienkriget och den nya ryska doktrinen? Det främsta syftet med den här uppsatsen är att genom att utgå ifrån två av de taktiska grundprinciperna, kraftsamling och vilseledning, undersöka om det faktiskt finns ett samband mellan kriget och doktrinen. Finns det händelser under kriget och formuleringar i doktrinen vilka överensstämmer med definitionen av Kraftsamling och Vilseledning som tyder på ett samband däremellan? Det är det jag avser att svara på med denna uppsats. Avsikten med uppsatsen är även att för läsaren beskriva Georgienkriget och händelseförloppet däri, samt att kortfattat beskriva den Ryska federationens militärdoktrin 2010 utifrån den svenska försvarsavdelningen i Moskvas översättning. Syftet med uppsatsen är även att belysa exempel på kraftsamling och vilseledning, både ur doktrinen och ur kriget.</p> / <p>August 2008, Russia goes into Georgia with an overwhelming military force to which it is said, stop violations of international law in the breakaway provinces of South Ossetia and Abkhazia. But was that really the main aim of the operation? Or was the war in Georgia Russia's opportunity to demonstrate to the world that Russia is once again a major player on the international scene? Almost two years later a new military doctrine was released, the Russian Federation Military Doctrine 2010, is there a link between the surprising war in Georgia and the new Russian doctrine? The main purpose with this essay to investigate, through the view of two of the principles of war, Concentration and Deception if there is a link, or connection, between the war and the doctrine. Are there actions during the war and paragraphs in the doctrine suggesting such a connection? That is what the author aims to answer with essay. The purpose with this essay is also to the reader describe the war and shortly describe the Russian Federation Military Doctrine 2010. The purpose with this essay is also to present examples of Concentration and Deception from the doctrine and the war.</p>

Augusti 2008, Ryssland går in i Georgien med en överväldigande militär styrka i syfte att som mansäger, avbryta folkrättsliga kränkningar i utbrytarrepublikerna Syd Ossetien och Abkhazien. Men var det verkligen det som var huvudsyftet med operationen? Eller var Georgienkriget Rysslands tillfälle att för omvärlden visa att Ryssland återigen är en stormakt? Nästan två år senare släpps en ny militärdoktrin, Den Ryska Federationens Militärdoktrin 2010, finns det ett samband mellan det överraskande Georgienkriget och den nya ryska doktrinen? Det främsta syftet med den här uppsatsen är att genom att utgå ifrån två av de taktiska grundprinciperna, kraftsamling och vilseledning, undersöka om det faktiskt finns ett samband mellan kriget och doktrinen. Finns det händelser under kriget och formuleringar i doktrinen vilka överensstämmer med definitionen av Kraftsamling och Vilseledning som tyder på ett samband däremellan? Det är det jag avser att svara på med denna uppsats. Avsikten med uppsatsen är även att för läsaren beskriva Georgienkriget och händelseförloppet däri, samt att kortfattat beskriva den Ryska federationens militärdoktrin 2010 utifrån den svenska försvarsavdelningen i Moskvas översättning. Syftet med uppsatsen är även att belysa exempel på kraftsamling och vilseledning, både ur doktrinen och ur kriget. / August 2008, Russia goes into Georgia with an overwhelming military force to which it is said, stop violations of international law in the breakaway provinces of South Ossetia and Abkhazia. But was that really the main aim of the operation? Or was the war in Georgia Russia's opportunity to demonstrate to the world that Russia is once again a major player on the international scene? Almost two years later a new military doctrine was released, the Russian Federation Military Doctrine 2010, is there a link between the surprising war in Georgia and the new Russian doctrine? The main purpose with this essay to investigate, through the view of two of the principles of war, Concentration and Deception if there is a link, or connection, between the war and the doctrine. Are there actions during the war and paragraphs in the doctrine suggesting such a connection? That is what the author aims to answer with essay. The purpose with this essay is also to the reader describe the war and shortly describe the Russian Federation Military Doctrine 2010. The purpose with this essay is also to present examples of Concentration and Deception from the doctrine and the war.

Principen överraskning är en av de äldsta principer som finns att använda i striden. Principen ses som grunden för striden och för vilka metoder som kan använda för att lyckas i striden. Men vad innebär överraskning egentligen och hur har den använts? Uppsatsen kommer att problematisera principen överraskning och anknyta till forskningen om överraskning till Pearl Harbor och sexdagarskriget, som har setts vara typiska överraskningsanfall. Såg anfallen likadana ut och vilka indikatorer utifrån litteraturen påvisar att det var en överraskning? Inledningsvis kommer överraskning beskrivas utifrån vald litteratur för att åskådliggöra innebörden. Litteraturen kommer att analyseras och göra underlag för senare del av uppsatsen. Därefter appliceras och granskas de på de två olika överraskningsanfallen med vilka indikatorer som användes vid respektive anfall till litteraturteorin. Avslutningsvis diskuteras resultatet och författaren ger förslag på ny forskning med anknytning till ämnet. Syftet med uppsatsen är att problematisera principen överraskning och vilka indikatorer som påverkar principen överraskning. Jag kommer att genomföra en komparativ modell mellan Pearl Harbor och sexdagarskriget. Denna analys genomförs genom en kvalitativ textanalys och uppsatsens analytiska ram är principen överraskning. De teoretiska utgångspunkterna i denna uppsats är analys utifrån teorin överraskning samt litteratur om Pearl Harbor och sexdagarskriget. / The principle of surprise is one of the oldest principles that is to used in battle. Principle as the basis of the conflict and the methods you can use to succeed in battle. But what does surprise really mean, and how is it used? The essay will problematize the principle of surprise and connect the research on surprise to Pearl Harbor and the Six Day War that has been seen to be typical surprise attacks. Did the attacks look the same and do the indicators from the literature show that it was a surprise?Initially the principle surprise will describe the selected literature to illustrate the meaning. The literature will be analyzed and make a basis for the later part of the essay. Then I will analyze the literature and apply it on the two surprise attacks, if they were using the same indicators. Finally it discusses the results and the author suggests new research related to the topic. The purpose of this paper is to problematize the principle of surprise and the indicators that affect the principle of surprise. The essay will conduct a comparative method between Pearl Harbor and the Six Day War. This analysis is performed by a qualitative text analysis and essay analytical framework is the principle of surprise. The theoretical basis of this paper is the analysis based on the theory and literature surprise of Pearl Harbor and the Six-Day War.

The characteristics of the Russian military operations during the Russo-Georgian War of 2008 and again in the Crimean Crisis 2014, were “rude awakenings” to a shift in the strategic behaviour of Russia, not refraining from military aggression as means to political aims. In the aftermath of these “strategic shocks”, the scholarly debate on how to interpret and understand these limited wars, has several ongoing discussions, among which is whether this modern Russian style of warfare, as demonstrated in Moldova, Georgia, Ukraine and elsewhere, really is a novel concept or plainly “old wine in a new bottle”. This thesis is part taking in that debate through the theoretical framework of three Soviet era warfare methods from the psychological dimension: Deception – Maskirovka, Information Warfare – Reflexive Control, and Subversion – Active Measures. Within the framework, an analytical tool for qualitative text analysis is designed and then applied for the case studies of the Russo-Georgian War, as it compares to the Crimean Crisis, collecting indicators for the apparent presence of traditional methods in these cases. The study concludes that the Soviet era warfare concepts of Maskirovka, Reflexive Control and Active Measures, are relevant as explanators for a facet of the modern day Russian warfare style, in alignment with the general argument on the Russian warfare doctrine as evolutionary, rather than revolutionary, vis-a-vis the strategic practices of the Soviet era.

Don Fallis and Andreas Stokke propose that the classical definition of lying is inadequate due to the insistence on deceptive doxastic goals. Such goals have been proven problematic in the light of baldface lying. Both Fallis and Stokke argue that baldface lying are actual instances of lying and that a valid definition of lying should therefore include these. They suggest that lies be understood in a pragmatic framework and ground their definitions in the linguistic tradition following Paul Grice and Robert Stalnaker, respectively. Lies are to be understood as conscious breaches of pragmatic maxims. In this essay I show that Fallis project fails due to limitations inherent to Grice theory of communication. Andreas Stokke definition, on the other hand, building on the work of Jonathan Cohen and Robert Stalnaker, turns out to be a beautiful explication of the classical definition of lying – that besides managing the extensional problem that baldface lies pose also succeeds in making them intelligible epistemically. However, I argue that his categorical rejection of a necessary deceptive condition is refuted by his own definition and theoretical build up. Contrary to Stokke’s own conviction, I thus maintain that his contribution be understood as a significant vindication of the deceptive theory of lying. Finally, lies told by young children seem to pose as great a problem for non-deceptive theories of lying as baldface lies did for deceptive theories.

Deception seems to be a vital part for special forces operations and a new prioritized task in the future. Despite that, is deception a phenomenon that is not taking an independent starting point in special operations theories. The purpose of this study is to contribute to the debate about the role of deception in special forces operations. This has been done by examining the extent to which Barton Whaley’s theory can explain the outcome of special operations. By analysing Operation Neptune’s Spear and Operation Gothic Serpent with Whaley’s theoretical framework, the conclusion is that deception can, to some extent, explain the outcome. The operations are opposites, one successful and the other unsuccessful. The result shows that deception is more common in the successful one. Despite this, the result suggest that more research is needed to draw relevant conclusions. One can only say that the result gives an indication about the role of deception in these kinds of operations.